Antibiotika – största hotet, största hoppet

Den ökade resistensen mot antibiotika är ett stort hot mot mänskligheten. Hoppet om samarbeten och forskningsframsteg lever men vi måste alla ta ett stort ansvar för att hejda ökningen av alltfler resistenta bakterier.

Vilken är din drömlöpsedel inför 2016?, var en lite ovanlig fråga från en journalist häromdagen. Jag delar verkligen viljan att sprida också hopp och ljus i en tid då många rubriker är svarta och sorgliga. Mitt svar krävde inte lång fundering: Genombrott för antibiotikaforskningen, är den nyhet jag längtar allra mest efter, för människors liv och hälsa (se alla drömlöpsedlar i Dagens Samhälle, ännu ej på  nätet). Det vore verkligen en hoppfull nyhet – men under 2016 och de närmast kommande åren tyvärr en inte helt realistisk förhoppning.

Läget på antibiotikafronten är dystert. Resistensen ökar. Vi ser fler resistenta bakteriestammar, fler utbrott i fler länder och på fler sjukhus. I Sverige har vi ett mycket gott läge jämfört med många andra länder – men vi behöver inte åka längre bort än Sydeuropa för att se en helt annan verklighet. De flesta italienska sjukhus har nu spridning av resistent ESBL-carba. Lunginflammationer, som vi i Sverige fortfarande behandlar med ett smalspektrum-antibiotika, kräver i Italien oftast trippelbehandling av bredverkande läkemedel. (Ju smalare – mer specifikt – ett antibiotika är, desto mindre risk för resistens; antibiotika med bredare spektrum vill man helst spara till allvarliga lägen.)

Resistensen mot antibiotika är ett av de allra största hoten, mot mänsklighetens hälsa, och mot många enskilda människors överlevnad. Det är också ett allvarligt hot mot den moderna sjukvården och mot de behandlingar vi vant oss vid. Utan fungerande antibiotika blir många av dagens rutinoperationer på sjukhus, som höftledskirurgi, en högriskverksamhet.

Det finns vissa ljusglimtar. Sedan några år listar WHO antibiotikaresistensen som det jämte klimatförändringarna största hotet mot mänsklighetens hälsa. WHO och den europeiska smittskyddsinstansen ECDC har också startat ett samarbete för gemensam finansiering av forskning kring nya preparat. Att ta fram nya effektiva antibiotikasorter kan inte ligga på enskilda läkemedelsföretag, man måste sikta bredare. Dessutom har enskilda bolag svårt att finansiera forskning på läkemedel som, om de blir framgångsrika, inte ska användas eller säljas i större utsträckning (vi kommer behöva vara extremt försiktiga med nästa generation antibiotika, från början).

Forskning behövs, för i nuläget är det skralt med nya läkemedel på ingång. Vi har sett en del bakslag med där bakterier utvecklat resistens redan i provrören under forskningsfasen. En del görs genom att vidareutveckla befintliga preparat, eller återintroducera gamla preparat som tidigare inte använts p.g.a. biverkningar men som nu kan behöva tillgripas i vissa specifika situationer. Problemet är att bakterierna snart hittar förbi även nya versioner av preparat de ”känner igen”. Större hopp kan knytas till helt nya sorters antibiotika; kanske finns en del av lösningen i naturliga bakterier som man hittar i jorden och kan vidareutveckla.

Det viktigaste vi kan göra är att verka för minskad antibiotikaanvändning, i Sverige och globalt. I Sverige kan det handla om barnens öroninflammation – som kanske trots allt inte behöver läkemedel utan kan få läka ut av sig självt även om det är jobbigt på många sätt. I Europa och andra delar av världen om att sluta ge djur antibiotika i preventivt syfte för att få bättre ekonomi och snabbare tillväxt i köttproduktionen. I andra länder om att sluta sälja antibiotika i livsmedelsaffärer, och hindra den från att läcka ut i vattendrag. Som privatperson kan man agera ansvarsfullt och även bilda opinion och ha höga förväntningar på beslutsfattare.

Precis som med klimatet kräver antibiotikaresistensen individuella och gemensamma insatser – privata och politiska. Nya antibiotika är i dag inget löpsedelsämne – det finns varken fog eller tyvärr något större intresse. Målet är att både medvetenheten och forskningen går framåt så vi kan få se den hoppfulla löpsedeln, om inte nästa år, så inom en snar framtid.