Nya Karolinska sjukhuset i Solna är en viktig investering i vården, framförallt för de svårast sjuka patienterna. Det handlar om människor som exemplevis akut drabbas av hjärtsjukdomar eller behandlas för cancer. Det är ett högspecialiserat sjukhus där medarbetare med lång erfarenhet och hög kompetens gör avancerade insatser för patienterna. Jag är stolt över vården och över att vi i Stockholms läns landsting vågade ta beslutet att verkligen satsa på sjukvården. Men projektet har kantats av stora problem inom såväl teknik som byggnaden och inte minst ett orimligt nyttjande av externa konsulter. Det är bra att detta uppmärksammas, och jag tar situationen på största allvar.

På landstingets initiativ pågår en rad granskningar av NKS – ur en rad olika perspektiv. Bland annat gör Stockholms universitet en omfattande genomgång av NKS-projektet. Det är mycket angeläget att hela processen granskas, att ansvar för eventuella fel kan utkrävas men framförallt att lärdomar kan dras för framtiden. Nu väljer regeringen att göra ytterligare en utredning av NKS. Jag har inget emot att fler perspektiv blir belysta, men det är olyckligt att regeringen väljer att göra valrörelse av det statliga utredningsverktyget.

Mitt fokus ligger på att sjukhusets medarbetare ska få de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb – att bedriva avancerad sjukvård för patienter som ofta har mycket stora behov. När jag besöker Karolinska universitetssjukhuset i Solna ser jag en sjukvård som är fantastisk. Jag är imponerad av de stora insatser som medarbetarna gör, och som bland annat visar sig i topplacering i kvalitetsregistret Swedehearts ranking. Jag har också mött medarbetare på pre- och postoperativa avdelningen (PMI) som entusiastiskt berättar om hur det nya arbetssättet förbättrat deras vardag och hjälpt dem lyckas med bemanningen. Jag har mött föräldrar till patienter på neonatalavdelningen som beskrev flytten till nya sjukhuset, med både modern mänsklig vårdmiljö och medicinteknik i framkant, som en rörelse från dåtid till framtid. Jag har lyssnat till patientföreträdare som säger att de äntligen får vara delaktiga i hur vården formas. Och jag har besökt hjärtsjukvården och hört om fina resultat hos hjärtsviktspatienter till följd av nya arbetssätt. Allt detta är goda exempel på en positiv utveckling av vården i Karolinska sjukhuset – en utveckling som måste få fortsätta utvecklas.

Självklart är jag kritisk mot de brister och misstag som har uppdagats. Det pågår givetvis ett omfattande arbete att lösa dessa, inte minst när det gäller arbetsmiljö och teknik. De jag ser som allra mest allvarligt är det som påverkar medarbetarna och patienterna negativt. Jag har bland medarbetare mött oro inför förändringar med en ny verksamhetsmodell och flytten till nya lokaler med nya arbetssätt, kritik mot ledarskap och mot krånglande teknik och överdriven konsultanvändning. Jag möter också medarbetare som är ledsna för att deras organisation ifrågasätts, för att förändringsarbete är påfrestande och för att det är tufft att förklara och försvara situationen på Karolinska sjukhuset och lugna oroliga patienter som fått en väldigt negativ bild av den vård som ges. Andra är ledsna därför att de används som slagträ i den partipolitiska valdebatten. Det är olyckligt och så tycker jag inte att någon medarbetare i vården ska behöva känna.

Medarbetarna och cheferna måste nu få lägga sin tid och kraft på vården idag och samtidigt på att förbereda den stundande inflyttningen i nya sjukhuset. Jag hoppas att det höga tonläget i debatten kan bytas mot en konstruktiv vilja att ta ansvar och förvalta stockholmarnas nya sjukhus – Sveriges modernaste universitetssjukhus – på bästa sätt. Det ansvaret måste vi som är politiska beslutsfattare ta gemensamt. Imorgon sammanträder hälso- och sjukvårdsnämnden och då kommer vi bland annat att diskutera framtidens vårduppdrag och hur våra avtal med Karolinska Universitetssjukhuset och de övriga sjukhusen i länet ska formas i framtiden.

