Blåsarsymfonikernas kris

Ibland ställs saker och ting på sin spets. Nu är det Stockholms läns Blåsarsymfoniker, SLB, som befinner sig i en mycket svår ekonomisk kris.

Det är högst oklart om den nuvarande organisationen kommer att klara detta. Som kulturlandstingsråd är jag ansvarig för det stöd som landstinget ger till kulturen i länet. Min omsorg ägnas i detta läge dels åt att värna skattebetalarnas pengar som ska gå till kulturverksamhet, dels att långsiktigt försöka bidra till goda förutsättningar för ett vitalt kultur- och, inte minst, musikliv i Stockholms län.

Historien är lång. Föreningen har fått landstingsbidrag under många år och har varit en av de större bidragsmottagarna för landstingets kulturnämnd. Tyvärr har man genom åren dragit på sig stora ackumulerade underskott. Vid flera tillfällen under den senaste tioårsperioden har landstingets kulturnämnd skjutit till extramedel och betalat ut förskott på kommande års bidrag för att föreningen ska klara återkommande akuta situationer och få möjlighet att i grunden reda ut de underliggande problem de haft. Man har dock, vad jag kan förstå, inte vid något tillfälle med kraft tagit itu med de grundläggande problemen och minskat sina kostnader. Istället har problemen ackumulerats tills läget nu har blivit riktigt krisartat.

Kulturnämndens bidrag till Blåsarsymfonikerna, inklusive länsmusiken och mångkulturkonsulenten

År Totalt stöd Varav extra stöd, utöver ord. Förskott
2000 8 200 1 600
2001 6 800 200 1 650 tkr i dec 2000
2002 8 800
2003 9 350
2004 8 790
2005 8 790 1 000 tkr i dec 2004
2006 10 065 300 1 500 tkr i dec 2005
2007 12 675 2 310 1 500 tkr i dec 2006
2008 10 755
2009 14 300* 400
2010 13 970 1 200 tkr i dec 2009
2011 14 130 1 750 tkr i dec 2010
2012 14 410 3 000 tkr i dec 2011
Summa 3 940

* ”Sponsorpengar” om 2 mnkr från SL fördes över till Kulturnämnden och in i ordinarie verksamhetsstöd.

Den 1 november förra året var jag själv med om att fatta ett sådant beslut om förskott, annars var verksamheten i fara. Men kulturnämnden beslutade då också ”att uppmana Stockholms läns Blåsarsymfoniker att ta fram en åtgärdsplan för att undvika framtida förskottsbehov”. Tyvärr har en sådan plan inte utarbetats förrän nu efter sommaren, och då är situationen minst sagt akut.  Under våren började signalerna komma om att stora problem ligger framför föreningen. Vissa åtgärder beslutades, bland annat en viss minskning av antalet medarbetare, men dessa visade sig långt ifrån tillräckliga. Den 9 augusti inkom en ansökan från SLB om likviditetsstöd från kulturnämnden. Tidsnöden är stor och pengarna i kassan räcker inte för att betala uppkomna kostnader.

Jag har, nu liksom tidigare, varit tydlig mot föreningen om att en absolut förutsättning för att kulturnämnden ska överväga att återigen ge ett förskottsbidrag är att SLB lyckas göra troligt att de kommer att lösa sina problem och hålla sin budget. Jag har också i samtal med SLB:s representanter sagt att det inte kan bli tal om en flerårig plan för att lyckas med detta, vilket var deras utgångspunkt. Tvärt om måste man vidta kraftfulla  åtgärder så att man snabbt kommer på fötter.

Sammantaget begär SLB närmare 6 miljoner kronor i förskott. Det är i så fall pengar som är avsedda för nästa års verksamhet och tas från stödet som totalt omfattar cirka 14 miljoner kronor. Frågan är förstås hur man ska kunna bedriva nästa års verksamhet om mer än en tredjedel av bidraget för nästa år går åt redan före årsskiftet. Ett extra stöd i flermiljonerkronorsnivån från kulturnämndens sida trollas inte fram så lätt. Kulturbudgeten i landstinget är fördelad mellan olika verksamheter, våra pengar är avsatta till andra delar av kulturlivet.

Blåsarsymfonikerna har nu inkommit med en plan så som kulturnämnden efterlyst. Dessvärre utgår planen från att man behöver perioden fram till 2015–16 för att nå en ekonomi som går ihop. Planen bygger helt på att kulturnämnden årligen ska utbetala stora delar av kulturstödet i förtid. Det anser jag är en alltför riskabel väg att gå.

Blåsarsymfonikerna startade för en tid sedan Musikaliska på Nybrokajen. Man sonderade möjligheterna om ett bidrag om flera miljoner kronor från Stockholms läns landsting, men fick beskedet att det inte var aktuellt. Samma besked har andra tänkbara bidragsgivare lämnat. Ändå valde man att gå vidare och starta verksamheten. Jag var själv med på invigningen för ett år sedan och framförde mina lyckönskningar och betonade att detta var deras eget initiativ. Jag utgick förstås ifrån att de, som vi uppmanat dem, hade en hållbar plan för hur verksamheten skulle klara sig. Den skulle i alla fall inte innebära en risk för Stockholms läns skattebetalare. Men nu står vi ändå här och kan konstatera att verksamheten inte gått ihop sig som man har hoppats.

Den uppkomna situationen är naturligtvis mycket beklaglig. Det handlar om en kulturverksamhet som funnits under lång tid och som är uppskattad. Tyvärr är det en överhängande risk att SLB inte förmår att reda ut sina ekonomiska problem och att organisationen då inte kommer kunna fortsätta i sin nuvarande form. Min förhoppning är naturligtvis att något nytt i så fall kan komma att ta vid.

Relaterade dokument: Bilaga 1 Framställan om förskott 2013 SLB. Bilaga 2 PWC:s rapport. SLB PM 2012-09-10.

