34 miljarder skäl att anställa invandrare

Vi är för dåliga på att anställa invandrare i Sverige och det är ett slöseri med resurser vi inte har råd med. Detta har jag sagt flera gånger, senast i en artikel på debattsajten Sveriges resurser.

Som personallandstingsråd är jag förstås väldigt angelägen om att säkerställa att landstinget har kompetenta medarbetare även i framtiden. Men jag tycker också att vi som arbetsgivare måste ta vårt ansvar för integrationen, och anstränga oss lite extra för att övervinna våra fördomar.

Glädjande nog har fler röster börjat höjas kring detta. I fredagens Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus om den diskriminering som dessvärre ofta drabbar invandrare på arbetsmarknaden. Det behöver inte bero på illvilja, skriver hon, utan ”ofta handlar det nog om att folk är vanedjur, bekväma och rädda för förändring”.

Det finns gott om skäl att bryta den dåliga vanan att inte anställa folk med konstiga efternamn. 34 miljarder skäl, faktiskt. För så mycket kostar det för det svenska samhället – varje år! – att vi är så dåliga på att anställa invandrare. Detta enligt siffror som tidningen Veckans Affärer redovisat. Sverige är faktiskt sämst i OECD när det gäller skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.

I VA-artikeln nämns att det tar i snitt sex år för en utländsk läkare utan specialistutbildning att få en svensk läkarlegitimation. För specialistläkare är tiden kortare, men 2,7 år är ändå en lång tid. Här har vi i Stockholms läns landsting tagit ett (såvitt jag vet) unikt initiativ.

Vi erbjuder specialistläkare med utländsk legitimation den provtjänstgöring som krävs, och vi ger dem betalt för sitt arbete. I gengäld får vi på kort tid färdigutbildade specialistläkare som kan börja göra nytta i Stockholms sjukvård, i stället för att harva runt i den statliga byråkratin. Av de 127 personer som ingått i vårt program kunde 78 procent tjänstgöra som läkare redan efter sex månader!

Självklart kan vi inom landstinget bli bättre på mångfald. Till exempel är vi ganska skruttiga när det gäller att anställa chefer med invandrarbakgrund. Men jag tänker se till att vi fortsätter arbeta med det här frågorna, och bli bättre steg för steg. Jag hoppas att andra kommuner, myndigheter och företag i Sverige gör likadant. Om vi hjälps åt kanske vi till slut kan fylla på statskassan med 34 miljarder varje år, i stället för att slösa bort både resurser och människors kompetens.

5 Comments, RSS

  1. scheisse 29 maj, 2011 @ 05:27

    Jag är arbetsgivare och är en av dom där som du anklagar för att vara ”rädd för förändringar”. Förmodligen är jag även ”främlingsfientlig”, enligt dig.
    Jag är nämligen YTTERST försiktig när det gäller att anställa invandrare.
    Och du har delvis rätt i att detta beror på att jag är rädd för förändringar.
    Men verkligheten är lite mer komplicerad än vad du försöker ge sken av. Jag är naturligtvis inte rädd för den förändring som det skulle innebära att få fler ”konstiga efternamn” bland de anställda på mitt företag.
    Däremot är jag rädd för den förändringen som det skulle innebära att få ett ökat antal anställda som inte kan kommunicera med vare sig arbetskamrater eller kunder.
    Har även lite inte alltför lyckade erfarenheter av invandrare som varit anställda på mitt företag och inte alls har passat in i den sociala miljön. Detta beror naturligtvis inte på att dom är ”invandrare”, utan på att dom har haft en helt annan kulturell syn på hur man ”passar in” på en arbetsplats. Vilket inte är ett dugg konstigt. Tvärtom vore det konstigt om till exempel en arbetare från till exempel Somalia direkt passade in och fungerade perfekt i den sociala miljön som en arbetsplats med arbetare från Sverige utgör.
    Med tanke på det sociala arvet och den stora inverkan som det har på hur vi lever våra liv så vore det märkligt om det fungerade problemfritt att låta människor, från helt olika kulturer och med helt olika erfarenheter arbeta tillsamans.
    Jag själv skulle förmodligen ha problem med att anpassa mig till den företagskultur och den syn på arbete som råder i Somalia.
    Jag är som företagare förbannat trött på artiklar där det antingen sägs rent ut, eller också antyds, att jag – och övriga företagare- skulle syssla med någon slags strukturell diskriminering av invandrare baserad på att dom är just invandrare.
    Att tidningsledare skriver detta, och att politiker stöder den bilden, är faktiskt detsamma som att anklaga gruppen företagre/arbetsgivare för att vara rasister!

    En halv miljon människor ”med konstiga namn” går till jobbet varje dag i Sverige. Där faller din och Marteus teori.
    Teorin om de 34 miljonerna faller också.
    Sverige har idag en öppen arbetslöshet på ca 8 %.
    Det är inte så att de 8 procenten består av människor ”med konstiga namn”.
    Nejdå, det finns även några hundratusen arbetslösa svenskar ”med normala namn” som vi arbetsgivare diskriminerar genom att inte anställa dom.
    I utopier och i icke konkurrensutsatta branscher- som tillexempel inom politiken- kan man uppfinna jobb.
    Men tyvärr fungerar det inte så i mitt företag. Eftersom det befinner sig i verkligheten.

    Jag vet inte vad du har för erfarenheter av företagande. Men jag kan informera om att som arbetsgivare är man tvungen att anställa den som är bäst lämpad för jobbet. Annars är man inte arbetsgivare särskilt länge till.
    Och den som är bäst lämpad för jobbet är inte den som är sämst på det svenska språket och den kulturen som råder på svenska arbetsplatser.
    Där ligger problemet.
    Inte i hudfärg eller ett konstigt efternamn.

  2. Varg i Veum 29 maj, 2011 @ 02:44

    Så det finns en massa jobb som inte blir tillsatta bara för att vi är ”vanedjur”?

  3. Anna Starbrink 30 maj, 2011 @ 10:08

    Hej!
    Det vore mig helt främmande att påstå att alla arbetsgivare som inte har invandrare anställda är rasister. Men som jag ser det är den bristande integrationen på svensk arbetsmarknad ett problem som delvis har att göra med normer och förväntningar som vi ibland medvetet men väldigt ofta omedvetet bär med oss. Om vi ska förändra samhället så måste vi titta på problemen och försöka se om vi själva har något som vi kan ändra på. I min egen organisation ser jag att vi exempelvis behöver bli bättre på att ge invandrare möjligheter att göra karriär.

    Hälsningar
    Anna

  4. scheisse 18 juni, 2011 @ 06:00

    Hej,
    ditt svar var ungefär så som jag väntade mig, dvs vi (jag och mitt företag som jag försöker få att gå med lönsamhet) ska ändra oss och inte vara så ”fördomsfulla”.
    Stockholms läns landsting är -till skillnad från mitt företag- inte konkurensutsatt, så där tycker jag att du kan anpassa verksamheten efter politiska ideologier.
    Men jag betackar mig från sådana experiment i den konkurrensutsatta verksamheten som mitt företag befinner sig i.
    Att förändra normer låter ju väldigt fint, men det är ändå inte värt att gå i konkurs för att göra det.
    En rapport från verkligheten till politiken;
    Av de 8 senaste ansökningarna jag har fått från invandrare har endast 2 behärskat svenska dugligt. Och ingen har behärskat det tillräckligt bra för att sköta kundkontakten via telefon och mail.
    Jag kanske kan vidarebeforda ansökningarna till stockholms läns landsting..?

  5. Pingback/Trackback

    17 oktober, 2012 @ 01:58 Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*