När strumpor blir politik

Debatten rasar om ett avtal landstinget har med företaget OneMed om förbrukningshjälpmedel i vården. Jag får många frågor både från journalister och enskilda människor så jag vill redogöra här på bloggen för vad som hänt och vad som nu sker.

Avtalet är bristfälligt och går att tolka på olika sätt. Min uppfattning är att företaget utnyttjar otydligheter i avtalet på ett sätt som är långt över gränsen för vad som är rimligt och använder sig av varje kryphål de kan hitta. Avtal mellan parter bygger i viss mån på förtroende. Mitt förtroende för OneMed är allvarligt skadat. Men det har gjorts en juridisk bedömning att den rimliga vägen framåt är att omförhandla avtalet och korta avtalstiden.

Jag ser som mitt ansvar som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden att säkerställa att detta aldrig ska upprepas och att skärpa rutinerna och kompetensen kring upphandling. Mitt och landstingets fokus är nu att dels säkerställa att patienter får de hjälpmedel de behöver, dels minimera kostnaderna för skattebetalarna.

Personer med Ödem behöver lider stort och en särskild strumpa kan hjälpa dem.

Personer med Ödem lider stort och en särskild strumpa kan hjälpa dem. Bild från Medtech Magazine.

Symbolen för den pågående debatten är strumpor för 6 000 kronor. Den som framför sig ser ett par vanliga strumpor från vilken butik som helst upprörs självklart. Men det handlar naturligtvis inte om vanliga strumpor. Det är strumpor som fungerar som en del av behandlingen för personer med exempelvis  lymfödem  och allvarliga brännskador. Läs gärna mer om kompressionsstrumpor i en artikel i Medtech Magazine.

Man kan med rätta kritisera avtalet. Men strumpor av detta slag är en nödvändigt för många patienter. Och jag hoppas att de inte ska känna sig ifrågasatta av debatten.

Med detta sagt kan jag ändå konstatera att avtalet har stora brister. Och därför måste situationen åtgärdas.

Bakgrunden är olika tolkningar av avtalet. Leverantörens tolkning har lett till att mycket dyrare hjälpmedel än avsett levererats. De billigare förstahandsvalen har valts bort, och i vissa fall har dyrare produkter lyfts in som förstahandsval. Det har medfört att dyrare, mer avancerade former av hjälpmedel, t ex kompressionsstrumpor, har levererats i betydligt fler fall än som varit motiverat.

Landstinget har fått betala betydligt mer än vad det nya avtalet förespeglade. Den utlovade kostnadssänkningen har uteblivit. Kostnaderna ligger därmed på ungefär samma nivå som i det tidigare avtalet (465 miljoner kronor per år) som gällde fram till 2015 och innebär alltså ingen kostnadsökning. Jämfört med avtalets intentioner har däremot kostnaderna stigit kraftigt.

Avtalet om förbrukningshjälpmedel avslutas i förtid, med ett fastställt takbelopp på 450 mkr/år. Möjligheten att flytta produkter mellan kategorier – så att dyrare hjälpmedel blir förstahandsval – regleras och kan bara ske när det är motiverat, i samråd, och inte på eget bevåg.

Detta har hänt

Februari 2014 beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden om en upphandling av förbrukningshjälpmedel. Protokollet finner du här.

20 oktober 2014 fattade hälso- och sjukvårdsnämnden tilldelningsbeslutet och det stod klart att OneMed vunnit upphandlingen. Protokollet finner du här.

Januari 2015 inträder jag i hälso- och sjukvårdsnämnden och övertar ansvaret som ordförande.

Detta år träder också nya avtalet med Onemed i kraft.

Juni 2016 får jag muntlig och översiktlig information från hälso- och sjukvårdsdirektören (som tillträdde i augusti 2015 och inte varit inblandad i upphandling eller avtalstecknande) om att detta avtal inte fungerar väl och att förvaltningen överväger vilka åtgärder som bör vidtas. Jag har nästan daglig kontakt med henne om aktuella frågor och hon informerar löpande om många olika saker, även sådant som förvaltningen har i uppdrag att sköta utan att nämnden behöver fatta beslut, sådant som ligger inom förvaltningens uppdrag och vår delegationsordning.

