Fler människor i arbete och en väg bort från bidragsberoende. Det är, menar jag, en av de viktigaste frågorna för att stärka individen och öka hens frihet.

Det krävs åtgärder för en mer välfungerande arbetsmarknad med lägre trösklar för de som har svårt att komma i jobb, och det krävs åtgärder för att minska det passiva bidragsberoendet. Idag presenterar Jan Björklund och Mats Persson ett förslag som innebär att kommuerna ska kräva motprestationer, det vill säga olika former av aktiviteter, för försörjningsstöd till följd av arbetslöshet.

I Stockholms stad har Liberalerna varit pådrivande för detta och där finns Jobbtorgen som innebär att man bryter passiviteten och sysslolösheten och får människor in i ett aktivare liv och ger stöd för att komma vidare i jobb. Nu kräver L att liknande verksamheter ska finnas på flera håll i landet. Därmed fullföljer vi och konkretiserar vår politik i partiprogrammet.

För att inte fastna i utanförskap ska unga socialbidragstagare med arbetsförmåga mötas av höga för- väntningar. Den enskilde ska erbjudas tidiga insatser eller vägledning. Kommunen ska ställa tydliga krav på den enskilde att genomgå praktik, utbildning eller att söka arbete, även utanför kommun- gränsen. Om en ung socialbidragstagare med arbetsförmåga inte lever upp till de krav som kommunen eller arbetsförmedlingen ställer bör ersättningen minskas.    Ur partiprogrammet

Utanförskapet som arbetslöshet kan medföra ger en förfärlig social utsatthet som vi måste bekämpa. Att få jobb och egen försörjning är frihet och makt att forma livet. Jag har svårt att se något viktigare för människors egenmakt.

Ett annat förslag är att säkerställa att det ska löna sig att arbeta, även för den med försörjningsstöd. Jobbstimulansen i försörjningsstödet bör utvidgas till 40 procent för att öka drivkraften att gå från bidrag till arbete. Alliansregeringen införde 2014 en jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet så att en person med försörjningsstöd under två år får behålla 25 procent av en inkomstökning. Det är detta som nu föreslås utökad till 40 procent.

läs mer om förslagen här: DNdebatt.

 

Read more

En vacker sommarkväll i Hedemora.

En ung kvinna i Hedemora har misshandlats och trakasserats för att hon inte lever eller klär sig traditionellt. Jag känner henne inte personligen, men vi är medlemmar i samma parti. Sådan lycka att hennes lokala partivänner reagerar med kraft och arrangerar en manifestation mot våld och förtryck i nästa vecka.

L i Hedemora är ett litet men modig partigrupp. Jag är stolt över att vara med i samma parti.

Jag följer politiken i Hedemora på distans med visst intresse, eftersom jag ofta är i Hedemora på lediga helger och sommarveckor. Vi har vårt fritidshus där och njuter av den vackra naturen, stillheten och kulturutbudet som finns i omgivningarna. Jag har noterat att det inte bara är en idyllisk plats med spännande i historia i södra Dalarna. Det finns mörkare sidor också. Sverigedemokraterna är relativt starka här och i min brevlåda hittar jag ibland förfärliga informationsblad från högerextremister. Nu har vi fått se en annan mörk sida där extremister kräver att en kvinna ska inrätta sig i en traditionell livsstil. Hedersförtryck ska vi aldrig acceptera. Tack Liberalerna i Hedemora för att ni säger ifrån. Ni förtjänar allas respekt!

Läs mer här: DT

Bilden är från en av alla vackra sommarkvällar jag upplevt i Hedemora.

Read more

Anna Starbrink, World Aids Day 2015-12-01

När regeringen presenterande sin budgetproposition blev jag bestört. Utan förvarning halverar i det närmaste regeringen och samarbetspartiet V stödet till arbete mot hiv och för de cirka 7000 människor som lever med hiv i Sverige. Det var verkligen en dålig överraskning som blir svår att hantera.  