Uppdatering: Media skriver om detta: SR, SvD, GP, DN

40 Comments, RSS

  1. Frances Brüggener 11 september, 2012 @ 06:08

    Stockholms Läns skattebetalare betalar GÄRNA för sådana fantastiska musiker och en sådan underbar orkester som behövs för att hålla Sverige på en hög musikalisk och kulturell nivå.
    Fortsätter ni politiker att göra det svårt för vår kultur kommer vi få ett långt värre glädjelöst samhälle än vad det redan är.
    Det här måste vara lika viktigt som sjukvård, barn och äldreomsorg (ja visst ja, det är visst lite si och så med det..) det handlar om själavård och det finns INGENTING viktigare att lägga pengar på.

  2. Sylvia JJ 11 september, 2012 @ 08:24

    Jag har ett bra spartips! Lägg ner Landstinget!

  3. H G Brüggener 11 september, 2012 @ 08:42

    Det finns mycket inom Landstingets verksamhet man kan skära ned på, stödet till den goda kultur som låter landet behålla ngn internationell status och gläder så oerhört många invånare hör INTE dit. Såväl inom vård-omsorg som kultur har det på relativt kort tid fattats så många onödiga, respektlösa eller dumma förslag att det finns skäl att noga granska Landstinget som sådant. Det är nog inom själva organisationen besparingarna kan göras. Tyvärr.
    Måhända har Landstinget tjänat ut.

  4. E Lundberg 12 september, 2012 @ 06:35

    Riv genast upp beslutet. Blåsarsymfonikerna behövs!

  5. Annika Lind 12 september, 2012 @ 07:59

    Uselt av dig att skriva detta på din blogg innan personalen informerades!
    Jag är en av de som också GÄRNA betalar skatt för att få kultur på hög nivå i Stockholm.

  6. Mikael Oskarsson 12 september, 2012 @ 09:17

    Hej Anna!

    Läser med bestörtning om hotet om ev. nedläggning av blåsarsymfonikerna. Ett grundläggande problem som jag ser det är att verksamheten istället varit underfinansierad under lång tid. 60% tjänst blev för några år sedan 50%. Blåsarsymfonikerna är den enda symfoniska blåsorkestern med någorlunda stor numerär som finns kvar i landet efter årtionden av nedmonterande av blåsmusiken i Sverige. Att det inte ska kunna finnas en professionell blåsorkester av detta slag i Sverige framstår som en kulturell ynkedom. Orkestern har en självklar plats som kulturbärare för svensk blåsmusik

  7. Mikael Oskarsson 12 september, 2012 @ 09:22

    Hej Anna!

    Läser med bestörtning om hotet om ev. nedläggning av blåsarsymfonikerna. Ett grundläggande problem som jag ser det är att verksamheten istället varit underfinansierad under lång tid. 60% tjänst blev för några år sedan 50%. Blåsarsymfonikerna är den enda symfoniska blåsorkestern med någorlunda stor numerär som finns kvar i landet efter årtionden av nedmonterande av blåsmusiken i Sverige. Att det inte ska kunna finnas en professionell blåsorkester av detta slag i Sverige framstår som en kulturell ynkedom. Orkestern har en självklar plats som kulturbärare för svensk blåsmusik och har en jätteviktig roll att spela för framtiden för att bevara kunskapen om svensk blåsmusik och utbildandet av kommande generationers blåsmusiker

  8. Mikael Oskarsson 12 september, 2012 @ 09:34

    Hej Anna!

    Läser med bestörtning om hotet om ev. nedläggning av blåsarsymfonikerna. Ett grundläggande problem som jag ser det är att verksamheten istället varit underfinansierad under lång tid. 60% tjänst blev för några år sedan 50%. Blåsarsymfonikerna är den enda symfoniska blåsorkestern med någorlunda stor numerär som finns kvar i landet efter årtionden av nedmonterande av blåsmusiken i Sverige. Att det inte ska kunna finnas en professionell blåsorkester av detta slag i Sverige framstår som en kulturell ynkedom. Orkestern har en självklar plats som kulturbärare för svensk blåsmusik och har en jätteviktig roll att spela för framtiden för att bevara kunskapen om svensk blåsmusik och utbildandet av kommande generationers blåsmusiker. Utarmningen av svensk blåsmusik har skett alltför länge och nu får det faktiskt vara nog. Det självklara vore istället att det fanns minst en (1!) heltidsanställd blåsorkester i landet som vi kan vara stolta över och som kan fungera som inspiration för blåsmusiken, såväl amatörer som professionella i landet. /Med vänlig hälsning, Mikael Oskarsson (produkt av en en gång blomstrande svensk kommunal musikskola

  9. Mikael Oskarsson 12 september, 2012 @ 09:36

    Hej Anna!

    Läser med bestörtning om hotet om ev. nedläggning av blåsarsymfonikerna. Ett grundläggande problem som jag ser det är att verksamheten istället varit underfinansierad under lång tid. 60% tjänst blev för några år sedan 50%. Blåsarsymfonikerna är den enda symfoniska blåsorkestern med någorlunda stor numerär som finns kvar i landet efter årtionden av nedmonterande av blåsmusiken i Sverige. Att det inte ska kunna finnas en professionell blåsorkester av detta slag i Sverige framstår som en kulturell ynkedom. Orkestern har en självklar plats som kulturbärare för svensk blåsmusik och har en jätteviktig roll att spela för framtiden för att bevara kunskapen om svensk blåsmusik och utbildandet av kommande generationers blåsmusiker. Utarmningen av svensk blåsmusik har skett alltför länge och nu får det faktiskt vara nog. Det självklara vore istället att det fanns minst en (1!) heltidsanställd blåsorkester i landet som vi kan vara stolta över och som kan fungera som inspiration för blåsmusiken, såväl amatörer som professionella i landet. /Med vänlig hälsning, Mikael Oskarsson (produkt av en en gång blomstrande svensk kommunal musikskola och numera solotrombonist vid Sveriges Radios Symfoniorkester)

  10. Johan Åkervall 12 september, 2012 @ 09:58

    Anna Starbrink.

