TBC är en allvarlig sjukdom som kräver diagnos och vård. En liten grupp människor drabbas men för dem är det viktigt att vården är tillgänglig. För att skapa bättre förutsättningar för detta kommer hälso- och sjukvårdsnämnden att besluta om utvidgning av nuvarande regler för andra smittsamma sjukdomar som klamydia och syfilis så att även TBC omfattas. Beslutet innebär snabbare och enklare vård för ytterligare minst 10-20 personer per år, som i dag inte kan betala diagnostik och behandling av TBC.

Det är i allas intresse att alla i Stockholm och Sverige har ett skydd mot smittsamma sjukdomar. Hälsa eller sjukdom gör inte skillnad utifrån människors ursprung eller medborgarskap. Det är ologiskt och omodernt att inte studenter från andra länder eller arbetskraftsinvandrare har samma skydd och rätt kring tuberkulos som EU-medborgare, asylsökande eller sjömän. DN uppmärksammade nyligen förslaget, läs hela artikeln om fri TBC-vård här.

De flesta personer som inte är svenska medborgare har lagstadgad rätt till undersökning och behandling av smittsamma sjukdomar, men för vissa grupper som studenter, arbetskraftsinvandrare och turister krävs särskilt beslut av oss i landstinget. Nu utvidgas det till att gälla även tuberkulos.

Ekonomiskt blir skillnaden med att utvidga den kostnadsfria vården till tuberkulos förmodligen obefintlig – alla personer som drabbas får ändå fri vård efter beslut av smittskyddsläkare i varje enskilt fall. Skillnaden blir praktisk, det kommer gå enklare och fortare med diagnostik och behandling när den kostnadsfria vården är automatisk.

I en modern sjukvård och ett modernt samhälle tar vi ansvar för allas hälsa och skydd mot smitta. Förhoppningsvis kommer vi också kunna hitta och hjälpa fler personer tidigare, och i förlängningen göra att färre smittas. Ibland blir ett beslut som omfattar få personer viktigt för många fler.

Read more

Sjukvård. Stetoskop.

Alla patienter ska få vård efter behov.  Om sverigedemokratiska partimedlemmar som arbetar i vården ägnar sig åt att registrera etniskt ursprung på patienter är det djupt oetiskt. Alla ska känna sig trygga med att vård ges efter behov.

Det är häpnadsväckande att läsa uttalanden från SD:s gruppledare i landstinget, Dan Kareliusson i DN. SD påstår – helt grundlöst – att invandrare och asylsökande ”har för vana att uppsöka akutsjukhusen för alla krämpor” och att de ligger bakom det höga trycket på akutsjukhusen i Stockholm. Det finns inga som helst belägg för sådana påståenden. Sjukhusen registrerar naturligtvis inga patienter utifrån etnisk bakgrund eller ursprung, men t ex andelen akutbesök som kräver tolk ger en indikation – som är mycket låg (under 1 procent).

Ännu värre är den motivering som Kareliusson ger till sitt grundlösa påstående: Att partimedlemmar och sympatisörer ägnar sig åt att övervaka och notera vilka patienter som söker till akuten – och vilka de bedömer vara invandrare. Ett sådant agerande är djupt oetiskt. Och sådana uppgifter är naturligtvis helt subjektiva och opålitliga – men framför allt: Om en sådan ”registrering” förekommer är den felaktig på så många olika sätt. Det strider mot sjukvårdens hela etik om likabehandling och hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov, som alla medarbetare måste följa. Det är sannolik dessutom olagligt, då det inte är tillåtet för medarbetare att upprätta register i vården. Det för tankarna till det mycket kontroversiella och felaktiga ”rom-registret” som uppdagades inom polisen för några år sedan. Jag vill inte tro att några av landstingets medarbetare lånar sig till sådant, men om någon eller några gör så måste det få konsekvenser.

Alla patienter ska få vård efter behov. Vi har problem med en ojämlik hälsa och vård – och det är bland annat personer med utländsk bakgrund som drabbas av det. Problemet som vi jobbar med är att en del människor med utländsk bakgrund inte söker sig till vården tillräckligt tidigt och tillräckligt ofta. Utmaningen är att nå ut till alla invånare i länet med t ex hälsofrämjande, förebyggande insatser men också rena sjukvårdsinsatser.

Utmaningarna för våra akutsjukhus, för medarbetarna och patienterna där förvärras nu tyvärr av SD:s unkna rasism.