Statens stöd för insatser mot hiv och aids sänks nästa år från 145 till 75 miljoner kronor. Det riskerar att slå hårt mot de hiv-smittade, framför allt i storstadsregionerna. Över två tredjedelar av alla med hiv lever i Stockholms län, Västra Götaland eller Skåne. Nu reagerar liberalernas ledande sjukvårdspolitiker i storstadsregionerna kraftigt på regeringens nedskärning.

Bara i Stockholms län finns över hälften av Sveriges hiv-smittade. Det finns ett tydligt nationellt ansvar för hiv- och aids-arbetet som Magdalena Andersson och Gabriel Wikström nu försöker smita ifrån.

Mina liberala kollegor i Västra Götaland, Jonas Andersson, och Skåne Gilbert Tribo reagerade med samma bestörtning som jag. Jonas kommenterade beskedet såhär: ”De flesta hiv-smittade och aids-drabbade finns i storstadsregionerna. Många kan ha sökt sig till Göteborg, Stockholm och Malmö för att vården är bättre, anonymiteten enklare och stigmat kanske mindre. Landsting och regioner tar merparten av ansvaret för infektions- och beroendevården men det är orimligt att den rödgröna regeringen inte också ser det nationella ansvaret”.

Och Gilbert instämde: ”Regeringen använder vackra ord om att minska stigmatiseringen av hiv-smittade men lämpar över ansvaret för hiv-arbetet på landsting, kommuner och de ideella organisationerna. För att få ihop statsbudgeten sparar finansministern på de svagaste, och sjukvårdsministern låter henne hållas. Det är skamligt”

Jag blir bedrövad av att regeringen riktar udden mot sköra människor som inte är så röststarka. De som vi i Liberalerna brukar kalla ”de glömda Sverige”. Nu måste vi argumentera starkt för deras sak.

Mer om regeringens besparingar på hiv-arbetet: SR/Ekot

Bilden är från en World Aids Day på centralstationen i december förra året. Jag var där som WAD-ambassadör.

Read more

image1

Regeringen slår med exakt precision mitt i själva kärnan av välfärdsstaten, stödet för dem som behöver det som mest. Den personliga assistansen – människor med funktionsnedsättnings nödvändiga stöd för frihet och självständighet. Budgetpropositionen innebär att åtstramningarna fortsätter. De vill uppenbarligen svälta ut assistansen utan hänsyn till de stora behov som människor med funktionsnedsättning ofta har. 

Assistansersättningen höjs med orimligt låga 1,05%. Så liten höjning har aldrig tidigare givits till personliga assistansen. Det är bara ungefär två tredjedelar av den höjning som regeringen aviserade förra året för av mandatperioden. Vi vet att löneökningarna ligger högre och det innebär självklart stora problem som kommer att drabba de som har behov av assistansen men också de många som har sin sysselsättning och försörjning genom arbetet som personlig assistent.

Nu måste Liberaler och andra som förstår värdet av den personliga assistansen kliva ut på barrikaderna och kräva att LSS räddas. Det handlar främst om enskilda individers frihet. Men det handlar också om vilket samhälle vi vill ha. Ska vi tvinga undan människor med funktionsnedsättning till ett mindre aktivt liv där gruppboende eller beroende av hemtjänst då och då blir det stöd samhället erbjuder. Eller ska vi använda välfärden till att säkra att även den som har funktionsnedsättning kan verka med full kraft, arbeta, delta i kulturlivet och i demokratin. Det är om detta LSS handlar.

Välfärdens viktigaste uppdrag är att bidra till människors frihet och självständighet. Det uppdraget tar inte regeringen på allvar när människor med funktionsnedsättning blir den nya budgetregulatorn.

Bilden är från i lördags då Liberalerna ordnade möte på Medborgarplatsen om LSS. LSSs ”pappa” Bengt Westerberg var där, liksom vår partiledare Jan Björklund, Maria Johansson som leder partiets arbete med att utveckla politiken för människor med funktionsnedsättning, riksdagsledamoten Bengt Eliasson med flera. 