    Att blogga om detta INNAN medarbetarna/ musikerna i SLB för ta del av ditt beslut-ett för en gångs skull snabbt fattat politikerbeslut- är så långt under såväl all kritik som bortom anständighetens gräns. Litet som att meddela en partner att man vill skiljas via en lapp på lyktstolpen utanför entrén.

    Låt nu mina lågt stående förväntningar på politiker-skrået i allmänhet komma på skam;

    *Be medarbetarna i SLB om ursäkt för ditt oerhört klumpiga blogginlägg innan de själva informerats om dina planer.

    *Anamma vad W.Churchill sade när han fick veta att Storbritanniens stöd till kulturen under 2:a världskriget skulle komma att minskas p.g.a. krigsansträngningarna. -”Then what are we fighting for”.

    SLB är en institution i Stockholms läns-och i hela Sveriges- musikliv. Deras idiom är utgör en stor del av vår musikhistoria. En historia de såväl vårdar som moderniserar. De är en av ytterst få kvarvarande professionella blåsorkestrar som fortfarande existerar här i landet.

    Fåtalet beror på kortsiktiga och oinformerade beslut av politiker runt om i Sverige.

    Sälla dig inte till denna oillustra, i mandatperioder tänkande och reagerande skara, .

    Oroligen,

    Johan Åkervall

  11. Hanna 12 september, 2012 @ 10:37

    Försår inte hur du kan visa sådan brist på känslighet genom att gå ut med detta på din blogg, innan ens orkestern visste någonting. Det visar på en översittarinställning och brist på respekt för de det berör. Jag betalar gärna skatt till detta – vi betalar redan skatter som vi annars kan debattera om, personalfester bland politiker och statsanställda nu senast, liksom annat. Länsorkestrarna i Göteborg och Malmö får mer statliga bidrag och de är lokaliserade i MINDRE städer än huvudstaden Stockholm. Hur kan detta ske? Konsultrapporten som synade SLB:s ekonomiska plan kom fram till att det var välorganiserat och skulle ställa SLB på fötter igen 2015, givet att ni inte vänder dem ryggen utan skjuter till pengar. Har för mig att du har sagt att du inte kommer att ställa de i konkursläge heller? DETTA ÄR EN SKANDAL!

  12. Anna Starbrink 12 september, 2012 @ 12:07

    Hej!
    Jag har fått frågor om tidpunkten för mitt blogginlägg, som publicerades några timmar efter att organisationens ledning fått ta del av informationen. Såhär ser jag på saken:

    Landstinget är en offentlig organisation och våra allmänna handlingar är offentliga. Jag agerar helst med öppenhet och transparens och min blogg är ett sätt att nå ut med information. Min erfarenhet är att detta ger bäst möjligheter för en offentlig diskussion i olika angelägna ämnen.

    När det gäller den formella hanteringen av ärendet är det så att i normala fall ges besked i olika ärenden genom beslut i nämnden som föregås av ett tjänsteutlåtande får förvaltningen, som är en offentlig handling. Den här gången hade dock Blåsarsymfonikernas ledning bett om ett förhandsbesked för att kunna agera snabbt i sin ekonomiskt svåra situation. Dock ska frågan fortfarande behandlas i nämnden i sedvanlig ordning.

    Jag förstår att man kan uppleva det som tråkigt och besvärande att få ta del av sådan information på annat sätt än genom en genomtänkt informationsstrategi i den egna organisationen. Jag har naturligtvis förutsatt att föreningens medlemmar och medarbetare sedan länge har hållits informerade om den allvaliga situationen.

    Dock har det varit viktigt för mig att vara öppen med vilka överväganden som görs införa nämndens beslut

    Med vänliga hälsningar
    Anna Starbrink

  13. Per Lyng 12 september, 2012 @ 02:30

    Öppet brev till
    Till Vd Fredrik Österling
    Styrelseordförande Thomas Nyh
    SLB i kris!
    Tyvärr – det var inte nyheter av detta slaget vi ville få från er.
    Det är en mycket allvarlig situation som nu redovisas.
    1. Länsmusiken med sin verksamhet, barn och ungdom och Stockholms Län i stort behöver en Länsmusikinstitution i Stockholm – inte minst i Stockholm – i konkurrens med de stora konsertgivande institutionerna!
    2. Stockholms Läns Blåsarsymfoniker, med sin verksamhet. Det är ingen hemlighet att det från 1971 tills i dag har varit en nedmontering av blåsmusiklivet i Sverige som saknar motstycke i andra demokratiska länder. Jag vet inte vilka som varit hjärnorna/hjärnan bakom detta gigantiska nedmonteringsprojekt, men jag vet vilka ödesdigra konsekvenser det har hatt för de delar av musiklivet som ryms inom begreppet blåsmusik. Att den gemensamma ledningen för de tidigare institutionerna Regionmusiken och Rikskonserter har spelat en aktiv och drivande roll i denna nedmontering är i dag vida känt. Det är därför av yttersta vikt att en ensemble som Stockholms Läns Blåsarsymfoniker garanteras en fortsatt existens. Jag behöver inte här närmare motivera varför. Alle med minsta hum om kultur- och musikliv förstår!
    3. Nybrokajen 11. Detta fantastiska hus med sina enorma möjligheter efter den grundliga och lyckade renoveringen som har huset har genomgått. Antigen man nu skall se det som en redovisnings och upplevelseplats för Stockholms Län eller för aktörer från riket i stort, är det en plats som måste få fortsätta bjuda traditionell förnyelse, så som lokalerna har gjort från första början.
    Jag vet inte vad som krävs for att dessa tre nämnda verksamheter skall kunna räddas. Jag har fått en klar uppfattning av att politikerna nu har tappat förtroende för ledningen totalt. När man nu tar del av den ekonomiska sammanställningen som redovisar obalansen mellan anslag och kostnader, samt får kommenterat de samtal som har legat till grund för beviljandet av ständigt nya förskott, så blir jag inte förvånad – jag tappar förtroendet också.
    En början till en rekonstruktion måste kunna vara att vd och styrelse omedelbart ställer sina platser till förfogande och att Landstinget på så sätt kan tillsätta en övergångsledning som kan säkerställa överlevnaden av de tre grundpelarna i verksamheten i den form som i nuläget är möjlig, för att i framtiden kunna återta och förverkliga de ambitioner som i dag har fått verksamheten på fall.
    Dirigent Per Lyng
    Serenadvägen 19
    13153 Nacka
    mob 070-7614853
    mail per.lyng@telia.com

  14. Johan Ahlin 12 september, 2012 @ 09:37

    Hej!
    Var finns det konsekvensbeskrivning att hitta till detta beslut undrar jag?