Read more

Vi har gjort en unik satsning i Stockholms län.  Vi samlar specialistvård, forskning och patienter för att gemensamt utveckla vården för personer med kroniska sjukdomar inom reumatologi, neurologi och diabetes.

Universitetssjukvård är inte längre begränsat till universitetssjukhuset utan knyts närmare den övriga vården.

Särskilt viktigt är det att möta patienter med stora, komplexa vårdbehov och kanske flera sjukdomar både fysiskt och psykiskt. Att patienterna får vara delaktiga i att utveckla nya arbetssätt känns självklart i den moderna sjukvården, men har långtifrån alltid varit inkluderade. Här blir patienten huvudperson.

Det kändes fint att få vara med och knyta ihop bandet mellan landstinget/sjukvården och Karolinska institutet/forskningen vid vårt nya specialistcentrum.

Read more

Ibland hör jag människor säga att politiker borde sluta bråka och istället komma överens. Och visst behöver vi ibland hitta gemensamma, långsiktiga lösningar och därför måste vi ge och ta, förhandla och enas om något som är gott nog. Men ofta är det precis tvärt om. Skillnaderna är avgörande. För mig är frågan om människors makt över det som är viktigt i livet en sådana fråga. 

Nu säger Socialdemokraterna att de vill ta bort vårdval gynekologi (Dagens Medicin). Det kommer jag aldrig att medverka till. Jag minns tiden innan valfriheten och de många vårdgivarna. Då fick kvinnor inte själva välja utan hänvisades till av landstinget beslutade vårdgivare, oftast anställda av just landstinget. Idag har kvinnor makt och möjlighet att själv välja vem man vill gå till.

Alla kvinnor som någon gång suttit i en gynstol vet hur otroligt utsatt man är. Mer naken än så kan man inte känna sig. Till gynekologen går man dessutom med känsliga hälsobekymmer. Det kan handla om svåra magsmärtor som länge viftats bort som mensvärk men som i själva verket är den plågsamma och svårbehandlade sjukdomen endometiros. Det kan handla om det mest personliga i att längta efter barn men ha svårt att bli gravid. Och det kan handla om att göra en abort.

Sällan är det så relevant att tala om egenmakt och vikten av valfrihet som när det kommer till det mest intima och integritetskänsliga i vården. Att ta bort vårdval gynekologi är kvinnofientlig politik.

Här går en tydlig skiljelinje mellan Liberalerna och socialdemokraterna. Vi vill ha valfrihet och egenmakt för individen och möjlighet för fler vårdgivare att erbjuda vård. S vill stoppa privata alternativ genom vinstförbud för företag och ta bort den fria etableringsrätten som gör att till exempel gynekologer kan starta egna mottagningar.

Det är detta valet i september handlar om. Ska kvinnor få välja sin egen gynekolog, Eller ska socialdemokraterna får göra valet åt oss?

 

Read more

Svensk cancervård håller hög nivå. Alltfler överlever och kan fortsätta sina liv. Det har varit en fantastisk utveckling som vi kan känna stolthet för. Men det finns också problem – cancervården är inte jämlik i Sverige. Det är en orättvisa som vi måste möta med kraft. Alla måste få samma goda chans att blir överlevare.

Vi har geografiska skillnader mellan olika delar av landet, som bland annat visar sig i de långa vårdköerna som råder på sina håll. Men skillnaderna inom ett landsting kan vara nog så stora. Människor i socioekonomiskt utsatta områden får sämre tillgång till vård än de mer gynnade. Det förekommer också åldersdiskriminering. Detta kan vi inte acceptera.

Vi behöver en jämlik vård i hela landet och ett sätt att nå detta är att göra vården mer standardiserad. Det betyder att vården ska ges snabbat och i en standardiserad process. Vi behöver också få bort köerna i vården och låta alla, oavsett var i landet man bor, få snabb diagnos, rätt behandling och en bra rehabilitering.

De socioeknoniska skillnaderna kräver särksilt uppmärksamhet. I mitt eget landsting har vi arbetat med ”Botkyrkaprojektet” som för övrigt belönades med landstingets jämställdhetspris. Det sprider vi nu till fler delar av länet för att göra fler medvetna om betydelsen av att gå på mammografi och annan screening och öka kunskapen om cancer. Dessutom behöver vi få till screening inom flera områden, exmpelvis lungcancer och prostatacancer.