Jag har därför uppdragit åt landstingets tjänstemannaledning att säkerställa hos sjukhusledningarna att någon etnisk granskning och registrering av patienterna inte förekommer.

Read more

Som många vet har det varit och är ett stort tryck på akutsjukhusen i länet. Det är naturligtvis allvarligt och vi arbetar hårt för att utveckla vårdutbudet i länet och avlasta akutsjukhusen. Stockholmssjukvården genomgår just nu en stor förändring genom en kraftfull reformering och modernisering av vårt sjukvårdssystem.

Jag noterar med viss förvåning att sjukvårdsminister Gabriel Wikström kliver in i Stockholms sjukvårdsdebatt utan grundläggande insikter i vårdsituationen här – eller i landet i övrigt. Jag är fullt medveten om de utmaningar som vi har att hantera i Stockholm. Men Gabriel Wikström är nog inte medveten om att han kritiserar det landsting som:

  • Har bäst tillgänglighet till specialistvård i hela landet och som ligger över genomsnittet för alla vårdgarantiområden:

Skärmavbild 2017-01-12 kl. 15.14.57

  • Har betydligt färre överbeläggningar på sjukhusen än genomsnittet i landet, och färre ‘satellitpatienter’ per 100 disponibla vårdplatser:

bild.jpg

  •  Det enda landsting som inte minskar antalet vårdplatser. Stockholms vårdplatsantal är oförändrat i jämförelsen 2014-15. Totalt i riket var minskningen av antalet vårdplatser -3%.

(källa vantetider.se samt SKL)

Det framstår som sjukvårdsministern saknar överblick över sjukvårdssituationen i landet. Han borde se och förstå de allvarliga problemen som finns i Sverige med växande köer till vården. Det behövs en politisk kraft och vilja på nationell nivå för att vända den tuffa situation som råder i landets hälso- och sjukvård. Ingen kan förneka att vi har ett stort tryck och gott om utmaningar även i Stockholm. Det är en mycket klen tröst att övriga landets utmaningar är så mycket större.

Låt mig berätta om några av de reformer som vi nu genomför i Stockholms läns landsting:

Akutsjukhusen rustas och byggs ut för att bättre möta behoven i vårt växande län och för att erbjuda en bättre vård- och arbetsmiljö. Den första akutmottagning som blev klar var Capio S:t Göran. Totalt satsas 41 miljarder kronor extra under de kommande åren (2017-2026), bland annat för att rusta upp och bygga ut länets sjukhus. Det är en av de största vårdsatsningarna någonsin i länet.

12 närakuter för barn och vuxna ska avlasta akutsjukhusen vid skador eller sjukdomar som behöver tas om hand, men inte kräver akutsjukhusens resurser. Under 2017 ska de fyra första vara i drift. Sedan följer övriga.

Den öppna specialistvården utanför sjukhusen byggs ut genom att flera vårdgivare får erbjuda vård genom vårdval. Vårval gynekologi, har exemeplvis utvecklats från årsskiftet så att fler kan erbjuda säkra, medicinska aborter och hjälp med assisterad befruktning. Med vårdval urologi är förhoppningen att köerna ska kunna kapas. Fler vårdval planeras.

Vårdcentralerna är – eller ska bli! – navet i sjukvården. Det är där de allra flesta av oss kommer att få den vård vi behöver i stora delar av våra liv. I år genomför vi en satsning om 140 miljoner kronor på vårdcentralerna och ersättningsmodellen justeras så att mest pengar går till de vårdcentraler vars patienter har störst behov. Vi kommer att fortsätta utveckla strategier för att stärka primärvården.

Möjligheterna att möta vården på nya sätt ska öka, exempelvis genom videosamtal och digitala behandlingsformer som Internetpsykiatri. Hemsjukvården behöver utvecklas så vi ska utreda förutsättningarna för att kommunerna tar över ansvaret och kan samordna med bland annat äldreomsorgen.

Kompetensförsörjningsfrågan är en av sjukvårdens största utmaningar. Landstingsfullmäktige har nyligen antagit en strategi för kompetensförsörjning. Arbetsmiljö, karriärmöjligheter och löneutveckling liksom en kompetnesmix som frigör sjuksköterskors tid från sysslors som andra, utan sjuksköterskornas gedigna utbildning, kan sköta och mycket annat behöver utvecklas utifrån de lokala förutsättningarna. Att utveckla ledarskapet är också en central fråga.

Detta är något av allt det arbetar med inom Stockholms läns landsting.

