Liberalerna

Sedan valnatten har det stått klart att Sverige befinner sig i ett mycket besvärligt parlamentariskt läge. Liberalerna gick till val med siktet inställt på en ny Alliansregering, men med det viktiga förbehållet att vi inte ska ge SD inflytande över en ny regering. Därför har det varit viktigt för mig att vi som parti prövar möjligheterna att bidra till en regering över blockgränserna. Jag är glad att Liberalerna tog det steget. Personligen var jag också beredd att gå längre och låta Liberalerna ta plats i en regering ledd av en socialdemokratisk statsminister, därför att det skulle ge större liberalt inflytande över svensk politik.

Igår kväll fick Liberalernas partistyrelse och riksdagsgrupp information om vad de senaste dagarnas förhandlingar lett till och jag kunde konstatera betydande liberala budgetreformer. Självklart skulle vi kunna nå många viktiga liberala reformer även genom att förhandla med Allianspartierna. Men den stora skillnaden är, som alla inser, att SD då skulle få ett avgörande inflytande över varje votering där en blocköverskridande samverkan saknas. Det priset är orimligt högt. Men nu har risken för att det ändå blir så ökat markant.

Jag är därför besviken över att Centerpartiet nu bestämt sig för att säga nej till budgetsamarbetet med S och MP. Det är ett stort ansvar som de tar på sig om de nu är beredda att låta M och KD bilda regering. Liberalerna är ett litet parti, och våra mandat räcker inte till för att vare sig stoppa eller släppa fram en sådan regering. Den vilar från dag ett i händerna på SDs vilja att stödja den och så  kommer det att fortsätta varje vecka i varje votering där rödgrön politik står mot regeringens. Tror någon på allvar att detta inte ger SD inflytande?

Jag tror inte att något Alliansparti önskar det scenariot. Nästa steg måste därför rimligen vara att Ulf Kristersson på allvar pröva möjligheten att bygga ett samarbete över blockgränserna med MP som samarbetspartner i regering eller som samarbetsparti. Det duger inte med halvhjärtade försök eller inbjudningar med armbågen. Det kräver naturligtvis också att partier på andra sidan blockgränsen är villiga att tolerera en sådan regering vid tillträdet samt att regeringen vinnlägger sig om att söka breda uppgörelser i riksdagen. I Stockholms läns landsting har vi nu samlat ett gemensam blågrönt styre som kan visa vägen.

Read more

I Sverige kallas kvinnor mellan 40 och 74 år på screening för bröstcancer, mammografi. Varför tar det stopp vid 74 år, kan man fråga sig. Cancer visar iallafall ingen respekt för äldre kvinnor. Tvärt om, var femte kvinna som drabbas av bröstcancer i Sverige är över 74 år. Det är dags att införa screening även för äldre kvinnor.

Tidig upptäckt av cancer räddar liv. Dagens åldersgräns för mammografi baseras på över 30 år gamla analyser och behöver uppdateras – det handlar om både etiken och om den medicinska utvecklingen.

Barbro Westerholm har länge drivit frågan om höjd ålder för mammografi. Nu vill jag försöka få Stockholms län att gå före, men jag hoppas så klart att det blir en möjlighet i hela landet.

Liberalerna och de övriga partierna i den blågröna majoriteten har lagt en skrivelse i Hälso- och sjukvårdsnämnden, där vi begär en översyn av mammografi för kvinnor över 74 år. Vi skriver bland annat:

”Åldersgränsen på 74 år bör sättas i en kontext. Socialstyrelsens analyser av hälsovinster och risker som ligger till grund för screeningprogrammet sattes för över 30 år sedan och den exkluderar äldre. Värdet av mammografi för äldre kvinnor i studier som kommit senare borde analyseras mer ingående inte minst med tanke på vad Statens medicinsketiska råd, Smer, skriver i sitt remissvar om Socialstyrelsens rekommendationer om screening (2013). Smer anser att de etiska aspekterna på övre åldersgräns för screening för bröstcancer och tjock- och ändtarmscancer borde analyseras. De åldersgränser som använts i randomiserade studier kan vara åldersdiskriminerande och leda till eventuell åldersdiskriminering när resultaten omsätts i praktiska rekommendationer.”

DN har uppmärksammat vårt initiativ.

Read more

Häromdagen presenterades utredningen Framtidens specialistsjuksköterska (SOU 2018:77), bland annat med en debattartikel i DN (1 nov 2018). Utredningen innehåller ett flertal goda förslag, men också ett riktigt dåligt – att minska antalet specialiseringar från elva till tre. Dessutom saknar vi en viktig pusselbit; avlönad specialisering. Jag och Lina Nordquist (L) som är riksdagsledamot i socialutskottet skriver idag på DNdebatt om detta.