Åderismen – åldersdiskrimineringen måste stoppas. Idag finns en åldersgräns för screening som innebär att kvinnor över 74 år inte kallas till screening. Det är Socialstyrelsens bedöming som ligger till grund för detta. Men det tröstar knappas den 76 åring som inte får sin bröstcancer upptäckt i tid. Istället borde vi göra screening mer individuell utifrån den egna risken. Intressant forskning pågår på detta område så jag är hoppfull. Läs gärna Barbro Westerholms debattinlägg om ålderismen i bröstcancerscreeningen.

Igår tillbringade jag dagen på Sheraton hotel i Stockholm där Nätverket mot cancer uppmärksammade Världscancerdagen. Det gav mycket inspiration till fortsatt arbete för en bättre och mer jämlik cancervård.

Göran Hägglund, som under Alliansregeringen tog politiskt initiativ till Sveriges cancerstrategi, ledde agens program.

Panelsamtal om jämlik vård

Read more

Måltiden är en viktig del av vården. Tilltalande och goda måltider ger mer matgläje och lockar patienterna att äta mer. Egna tillagningskök på sjukhus ger bra möjligheter att skapa goda måltider utifrån patienternas behov och önskemål. Därför var det väldigt roligt att äntligen få inviga det nya patientköket köket på Södersjukhuset och få smaka på deras redan berömda köttbullar.

Under lång tid har jag ägnat både tid och kraft åt maten i vården. Det medicinska innehållet i vården är självklart alltid viktigast men maten har också en medicinsk funktion. Maten och måltiderna ska ses som en del av vården. Det handlar om näringsinnehåll, men också om glädje och lust. Måltiden ska vara något att se fram emot. Genom bra, och god mat och möjlighet att välja vad och när man vill äta kan patienter få vara lite mer människa och mindre patient.

Södersjukhuset har länge arbetat både ambitiöst och målmedvetet med patientmakten och måltiderna. Men innan det nya köket blev klart behövde de arbeta med en oflexibel och föråldrad lösning där den varma maten kördes med från köket från Rosenlundssjukhus.

Nu är den tiden förbi och Södersjukhuset har numera ett stort, fräscht och välutrustat kök att laga alla sina måltider i. Genom fler valmöjligheter, mer flexibilitet, nya tekniska hjälpmedel och ett aktivt miljötänk kommer man både förbättra patienters upplevelse av vården och personalens arbete.

För den som är nyfiken på deras arbete kan jag tipsa om att följa deras instagramkonto @maltidenpasosPatric Gill är kostchef på Sös och mycket entusiastisk över ”sitt” nya kök.

Read more

Förra veckan gick i digitaliseringens tecken. Tillsammans med innovationslandstingsrådet Daniel Forslund (L) medverkade jag i och mötte spännande vårdgivare, programutvecklare, teknikinnovatörer, patientföreträdare m fl som alla, på något vis, vill vara med och bygga en modern, högteknologisk och patientcentrerad vård.

Teknik är viktigt och kan förenkla i vårdmötet, i vårdbehandlingar, men kanske mer än något annat, ta bort det onödigt krångliga och sådant som inte gynnar någon i dagens hälso- och sjukvård.

För att möta framtiden är det viktigt att vi som arbetar med hälso- och sjukvårdspolitik vågar ta stegen in i en värld som inte är självklar från början.

Jag är stolt över de stora satsningar SLL redan gör. Vi går verkligen från ord till handling när det gäller digitalisering!

Detta blev extra tydligt förra veckan.

I måndags träffades 130 vårdgivare, tjänstemän och politiker för att samtala kring utmaningarna och möjligheter med att vi i SLL nu ersätter husläkare även för digitala vårdmöten. Vi likställer de digitala mötet med det fysiska mötet. Detta är ett första steg, men digitaliseringen kommer ske på många andra områden och inom andra vårdsammanhang mycket snart.

Jag är stark förespråkare för att skapa valfrihet för patienterna, att patienterna kan välja många kontaktvägar in i vården.