    Johan Ahlin

  15. Sve 12 september, 2012 @ 11:43

    Herr Lyng är inne på något här. In med en styrelse som kan ordna upp det hela långsiktigt. Orkestern behövs. Huset behövs. Det måste bara skötas effektivt.

  16. Hanna 13 september, 2012 @ 01:59

    Här kan man följa Musikaliskas vd Fredrik Österlings sida av det hela: http://www.musikaliska.com/?p=14930&preview=true

  17. Kristin Uglar 13 september, 2012 @ 02:50

    Hej Anna

    Det vore intressant att få dina (och andra politikers) synpunkter på dessa frågor:
    1.Behövs en länsmusikorganisation i Stockholm?
    2.Behövs en professionell symfonisk blåsorkester i Sverige?
    3.Behövs Musikaliska som konsertscen i Stockholm?

    Om svaret är JA borde det snarast hittas en lösning och där hoppas jag kulturpolitikerna i Stockholm tar sitt ansvar och hjälper till med att lösa organisationens brits på pengar både kort- och långsiktigt, naturligtvis i samarbete med organisationen själv.

    Blåsarsymfonikerna borde även vara av nationellt intresse, som tidigare inlägg har påpekat (M. Oskarsson) så varför inte söka hjälp även utanför SLL?

    För mig är det självklara svaret på frågorna JA.
    Bara vid att läsa på Musikaliskas hemsida om verksamheten borde räcka för den slutsatsen anser jag.

    Själv har jag mycket goda,trevliga och berikande erfarenhet av denna organisation som:
    publik till Blåsarsymfonikerna och gästande artister på Musikaliska,
    frilansande musiker i Blåsarsymfonikerna,
    musiker- har spelat kammarmusikkonserter på Musikaliskas scen,
    musikpedagog- mina elever har spelat egna konserter på Musikaliska samt spelat med Blåsarsymfonikerna i projekt,
    musikpedagog och mamma till deltagare i SUB- Blåsarsymfonikernas ungdomsverksamhet.

    Om allt eller delar av detta försvinner blir livet fattigare………………

  18. Ulf Tilly 13 september, 2012 @ 05:56

    Hej Anna,

    När beräknar du svara på mitt mail?

    Med vänlig hälsning,
    Ulf Tilly
    Saxofonist

  19. Ulf Tilly 13 september, 2012 @ 06:07

    På vilken webbadress kan jag hitta redogörelsen av de musikertjänster som kommer försvinna i Stockholm vid en eventuell nedläggning? Handlar både om de tillsvidareanställda och frilansmusikerna som anlitas inom Blåsarsymfonikerna såväl som inom Länsmusiken.

    Ännu en gång med vänlig hälsning,
    Ulf Tilly
    Saxofonist

  20. Dries Van Den Poel 13 september, 2012 @ 07:06

    14 miljoner är det allt vad huvudstaden kan klämma fram i bidrag till en organisation som når tiotusentals männsikor? Är inte det lite snålt med tanke på att säpö kan bränna 5 miljoner av offentliga medel på en fest för 1000 personer?

  21. Fredrik Oscarsson 13 september, 2012 @ 10:19

    När Prinsessan Viktoria och Prins Daniel skulle flytta bidrog det borgerliga styret med 14 (FJORTON!) miljoner i flyttbidrag. Vi känner alla till kaoset kring Tillväxtverket, kvittomörkningen hos Annie Lööf, SÄPO och troligen fler saker som jag glömt. Nu detta. För ungefär ett år sedan stod du framför Konserthuset och redogjorde för den satsning som skulle göras. Då nämnde du barn och ungdomsverksamhet. SLB är grymt vassa på att ge kultur till barn, men det vill man tydligen inte anamma. Man kan se en trend mot att de styrande skär ner på ALLT som inte genererar pengar. Detta resulterar i en mycket tråkigare och sämre tillvaro för oss som lever och frodades här i stan. Frodas gör vi tyvärr inte längre.

    • bograhn 24 september, 2012 @ 09:33

      Ge pengar endast till den verksamhet som ges till barn då. Vi vuxna kan betala själva och inte subventioneras av skattepengar.

  22. Erik Skagerfält 14 september, 2012 @ 08:11

    Att vara politiker som du innebär att ta våga ta beslut, så nu är det sagt. Men om man skall ta ett bra och klokt beslut i de flesta frågor så måste man ta ut svängarna och ser vad effekterna blir, inte bara i den omedelbara närheten. Detta gäller både vad det gäller tidsmässigt och i detta fall rumsmässigt. Att då vara ansvarig för att lägga ner en kulturinstitution där man inte kan mäta utfallet för ens om kanske en generation, när det gäller tid och en nationell/internationell effekt vad gäller rum, kräver ett oerhörd gedigen studie. Självklart styr den grundläggande ekonomin vad vi har råd med just nu men är det inte bättre att ni ser lite men på vilka ekonomiska effekter en bra verksamhet med den bredd och konstärlig kvalitét ger i både samhället i Stockholms Län som i nationella/internationella omvärden. Tänkt efter en gång till och tänk rätt.
    Erik Skagerfält
    Visby