Social­styrelsen har konstaterat att ”de ekonomiska incitamenten för sjuksköterskor att vidareutbilda sig är svaga”. Det är inte underligt att människor med studielån, amorteringskrav och småbarn drar sig för att gå en utbildning som kommer att ta många år att tjäna in efteråt. Det ska inte vara en förlustaffär att specialisera sig till ett bristyrke. Vi föreslår därför att Sverige inför en nationell modell som ger rimliga villkor för den som utbildar sig till specialistsjuksköterska.

Utredningen har flera goda förslag som dock tyvärr överskuggas om ett riktigt dåligt, nämligen att det bara ska finnas tre fasta specialiseringsinriktningar. Det är på tok för få.

En rad problem i vården beror på bristen på specialistsjuksköterskor. Vi vill lösa problemet där det uppstått: genom långsiktighet, ett arbetsliv med ökade möjligheter till fortbildning och sjukvårdsutveckling och med riktigt god arbetsgivarpolitik. Läs artikeln där vi ger både ris och ros till utredningens förslag. 

Read more

Så här veckorna efter valet känns det angeläget att reflektera både över valrörelsen och framtiden. Jag menar att Liberalerna måste lägga större kraft på att utveckla välfärdstjänsterna, inte minst gäller det hälso- och sjukvården. Vi har bra program, men de behöver diskuteras och utvecklas än mer. Jag skriver om detta i texten nedan (tidigare publicerad i Tidningen Nu)

Valets stora fråga var inte vår

Valresultatet är en blandning av lättnad och besvikelse. Den intensiva fasen av valrörelsen blev bra för Liberalerna. Det räddade oss kanske kvar i riksdagen. En suck av lättnad var skön att dra, men känslan byttes snabbt till frustration och förnyad kampvilja.

Jag tror att Liberalerna uppfattas som ett rimligt och rationellt parti med kompetenta företrädare som många kan tycka är bra att ha med i landets styrning. Enligt Sifo/TV4 var det bara 12 procent som inte tyckte vi skulle passa i regering!

Vi har fantastiska program som rankas högt när andra får bedöma. Det gäller klimat- och miljöpolitiken enligt naturskyddsföreningen och världsnaturfonden. Det gäller HBTQ-politiken enligt RFSL. Det gäller Funktionshinderpolitiken, enligt Funktionsrätt Sverige och skolpolitiken, enligt opinionsmätningar. Men våra idéer om det öppna, liberala samhället lyste inte fram. Kanske uppfattas vi som ett parti som har bra lösningar på dagens problem men saknar klar färdriktning framåt.

Frihet måste försvaras! Valrörelsen blev ideologisk. Kampen mot extremism känns klockren för en liberal. Det glasklara beskedet från partiet om att vi inte tänker ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gjorde oss rakryggade och ideologiskt förankrade. Detta ideologiskt raka och tydliga vill jag bygga vidare på när vi tar oss an den nya mandatperioden.

Vår liberala berättelse om framtiden måste handla om möjligheterna snarare än hotbilderna. Sverige ska vara möjligheternas land där varje människa formar sitt eget liv och där vi fortsätter att bygga och utveckla välstånd och välfärd. Det liberala samhället är i ständig förändring och ger människor frihet och nya chanser att utvecklas. Vår uppgift är att frigöra människor och öka självständigheten för människors möjlighet att växa. Det bör den Liberala framtidsberättelsen präglas av.

Vår politik är rätt men får inte reduceras eller kommuniceras som recept bara på dagens svårigheter. Våra idéer är vägen mot framtiden. Liberalerna älskar klassresor. Att se individer förflytta sig socialt, bygga sina egna liv, leva sina egna drömmar inspirerar och är en viktig drivkraft för många individer som strävar mot en bättre framtid. Klassresor betraktas och beundras alltid i retrospektiv. Men vi har problem med att formulera en trovärdig färdplan för klassresenärerna. Det finns ingen tripadvisor eller giltig biljett.

Det var ett strategiskt misstag, menar jag, att den sociala tryggheten som skapas i våra välfärdstjänster och socialförsäkringar inte lyftes fram som centrala i valrörelsen. Vi måste förstå att individers framgång inte enbart kan vara avhängigt den egna viljan och kraften. Framtidstro och utvecklingshopp måste omfamna alla människor.