Men ingen sitter inne med alla lösningarna. Detta arbete gör vi gemensamt- tillsammans med vården och med patienterna.

På torsdagen var jag på ett spännande besök i Nacka. Där diskuterade Daniel och jag, med en mycket kompetent grupp tjänstemän och kommunalrådet Gunilla Grudevall-Steen (L), hur landstinget tillsammans med kommunen behöver samverka ännu mer, för att skapa en modernare hemsjukvård och ge våra äldre tryggare, säkrare och bättre vård och omsorg i hemmet. Det händer enormt mycket inom teknikutvecklingen och jag tittade bl a på smarta hem för äldre, som man i Nacka snart kommer erbjuda på äldreboenden.

På eftermiddagen fick jag ta del av alla spännande resultat och lösningar från Program 4D. Projekten inom 4D syftar till att skapa ökad patientnytta genom att vård och forskning samverkar bättre. 4D omfattar våra vanligaste folksjukdomar; artriter, bröstcancer, diabetes typ 2 och hjärtsvikt.

Continue reading Digitalisering pågår…

Read more

Regeringen har lagt utredningen om organdonation (SOU) i byrålådan och helt frankt meddelat att det inte blir nåt av med utredningens förslag på ett tag. Det är bedrövligt. De juridiska svårigheterna måste man förstås aktivt söka lösningar på. Och det är viktigt att det blir gjort. Sverige borde kunna fördubbla antalet donationer från avlidna. Men det kräver politiska vilja, som tyvärr verkar saknas i regeringen.

I Stockholm har vi kommit rätt långt, men även vi kan och ska göra mer. Därför startar nu Karolinska universitetssjukhuset Stockholms nya centrum för organdonation. Jag är övertygad om att det kommer att utveckla arbetet med organdonationer ytterligare.

Jag blir rätt sorgsen när jag tänker på alla dem som väntar på donation förgäves, som inte hinner få transplantationen i tid. Och jag blir upprörd när personer som plötsligt avlider och vården inte står redo att tillvarata organ som kan rädda andras liv. Självklart ska individens önskan efterföljas. Jag vill tipsa om ett fint radioprogram där pappan till en pojke som dog utan att transplantationen blev möjligt. Det visar så tydligt hur utsatt patienterna och deras anhöriga är när sjukdomen är svår.

Undersökningar visar att donationsviljan är hög i befolkningen, men samtidigt placerar sig Sverige under genomsnittet i Europa när det gäller donationsfrekvens, framgår av utredningen.

Mycket tyder alltså på att svenskarna har en positiv syn på att donera sina organ och en plötsligt skulle mista livet. Men ändå är vi inte tillräckligt bra på att genomföra transplantationer. Bristen på organ är stor. Idag står fler än 700 personer i kö för att få donerade organ. Många av dem väntar förgäves. Jag ser det som en viktig etisk fråga att försöka rädda fler liv genom organdonationer, med bibehållen respekt för individens egen vilja om en sådan uttryckts. Och självklart behövs en stor respekt för att människor har olika inställning och syn på döden och kroppen efter döden.

Därför är jag så angelägen om att donationsutredningens kloka förslag ska förverkligas. Bland annat innebär det att man kan fortsätta vårda i syfte att kunna genomföra en organdonation. I dag får vård bara ges för patientens skull och det innebär att insatser inte kan göras enbart i syfte att möjliggöra donation.

Själv vill jag också gå länge och ändra perspektivet så att vården kan utgå från att människor vill donera snarare än så det är idag att anhöriga i praktiken måste tolka viljan som positiv om det ska ske någon donation, förutsatt att den avlidne själv inte tidigare registrerat sin vilja i donationsregistret. utgångspunkten är redan idag att människor förväntas vara positiva till organdonation, med möjligheten till veto för anhöriga. Men i praktiken fungerar det snarare så att ingen donation görs utan anhörigas samtycke. Det handlar alltså främst om en attitydförändring i hur vården förhåller sig till frågan om donationer när den ställs till de anhöriga.

Jag tycker vi ska försöka underlätta för de anhöriga från den pressen när de kanske just fått livets mest överrumplande och smärtsamma besked att en närstående har gått bort i förtid. Fortfarande ska den enskildes vilja respekteras.