 

Read more

Fler ska få hjälp att bli föräldrar. Med vårdval ökar nu antalet vårdgivare som kan hjälpa barnlösa. Under förra året fick även ensamstående möjlighet till insemination och IVF. Det innebär ett fler ska få hjälp. SvD skriver om insatserna för barnlösa i Stockholm.

Förutom fler mottagningar som tar emot barnlösa personer behövs fler donatorer av spermier. Tidigare donationer kan inre användas för ensamstående eftersom donationen gjorts på andra premisser. Donation är en osjälvisk handling och inget man gör för att exempelvis tjäna pengar. Men vi vill inte att det ska uppstå kostnader utöver olägenheten att donera därför höjs nu ersättningen för donation av könsceller.

Donationer till vården är ett sätta att göra gott för andra och bidra till bättre liv för fler. Många vet att man kan anmäla att man säger ja till organdonation. Att bli blodgivare är ett annat sätt att bidra. Tobiasregistret samlar personer som vill donera blodstamceller från  benmärg (inte ryggmärg, som det råkar stå i artikeln) är ett sätt att hjälpa svårt sjuka. Och donation av spermier kan ge barnlösa par och singlar lyckan att få bli föräldrar.

 

Read more

Idag skriver jag tillsammans med flera liberala landstingsrådskollegor i landet om vinstdebatten som vi menar skymmer sikten för de viktiga frågorna om kvalitetsutveckling.

Vinster är oviktiga. Kvalitet är allt. Vad vi måste motarbeta är offentlig sektors förluster. SKL uppskattar att vårdrelaterade infektioner, undernäring och trycksår kostar åtta onödiga miljarder varje år. Dyra slantar där varje krona innebär ökat lidande.

Läs hela vår artikel i Dagens medicin här.

Read more

Kvinnor och män behandlas inte alltid lika i vården, och de ska de förstås inte heller. Kvinnor och män har olika kroppar och olika behov av vård. Men vården ska vara jämlik. Ingen ska få sämre vård eller missgynnas för att man är man eller kvinna. Ändå vet vi att kvinnor och män behandlas ojämlikt.

Vi måste förbättra vården så att den blir mer jämställd och därmed jämlik. Samtidigt är jag medveten om att det finns gott om lovvärda initiativ för att utveckla jämställdheten. Det vill jag gärna uppmuntra och jag vill också bidra till att sprida de positiva insatsernas som görs. Liberalerna föreslog därför ett jämställdhetspris för att uppmärksamma insatser för jämställdheten i vården och inspirerar fler att utveckla vården så den blir mer jämställd. Vi fick gehör för vårt förslag och i budgeten för 2017 finns inrättandet av priset med. Nu börjar det hela ta form.

Läs gärna mer i Dagens Nyheter om landstingets jämställdhetspris.

Read more

Vårdköerna växer i Sverige. Det är resultatet av regeringens förda politik. Avskaffandet av kömiljarden i kombination med en våt filt över de privata alternativens möjligheter att utvecklas har försatt patienterna i en hopplös köväntan på vård. Vi börjar närma oss läget så som det var innan alliansregeringen tor krafttag mot köeländet. Då infördes en kömiljard med tydlig styrning mot tillgänglighet, lagen om valfrihet infördes för att stimulera fler att bidra till vårdutbudet och mångfald och privata företag bejakades. Det gav snabbt positiv effekt på kösituationen. Men tyvärr har det nu gått ännu snabbare att återställa köerna till traditionell socialdemokratisk nivå. Det är beklämmande. Värst är det i landsting där S styr. Där är ekonomin ofta körd i botten samtidigt som köerna ringlar långa.

Sjuksköterskornas kompetens är värdefullt, men alltför ofta anges brist på sjuksköterskor som hinder för bra tillgänglighet till vården. Samtidigt anser åtta av tio sjuksköterskor, enligt statliga utredningen om effektivare vård, att de utför arbetsuppgifter som andra utan deras gedigna utbildning kan utföra. Det är dags att låta andra yrkesgrupper, som undersköterskor och vårdbiträden, bidra mer i vården så att sjuksköterskornas tid kan frigöras.

I Stockholm behöver vi också mota bort köerna. Men vi ligger över riksgenomsnittet på alla områden som mäts när det gäller tillgänglighet till vården, och vi är bäst i landet när det gäller tillgänglighet till specialistvård. Det beror på våra många vårdgivare och att patienterna själva har makten att välja.