I början av augusti berättar hälso- och sjukvårdsdirektören att de förhandlar med OneMed i syfte att korta avtalstiden och säkerställa att patienterna får sina förbrukningshjälpmedel och att minimera skadan för skattebetalarna.

Den 23 augusti berättar hälso- och sjukvårdsdirektören att de närmar sig ett avslut på förhandlingen. Hon informerar då också nämndens vice ordförande Dag Larsson (S).

Den 29 augusti sluter hälso- och sjukvårdsdirektören ett nytt avtal med OneMed. Det innebär att avtalet upphör i förtid 2018. Information hittar du här.  Detta beslut fattar hon själv inom ramen för sin delegation och hon informerar mig muntligt i den vanliga ordning som vi jobbar i.

Den 30 augusti sammanträder hälso- och sjukvårdsnämnden och får då information om från hälso- och sjukvårdsdirektören och landstingsjuristen. Delegationsbeslutet anmäls i vanlig ordning.

Man kan naturligtvis fråga sig om avtalet borde sägas upp direkt. Bedömningen som våra tjänstemän gör är att vi måste få ett nytt avtal på plats under ordnade former för att inte riskera att patienterna ska stå utan de förbrukningshjälpmedel de behöver. Bakom överenskommelsen med leverantören OneMed ligger också juridiska bedömningar kring vad som är möjligt.

Detta händer nu

En händelseanalys ska göras för att ta reda på vad som har gått fel och hur det kan undvikas i framtiden. Kompetensen kring upphandlingar, juridiken mm, behöver ses över. Detta initiativ har hälso- och sjukvårdsdirektören tagit.

Jag ser framför mig att vi snarast påbörjar en ny upphandling som kan göra att vi får ett nytt avtal med någon leverantör på plats till den dag nuvarande avtal löper ut. Det viktigaste nu är att säkerställa att patienterna får de hjälpmedel de behöver, samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna för skattebetalarna minimeras.

Hur har detta drabbat skattebetalarna?

Den totala kostnaden i gällande avtal är på ungefär samma nivå som i tidigare avtal, men den avsedda kostnadssänkningen uteblev. De återstående två åren innebär ett tak per år på 450 miljoner kronor, dvs fortfarande på ungefär samma nivå som i tidigare avtal. Det ska inte längre vara möjligt att leverera och ta betalt för omotiverat avancerade och dyra produkter.

Jag bedömer inte att vi i en ny upphandling kommer att få en väsentligt lägre kostnad är idag. Det bud som dåvarande nämnden antog i upphandlingen bedömdes ge en avsevärt lägre kostnad än vad landstinget tidigare fått betala för förbrukningshjälpmedel. Så här i efterhand vet vi att det var för bra för att vara sant. I backspegeln kan man verkligen ifrågasätta rimligheten. Det är en av de saker man borde ha uppmärksammat i upphandlingsprocessen 2014. Principen om gungor och karuseller tycks ha tillämpats minst sagt långtgående av OneMed. Vi behöver ett tydligare avtal som inte öppnar för så olika tolkningar.

Viktigast nu är att patienter får tillgång till de förbrukningshjälpmedel de behöver. Det handlar ofta om svårt sjuka människor med stora behov av olika hjälpmedel för att deras hälsa och livssituation ska fungera så bra som möjligt. Jag är också angelägen om att våra gemensamma skattemedel ska användas klokt. Jag ser vidare ett stort behov av att säkerställa att kommande upphandlingar genomförs i en bättre process och med ett bättre upplägg. Vi behöver dessutom säkerställa att vi har tillgång till god kompetens i det fortsatta arbetet med våra upphandlingar och avtal.

