Almedalen 2015

Modern socialliberalism i dagens partiledartal. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf
Under Visbys sol avrundades årets Almedalsvecka med att Jan Björklund talade. Hans tal var starkt ideologiskt och lyfte människors frihet och ansvar.

Folkpartiet har satt igång ett stort förnyelsearbete och det märktes i partiledartalet idag. Att ompröva tidigare ställningstaganden och att formulera den uppdaterade socialliberala ideologin för partiet är en viktig del av detta.

Att betona individens frihet men också hennes eget ansvar är en bra grund att utgå från. Att samhällets insatser inte får ta över vårt eget ansvar för våra liv borde var självklart. Lika självklart är det att det måste finnas en trygghet det finns stöd att få när vi behöver det. Samhället, vårt gemensamma ansvar för inte bli allas vår ständiga curlingförälder. Det var också detta som var den röda tråden i dagens tal – att göra upp med curlingsamhället. Vi människor bör ha hög förväntningar på oss själva, våra barn och på varandra. Det gäller hur vi förhåller oss till skolan, till arbetsliv och egenförsörjning och mycket annat. Då finns också utrymme för ett tryggt skyddsnät när vi behöver det, exempelvis vid sjukdom. Han knöt an till Bertil Ohlins tankar om ”det glömda Sverige”. Med detta som utgångspunkt tar den moderna socialliberala politiken sin form.

Retoriskt tyckte jag talet var starkt (det tyckte även retorikexperten i SvD). Det var både djupt ideologiskt och samtidigt väldigt konkret, exempelvis i sin kritik mot planhushållningen i bostadspolitiken:

Man känner igen planhushållning när man ser den. Ingen plan. Ingen hållning. Och det blir inga hus.

Sedan lanserade han ett nytt förslag om slopad så kallad flyttskatt, för att få fart om omsättningen av bostäder som Sverige så väl behöver.

Han tog upp flera frågor som många av oss folkpartister känner engagemang för, inte minst försvarsfrågan. Han påminde om att det bara tar knappa tjugo minuter för Ryssland att nå Visby:

Om två ryska bombplan hade startat från sin bas i Kaliningrad när jag inledde mitt tal, så hade vi nu sett dem med blotta ögat här över Almedalen. 18 minuter. Längre än så är inte avståndet. Glöm aldrig det! Och jag tänker: Friheten den är värd att försvara!

Talet i sin helhet hittar du här.

Mer om Jan Björklunds tal: SVT, Nyheter24, GP

 

 

 

 

för

Read more

I Stockholm pågår arbetet för att utveckla cancervården. Vår regionala cancerplan ska utvecklas och uppdateras i en ny version för att föra cancervården framåt. Dessutom pågår planeringen för förändringar i organisationen. Självklart diskuterades framtidens cancervård också i Almedalen.

Dagen före midsommar bjöd Regionalt cancercentrum Stockholm–Gotland in till workshop för landstingspolitiker kring utvecklingen av vår nya cancerplan. Det blev ett intressant samtal om vårdens utveckling. Den nu gällande planen har många styrkor, inte minst att den har en så bred politisk förankring. Det är min förhoppning att det kommer att gälla även för nästa plan. Den personcentrerade vården och fokus på standardiserade vårdförlopp verkade det finnas bred uppslutning kring.

Hur vården kommer att vara organiserad i framtiden för cancerpatienter tar nu sin form. I april beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden om en förändrad organisation för den ickekirurgiska cancervården. Här hittar ni ärendet. Beslutet innebär dels att vår förvaltning nu jobbar på med avtal med Capio S:t Göran om att de ska bygga upp verksamhet med start 2016. Vi beslutade också om inriktningen att dela upp ansvaret för denna vård så att inte bara S:t Göran utan även Södersjukhuset själva får ansvaret för sina verksamheter, där idag Karolinska Universitetssjukhuset har det övergripande ansvaret. Vi beslutade vidare att lämna ärendet angående uppdelningen mellan Karolinska Universitetssjukhuset och Södersjukhuset vidare till landstingsstyrelsen för fortsatt beredning, främst för att förbereda förändringens genomförande på ett bra sätt.