Idag skriver jag tillsammans med Liberalernas partiledare Jan Björklund i Expressen om de växande vårdköerna i Sverige. Det är orimligt att så många människor tvingas vänta på viktig vård. Jag hoppas att regeringen inser detta och rättar till sitt stora misstag. Kömiljarden måste återinföras och uppdateras.

Read more

Under januari 2017 slopas SL:s zongränser i hela länet, vilket innebär att det blir enklare att resa kollektivt. Det är ett steg i Liberalernas och Alliansens arbete för att göra det smidigare och mer attraktivt att använda kollektivtrafiken.

Men denna reform är inte allt. I våras gjorde Allianspartierna och Miljöpartiet en blocköverskridande överenskommelse om viktiga framtidssatsningar för kollektivtrafiken. Från Liberalernas sida är vi stolta över att den överenskommelsen innehåller flera investeringar som vi varit särskilt pådrivande för.

År 2017 kommer tvärbanans förlängning till Kista att börja byggas. Den utbyggnaden blev hotad när oppositionen tvingade SL till kraftiga besparingar, men vi i Liberalerna har alltid värnat den och är glada att den nu blir av.

Spårväg city kommer att förlängas till Centralen och sannolikt också från Djurgårdsbron till Lindarängsvägen. Det är en viktig pusselbit i att utveckla den attraktiva spårvagnstrafiken i innerstaden. Från Liberalerna sida ser vi det som självklart att planerna fullföljs att förlänga spårvägen genom Norra Djurgårdsstaden mot Ropsten.

Vad gäller busstrafiken innebär överenskommelsen att busslinjerna 810, 861, 862 och 869 säkras, vilket många resenärer efterfrågat.

Förutom allt detta händer mycket annat inom kolletkivtrafiken 2017: Till sommaren kommer Citybanan tas i bruk och ge en betydligt pålitligare pendeltågstrafik i länet. På tunnelbanans röda linje börjar helt nya tunnelbanevagnar att rulla. Tvärbanans förlängning till Sickla blir klar och i Södertälje börjar snart Nordens första elhybridbuss att köra i linjetrafik.

Jag vill med detta passa på att tillönska alla ett riktigt gott nytt kollektivtrafikår 2017!

Här kan ni se en kort, knasig film där SL rullar ihop gamla zongränser:

Read more

2016 är snart slut. Lika bra det, känns det som. Det har varit ett tungt år för världen. Terrorattacker, krig, flyktingkatastrof, Brexit och Trump, det är sådant som förmörkat året, tycker jag. Lite mer närliggande för mig har det å andra sidan varit ett på många sätt bra år.

Flera viktiga förändringar har skett i Stockholmssjukvården. Den nya akutmottagningen på S:t Görans sjukhus invigdes i våras, psykiatriverksamheter flyttade in i fina nya lokaler vid Atlasmuren. Anova som ger vård till bland annat transpersoner flyttade in i Hagastaden, nära NKS och mitt i vårt framtidsinriktade utvecklingsområde. Akademiskt specialstcentrum i reumatologi blev verklighet, liksom centrum för cancerrehablitering. En ny cancerplan och också trätt i kraft. Nya bröstcentra har startat. Vi har också infört en ny ersättningsmodell för primärvården och verkligen satt igång diskussionen om hur vården ska formas i framtiden, för att nämna något av allt som hänt under 2016.

En annan stor förändring är att digitaliseringen och moderna eHälsotjänster nu börjar slå igenom ordentligt. Användandet av 1177vårdguiden ökar så det knakar. Och införandet av journal på nätet har påbörjats liksom möjligheten till webbtidbokning.

Men största förändringen som skett under året är förstås att vårt nya akademiska akutsjukhus NKS äntligen har tagits i bruk. Det lägger grunden för fantastiska utvecklingsmöjligheter. Men ingen har väl heller missat att sjukhuset är omdebatterat. Så ska det förstås vara när något epokgörande sker.

Jag och min kollega Daniel Forslund klev in på NKS samma dag som de första patienterna flyttade in.

Jag och min kollega Daniel Forslund klev in på NKS samma dag som de första patienterna flyttade in.

Min häftigaste upplevelse under året var utan tvekan att få delta i valrörelsen i USA på plats och får bli delaktig i Hillary Clintons kampanj. Tyvärr fick jag ju också uppleva ett riktigt magplask för demokraterna också. Det var mindre roligt, för att inte säga chockartat.

Kampanjen för Clinton präglades av personligt engagemang hos många gräsrötter.