Uppdatering 11/9:

Media rapporterar vidare om avtalet med OneMed. Bland annat har hälso- och sjukvårdsdirektörens delegationsbeslut om att avsluta avtalet i förtidöverklagats. Det innebär att det blir en rättslig prövning. Det är bra för då blir det klarlagt om allt gått rätt till i den frågan. Vidare diskuteras avtalets innehåll avseende en specifik punkt som handlar om SLL kan lämnas som referens när företaget gör andra affärer. Såhär står det:

(vii)  Beställaren godkänner att, i enlighet med vad som är brukligt i branschen, anges av Leverantören som referens och framhålla de positiva erfarenheterna av samarbetet mellan Beställaren och Leverantören.

Det är möjligt att SLL som beställare kan ha något positivt att säga om leveranserna från OneMed. Kvaliteten ska ha hållits och inga enskilda patienter ska ha drabbats negativt. Samtidigt är förstås de negativa erfarenheterna numera väl kända. Avtalet hindrar inte mig att tala öppenhjärtigt om min syn på den här affären, vilket jag ju också inledde denna blogg med.

 

 

4 Comments, RSS

  1. katarina thurell 31 augusti, 2016 @ 10:26

    Jättebra att strumpor också är politik. Kompressionsstrumpor är ett bra hjälpmedel som många av oss är beroende av i vår vardag. Jag skrev till landstinget med den rubriken inför förra valet, men SLL bemödade sig inte ens att svara mig.Jag tyckte nämligen att administrationen kring strumporna inte var bra, verkade vara omständlig och kostsam. Stödsystemet för hjälpmedel är oflexibelt för vårdpersonalen när de fyller i e-tjänstens blanketter. En så enkel rutin som att patienten får en följesedel med sig hem, så man vet vad som har beställts för ev reklamation finns inte! Strumporna levereras ju direkt från strumpföretaget. Fakturan kommer från OneMed. men jag själv är ju inte beställare utan beställningen görs ju på Vårdcentralen, så vårdcentralen har följesedeln. Skulle gå att processkartlägga rutinen enkelt för att se fallgroparna och där det går att effektivisera och förbättra – allt för patientens bästa och skattebetalarens bästa.Tilldelningen för en yrkesarbetande är 4 par om året…Går de sönder – och det gör de får jag beställa ickesubventionerade direkt av strumpföretaget, men då till fullt pris, mina kostar inte 6 000 i produktion men kanske 1500-2000 kr. I vilket fall, det är en oerhörd förmån att få detta hjälpmedel för endast 100 kr/strumppar! Och hälsobringande då det förebygger framtida skador för min del, som annars kan kosta mycket vårdkostnader i form av bensår mm. Illa om det raljeras kring detta – men bra att det granskas om OneMed tar ut för mycket! OneMed är ju som en grossist, de har ju en massa underleverantörer i sin tur, och kan nog pressa priserna! Fast jag blir orolig att priserna pressas nu för mycket pg a av en populistik debatt med avkall på kvaliteten för oss patienter.

    • Anna Starbrink 31 augusti, 2016 @ 10:54

      Tack för din kommentar. Känns välbehövligt med patientperspektiv i diskussionen.

  2. Anneli 1 september, 2016 @ 11:49

    Bra skrivet! Utan våra kompressionstrumpor så skulle varken jag eller många andra patienter kunna ha en vanlig vardag och ett arbete, och vad skulle inte det kosta att ha oss sjukskrivna för resten av livet?Mina kompressionsstrumpor är min medicin. Jag tycker det är synd att medierna inte har tagit med det i deras rapportering.

  3. Helen L 3 september, 2016 @ 10:55

    Hej!

    Jag tycker att det är fel att påstå att detta är en ” populistisk debatt ” – det är skattemedel det handlar om – ett ansvarstagande gentemot skattebetalare. Självklart är det ingen som missunnar Katharina eller andra dessa strumpor, däremot är att det helt oacceptabelt med ett så brett kostnadsspann mellan 100 – 6.000:-.

    Själv anser jag att man ska lägga ner alla Landsting och ha ett centralt som gör inköp för alla och kan samtidigt pressa ner kostnaderna. Dessutom blir det mer rättvist fördelat då alla har möjlighet till samma kvalité.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*