Vi behöver stärka vår profil inom välfärdspolitiken. Det var en slutsats redan efter valet 2014. Därefter har många liberaler engagerats i idéarbetet och vi har ett bra program. Men ändå blev inte detta ett av de områden där vi höjde våra röster tillräckligt mycket i årets valrörelse. Vi måste nu göra läxan och tala om en välfärdspolitik som andas frihet och syftar till att frigöra individer i utsatta lägen. Därför ska människor ha frihet att välja vård och omsorg och ta makt över sin egen hälsa. Därför måste välfärdstjänsterna moderniseras och människors frihet öka med hjälp av digitala verktyg. Därför är kampen mot diskriminering och för den personliga assistansen för människor med funktionsnedsättning självklar. Därför kräver vi en socialtjänst som grundas på vetenskap och präglas av respekt för den enskilda individen. Detta är några viktiga ingredienser som ökar individens frihet och möjligheter i framtiden. Ett parti som utstrålar framtidsoptimism och har en stark socialpolitisk profil tror jag kan få människor som i dag valt bort etablerade partier att få hopp och förtroende.

Jag hoppas att vi får en öppenhjärtig och konstruktiv eftervalsanalys som hjälper oss stärka vår liberala förankring och formulera framtidsvisioner om ett samhälle där människor möjligheterna är oändliga.

Read more

Igår hölls en manifestation på Sergels torg för den personliga assistansen som ger frihet åt många människor med funktionsnedsättningar. Det var DHR tillsammans med Unga Rörelsehindrade Stockholm som arrangerade.

Jag var där och kände mig stolt över att såväl ”LSS-lagens pappa”, tidigare partiledaren Bengt Westerberg och Liberalernas riksdagsledamot Bengt Eliasson talade med tyngd om människors frihet och välfärdens uppdrag att ge stöd åt de som har störst behov. Många unga Liberaler var också på plats för att visa var vi står.

Människors frihet måste försvaras!

Read more

Att bygga tunnelbana är att bygga framtid. Tunnelbanan har, sedan den skapades av framåtsyftande, visionära människor – men inte utan debatt – betytt utveckling, modernitet och ökad frihet för människor.

De första linjerna i Stockholm kortade avstånden i tid och revolutionerade vardagen för många människor i 50-talets stockholm och gav fart åt stadens utveckling och underlättande vardagen.

Så ser jag på tunnelbanan idag. Det ger frihet och underlättar vardagen för människor. För mig är tunneblanan inte bara ett transportmedel. Det är hållbarhet, miljöhänsyn, hälsa och jämlikhet för dagens och morgondagens människor som ska leva, bo och verka här. Tunnebanan är en tydlig markör av utvecklingen av Barkarby och Järfälla men också länet i stort.  Det manifesterar visionen och den hållbart växande stockholmsregionen.

En ny tunnelbanelinje är också en utbyggnad av länets fantastiska konstgalleri som utgörs av våra stationer. Det blir intressant att följa vilka avtryck samtidens konstnärer kommer att göra vid de nya stationerna.

Med dessa ord deltog jag i en fin ceremoni när det första spadtaget för nya tunnelbanana till Barkarby togs gemensamt med landstinget och Järfälla kommun.

Read more

Read more

Demokratin är inte en gång och för evigt given. Den måste försvaras och befästas. Men kan också användas för att begränsa eller avskaffa densamma. Det valet gör vi som lever här. För mig är svaret självklart: Frihet måste försvaras.

Idag är en sorglig dag. Nazister ska demonstrera på våra gator. Kungsholmstorg överlåts åt NMR. Igår träffade jag en småbarnsmamma på torget som sa att hon var orolig och räknar med att inte våga gå ut under lördagen. Torghandlaren måste stänga, liksom andra butiksägare. Landstingsparken stängs av och därmed utestängs vi folkvalda från vårt parlament. Andra partier som också sedan länge fått mötestillstånd på torget hindras i praktiken från att hålla sina öppna möten och samtal med väljarna. Liberalernas partilokal i närheten blir svår att nå, mitt under valrörelsen. Det är ett orimligt högt pris för att ge nazisterna utrymmet på torget. Det är andra människors frihet och den demokratiska valrörelsen som får stå tillbaka.

Är det historien som upprepar sig? Jag är rädd för det. Men jag vet också att motståndet mobiliserats förr. juli 1934 gjordes ett upprop för Folkpartiets, numera Liberalernas, bildande. Selma Lagerlöf är med bland undertecknarna:

”Under ett sådant tidsskede sprider sig lätt missnöjet med den nuvarande samhällsordningen och desperata krav reses på omstörtning av vårt under seklers mödosamma arbete uppbyggda demokratiska statsskick. De ekonomiska trångmålen tagas till intäkt för skapande av söndring och förvirring i vårt politiska liv, varvid ytterlighetsriktningarna givetvis uppträda mest högröstat.”