Landstingsfullmäktige slog fast i budgeten för 2016 att ”Utgångspunkten är att akutsjukhusen ska utföra sina uppdrag inom respektive sjukhus och inte i lokaler utanför, om det inte finns ett särskilt uppdrag från ägaren och beställaren. Ansvaret för icke-kirurgisk onkologi delas bland annat mellan Karolinska Universitetssjukhuset, Södersjukhuset och S:t Görans sjukhus.”

En remiss med frågor kring organisationsförändringen är just nu ute och jag hoppas vi får in svar om hur förändringen kan genomföras på bästa sätt.

Under Almedalsveckan medverkade jag i ett seminarium på temat ”Privat cancervård – en möjlighet eller utopi?”. Ur mitt perspektiv är det bra om många vill vara med och bidra i hälso- och sjukvården. Olika aktörer och ett mått av positiv konkurrens kan driva utvecklingen, och inte minst kvaliteten, framåt. Det tycker jag är bra. Och det är i sammanhanget viktigt att vara tydlig med att sjukvården ska finansieras gemensamt via skatterna.

Förutom jag själv medverkade Margareta Winberg (S), före detta vice statsminister och Dag Larsson (S), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting samt Siv Schalin som är vd för Docrates Cancer Center, ett privat drivet sjukhus i Helsingfors.

Dessutom deltog jag i en middag/workshop som Cancerfonden arrangerade. Temat var hur forskning kan utveckla framtidens vård.

image

Read more

Vinster i välfärden tar stor plats i debatten. Alltför stor plats. Det viktiga vi måste tala om är innehållet i vården: Hur vill vi att vården ska se ut, hur ska patienter bemötas, och hur når vi dit?

I höst ska Ilmar Reepalu presenterna en första del av den utredning som regeringen ska stoppa framgångsrika företag inom vård, skola och omsorg med. Hur välfärden kommer se ut ”efter Reepalu” var ämnet för ett seminarium som jag deltog i under tisdagen, arrangerat av Svenskt näringsliv.

Tyvärr har de negativa effekterna av regeringens politik har redan börjat. Flera av vårdens viktiga aktörer vågar i dag inte göra de investeringar i personal, lokaler och utrustning som skulle möjliggöra ett bättre vårdutbud för patienterna. Det är givetvis allvarligt. När vi ska förverkliga framtidens hälso- och sjukvård i Stockholms län är vård utanför de stora akutsjukhusen en grundpelare. Vi kommer att behöva fler – inte färre – aktörer för att se till att Stockholmarna har tillgång till en vård i världsklass.

För mig är det vårdens innehåll, och inte driftsformerna, som är avgörande för var skattepengarna ska läggas. Eftersom vården präglas inte bara av olika diagnoser som skapar olika behov, utan en hel mängd individer med olika förutsättningar, ser jag en mångfald av aktörer som en självklarhet.

Istället för en evig och stundtals ointressant diskussion om driftsformer längtar jag efter att få tala om innehållet i vården. Helt enkelt vilka krav ställer vi för att få den bästa möjliga vården – för olika människor med olika diagnoser, och olika preferenser. Hur ska kvalitetsredovisningar utformas för att stötta i förbättringsarbetet? Hur kan tillsynen se ut för att bidra till utvecklingen – och kanske även hur sanktionsmöjligheter kan användas för verksamheter som inte når upp till kraven? Hur kan flera få vara med och bidra till vården.

Stockholmarna har rätt till höga förväntningar och ska kunna ställa krav på sin vård. Och de här kraven, de ska självklart gälla privata såväl som offentligt drivna verksamheter. Det är det viktiga – inte att diskutera vinster. Och i dag är det faktiskt viktigare att stoppa förluster och ekonomisk ineffektivitet, så som stora kostnadsökningar som inte resulterar i mer vård, än vinster.

