Anna Starbrink's Posts

En av de vackraste dagarna i oktober åkte jag till Nacka och Lilla Erstagården. Det är Sveriges enda barnhospice som erbjuder vård för svårt sjuka, ofta döende barn. Det blev ett fint besök i en viktig verksamhet fylld med kärlek.

Lilla Erstagården har haft en tuff höst, efter att Kalla fakta sände sitt omdebatterade och hårt kritiserade reportage där verksamheten beskrevs som ”slutstationen” och kvaliteten och bemötandet av patienterna beskrevs som undermålig. Det är många som gjort sina röster hörda i media och på andra sätt efter reportaget, med viljan att ge en annan bild. Anhöriga till patienter och medarbetare har vittnat om en väl fungerande vård med ett mycket speciellt och känsligt uppdrag. Nu ville jag själv besöka Lilla Erstagården för att möta medarbetare och se verksamheten. Jag blev imponerad.

Låt mig slå fast att landstinget självklart ställer höga krav på de verksamheter som ska verka på vårt uppdrag och vi ska noga följa upp och säkerställa att kvaliteten är god. Alldeles särskilt angeläget är detta förstås när det handlar de allra sköraste patienterna och deras anhöriga. Detta har också vår hälso- och sjukvårdsförvaltning gjort. Och de konstaterar att vården som bedrivs på Lilla Erstagården är god.

Det jag själv fick se och uppleva bekräftade min bild av en verksamhet som arbetar med patientens bästa för ögonen och inkluderar hela familjen runt barnet. Kompetensen är hög och man arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Samtidigt är detta ett område som behöver utvecklas i Sverige med bland annat nationell möjlighet till specialistutbildning för läkare inom palliativ vård för barn.

Begreppet palliativ kommer av latinets ”pallium” som betyder mantel, att omsluta någon med. Det är vård som inte handlar om att bota utan att lindra smärta och ångest, trösta och skapa den bästa livskvaliteten trots sjukdom. Det är en helhetssyn på patienten som omfattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov där för och nackdelar med olika insatser måste vägas mot varandra för att skapa värdighet och välbefinnande i livets slut. Jag kan inte tänka mig något angelägnare och mer meningsfullt uppdrag än att få bidra till detta för en annan människa och dennes närstående. Personalens engagemang gick inte att ta miste på.

Lilla Erstagården ligger naturskönt i Nacka och erbjuder, förutom hög medicinsk och omvårdnadsmässig kompetens också en fantastisk vårdmiljö där barnen får möjlighet att skapa, umgås, vila och leva. Jag är stolt över att vi i Stockholm kan erbjuda denna för Sverige unika vårdform för svårt sjuka barn och deras närstående.

På Lilla Erstagården finns plats för lek i härliga miljöer skapade av konstnären Tor Svae.

Fin miljö för reflektion och andakt.

 

Leka och skapa behöver alla barn, både patienter och syskon.

Vilket barn gillar inte att klä ut sig?

Read more

Utveckla, inte avveckla valfriheten i kvinnosjukvården!

Statsministern säger att årets val är en folkomröstning om välfärden. Det kan stämma. Inte minst finns det stora skillnader mellan socialdemokraternas och Liberalernas syn på kvinnosjukvården. De uttalade hoten mot kvinnors valfrihet när det gäller den mest intima vården, gynekologi, förlossning och mödravård måste tas på allvar.

Det är en politik som står i stark kontrast till Liberalernas strävan att öka människors egenmakt, stärka kvinnors sjukvård och jämställdheten i samhället. För oss är det grundläggande att varje människa har friheten att bestämma över det som är viktigt i livet. Och det som rör vår hälsa och våra kroppar är bland det viktigaste vi har.

Jag är stolt över att vi i Stockholm har skapat möjligheter för kvinnor att välja sin egen gynekolog och för gynekologer att starta och driva gynmottagningar. Sedan några år tillbaka omfattar mångfalden också abortvården. Idag kan kvinnor få medicinsk abort vid xx olika gynmottagningar i Stockholm län. Det är en kraftig förbättring av vårdutbudet och ger kvinnor möjlighet att välja vårdgivare.