Ytterlighetsriktningarna – extremisterna – behöver en tydlig, liberal motståndare. Då som nu. Idag fortsätter valrörelsen. För min och Liberalernas del emot extremism.

Du är välkommen att vara med. Bli medlem i Liberalerna eller kom förbi våra valstugor eller torgmöten. Det är allvar nu.

På bilden står jag, Lotta Edholm och Magnus Liljegren på Kungsholmstorg under fredagseftermiddagen och samtalar med människor om friheten som måste försvaras.

Read more

Norrtälje är en förebild för svensk sjukvård, på många sätt. Samverkan mellan omsorg, primärvård och sjukhusvård, som verkligen sätter patienten i centrum. Den nära sjukvården, som finns mitt i staden eller mitt i byn. Tryggheten med en sammanhållen vård för äldre. Och inte minst, hur man använder digital teknik för att stärka patienternas ställning – och underlätta personalens arbete. Detta är en del av Stockholmssjukvården som jag är särskilt stolt över.

Jag och mina kollegor Daniel Forslund och Hans Andersson skriver i Norrtelje Tidning om hur vi vill låta exemplet Norrtälje inspirera vårdutvecklingen i både länet och landet.

Allt det goda i Norrtäljes sjukvård vill vi bygga vidare på – och sprida till andra delar av Stockholms län och Sverige. Liberalerna satsar både nationellt och i landstinget på att stärka den nära vården.

En stark primärvård – där du får välja din egen fasta husläkare. Du ska inte bara kunna välja vårdcentral, utan också husläkare. I teamet på vårdcentralen ska läkare, sjuksköterska, dietist, psykolog, sjukgymnast med flera ge dig den hjälp, av den kompetens, som just du behöver just då. Den husläkare du själv har valt ger dig kontinuitet över tid, och fungerar som en samordnare när du behöver annan specialiserad vård.

En stark primärvård med ett större ansvar för fler vårdbehov och ett samordningsansvar för annan vård kräver resurser, inte minst under omställningen. Liberalerna lokalt satsar på primärvården och nationellt lägger vi över sex miljarder över tre år i vår budgetmotion i riksdagen på stöd till landsting och regioner för primärvårdslyft och vidareutbildning av fler allmänspecialister som kan bli husläkare. Räknat på befolkningsandelen skulle det motsvara ungefär 36 miljoner i Norrtälje kommun.

Trygg sammanhållen vård för äldre. I dag är det inte ovanligt med 15-20 vårdkontakter för många äldre. Norrtäljes sammanhållna vård och omsorg är en verklig förebild. Så borde det se ut överallt, och därför vill vi att man på andra håll startar vårdval gemensamt mellan kommuner och landsting. Självklart ska också årsrika invånare kunna välja vård!

Ingen ska behöva dö ensam – bryt ofrivillig ensamhet. Ungefär en femtedel av de personer som dör på sjukhus, dör utan mänsklig närvaro i rummet. Många lever också dessförinnan många år utan meningsfulla sociala kontakter. Vården ska börja arbeta med civilsamhället och föreningslivet för att slussa människor till sociala aktiviteter.

Fler trygghetsboenden och kollektivhus kan underlätta för äldre såväl som yngre att få ett socialt nätverk. Och alla vårdgivare ska ha ansvar att se till att ingen behöver dö utan mänsklig närvaro i rummet!

Digitalt ska vara normalt – för den som vill. Du som patient ska kunna använda smarta e-tjänster för att själv bidra till, och hålla koll på, din hälsa, vård och behandling. Självklart ska den som vill kunna ta del av sin journalinformation via nätet, utan att behöva be om lov.

Vårdpersonalen ska ha moderna IT-system som sparar tid istället för att som i dag ofta skapa frustration. Surfplattor och smarta telefoner ska vara vanliga arbetsverktyg än fax och personsökare. Det underlättar till exempel för distriktssköterskorna på Väddö vårdcentral när de gör sina hembesök – och digitala, säkra verktyg är ofta betydligt säkrare än pappersutskrifter som kan glömmas eller tappas bort. Vi ska införa en digital vårdgaranti och göra en stor digital omställning av personalens IT-arbetsmiljö.

Norrtälje och Tiohundra är en förebild. Vi har varit med och byggt upp det – Hans Andersson har i många år varit med på både kommun- och landstingssidan. Nu vill vi göra det ännu bättre. Samtidigt ska vården i Stockholms län och Sverige på många sätt gå i Norrtäljes fotspår.

Read more