Ersättningssystemen inom vården behöver utvecklas. Vi behöver arbeta med hur betalningen till vårdgivarna kan kopplas till reella resultat för patienterna, hur den förebyggande och hälsofrämjande arbetet kan stärkas och bli en självklar del i all vård, med möjligheter för att medarbetarna ska kunna fortbildas och med hur forskningen ska få plats. Vi behöver också arbeta med våra kravspecifikationer – vi ska slå vakt om den fria etableringsrätten men det innebär förstås inte att alla ska kunna göra allt. Vi politiker behöver helt enkelt bli bättre beställare.

Vi behöver vara smarta. Men det är inte smart att inleda en debatt om välfärdens utveckling genom att förklara att framgångsrika företag och skickliga entrepenörer inte är välkomna att delta. Entrepenörerna och deras idéer behövs i vården!

Vi i Folkpartiet kommer i höst att fortsätta vårt arbete med att utveckla vården i Stockholm, i dialog med patienter och profession. Vårt och mitt absoluta mål är att alla stockholmare ska ha tillgång till en vård som ger just dem en bättre hälsa. Och de ska ha möjlighet att välja mellan olika vårdgivare.

läs mer om seminariet här.

Read more

Idag har jag medverkat i vad som kan vara Almedalens hetsigaste debatt. Inbjudan gällde ett ”sansat samtal om en laddad fråga”. Och nog visade det sig att abortlagstiftningen var laddad, i alla fall i detta sammanhang. Men så värst sansad blev inte diskussionen. Snarare rätt bråkig, i ett ovanligt hårt tonläge. Man kan nog säga att skiljelinjerna blev tydliga i en för mig viktig frihetsfråga,

Jag argumenterade för att den svenska lagstiftningen är bra och tar hänsyn till människors olika och högst privata åsikter om den för många känsliga frågan om aborter. Genom att beslutet om att göra abort ligger hos kvinnan till 18 graviditetsveckan har hon möjlighet att väga in alla de aspekter som är viktiga för just henne i beslutet. Så ska det fortsätta vara. Antalet aborter kan vi minska om vi minskar antalet ofrivilliga graviditeter. Att inskränka aborträtten eller att genom olika andra åtgärder skuld- och skambelägga kvinnor som väljer abort är helt fel väg att gå. De kvinnor – och män – som gått före oss och möjliggjort att svenska kvinnor har tillgång till fria och säkra aborter gav ett stort bidrag till kvinnors frigörelse och makt över sina liv. Den makten ska vi behålla och det är värt att slåss för, exempelvis verbalt i en Almedalsdebatt.

Medverkande gjorde: Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande – med ett tämligen högt tonläge, milt uttryckt, förespråkade han att aborträtten ska inskränkas. Carina Ohlsson, riksdagsledamot och ordförande för S-kvinnorna, var inne på samma linje som jag: att aborträtten är central. Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD), hade ett sansat tonläge när han argumenterade för åtgärder för minskade aborttal och nollvision för aborter, dock utan förbund. Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU, var tydlig i sitt försvar av aborträtten. Malin Schelin, informatör i Ja till livet, välkomnade en inskränkning av tidsgränserna för abort, men lyfte framför allt fram ambitionen att föra samtal och bilda opinion.

Kanske får vi läsa i tidningen Dagen om debatten framöver. De var en av arrangörerna och chefredaktören Felicia Ferreira var debattens moderator. Ingen lätt uppgift!

Uppdatering: Artikel om abortdebatten i tidningen Dagen

Read more

Flera seminarier, viktiga samtal, trevliga möten. Almedalsveckan är nu i full gång. Intrycken är många!

Jag inledde dagen med ett fullsatt seminarium om värdebaserad vård som Dagens Medicin och Karolinska universitetssjukhuset arrangerade. Mer om det i ett tidigare inlägg.

image

Strax därefter ännu ett spännande seminarium, den här gången om psoriasvården. Först fick vi en dragning om vad psoriasis är och hur vården fungerar idag genom Mona Ståhle, professor verksam på Karolinska universitetssjukhuset. Därefter fick vi lyssna på en ung person som haft psoriasis halva sitt liv, Alice Suits, patientföreträdare i Ung med psoriasis. Hennes liv har blivit så mycket bättre genom nya biologiska läkemedel. Hon beskrev hur hon länge upplevde att hon inte blev tagen på allvar. Seminariet avslutades med en paneldiskussion där jag medverkade. Jag lyfte fram behovet av jämlik vård, inte bara mellan landsting utan också inom landstingen. För mig är det tydligt att vi behöver utveckla ersättningsmodellerna i vården för att ge patienterna mesta värde. Vi behöver också nationella riktlinjer och möjlighet för patienterna att veta och förstå vad de kan förvänta sig och vilka möjligheter som finns.