Jag är också glad att kvinnor får välja var man vill förda barn. Ibland blir det fullt och då blir det förstås en besvikelse att man får föda på annat sjukhus än man tänkt sig. Men i mer än 90% av förlossningarna har kvinnan fått föda på det sjukhus hon själv önskat. Genom vårdval MVC har vi också många populära mödravårdcentraler som drivs av engagerade, drivna och kunniga barnmorskor. Jag tänker bland annat på MamaMia, där jag själv valde att bli patient när jag väntade mina barn.

Nu hotas kvinnors egenmakt. Socialdemokraterna har en helt annan syn på vikten av mångfald för att valfriheten ska bli verklig. Dag Larsson har uttalat att han vill avskaffa vårdval gynekologi. Sedan tidigare är det känt att de vill ta bort vårdval förlossning. Det är ett direkt hot mot uppskattade BB Stockholm som i så fall inte längre kan fortsätta på samma villkor. De rödgrönas hot om vinstförbud för vårdföretag hotar också de privata MVC-verksamheterna, som populära MamaMia. Det går inte i längden att driva framgångsrika företag om man inte får skapa en vinst som kan användas till exempelvis investeringar eller avkastning på det kapital man måste satsa och riskera när man startar ett nytt företag.

Hotet mot kvinnors vård är inte bara riktat mot oss som patienter. Vårdens entreprenörer är ofta kvinnor och en viktig del av svenskt näringsliv. Och de som arbetare i kvinnosjukvården är till övervägande del själva kvinnor. Deras arbetsmarknad riskerar att inskränkas jobb i landstinget. Det vill inte alla. Det behövs en mångfald arbetsgivare också.

Tillsammans med Anna Horn och Cecilia Elving skriver jag debattinlägg hos Nyheter24

 

Read more

Igår hölls en manifestation på Sergels torg för den personliga assistansen som ger frihet åt många människor med funktionsnedsättningar. Det var DHR tillsammans med Unga Rörelsehindrade Stockholm som arrangerade.

Jag var där och kände mig stolt över att såväl ”LSS-lagens pappa”, tidigare partiledaren Bengt Westerberg och Liberalernas riksdagsledamot Bengt Eliasson talade med tyngd om människors frihet och välfärdens uppdrag att ge stöd åt de som har störst behov. Många unga Liberaler var också på plats för att visa var vi står.

Människors frihet måste försvaras!

Read more

Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem och en plåga för många människor. Jag oroas särskilt av att så många unga drabbas. Men psykisk ohälsa drabbar människor i alla åldrar. Liberalerna föreslår en rad förändringar för att stärka patientens ställning i psykiatrin.

Social isolering är ytterligare ett problem, som kan leda till såväl fysisk som psykisk ohälsa och som ökar risken att dö i förtid. Var fjärde människa som dör på sjukhus dör ensam. Det kan vi inte acceptera.

Liberalerna vill utveckla psykiatrin och insatserna för att mota bort den psykiska ohälsa så väl på regional som nationell nivå. Vi föreslår både insatser för att förebygga och för att hjälpa dem som drabbas.

  • För att undvika att barn och unga drabbas av psykisk ohälsa behöver de verktyg för att hantera tuffa situationer i livet. Utveckla möjligheterna till digitala behandlingsformer.
  • Självvald inläggning är en modell som visat sig fungera väl på flera ställen i landet. Det innebär att patienter kan växla mellan hemmet och vård på klinik utifrån sina behov.
  • Vi vill arbeta för att barn och unga som är patienter i BUP ska garanteras en fast vårdkontakt.

Om detta skev jag nyligen tillsammans med Bo Brännström, oppositionsråd i Dalarna för Liberalerna i Dalarnas tidningar

Read more

Att bygga tunnelbana är att bygga framtid. Tunnelbanan har, sedan den skapades av framåtsyftande, visionära människor – men inte utan debatt – betytt utveckling, modernitet och ökad frihet för människor.