  23. emma nyberg 14 september, 2012 @ 09:24

    Anna Starbrink.
    Blåsarsymfonikerna behövs.
    Du skriver att ”det handlar om en kulturverksamhet som funnits under lång tid och som är uppskattad.” För att förtydliga verksamhetens betydelse för Stockholm och Sverige idag, vill jag tillägga att orkestern aktivt jobbar för jämställdhet, tar stort ansvar för ungas musikaliska utbildning, har byggt upp en seriös scen med mångkulturellt och gränsöverskridande program (jag rekommenderar en titt i höstens program ”Vive la musique!”) samt, självklart, är en av den svenska blåsmusikens grundpelare. Musikaliska på Nybrokajen är en fin konsertsal som bör vara i användning och jag har svårt att tänka mig en lämpligare värd än Blåsarsymfonikerna.
    Jag har följt med Blåsarsymfonikernas arbete under de fem år jag har bott i Stockholm genom att vikariera som musiker i orkestern och är imponerad av det engagemang jag upplever varje gång. Dessa skickliga musiker förtjänar ett fortsatt (ökat!) stöd för sitt gedigna arbete, inte ett hot om nedläggning!

    Du skriver även: ”Min omsorg ägnas i detta läge dels åt att värna skattebetalarnas pengar som ska gå till kulturverksamhet, dels att långsiktigt försöka bidra till goda förutsättningar för ett vitalt kultur- och, inte minst, musikliv i Stockholms län.”
    Skattebetalarnas pengar värnas på ett mycket kvalitativt sätt genom att anslagen till Blåsarsymfonikerna höjs. Det är att långsiktigt bidra till goda förutsättningar för ett vitalt kultur- och musikliv i Stockholms län!
    Hälsningar
    Emma Nyberg, kontrabasist vid Sveriges radios symfoniorkester

  24. Johan Åkervall 14 september, 2012 @ 09:51

    Hej igen.

    Den 12:e september skrev jag ett brev till dig-exakt samma text som mitt blogginlägg en bit upp på denna sida. Du valde att låta en medarbetare till dig sas. svara mig genom ett brev som ner till enskild bokstav var identiskt med vad många andra fick till svar-alltså att betrakta som ett mer eller mindre automatiserat svar.

    När tänker DU svara MIG på MITT brev?

    När du väl svarar, vore det också intressant att få se en konsekvensbskrivning av det beslut du ämnar fatta-all detta i linje med den öppenhet du själv förespråkar.

    Johan Åkervall

    • Felix Rothman 14 september, 2012 @ 12:04

      Hej!
      Snälla rara politiker som håller i kulturpengarna: Fatta inte hastiga beslut på dåliga grunder (det är uppenbart att de båda sidorna absolut inte har samma syn på siffror och fakta i den här frågan, alltså behövs dialog). Dra i nödbromsen, sätt er ner och prata i llugn och ro med er ”motståndarsida” så ska ni se att en konstruktiv lösning väntar runt hörnet! En orkester kommer aldrig att bli en vinstdrivande firma, men den tillför så väldigt mycket på ett plan som inte handlar om pengar! Snälla låt det inte gå prestige i detta! Börja om och hitta en lösning för allas bästa!

      En rik och bred kultur ger välmående medborgare och är ett bevis på välfärd!
      Nu är det väl inte landstingets fel att statens myndigheter bränner pengar på bål till höger och vänster, men det här sticker något djävulskt i ögonen! Blåsmusik över lag är utrotningshotat, vi behöver långsiktiga lösningar och arbetsro, inte hot om nedläggning och varsel bakom varje hörn!

      Mvh Felix Rothman, musiker med magont.

    • Felix Rothman 14 september, 2012 @ 12:05

      Hej!
      Snälla rara politiker som håller i kulturpengarna: Fatta inte hastiga beslut på dåliga grunder (det är uppenbart att de båda sidorna absolut inte har samma syn på siffror och fakta i den här frågan, alltså behövs dialog). Dra i nödbromsen, sätt er ner och prata i llugn och ro med er ”motståndarsida” så ska ni se att en konstruktiv lösning väntar runt hörnet! En orkester kommer aldrig att bli en vinstdrivande firma, men den tillför så väldigt mycket på ett plan som inte handlar om pengar! Snälla låt det inte gå prestige i detta! Börja om och hitta en lösning för allas bästa!

      En rik och bred kultur ger välmående medborgare och är ett bevis på välfärd!
      Nu är det väl inte landstingets fel att statens myndigheter bränner pengar på bål till höger och vänster, men det här sticker något djävulskt i ögonen! Blåsmusik över lag är utrotningshotat, vi behöver långsiktiga lösningar och arbetsro, inte hot om nedläggning och varsel bakom varje hörn!

      Mvh Felix Rothman, musikerkollega med magont.

  25. Staffan Lundén-Welden 14 september, 2012 @ 11:28

    Anna Starbrink!