Kampanjen för Clinton präglades av personligt engagemang hos många gräsrötter.

En fråga på hemmaplan som engagerat mig och berört mig djupt är hotet mot LSS. Jag har många gånger sett hur avgörande den personliga assistansen är är för att livet ska kunna levas fullt ut för många människor med funktionsnedsättning. Det är verkligen en skam för vårt välfärdsland att denna fantastisk reform nu rullas tillbaka. Därför har jag medverkat i flera manifestationer och på olika sätt försökt bidra med argument. Roligt dock att se det breda engagemanget för att rädda LSS. Det inger hopp.

image1

Liberalerna ordnar manifestation på Medborgarplatsen för LSS. på bilden pratar jag med Maria Johansson som är liberal politiker och skarp opinionsbildare i funktionshinderfrågor. Även partiledaren Jan Björklund och riksdagsledamoten Bengt Eliasson är med.

Sist men inte minst har jag och familjen haft ett roligt år med många fina stunder. Barnen får inte vara med på bild här. Men ett litet gotländskt sommarminne från mig och maken bjuder jag på:

img_1215

 

 

Read more

Strax före jul reste vi till Oslo för att lära mer om norsk primärvård. Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren sammansförde oss med sina kollegor i Oslo. Där genomfördes för 15 år sedan en primärvårdsreform – fastlegeordningen – som vi vill inspireras av.

Fastlegen är den närmsta sjukvården i Norge. Var och en har listat sig, inte som så ofta i Sverige på en vårdcentral, men hos en fast, namngiven läkare i primärvården. Denna personliga kontakt lägger grunden för en god kontinuitet i relationen mellan patient och vårdgivare. Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren reste med mig och min kollega Daniel Forslund för att tillsammans studera detta.

I Norge är primärvården ett kommunalt ansvar medan resten av vården – sjukhus och olika specialistmottagningar har statligt huvudmannaskap. Över hela landet finns primärvårdsläkare som befolkningen kan lista sig hos som i ett vårdval, det är patienten som väljer läkare och det går bra att byta två gånger om året. Som mest kan en läkare ha 2500 patienter på sin lista. Genomsnittet är dock 1148 är snittet. Det är kommunernas ansvar att se till att det finns fastlege på plats. De minsta kommuerna, som kan ha endast några hundra invånare, kan samarbeta med grannkommuen.

Förutom att läkaren ska ha sina listade patienter ingår det i uppdraget att 7,5 timmar i veckan bidra till kommunens verksamheter som behöver läkare stöd, exempelvis i äldreomsorgen och i skolhälsovården. De sko också bidra till bemanningen hos legevakten, det vill säga jourmottagningen dit patienten vänder sig vid akuta vårdbehov, efter att ha ringt 113 som är Norges telefonkontakt som talar om var patienten ska vända sig genom ett remissförfarande.

De flesta driver sin praktik som ett eget företag. Primärvårdsläkarna är alltså också entrepenörer. Från läkarföreningens sida betonade de starkt det personliga ansvaret som läkaren har gentemot patienten som en stor fördel. I Norge gör primärvårdsläkaren fler undersökningar och andra insatser för patienterna än i Sverige. Bland annat gör de cellprovtagning och sätter spiraler med mera. De bemöter i stort sett patientens alla behov. Och har de själva inte möjlighet att ge patienten de insatser som behövs är det fastlegen som ansvarar för att patienten slussas till rätt vårdgivare.

Vanligen slår sig flera läkare ihop och samarbetar i en gemensam vårdcentral. Men fortfarande är patienterna listade hos en namngiven läkare.

Det är specialister i allmänmedicinen som arbetar som fastlege i Norge, men även läkare med andra specialiteter förekommer. Det har varit ett viktigt sätt att få fler läkare att arbeta i primärvården och på så vis hantera den stora bristen på allmänläkare. Ambitionen är dock att de ska ska ha allmänläkarkompetens.

Finansieringen av primärvårdens sker på tre sätt. Dels för varje läkare ett belopp kopplat till antalet listade patienter, dels får man in pengar genom patientavgifter, ungefär som i Sverige. Den tredje delen i systemet är fee for service, det vill säga betalt per åtgärd. Patientavgifterna och den rörliga ersättningen utifrån prestation utgör cirka 70 procent. Den fasta ersättningen per listad utgör 30 procent.

Vi har mycket att lära i Norge. Det blev en mycket inspirerande studieresa.

 

På bilden utforskar vi en betalautomat i väntrummet på en fastlegemottagning.

Read more