Jag har funderat och prövat argumenten för och emot. Jag har läst utredningar, debattinlägg och nyhetsartiklar om värdmödraskap/surrogatmödraskap. För mig är slutsatsen klar. Det är dags att tillåta värdmödraskap i Sverige.
Ännu mer angeläget på kort sikt är det dock att säkerställa att de barn som finns här och kommit till genom värdmödraskap i andra länder får sina rättigheter säkrade på ett betydligt bättre sätt än vad handfallna myndigheter förmått hittills.
Debatten har pågått länge och inte sällan i hårda toner där barn kallats handelsvaror. Det gör mig ledsen därför att jag har mött högt älskade barn som finns här tack vare värdgraviditeter. Att dessa barn får höra sig omnämnas som beklagansvärda handelsvaror är en skymf.
För mig står det klart att vi ska bejaka i första hand altruistiska värdmödraskap och skapa regelverk som ger tydlighet kring alla parters rättigheter och sätter barnets behov främst.
Idag har vi den riktigt dåliga ordningen att vi inte tillåter någon form av värdmödraskap i landet samtidigt som svenska invånare blir föräldrar genom värdgraviditeter i andra länder. Det är inte i samklang med barnets bästa, och det skapar otrygghet för alla inblandade parter. Därför bör Sverige driva på för att skapa internationella överenskommelser som både strävar efter att kvinnor inte utsätts för exploatering och lyfter fram barns rättigheter. En sådan rättighet som behöver slås fast är barns rätt till vetskap om sitt ursprung.
Det är ingen rättighet att bli förälder. Men det bör inte heller vara en statlig angelägenhet att försvåra för människor att förverkliga drömmen om barn.
