Häromdagen presenterades utredningen Framtidens specialistsjuksköterska (SOU 2018:77), bland annat med en debattartikel i DN (1 nov 2018). Utredningen innehåller ett flertal goda förslag, men också ett riktigt dåligt – att minska antalet specialiseringar från elva till tre. Dessutom saknar vi en viktig pusselbit; avlönad specialisering. Jag och Lina Nordquist (L) som är riksdagsledamot i socialutskottet skriver idag på DNdebatt om detta.

Social­styrelsen har konstaterat att ”de ekonomiska incitamenten för sjuksköterskor att vidareutbilda sig är svaga”. Det är inte underligt att människor med studielån, amorteringskrav och småbarn drar sig för att gå en utbildning som kommer att ta många år att tjäna in efteråt. Det ska inte vara en förlustaffär att specialisera sig till ett bristyrke. Vi föreslår därför att Sverige inför en nationell modell som ger rimliga villkor för den som utbildar sig till specialistsjuksköterska.

Utredningen har flera goda förslag som dock tyvärr överskuggas om ett riktigt dåligt, nämligen att det bara ska finnas tre fasta specialiseringsinriktningar. Det är på tok för få.

En rad problem i vården beror på bristen på specialistsjuksköterskor. Vi vill lösa problemet där det uppstått: genom långsiktighet, ett arbetsliv med ökade möjligheter till fortbildning och sjukvårdsutveckling och med riktigt god arbetsgivarpolitik. Läs artikeln där vi ger både ris och ros till utredningens förslag. 

Read more

Medarbetare på Karolinska universitetssjukhuset rapporterar om antisemitiska trakasserier från en kollega. Antisemitiska budskap ska också ha spridits i sociala medier. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

Ingen tvekan ska råda om att jag, landstinget och Karolinska Universitetssjukhuset tar fullständigt avstånd från antisemitism. Det handlar om respekten för människors lika värde – och om arbetsmiljö och patientsäkerhet.

Så snart jag fick kännedom om anklagelserna om antisemitism säkerställde vi på mitt kansli att dessa utreds skyndsamt och säkert. Karolinska universitetssjukhuset har arbetsgivaransvaret och de har anlitat en extern utredning i detta känsliga och angelägna personalärende. Från den politiska ledningen i landstinget följer vi frågan noggrant. 

Landstingets värdegrund om allas lika värde och riktlinjer om likabehandling är tydliga. Nolltolerans ska råda mot antisemitism och all form av diskriminering. Behövs något stöd eller någon skärpning från vårt håll ska det naturligtvis ske. Nu inväntar vi utredningens resultat.
Read more

Flera små barn har redan fötts på NKS där verksamheten invigdes på måndagen. Jag var där och passade på att tacka medarbetarna för dras fina insatser och önska alla – inte minst de blivande föräldrarna och de små barnen – all lycka när förlossningen nu äntligen fått sina nya, superfräscha rum.

Det var fint att höra att flytten gått bra och att många ser fram emot det nära samarbetet med grannarna i huset, inte minst neonatalvården som flyttade in redan för två år sedan.

Read more

Sedan många år erbjuder landstinget sprututbytesverksamhet på Kungsholmen. Syftet är att minska spridning av blodsmitta som exempelvis hiv och hepatit bland personer som injicerar droger. Sprututbytesverksamheten strävar också mot att motivera patienterna att bryta sitt missbruk och få möjlighet till vård och behandling.

För ett och ett halvt år sedan ändrades lagen så att tillgången till sprututbyten ska bli bättre i hela landet och att landstingen ensamma har ansvaret för detta. Kommunerna hade tidigare vetorätt, det är nu borttaget. Det tycker jag är klokt eftersom vård ska erbjudas utifrån behov och inte utifrån andra hänsynstaganden.

Beroendevården är en viktig men också känslig fråga som ibland ifrågasätts. Min utgångspunkt är att samhället måste ha ett gott skyddsnät, exempelvis i form av hälso- och sjukvård för människor som lever i stor utsatthet. Det är för de allra sköraste som välfärden måste vara som allra starkast.

Beroendevården med sprututbytesverksamhet behöver utvecklas i Stockholm därför att det finns ett behov hos patienterna, på samma sätt som exempelvis cancervård eller diabetikervården också måste utvecklas för att möta behoven. Självklart förstår jag att det kan skapa oro hos omgivningen.

Nu planerar landstinget att erbjuda sprututbyte vid den befintliga verksamheten på Södermalm som delvis vänder sig till samma målgrupp. Det är ärligt talat inte enkelt att etablera nya verksamheter, vilket debatten i vintras kring planerna på att öppna en verksamhet vid Gullmarsplan påvisade. Men vård för denna mycket utsatta grupp måste också finnas i vår stad, därför att vi har människor ibland oss som behöver just detta.