Read more

Akutsjukhusen jämförda i ny rapport

De allra flesta är nöjda med vården. Det vet jag, men det är nyttigt att påminnas om detta. När vi läser om vården är det ofta om problem. Det är inte så konstigt att uppmärksamheten blir störst när något går fel, eller att både allmänhet, journalister och politiker fokuserar på bekymmer och utmaningar. Själv tänker jag som högst ansvarig för sjukvården för två miljoner stockholmare, att jag vill och måste lägga mest energi på att utveckla vården och allt som fingerar väl och samtidigt lösa de problem som finns skapa förutsättningar för ständig förbättring.

När sjuksköterskor, läkare och alla andra som jobbar i vården får rätt förutsättningar att göra sitt jobb och använda sin kompetens på bästa sätt, blir det ofta bra. Och deras arbete är förstås huvudförklaringen till att så många litar på och har ett högt förtroende för vården. Det höga förtroendet ser vi i Vårdbarometern, som så sent som i våras visade ett ökat förtroende bland invånarna i Stockholms län för deras sjukvård. Bland de verkliga experterna, patienterna, är nöjdheten ännu större – det bekräftas i den senaste nationella patientenkäten, som frågat tiotusentals patienter som varit inlagda eller besökt öppenvården på något av våra sjukhus.

87 procent har ett positivt helhetsintryck av slutenvården (dvs bland de patienter som har varit inlagda på sjukhus). 89 procent har ett positivt helhetsintryck av öppenvården (när man gör ett besök på en mottagning och går hem igen efteråt). Generellt har öppenvården bättre betyg, vilket kanske inte är så konstigt. Det är sällan roligt att ligga inne på sjukhus, ofta har man kanske då också en allvarligare åkomma eller behöver genomgå en lite större operation. Samtidigt visar skillnaden att vi går i rätt riktning med vår strategi att flytta ut vård från de stora sjukhusen. Man ska inte behöva ligga på sjukhus om man inte absolut måste!

I en modern vård är det viktigt att vi har moderna lokaler, modern utrustning och modern medicinskt innehåll i vården. Men en modern vård handlar enligt oss liberaler och många andra också om respekt, bemötande och delaktighet. Där har vi lite mer jobb att göra, även om nästan tre av fyra är nöjda med delaktigheten i slutenvården. Patienter måste få känna att de är ”hela” människor, och inte bara en patient. Mitt och Liberalernas arbete för goda vårdmiljöer, t ex bra måltider och tilltalande interiörer och omgivningar, liksom för bra bemötande, fortsätter.

Här kan du läsa mer kommentarer av mig, och få alla resultaten och mer fakta från undersökningen.

 

Read more

Mina uttalanden och mitt agerande tidigare i veckan om partiets situation har skapat en enorm debatt. Det förutsåg jag naturligtvis, men det är överväldigande och jobbigt att vara med om en sådan orkan i media, framförallt på twitter och facebook. Men för mig har det också varit viktigt. Jag vill också säga att jag fått fantastiskt fint stöd från många som hört av sig. Det vill jag tacka för.

Nu beskrivs det som att Liberalerna är i en medial kris. Jag vill dock påstå att vi har en intern kris som pågått i ett par år. Det är den vi måste lösa. Jag har försökt vara ansvarsfull som ledamot av partistyrelsen och som adjungerad i partiledning. Jag har bidragit till kompromisser, givit och tagit. Jag har argumenterat för mina åsikter och sedan stått upp för den linje som utmejslats, även när jag haft personliga invändningar. Jag har gjort det därför att vi är ett parti som måste agera som just ett parti. Vi är inte bara passionerade, liberala individer och frejdiga debattörer. Vi har ett ansvar för att leda Liberalerna.

Jag har i den här frågan agerat utifrån min roll som partistyrelseledamot utifrån vad jag tror är bäst för partiet. Jag är vald till partistyrelsen av landsmötet och jag ser det som mitt ansvar att försöka förändra det som inte fungerar.