    Efter ditt beslut att inte ge ytterligare förskott till Musikaliska och Blåsarsymfonikerna känns det angeläget att göra dig uppmärksam på de värden som inte kan räknas i pengar. Värden som du nu med en axelryckning och ett litet försmädligt ”hoppsan” riskerar att ödelägga. Jag hoppas att du läser och begrundar alla sakliga argument mot att gå vidare med nedläggningen av Blåsarsymfonikerna.
    Jag är en av 29 musiker med 20-30 års erfarenhet av musikutövning och med många års studier i bagaget. Vi har stor kärlek till vår orkester och ett lika stort engagemang i vårt uppdrag. Många av oss har varit med och format och utvecklat orkestern sedan början på 90-talet. Ytterligare några har varit med så långt tillbaka som 70-talet. Orkestern skiljer sig från landets övriga orkestrar på många fler sätt än instrumentbesättningen:
    Eftersom repertoaren är begränsad till ett antal fantastiska originalverk (som numer sällan eller aldrig spelas eftersom man successivt nedmonterat alla större blåsorkestrar i landet) tvingas vi till att vara kreativa utöver det vanliga. Vi har två av landets skickligaste arrangörer i Per-Olof Ukkonen och Anders Högstedt som skräddarsyr ovanliga eller sällan spelade verk för vår ensemble. Till exempel kvinnliga tonsättare vars verk förpassats till oförtjänt glömska. Vi har två tonsättare bland musikerna i orkestern: Anders Emilsson och jag själv, som specialskriver uppskattade verk direkt för orkestern.
    Med kreativa krafter i administration, programråd, orkester, vår förre konstnärlige ledare Christian Lindberg och inte minst vår VD, Fredrik Österling, har vi skapat spännande samarbeten och konserter som tex. konceptet ”Skippa helskägg” (ett helt år då vi spelade en repertoar med mer en 50% kvinnliga tonsättare) ”Instrumentfrossorna” (där internationella storstjärnor möter unga musikskole-elever, amatörer och professionella musiker och gör konsert tillsammans) och ”Gryning i Galamanta” (ett samarbete med Share Music Sweden med musik av Christian Lindberg för Blåsarsymfonikerna och en trupp skådespelare och musiker med olika former av funktionsnedsättnning).
    Vi samarbetar med Kungliga Musikskolans tonsättarelever och ger dem en möjlighet att varje år att experimentera och skapa förutsättningslöst med orkestern som bollplank, vilket också bidragit till att ny och spännande repertoar för blåsare kommit till. Under åren med Christian Lindberg har vi gjort ett flertal högkvalitativa och internationellt uppskattade skivor. Dessutom agerar vi faddrar åt en ung blåsorkester, ”SUB”, som gör konserter i vår regi, för att inspirera och utbilda dem och förhoppningsvis skapa en grogrund för kommande generationer av musiker.
    Det här är bara några axplock av allt vi gör. Om man betänker att vi musiker har en tjänstgöring på 50 % ( som vi har ca 10.000 netto i lön för) så är detta en makalös prestation som inte hade varit möjlig utan de ovan angivna faktorerna: Stor kärlek och stort engagemang.
    En annan viktig funktion är att vi under alla år som jag varit med, och säkert tidigare än så, fungerat som ett par väldiga syrebringande lungor för musiklivet i Stockholm och ute i landet. Det är många framgångsrika musiker och andra starka personligheter som tagit sina första prövande steg i Blåsarsymfonikerna och sedan gått vidare. Ett lysande exempel på orkesterns goda avkastning är Stefan Forsberg, numera chef för konserthuset i Stockholm.
    Vi som alltjämt spelar i orkestern är frekvent anlitade och i hög grad uppskattade musiker i landets olika institutioner. En stor grupp frilansare har en frist i vår orkester tills att de får en anställning på annat håll. Om vi inte finns kan dessa musiker tvingas att ge upp i förtid och därmed missa en framtida anställning. På sikt kommer en nedläggning av Blåsarsymfonikerna att utarma tillgången på goda blåsare och därmed påverka musiklivet och även andra institutioner på ett negativt sätt.
    Slutligen vill jag säga att alla som någon gång spelat i Blåsarsymfonikerna minns oss med stor värme.
    Från dirigenter, solister och vikarierande musiker får vi inte sällan höra att vi är den mest sympatiska och roligaste orkestern de varit i. Den värmen och glädjen uppmärksammas även av vår publik som fortsätter att fylla såväl Nybrokajen som Konserthuset och Globen. Snälla Anna och alla ni andra som nu en gång för alla står i begrepp att dra sladden ur respiratorn: Tänk om och ge oss istället en anständig summa pengar som motsvarar vårt uppdrag. Hjälp oss att bearbeta andra finansiärer, som Statens kulturråd, så att vi äntligen kan bli fria och utveckla vår fulla potential.

    Staffan Lundén-Welden, Hornist i Stockholms Blåsarsymfoniker

  26. Leif Wangin 14 september, 2012 @ 12:00

    Det är inte särskilt lätt att fylla på med nya argument mot ditt agerande och hot. Det mesta är sagt ovan. Vad som förvånar mig är att man inte med den, som påstås, av de största mottagarna av kulturmedel från Stockholms Läns Landsting återkommande gått med på att tulla av nästa års anslag. Varför har ni inte från början satt ner foten. På detta sätt har ni ju de facto accepterat att anslaget till Blåsarsymfonikerna är för lågt. Om man läser vd Fredriks Österlings redogörelse inser man ju att Landstinget mer eller mindre vill sopa ärendet under bordet så länge som mäjligt och med det vänta in en eventuell konkurs för att sätta sista spiken i likkistan. Lika syniskt som att gå ut med uttalanden i blogg innan beslut är tagna i nämnd etc.
    En allmän felaktig uppfattning är att svenskt blåsmusikliv håller på att dö. Ja, har man sagt det tillräckligt många gånger blir det en sanning. Sant är att det på många ställen blomstrar som aldrig för. Jag är trött på dem som gör sig till tolk för andra och hittar på saker. Om du Anna Starbrink inte tycker om blåsmusik. Säg det rent ut. För om du hade gjort det hade du jobbat för en lösning på ett mycket mera kreativt sätt i samarbete med Stockholms Läns Blåsarsymfoniker.
    Svensk blåsmusik är i världsklass, när till och med ungdomar från landsorten representerar Sverige i VM för Marching showbands. Dessutom kommer på tredje plats i precisionmarch.
    Titta på detta och njut. Det är tack vare professionella förebilder (civila som militära) som ungdomar känner till, vill och brinner för att spela ett ensembleinstrument.

    Ni som inte orkar titta på hela klippet finns bara början på programmet

    Leif Wangin, Linköping

  27. Åke Lännerholm 16 september, 2012 @ 06:03

    Hej Anna.
    Minns du detta 03:45 in i klippet?
    http://youtu.be/i4MEuni5VnY

  28. Lasse 16 september, 2012 @ 07:23

    Klippet ovan ska man titta på. Men drick inte något under tiden. Gör ni det ställ ner glaset eller koppen vid tre och fyrtio. Risken är annars stor att ni sätter i halsen.
    Nybrokajen elva är ett begrepp i musikvärlden, en verksamhet värd att bevara. Så klart. Men men i och för sig är jag inte förvånad. Nermonteringen fortsätter av sådant vi, människorna värdesätter. Det är sorgligt att se. Mycket sorgligt.