De första linjerna i Stockholm kortade avstånden i tid och revolutionerade vardagen för många människor i 50-talets stockholm och gav fart åt stadens utveckling och underlättande vardagen.

Så ser jag på tunnelbanan idag. Det ger frihet och underlättar vardagen för människor. För mig är tunneblanan inte bara ett transportmedel. Det är hållbarhet, miljöhänsyn, hälsa och jämlikhet för dagens och morgondagens människor som ska leva, bo och verka här. Tunnebanan är en tydlig markör av utvecklingen av Barkarby och Järfälla men också länet i stort.  Det manifesterar visionen och den hållbart växande stockholmsregionen.

En ny tunnelbanelinje är också en utbyggnad av länets fantastiska konstgalleri som utgörs av våra stationer. Det blir intressant att följa vilka avtryck samtidens konstnärer kommer att göra vid de nya stationerna.

Med dessa ord deltog jag i en fin ceremoni när det första spadtaget för nya tunnelbanana till Barkarby togs gemensamt med landstinget och Järfälla kommun.

Read more

Read more

Nu är det valspurt som gäller! Om två veckor stänger vallokalerna. Fram till dess ska jag höra allt jag kan för att vi ska få en ny regering med ett starkt liberalt inslag.

Här är bilder från veckan som gått.

Valmöte med Jan Björklund för han berättade om Liberalernas förslag om hyf stödet till människor med funktionsnedsättning bör utvecklas.

Veckans nödvändigaste var vår manifestation mot nazisterna på Kungsholmstorg.

Gjorde ett trevligt besök i Nynäshamn. Här med Daniel Adborn.

Berättar vad jag tycker om att nazisterna fick demonstrera på Kungsholmstorg

Alliansen besökte Liljeholmen och presenterade personalpolitik.

Liberalerna i Östersund värvade medlemmar och talade med väljare. Roligt att få vara med dem!

TV-debatt #rättvisvård, ligger på SVT-play

Read more

Människor far illa av regeringens hårdhänta politik för människor med funktionsnedsättning. Gripande berättelser om människor som får sin frihet starkt beskuren har blivit allt för vana.

Ett par barn i raden av gripande öden är Selma och Matilda som är två små flickor som båda behöver tillsyn dygnet runt för att inte dö. De drabbas hårt när regeringen snålar med assistansen.

Det räcker nu! Lagen måste ändras, så att de som behöver stöd får det. Assistansen måste räddas på kort sikt och utvecklas på längre sikt. Jag var med idag när Jan Björklund presenterade Liberalernas  förslag om hur vi vill rädda den personliga assistansen.

Vi vill se åtgärder på både kort och lång sikt. Dessa är våra förslag:

Rusta assistansen på kort sikt:

De som sedan 2016 nekats eller fått assistans neddragen måste få en ny chans, och det är bråttom. En del har i stället fått stöd genom socialtjänsten (enligt LSS eller socialtjänstlagen) eller sjukvården – vilket innebär mindre frihet och trygghet för den enskilde, men samtidigt en risk för ökade offentliga utgifter. En del får inte längre något stöd alls, utan är helt beroende av anhöriga och vänner. Lagen behöver göras om tillfälligt och med förtur.

  • Att andas och äta är grundläggande behov. ​Lagen måste snabbt förtydligas så att så kallad egenvård, till exempel hjälp med andning och sondmatning, åter kan anses vara ett grundläggande behov och ligga till grund för personlig assistans.
  • Att behöva hjälp med det man inte förstår kan vara grundläggande behov. ​ Även ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper”, som oftast handlar om stöd till personer som har omfattande intellektuella funktionsnedsättningar men inte så stora fysiska behov, måste kunna ligga till grund för personlig assistans.
  • Se över vad som är ”normalt föräldraansvar”.​ Det finns många exempel där små barn nekats assistans, med hänvisning till att alla föräldrar måste ägna mycket tid till omsorg om små barn. Det är sant, men de flesta föräldrar kan släppa sitt barn med blicken. Få barn behöver kontinuerlig övervakning dygnet runt.