Jag bor själv på Södermalm och har barn på skolor i närområdet. I mitt grannskap finns fler verksamheter för människor som lever helt andra, betydligt mer utsatta liv än jag och min familj. Det kan självklart innebära störningar. Men vi väljer ändå att leva mitt i denna storstad med allt vad det innebär. Jag får en del brev från oroade södermalmsbor som säger att de visst menar att beroendevård och sprututbyten är rätt och viktigt, men det är olämpligt att de ska ligga just här. Det är nog en mänsklig reaktion att man vill undvika det främmande och kanske till och med obehagliga, även om man inser att det är bra verksamheter. Tyvärr går det inte, menar jag, att förena önskan om en god och tillgänglig vård för dem med störst behov och att just denna vård inte ska ligga i stan där människor bor och lever.

Jag hoppas att vi som bor på Södermalm kommer att uppleva att det utökade vårdutbudet för människor i beroendevården inte ska påverka oss alltför mycket och samtidigt ha förståelse för att vi måste ha ett vårdutbud som når fram till de som har stora behov. Jag vill leva i ett samhälle där välfärden är som allra starkast och mest tillgänglig för dem som är skörast. Och jag vill leva i en storstad med alla fantastiska möjligheter som det ger och samtidigt acceptera att vi är många som bor här med stor variation i hur livet gestaltar sig.

Read more

Landstingets jämställdhetspris tilldelades i år Amel-mottagningen på Södersjukhuset. Där får kvinnor som utsatts för könsstympning hjälp. Mottagningen är unik i landet och gör fantastiska insatser. Nyligen besökte jag Södersjukhuset och fick en presentation av arbetet och av läget i Sverige och världen när det gäller könsstympning. Det är en förfärlig sedvänja som tragiskt nog ökar i världen.

Socialstyrelsen bedömer att 38 000 kvinnor/flickor som lever i Sverige könsstympats, av dem beräknas 7000 vara under 18 år.

Könsstympning av flickor och kvinnor är ett fruktansvärt övergrepp och strider helt mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och naturligtvis mot svensk lag. Globalt räknar WHO med att cirka 200 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade.

Könsstympning är ett fruktansvärt kvinnoförtryck som måste bekämpas. Och de flickor och kvinnor som utsatts behöver få tillgång till vård och hjälp för sin hälsa och livskvalitet.

Jag är så stolt över att jag har fått dela ut jämställdhetspriset till Amel-mottagningen för deras viktiga arbete. Juryns motivering lyder:

Amelmottagningen är unik i sitt slag. Det är den första och hittills den enda specialiserade mottagningen för könsstympade kvinnor i Sverige. Mottagningen tillsammans med Amelprojektet driver ett flitigt jämställdhetsarbete. De erbjuder mycket professionell vård och bemötande till en utsatt grupp flickor och kvinnor och sprider kunskap om könsstympning och dess konsekvenser. Genom sitt engagerade och kreativa arbetssätt ger verksamheten hopp om att okunskapen om hur man förebygger, upptäcker och behandlar könsstympning ska minska.

Jämställdhetspriset i Stockholms läns landsting kom till på initiativ från Liberalerna. Syftet är att belöna verksamheter eller medarbetare som gör angelägna insatser för jämställd hälso- och sjukvård och att sprida goda exempel. Priset delades för första gången ut 2017 och då var det Regionalt cancercentrum som prisades för sitt aktiva jämställdhet- och jämlikhetsarbete.

Bilden är tagen på Södersjukhuset när jag besökte Amel-mottagningen och träffade Bita Eshraghi, specialistläkare och medicinsk ansvarig, Petra Sjunnesson, projektledare,

Read more

Så här veckorna efter valet känns det angeläget att reflektera både över valrörelsen och framtiden. Jag menar att Liberalerna måste lägga större kraft på att utveckla välfärdstjänsterna, inte minst gäller det hälso- och sjukvården. Vi har bra program, men de behöver diskuteras och utvecklas än mer. Jag skriver om detta i texten nedan (tidigare publicerad i Tidningen Nu)

Valets stora fråga var inte vår

Valresultatet är en blandning av lättnad och besvikelse. Den intensiva fasen av valrörelsen blev bra för Liberalerna. Det räddade oss kanske kvar i riksdagen. En suck av lättnad var skön att dra, men känslan byttes snabbt till frustration och förnyad kampvilja.

Jag tror att Liberalerna uppfattas som ett rimligt och rationellt parti med kompetenta företrädare som många kan tycka är bra att ha med i landets styrning. Enligt Sifo/TV4 var det bara 12 procent som inte tyckte vi skulle passa i regering!