  29. Lasse 16 september, 2012 @ 07:27

    På en av sidorna du rekommenderar står att läsa
    ”Arbetet med kultur och hälsa bygger på övertygelsen om att konst och kultur bidrar till att utveckla individer och samhällen. Undersökningar har visat att människor som deltar i kulturlivet eller kulturskapande har bättre hälsa.
    Med en helhetssyn på människan spelar kulturen en viktig roll för ett ökat välbefinnande: som hjärngymnastik och drivkraft för kreativitet.”.
    Se där. Man tänker lite på gungor och karuseller, varje krona som investeras i kultur får man troligen mångfalt tillbaka. Hälsa tillhör landstinget, men tydligen inte nybrokajen elva.

  30. John Lingesjö 16 september, 2012 @ 09:32

    Anna,

    Jag måste tillstå att jag är en smula, eller snarare högeligen, förvånad. Hur kan det komma sig att Stockholm län med sin stora koncentration av ekonomiska tillgångar och kapital inte anser sig ha råd att hålla sig med ens en halvtidsanställd professionell symfonisk blåsorkester på högsta nivå? En orkester som särskiljer sig från de andra stora orkestrarna genom att den är specialiserad på musik utövad i huvudsak av blåsmusiker.

    I landet fanns en professionell vittomfattande mååångårig blåsmusiktradition som genom diverse ödesdigra politiska beslut decimerades och sedemera blev till vad som kallades regionmusik vilken i sin tur monterades ned till ett absolut minimum. I Stockholm lades resterna av den en gång så livaktiga militärmusiken ned i och med att stan avslutade Stockholms Blåsarsymfonikers verksamhet i slutet av förra årtusendet. SLB blev då en räddningsplanka för blåsmusiken och gjorde att den delen av vårt viktiga kulturarv fick en chans att överleva.

    Militärmusiken tjänade även som en väg för unga människor som skolades in i musikeryrket på ett tämligen omsorgsfullt sätt, en del av dessa kom vidare att kvalificera sig för arbete i landets symfoniorkestrar. SLB har under de år man nådigast tillåtits verka likaledes varit en viktig skola för många unga musiker samt även en första inkörsport för ett begynnande musikintresse bland våra yngre invånare. Då man endast givits möjlighet att arbeta halvtid har de kompetenta SLB-musikerna haft viss möjlighet att hjälpa till då andra av landets orkestrar tillfälligt behövt kvalificerad extrapersonal. Då även SLB haft behov av kunnig extrapersonal har frilansmusikerna också här fått en möjlighet att verka. Detta gör att det i ett större perspektiv synnerligen blygsamma bidrag SLB erhållit på så sätt kommit att ge så oerhört mycket större utdelning.

    Det är känt att ett samhälles välbefinnande såväl socialt som ekonomiskt är beroende av ett väl fungerande kulturliv. För att människorna på bästa sätt ska kunna utföra sina sysslor och vara produktiva, vilket är lika med vinst för företagen och en väl fungerande ekonomi, krävs att människorna mår bra. Här är SLB en av kuggarna. Ett SLB som då inte bara ska ses som en utgift utan också en inkomstkälla, eller snarare en ren investering, vilken möjliggör för andra delar av samhället att fungera bättre.

    Så, att bryta sönder SLBs verksamhet på det sätt som nu förespeglats vore fullständigt förödande, inte bara för de ingående musikerna och deras familjer, utan även för ett flertal frilansande musiker och dirigenter, med familjer, barn och ungdomar som inspirerats och fått glädje av verksamheten i likhet med ett antal tonsättare som givits möjlighet att utveckla kompositioner, jämställdhet inom kulturlivet och inte minst en publik som nu abrupt riskerar fråntas möjligheten att glädjas åt SLBs verksamhet osv. Dvs det är väldig många, alldeles för många, som skulle bli lidande av ett sådant nederlag för Stockholms kulturpolitik.

    Anna, det har tidigare lagts ned en professionell symfonisk blåsorkester här i staden. Bli nu inte den som lägger ned den sista. Du sitter med ett oerhört ansvar och det handlar inte i första hand om kortsiktiga ekonomiska överväganden utan om en lågsiktigt hållbar lösning där överlevnaden för SLB är huvudingrediensen. Lägg prestigen åt sidan, sätt er ned gemensamt och arbeta fram en lösning. Det är dina arbetsgivare, alltså invånarna, väl värda?

    Låt inte framtiden komma ihåg dig som den som sänkte SLB utan istället som Anna, hon som räddade SLB för framtiden och våra barn.

    Vänligen,
    John Lingesjö

    • bograhn 24 september, 2012 @ 09:31

      (Låt inte framtiden komma ihåg dig som den som sänkte SLB utan istället som Anna, hon som räddade SLB för framtiden och våra barn.)

      En av många oerhörda överdrifter som skrivits i kommentarerna.

  31. Håkan Jonson 17 september, 2012 @ 12:45

    Hej Anna!
    Hoppas du läst allt tänkvärt som skrivits i ovanstående kommentarer. Jag håller med om allt!

    Friskvård! Du som jobbar innom Landstinget vet väl att…Levande kultur med skickliga kulturarbetare är en fantastisk friskvård. Det måste ett modernt samhälle ha råd med, det lönar sig i längden. Stockholms invånare och skattebetalare mår bättre av ett rikt och brett kulturutbud.

    Att få njuta av Blåsarsymfonikernas musik är bästa medicinen och skall ordineras rikligt. Musikaliska på Nybrokajen borde kallas ”Hälsans hus” för man mår alltid bättre när man lyssnat på deras fina musik.