Idag har frågan väckts om min roll som förbundsordförande i Stockholms län. Visst svider det när partivänner kritiserar och och arga i media. Jag har inte gjort detta för min egen popularitets skull. Då skulle jag istället fortsätta vara tyst.

Jag vill gärna fortsätta som ordförande i förbundsstyrelsen men det är förstås medlemmarnas sak att avgöra.  På vårt årsmötet står alla platser i styrelsen till förfogande och då ska våra medlemmar bestämma vem som ska vara vår ordförande.

 

 

 

 

Read more

img_2177

Igår var jag med och invigde Stockholms nya centrum för cancerrehabilitering. En efterlängtad verksamhet. Med det nya centrumet får vi möjlighet att ge cancerpatienter i hela Stockholms län tillgång till en god specialiserad rehabilitering.

Cancerrehabilitering syftar inte bara till att minska de fysiska skadorna, det är också av vikt att förebygga och minska de psykiska, sociala och själsliga följderna av det ofta svåra man gått igenom.

Att fortsätta det påbörjade arbetet med Framtidens hälso- och sjukvård, med patienten i fokus, är viktigt. Det leder till kortare väntetider, effektivare behandling och ökad livskvalitet för patienten. Det måste läggas ett stort fokus på att skapa verktyg för att hjälpa patienter tillbaka till ett så normalt liv som möjligt.

Att koncentrera högspecialiserad vård till ett fåtal specialiserade kliniker är ett av de säkraste sätten att öka överlevnaden och höja livskvaliteten för cancerpatienter. En nivåstrukturerad vård har sin utgångspunkt i vad som är bäst för patienten, från diagnos till rehabilitering. Rätt sak ska göras på rätt plats av personal med rätt kompetens. Centrum för cancerrehabilitering är en viktig del i detta.

Minst var tredje person som lever i Sverige idag kommer att få ett cancerbesked under sin livstid. Cancerfallen i Sverige fortsätter att öka, sedan 1970-talet har antalet cancerfall mer än förbubblats. Om vi då tar hänsyn till åldersstrukturen och folkmängden som ändrats kan vi se att cancerförekomsten har ökat med cirka 40 procent. Men även om allt fler får en cancerdiagnos så minskar risken att avlida i cancer något. Anledningen är båda bättre behandling och förbättrade diagnostiska metoder. Allt fler lever med cancer, och allt fler överlever cancer. Behovet av cancerrehabilitering har aldrig varit större.

Lyckligtvis har kunskapen och möjligheterna att hjälpa cancerpatienter heller aldrig varit större än nu, och den senaste uppdaterade kunskapen och behandlingen ska stockholmarna kunna få på vårt nya centrum för cancerrehabilitering.

Här ska bedrivas tvärprofessionell cancerrehabilitering med forsknings- och utbildningsperspektiv. I uppdraget ingår även att ta fram e-tjänster, nätverkssjukvård samt standardiserade processer för cancerrehabilitering inom ramen för Framtidsplanen för hälso- och sjukvården.

På bilden ser ni mig, Ella Bohlin (KD) och Barbro Sjölander, patientföreträdare ringa i klockan som symboliserar att det är dags att starta arbetet.

 

Read more

Liberalens behöver förändras. Vi är inte nöjda med senaste valresultatet och vi genomför ett omfattande utvecklingsarbete av såväl organisation, formspråk och självklart framförallt politiken. Vi omprövar vissa frågor och vi formar nya ställningstaganden för samtidens och framtidens utmaningar. Jag är själv i högsta grad en del av detta arbete genom att jag leder partiets välfärdskommission och ingår i partistyrelsen.

Jag ska ärligt berätta att det tufft ibland i politiken. Vi har och ska ha en aktiv interndebatt i sakfrågor men vi måste också ha ett fungerande ledarskap. Hos oss kallas detta yttersta ledarskap partiledningen, en liten krets som valts att leda partiet tillsammans med vår partiledare. Jag är adjungerad till denna partiledning. Där ska vi diskutera öppet och livligt olika frågor och vi ska staka ut riktningen framåt, förbereda politiska ställningstaganden och föra förtroliga samtal – alltid med stark lojalitet till vårt parti.