Vi har fantastiska program som rankas högt när andra får bedöma. Det gäller klimat- och miljöpolitiken enligt naturskyddsföreningen och världsnaturfonden. Det gäller HBTQ-politiken enligt RFSL. Det gäller Funktionshinderpolitiken, enligt Funktionsrätt Sverige och skolpolitiken, enligt opinionsmätningar. Men våra idéer om det öppna, liberala samhället lyste inte fram. Kanske uppfattas vi som ett parti som har bra lösningar på dagens problem men saknar klar färdriktning framåt.

Frihet måste försvaras! Valrörelsen blev ideologisk. Kampen mot extremism känns klockren för en liberal. Det glasklara beskedet från partiet om att vi inte tänker ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gjorde oss rakryggade och ideologiskt förankrade. Detta ideologiskt raka och tydliga vill jag bygga vidare på när vi tar oss an den nya mandatperioden.

Vår liberala berättelse om framtiden måste handla om möjligheterna snarare än hotbilderna. Sverige ska vara möjligheternas land där varje människa formar sitt eget liv och där vi fortsätter att bygga och utveckla välstånd och välfärd. Det liberala samhället är i ständig förändring och ger människor frihet och nya chanser att utvecklas. Vår uppgift är att frigöra människor och öka självständigheten för människors möjlighet att växa. Det bör den Liberala framtidsberättelsen präglas av.

Vår politik är rätt men får inte reduceras eller kommuniceras som recept bara på dagens svårigheter. Våra idéer är vägen mot framtiden. Liberalerna älskar klassresor. Att se individer förflytta sig socialt, bygga sina egna liv, leva sina egna drömmar inspirerar och är en viktig drivkraft för många individer som strävar mot en bättre framtid. Klassresor betraktas och beundras alltid i retrospektiv. Men vi har problem med att formulera en trovärdig färdplan för klassresenärerna. Det finns ingen tripadvisor eller giltig biljett.

Det var ett strategiskt misstag, menar jag, att den sociala tryggheten som skapas i våra välfärdstjänster och socialförsäkringar inte lyftes fram som centrala i valrörelsen. Vi måste förstå att individers framgång inte enbart kan vara avhängigt den egna viljan och kraften. Framtidstro och utvecklingshopp måste omfamna alla människor.

Vi behöver stärka vår profil inom välfärdspolitiken. Det var en slutsats redan efter valet 2014. Därefter har många liberaler engagerats i idéarbetet och vi har ett bra program. Men ändå blev inte detta ett av de områden där vi höjde våra röster tillräckligt mycket i årets valrörelse. Vi måste nu göra läxan och tala om en välfärdspolitik som andas frihet och syftar till att frigöra individer i utsatta lägen. Därför ska människor ha frihet att välja vård och omsorg och ta makt över sin egen hälsa. Därför måste välfärdstjänsterna moderniseras och människors frihet öka med hjälp av digitala verktyg. Därför är kampen mot diskriminering och för den personliga assistansen för människor med funktionsnedsättning självklar. Därför kräver vi en socialtjänst som grundas på vetenskap och präglas av respekt för den enskilda individen. Detta är några viktiga ingredienser som ökar individens frihet och möjligheter i framtiden. Ett parti som utstrålar framtidsoptimism och har en stark socialpolitisk profil tror jag kan få människor som i dag valt bort etablerade partier att få hopp och förtroende.

Jag hoppas att vi får en öppenhjärtig och konstruktiv eftervalsanalys som hjälper oss stärka vår liberala förankring och formulera framtidsvisioner om ett samhälle där människor möjligheterna är oändliga.

Read more

En av de vackraste dagarna i oktober åkte jag till Nacka och Lilla Erstagården. Det är Sveriges enda barnhospice som erbjuder vård för svårt sjuka, ofta döende barn. Det blev ett fint besök i en viktig verksamhet fylld med kärlek.

Lilla Erstagården har haft en tuff höst, efter att Kalla fakta sände sitt omdebatterade och hårt kritiserade reportage där verksamheten beskrevs som ”slutstationen” och kvaliteten och bemötandet av patienterna beskrevs som undermålig. Det är många som gjort sina röster hörda i media och på andra sätt efter reportaget, med viljan att ge en annan bild. Anhöriga till patienter och medarbetare har vittnat om en väl fungerande vård med ett mycket speciellt och känsligt uppdrag. Nu ville jag själv besöka Lilla Erstagården för att möta medarbetare och se verksamheten. Jag blev imponerad.

Låt mig slå fast att landstinget självklart ställer höga krav på de verksamheter som ska verka på vårt uppdrag och vi ska noga följa upp och säkerställa att kvaliteten är god. Alldeles särskilt angeläget är detta förstås när det handlar de allra sköraste patienterna och deras anhöriga. Detta har också vår hälso- och sjukvårdsförvaltning gjort. Och de konstaterar att vården som bedrivs på Lilla Erstagården är god.