    Blåsarsymfonikerna behövs också som motvikt till all den komersiella musiken som sköljer över oss via alla medier. Men det blir ”kultur på avstånd”, artificiellt. Vi måste ha levande kulturarbetare mitt ibland oss. Orkestrar som spelar ”live” och där vi kan träffa musikerna efteråt och prata med dem om vår gemensamma kulturupplevelse. Det ger en helt annan dimension.

    Musiker sprider ”ringar på vattnet” – har du till exempel sett en musiker gå med sin instrumentväska på axeln i tunnelbanan? Människor som tittar nyfiket, någon vågar fråga vad det är i väskan, ett svar, leenden, en öppen och mjuk stämning sprider sig på perrongen…

    Låt oss behålla Blåsarsymfonikerna och Länsmusiken – det har vi råd med!

    Håkan Jonson skattebetalare i Stockholm

  32. Petter Sundkvist 17 september, 2012 @ 10:13

    Hej Anna,

    Jag tycker att du är modig som upplåter din blogg för kommentarer. Det är många kloka och tänkvärda ord som yttrats i kommentarerna ovan.
    Du har en fin position. Du är förtroendevald att ha en inflytelserik roll för kulturen i huvudstadens landsting. Att vara förtroendevald är fint, kanske den finaste yrkesroll man kan ha. Din huvudstads kulturliv har en helfinansierad symfoniorkester via radio- och tvavgiften (hela landet betalar), ett stort operahus som är helfinansierat via den statliga skattsedeln (hela landet betalar), Dramaten – landets största och främsta teater helfinansierat vid den statliga skattsedeln (hela landet betalar) osv. Dessutom vet jag efter många år i olika referensgrupper i kulturrådet och konstnärsnämnden att större delen av pengarna till det ”fria musiklivet” också hamnar i huvudstaden.
    För en lantis som jag, ter det sig som en ynkedom att huvudstaden inte anser sig ha råd med en länsmusik, något som resten av landets landsting betalar för. Vilka signaler skickar Stockholms läns landsting till det övriga landet?
    Det är med stor sorg jag läser att Blåsarsymfonikernas VD Fredrik Österling idag kände sig nödgad att avgå. Han är en av de skarpaste personer musiklivet fostrat fram och besitter stor konstnärlig och intellektuell integritet. Om inte annat belyser hans avgång med all önskvärd tydlighet situationens allvar.
    Jag ser att du har många uppdrag:
    Ordförande i Landstingsstyrelsens produktionsutskott
    Ordförande i Kulturnämnden
    Ledamot i Samverkansnämnden Stockholm-Gotland
    Ombud för Landstingets företrädare i samtliga bolag och stiftelser
    Landstingsråd
    Ledamot i Landstingshuset i Stockholm AB
    Landstingsråd i Landstingsrådsberedningen
    Ledamot i Landstingsstyrelsen
    Ersättare i Landstingsstyrelsens arbetsutskott
    Ersättare i Landstingsstyrelsens krisledningsutskott
    Ledamot i Landstingsfullmäktige
    Det är många och stora förtroenden som vilar på dina axlar men tyvärr är det inte mängden uppdrag vi blir ihågkomna för. Ditt och mitt eftermäle skrivs på grundval av hur vi förvaltade våra förtroenden. Jag hoppas och tror att du kommer att bidra till att kloka beslut fattas imorgon. Beslut som innebär dialog, eftertanke och i förlängningen adekvata resurser för en verksamhet som behövs.

    Prof. Petter Sundkvist
    dirigent, Luleå

  33. Pingback/Trackback

    18 september, 2012 @ 01:08 Svara

  34. Anna Starbrink 18 september, 2012 @ 01:22

    Hej alla som engagarerar sig i frågan om Blåsarsymfonikernas framtid!
    Det har varit en livlig diskussion både här på bloggen och i media. Det är bra med en offentlig debatt, tycker jag.

    I sak står jag fast vid mitt besked att med de förutsättningar som finns i dag, där Blåsarsymfonikernas plan för att få ekonomin på fötter förutsätter ospecificerade räddningaktioner från landstinget under flera år, är det inte rimligt att landstingets kulturnämnd fattar beslut om ett förskott om nära 6 miljoner kronor. Det krävs betydligt tuffare åtgärder av föreningen själv.

    Mitt budskap har varit det samma under hela processen. Och jag står fast vid det även idag. Om Blåsarsymfonikerna vidtar kraftfulla och snabba åtgärder så kan vi från kulturnämndens sida visst vara beredda att pröva ett förskott under detta år. Vi kan vara med och överbrygga en förändringsperiod om vi ser att förändringarna är trovärdiga och får helårseffekt inom denna mandatperiod. Jag hoppas naturligtvis att det är just detta som föreningen nu tar tag i.

    Från Blåsarsymfonikernas sida har man inte tagit någon kontakt med mig efter vårt förhandsbesked (bortsett från ett meddelande med synpunkter på min blogg ) förrän igår. Nu tycker jag mig märka en ny vilja till dialog och kanske en ökad förståelse för de krav vi ställer.

    Som jag sagt tidigare: Kulturnämndens eknomiska stöd till musiken i länet finns kvar och vi vill gärna hitta framåtsyftande lösningar för musiklivet i länet i någon form.

  35. Svenne Larsson 19 september, 2012 @ 08:26

    Jag hoppas verkligen på ett omprövande av det mycket olyckliga beslutet att lägga ned en mycket viktig del av sveriges kulturpolitiska hörnstenar, många vettiga åsikter har presenterats ovan. En nedläggning av Blåsarsymfonikerna skulle innebära att svensk kulturpolitik skulle ha orsak skämmas inför våra grann och övriga iländer.
    Jag hoppas att någon ansvarig person kan inse att Blåsarsymfonikerna behövs.

    Svara

  36. bograhn 24 september, 2012 @ 09:28

    Det finns en bra lösning inte bara på detta ekonomiska problem utan på fler inom kultursektorn.
    Låt de själva samla in de pengar de behöver för sin verksamhet och skrota bidragen.
    Lyckas dom inte med det så får de gå i konkurs som andra företag.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*