Att få vara med och leda partiet är ett förtroende och ett ansvar. Det går inte att samtidigt vara en fri debattör som väljer egna handlingsvägar och utspel som står i strid med de förslag som utmejslats. Enligt min uppfattning måste man välja vilken roll man vill ha. Rollen som del i ledarskapet i partiet eller den fria debattörens.

När vi i Liberalernas partistyrelse diskuterat förslaget om att inte tillåta flera konfessionella friskolor, som alltså var väl förankrat i partistyrelsen, presenterades detta av en mindre grupp med Jan Björklund i spetsen. Då väljer en ledamot, Birgitta Ohlsson, att angripa förslaget offentligt, utan att ens förvarna om detta. Det skapar en omöjlig situation. 

Det är dessutom inte första gången hon väljer att agera på egen hand utan att följa de spelregler som gäller i de fall någon vill driva en egen linje. Försommarens omröstning om migrationsfrågan i riksdagen är ett annat exempel där agerandet ledde till att bilden av partiets ställningstagande för barnfamiljernas rätt till återförening blev otydlig.

Jag har därför, efter noggrant övervägande, sagt att jag tycker att Birgitta Ohlsson ska lämna partiledningen. Där måste det finnas ett förtroligt samarbete. Det gör det inte idag. 

Att säga som jag gör i Ekot är naturligtvis inte enkelt. Vi är ju partivänner och jag står ofta nära Birgitta i politiska sakfrågor, även om jag i denna fråga delar partistyrelsens uppfattning. Men detta handlar inte om politiska sakfrågorna. Det handlar om ledarskap och möjligheten för Liberalerna att agera och formulera en tydligt politik. Som det fungerar nu blir det omöjligt för väljarna att förstå partiets åsikter. Så kan vi inte ha det.

Read more

img_2172

Alla stockholmare ska kunna ta del av sin egen journal via nätet. Under 2017 byggs e-tjänsten ut till alla vårdgivare i Stockholms län. 

Vi lever i en uppkopplad värld där det är självklart att vi har kontakter med banken och barnens skola, bokar biljetter och restaurangbesök via nätet. Lika självklart borde vi som patienter kunna kommunicera med vården direkt i vår dator, surfplatta eller smarta telefon. En annan självklarhet i en modern sjukvård är att du och jag som patienter ska kunna ta del av viktig information om vår egen hälsa och vård, när vi vill. Det blir äntligen möjligt med journalen via nätet.

I dag beslutade vi i landstingsfullmäktige, om några veckor börjar pilotverksamheten på fyra vårdcentraler och sedan följer hela övriga vården efter. Före utgången av 2017 ska Journalen via nätet finnas tillgänglig hos alla vårdgivare. Det blir alltså obligatoriskt för vårdgivare att erbjuda – men frivilligt för patienterna att använda. Liberalerna och framför allt min landstingsrådskollega Daniel Forslund har varit pådrivande, liksom han med stor energi driver alla innovations- och e-hälsofrågor.

Intresset för att ta del av sin egen journal via nätet är stort. Tjänsten byggs ut över hela landet, det betyder att du kan läsa din journal även från vårdbesök i andra landsting – något 73 000 stockholmare redan har gjort.

Journalen innehåller känslig information och säkerhetskraven är naturligtvis höga. Inloggning sker med e-legitimation, bank-ID. Att både patienter och vårdpersonal har tillgång till att läsa i journalen, kan också stärka patientsäkerheten och vårdkvaliteten. Informationens kvalitet blir säkrare med fler som har koll.

Vad kommer du då kunna läsa i din egen journal? I ett första steg kan patienten läsa journalanteckningar, provsvar, diagnoser, mödravård, remisstatus och få en överblick av tidigare vårdbesök. Tjänsten kommer under kommande år att utvidgas stegvis med information om exempelvis vaccinationer, läkemedel och anteckningar från BVC.

Här berättar Daniel Forslund mer om Journalen via nätet!

 

Read more