Det jag själv fick se och uppleva bekräftade min bild av en verksamhet som arbetar med patientens bästa för ögonen och inkluderar hela familjen runt barnet. Kompetensen är hög och man arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Samtidigt är detta ett område som behöver utvecklas i Sverige med bland annat nationell möjlighet till specialistutbildning för läkare inom palliativ vård för barn.

Begreppet palliativ kommer av latinets ”pallium” som betyder mantel, att omsluta någon med. Det är vård som inte handlar om att bota utan att lindra smärta och ångest, trösta och skapa den bästa livskvaliteten trots sjukdom. Det är en helhetssyn på patienten som omfattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov där för och nackdelar med olika insatser måste vägas mot varandra för att skapa värdighet och välbefinnande i livets slut. Jag kan inte tänka mig något angelägnare och mer meningsfullt uppdrag än att få bidra till detta för en annan människa och dennes närstående. Personalens engagemang gick inte att ta miste på.

Lilla Erstagården ligger naturskönt i Nacka och erbjuder, förutom hög medicinsk och omvårdnadsmässig kompetens också en fantastisk vårdmiljö där barnen får möjlighet att skapa, umgås, vila och leva. Jag är stolt över att vi i Stockholm kan erbjuda denna för Sverige unika vårdform för svårt sjuka barn och deras närstående.

På Lilla Erstagården finns plats för lek i härliga miljöer skapade av konstnären Tor Svae.

Fin miljö för reflektion och andakt.

 

Leka och skapa behöver alla barn, både patienter och syskon.

Vilket barn gillar inte att klä ut sig?

Read more

Utveckla, inte avveckla valfriheten i kvinnosjukvården!

Statsministern säger att årets val är en folkomröstning om välfärden. Det kan stämma. Inte minst finns det stora skillnader mellan socialdemokraternas och Liberalernas syn på kvinnosjukvården. De uttalade hoten mot kvinnors valfrihet när det gäller den mest intima vården, gynekologi, förlossning och mödravård måste tas på allvar.

Det är en politik som står i stark kontrast till Liberalernas strävan att öka människors egenmakt, stärka kvinnors sjukvård och jämställdheten i samhället. För oss är det grundläggande att varje människa har friheten att bestämma över det som är viktigt i livet. Och det som rör vår hälsa och våra kroppar är bland det viktigaste vi har.

Jag är stolt över att vi i Stockholm har skapat möjligheter för kvinnor att välja sin egen gynekolog och för gynekologer att starta och driva gynmottagningar. Sedan några år tillbaka omfattar mångfalden också abortvården. Idag kan kvinnor få medicinsk abort vid xx olika gynmottagningar i Stockholm län. Det är en kraftig förbättring av vårdutbudet och ger kvinnor möjlighet att välja vårdgivare.

Jag är också glad att kvinnor får välja var man vill förda barn. Ibland blir det fullt och då blir det förstås en besvikelse att man får föda på annat sjukhus än man tänkt sig. Men i mer än 90% av förlossningarna har kvinnan fått föda på det sjukhus hon själv önskat. Genom vårdval MVC har vi också många populära mödravårdcentraler som drivs av engagerade, drivna och kunniga barnmorskor. Jag tänker bland annat på MamaMia, där jag själv valde att bli patient när jag väntade mina barn.

Nu hotas kvinnors egenmakt. Socialdemokraterna har en helt annan syn på vikten av mångfald för att valfriheten ska bli verklig. Dag Larsson har uttalat att han vill avskaffa vårdval gynekologi. Sedan tidigare är det känt att de vill ta bort vårdval förlossning. Det är ett direkt hot mot uppskattade BB Stockholm som i så fall inte längre kan fortsätta på samma villkor. De rödgrönas hot om vinstförbud för vårdföretag hotar också de privata MVC-verksamheterna, som populära MamaMia. Det går inte i längden att driva framgångsrika företag om man inte får skapa en vinst som kan användas till exempelvis investeringar eller avkastning på det kapital man måste satsa och riskera när man startar ett nytt företag.

Hotet mot kvinnors vård är inte bara riktat mot oss som patienter. Vårdens entreprenörer är ofta kvinnor och en viktig del av svenskt näringsliv. Och de som arbetare i kvinnosjukvården är till övervägande del själva kvinnor. Deras arbetsmarknad riskerar att inskränkas jobb i landstinget. Det vill inte alla. Det behövs en mångfald arbetsgivare också.

Tillsammans med Anna Horn och Cecilia Elving skriver jag debattinlägg hos Nyheter24

 

Read more