Utveckla assistansen på längre sikt

LSS-reformen är över två decennier gammal. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Lagen behöver ses över, men den utredning som nu arbetar med det har kostnader i fokus. Vi menar att det är frihet och delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar som ska vara i fokus.

En sån utredning behöver få ta tid för att bli bra. Vi vill inte ha en ny lagtext som kan vridas och vändas och urholkas genom att tolkas snålast möjligt.

  • Behoven ska avgöra. ​Rätten till stöd ska avgöras utifrån en helhetsbedömning, inte genom integritetskränkande minuträkning av ”grundläggande” behov. Alla med stora behov ska kunna få stöd, inte bara de med vissa diagnoser.
  • Ompröva individuellt.​ Regeringen har stoppat ”tvåårsomprövningarna” tillfälligt, för att inte fler ska ramla ur assistansen. Vi tycker inte att de ska komma tillbaka. Ett assistansbeslut ska förstås följas upp, men hur ofta det ska göras bör avgöras individuellt.
  • Låt staten ta över. ​Idag skyfflar stat och kommun ansvaret mellan varandra. Det är ovärdigt, och gör att de människor som berörs far illa. Staten ska ta hela ansvaret för personlig assistans, inte bara som idag för dem som behöver mest.
  • Mer flexibilitet och samordning.​ Den som behöver mycket stöd behöver ofta många insatser från olika myndigheter. De behöver samarbeta bättre för att varje människa ska få det stöd just hen behöver.
  • Fusk är stöld. ​Fusk är oacceptabelt och ska bekämpas med kraft. Men det är just fuskarna som ska stoppas och straffas, inte de som verkligen behöver hjälp. Små barn som inte kan äta eller andas är inga fuskare, men idag får de för lite stöd. Vi ser gärna att till exempel myndigheter samarbetar närmare för att upptäcka oseriösa utförare. Man kan till exempel tänka sig att om Skatteverket upptäckt att ett företag fuskar med skatten bör Försäkringskassan granska samma företag extra noga.
Read more

Demokratin är inte en gång och för evigt given. Den måste försvaras och befästas. Men kan också användas för att begränsa eller avskaffa densamma. Det valet gör vi som lever här. För mig är svaret självklart: Frihet måste försvaras.

Idag är en sorglig dag. Nazister ska demonstrera på våra gator. Kungsholmstorg överlåts åt NMR. Igår träffade jag en småbarnsmamma på torget som sa att hon var orolig och räknar med att inte våga gå ut under lördagen. Torghandlaren måste stänga, liksom andra butiksägare. Landstingsparken stängs av och därmed utestängs vi folkvalda från vårt parlament. Andra partier som också sedan länge fått mötestillstånd på torget hindras i praktiken från att hålla sina öppna möten och samtal med väljarna. Liberalernas partilokal i närheten blir svår att nå, mitt under valrörelsen. Det är ett orimligt högt pris för att ge nazisterna utrymmet på torget. Det är andra människors frihet och den demokratiska valrörelsen som får stå tillbaka.

Är det historien som upprepar sig? Jag är rädd för det. Men jag vet också att motståndet mobiliserats förr. juli 1934 gjordes ett upprop för Folkpartiets, numera Liberalernas, bildande. Selma Lagerlöf är med bland undertecknarna:

”Under ett sådant tidsskede sprider sig lätt missnöjet med den nuvarande samhällsordningen och desperata krav reses på omstörtning av vårt under seklers mödosamma arbete uppbyggda demokratiska statsskick. De ekonomiska trångmålen tagas till intäkt för skapande av söndring och förvirring i vårt politiska liv, varvid ytterlighetsriktningarna givetvis uppträda mest högröstat.”

Ytterlighetsriktningarna – extremisterna – behöver en tydlig, liberal motståndare. Då som nu. Idag fortsätter valrörelsen. För min och Liberalernas del emot extremism.

Du är välkommen att vara med. Bli medlem i Liberalerna eller kom förbi våra valstugor eller torgmöten. Det är allvar nu.

På bilden står jag, Lotta Edholm och Magnus Liljegren på Kungsholmstorg under fredagseftermiddagen och samtalar med människor om friheten som måste försvaras.

Read more