Även om utredningen inte föreslår den förändring som jag förespråkar finns det andra viktiga förslag som behöver förverkligas. Jag hoppas därför att regeringens saktfärdighet kan bytas mot engagemang och vilja att utveckla vården för svårt sjuka människor som behöver transplanteras. Det finns liv att rädda, Annika Strandhäll!

Läs gärna min debattartikel i Aftonbladet.

Read more

Från en frisk och fullt arbetande – till att bli trött av minsta ansträngning. Från ett aktivt socialt liv, till att vara bunden till hemmet nästan konstant. Från ett liv i full rörelse till en tillvaro där en kort, långsam promenad är det mesta man orkar med. Från en självständig tillvaro – till ett liv med en begränsad frihet.

ME/CFS eller kronisk trötthetssyndrom slår hårt mot dem som drabbas. Och svensk vård är otillräcklig. Jag skriver på SVTdebatt tillsammans med Liberalernas Anna Mårtensson från Jönköping om vikten av att utveckla vård för dem som drabbas av ME/CFS. Många drabbas av sjukdomen och lider i det tysta. I Stockholm har vi utvecklat vården, men i landet i stort är möjligheterna alltför små för de drabbade att få specialistvård. Det måste förändras om vi ska kunna tala om jämlik vård.

Läs vår artikel här.

 

 

Read more

13 personer har smittats av mässling i Göteborg, och kanske har smittan också spridits till Västerbotten, rapporterar Norran idag. Fler är att vänta. Men förhoppningsvis slipper vi en riktigt stor smittspridning. Utbrottet väcker många tankar. Bland annat är det fler som börjar fundera på sitt eget skydd och kanske försöker ta reda på hur det var med vaccinationen i barndomen.

Själv tänker jag på vilka politiska initiativ som behövs för att öka vårt skydd mot mässling och andra allvarliga sjukdomar. Tillsammans med mina liberala kollegor Jonas Andersson, Gilbert Tibro och Lina Nordqvist skriver jag i SvD om några förslag för att stärka vaccinationsgraden och utveckla skyddet mot allvarliga sjukdomar.

Vi presenterar en rad förslag i artikeln:

”Nu handlar det om mässling, men vikten av vaccination gäller förstås även andra smittsamma sjukdomar. För att se till att så många som möjligt får detta skydd mot livsfarliga sjukdomar har vi liberaler en rad förslag.

  • Höj vaccinationsgraden över 95 procent. Uppföljningen måste förbättras. Riktade kampanjer med information och vaccination ska genomföras i områden med låg vaccinationstäckning. Detta ska vara ett tydligt åliggande för sjukvården och kommunerna tillsammans.
  • Fritt val av förskola ska kunna åsidosättas när föräldrar väljer att inte vaccinera sina barn. De barn som löper risk om de utsätts för smitta ska prioriteras.
  • Hälso- och sjukvården ska ha tydliga krav att kommunicera om vaccinationer utifrån vetenskap och hälsa, och landsting/regioner måste säkerställa att barnhälsovården arbetar för vaccinationer. Annars ska man ha rätt att säga upp avtalen. Vaccinskepsis hör inte hemma på barnavårdscentraler.
  • Nya vaccin ska införas skyndsamt efter professionell bedömning. Närmast står HPV för pojkar, en smitta där spridningsrisken ser annorlunda ut, men även vattkoppsvaccin bör övervägas.
  • Medarbetare i vården behöver vara vaccinerade mot de smittor där skydd erbjuds i nationella program. Regelverket behöver ses över, och arbetsgivarna erbjuda kompletterande vaccination vid behov till alla som kommer i kontakt med patienter. Ingen ska av misstag bli smittbärare på till exempel en avdelning med nyfödda, sjuka äldre eller cancersjuka.”

Läs gärna vår artikel i SvD.

Vad gör då regeringen i ett läge när vi inom loppet av ett år haft två utbrott av mässling? Ingenting, är det dystra svaret. En märkligt tillbakalutad attityd är allt som ansvarig minister Annika Strandhäll förmår uppvisa. 

 

Read more