En snabb lunchwrap och lite förberedelsetid i parken ökade på energin inför givande samtal med RFSL om hur vi behöver utveckla vården för HBTpersoner. Jag kunde berätta om de initiativ som tagits av mig och flera engagerade politiker i Stockholm. Och jag fick med mig några viktiga aspekter att tänka på när vården utvecklas framåt.

Kultur i vården har alltid varit en fråga som engagerar mig. I eftermiddag fick jag vara med i Danderyds sjukhus seminarium där de presenterade arbetet ett spännande projekt med lovande resultat om hur vården kan använda kultur på recept som ett sätt att hjälpa patienter med svår och långvarig smärta. Fint att få ta del av hur en patient upplevt kultur på recept och hur det stärkt hennes livskvalitet väldigt påtagligt. Nu vill jag absolut fortsätta jobba för att kultur ska få en tydlig plats i vården och förankras vetenskapligt. Det möjliggörs genom det stora engagemang som finns och genom att resurser avsätts i landstingets budget. Själv berättade jag under seminariet om satsningen på kultur i vården och om bakgrunden till mitt engagemang  genom en personlig berättelse om min mammas sista tid i livet där kulturen spelade en viktig roll.

Se en kort film här.

Sen var det roligt att få gå till Neuroförbundets Brainbus och lära mig mer om hjärnan. Jag fick testa att flytta en kula enbart genom att att slappna av och fokusera. Förunderligt nog gick det utmärkt, trots den något intensiva arbetsdagen. Jag satta också min hjärna i arbete med att lösa lite kluriga uppgifter.

Kluriga uppgifter för hjärnan hos Brainbus

Kluriga uppgifter för hjärnan hos Brainbus

Kvällen ägnades åt att lyssna på statsministerns och ett givande middagssamtal hos Vårdförbundet.

Read more

På väg till Almedalen. Äntligen har sommaren kommit och solen strålar över vattenytan när färjan för oss till Visby. I dag börjar Almedalsveckan och jag har 25 inbokade aktiviteter de närmaste fyra dagarna. Idag kan jag dock ta det lugn och lägga energin på att förbereda veckans många åtaganden.

För mig innebär Almedalsveckan en fantastisk möjlighet att möta många människor, att få diskutera och lyssna, att knyta nya kontakter och återse gamla bekanta. I Almedalen får man både ge och ta. Jag har fått fantastiskt många inbjudningar till spännande möten, paneldiskussioner, rundabordssamtal, informella middagsträffar och mingel. Det är bara möjligt att delta i en bråkdel av allt som finns.

I centrum för Almedalsveckan står det offentliga samtalet och politikens möjligheter. Det är förstås många som vill ta chansen att få tala med beslutsfattare när så många är samlade i Visby. Partiledartalen är fortfarande stommen i programmet och vad de kommer att säga blir föremål för mycket analys och fortsatt debatt. Det är bra. Själv ser jag förstås extra mycket framemot att på söndag få lyssna på Jan Björklund och höra vilka samhällsutmaningar i vår tid som han väljer att lyfta fram.

Men innan dess är det full fart för min egen del. Jag kommer i olika sammanhang och inom olika frågeställningar lyfta fram behovet av att stärka patienternas ställning i vården, på olika sätt – allt från rätten att välja vårdgivare och att stoppa hoten mot valfriheten till vikten av att bejaka den tekniska utvecklingen och utveckla nya e-hälsotjänster vidare till att kultur i vården kan bidra till att stärka patienternas välbefinnande.

Jag kommer att berätta mer om vad som händer i Almedalen här på bloggen. På den här sidan kan du se vilka seminarier och paneldebatter jag deltar i.

 

Read more