Liberalerna

Liberalernas logotyp
Just nu sitter jag på tåget hem från Linköping och årets Liberala riksmöte. Liberaler från hela landet samlades under helgen för att diskutera ideologi och politik, inspireras och festa tillsammans.

Störst medial uppmärksamhet fick förstås partiets logga. Vi var många som inte bara såg ett mjukt men ändå kraftfullt L som i Liberalerna. Loggan väckte andra associationer. Det erotiskt laddade glädjefnatt som utbröt i sociala medier präglade även vårt möte. Så många vitsar vi drog och så mycket glädje som spred. Snart nog har vi fnissat färdigt och då har vi kvar en jättefin logga som känns modern och lite lekfull men också tydlig. Få har missat vår nya logga och det kan vi tacka helgens viral av det mer virila slaget.

Men det var förstås politiken som stod i centrum denna helg. Jan Björklund höll ett starkt tal som inleddes med ett kraftfullt avståndstagande från hedersförtryck. Jan är en lysande talare och han blandade allvar och tyngd med humor, som när telefonen plötsligt ringde och vi fick ta del sv ett ”samtal” med Fridolin om skolpolitiken. Talet hittar du här:

Jan Björklunds öppningstal från Riksmötet 2016

Jag höll seminarium tillsammans med Daniel Forslund och Ulrika Hektor om digitalisering i vården. Bland annat ska patienter kunna träffa läkare även genom digitala vägar. Därför kopplade vi upp oss för ett samtal med läkaren Johan Flodin på Kry för ett samtal om hur sådana läkarbesök kan se ut. Så småningom ska jag ge er en film från seminariet.

image

Nu har tåget rullat in på Stockholms central och det är dags för mig att avsluta. Nu behövs lite vila och återhämtning innan en ny, spännande arbetsvecka kan börja.

Read more

I helgen valdes jag för andra året till ordförande i Stockholmsliberalernas länsförbund. Jag tackar för förtroendet! Jag är både glad, ivrig och ödmjuk inför uppdraget att leda liberalernas förnyelsearbete i Stockholms län.

Vid min sida i presidiet har jag de fantastiska kvinnorna Lotta Edholm, oppositionsborgarråd i Stockholm och Karin Karlsbro, kommunalpolitiker i Norrtälje och mycket kunnig och ”tung” miljöpolitiskt debattör. Richard Bengtsson, fullmäktigeledamot i Stockholm, har jag länge samarbetat väl med och han axlar den tunga rollen som ordförande i vårt arbetsutskott/förbundsledning. Anders Bergman är vår förbundskassör. Tillsammans med övriga styrelsen tycker jag att jag fått ett riktigt dreamteam att jobba tillsammans med. Lyckliga jag!

Vi kommer att lägga stor kraft på att utveckla vårt politiska program och möta väljarnas frågor med relevanta, liberala svar i kommande valrörelse, senast 2018. Vi ska också fortsätta skapa nya arbetsformer och intressanta medlemsaktiviteter och vägar för kommunikation och dialog med väljarna. Och – inte minst – vi ska bli fler! Som medlem i Liberalerna ska man känna sig välkommen, inspirerad och delaktig. Vi har under senare tid bjudit in till ett antal mycket välbesökta och intressanta seminarier där vi diskuterat både ideologi och högaktuella, brännande ämnen som extremismens utredning i våra förorter och hur de påverkar jämställdheten. Sådant vill jag se ännu mer av! Välkommen att bli medlem du också!

Read more

Hälso- och sjukvården borde återinföra yrkesgruppen vårdbiträden. Då skulle undersköterskor och framförallt sjuksköterskor få mer tid för patienterna. Det skulle också skapas möjligheter för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.

Idag skriver Liberalernas partiledare Jan Björklund, riksdagsledamoten Barbro Westerholm och jag på DN Debatt om ett problem som finns i vården, nämligen att sjuksköterskor och läkare måste ägna orimligt mycket tid åt andra arbetsuppgifter än vad de är utbildade till. Att t.ex. sjuksköterskor utför städuppgifter, delar ut lunchbrickor och ägnar sig åt basal omvårdnad är inte ett bra sätt att använda kompetens fullt ut.

Vi har fler sjuksköterskor anställda i svensk hälso- och sjukvård än någonsin. De har blivit 26% fler sedan 90-talet. Ändå upplever vi en stor brist. En förklaring är att mycket tid går åt till arbetsuppgifter som inte kräver sjusköterskornas akademiska utbildning. Vi måste frigöra tid från sjuksköterskorna att lägga på sina kvalificerade arbetsuppgifter. Det skulle både skapa mervärde för patienten, ge sjuksköterskorna möjlighet att använda sin fulla kompetens och höja statusen på sjuksköterskeyrket.

Undersköterskor är en viktig grupp i vården som kan avlasta sjuksköterskorna. Men det behövs fler yrkersgrupper i vården. Därför föreslår vi att vårdbiträden återinförs inom vård och omsorg för att utföra arbetsuppgifter som inte kräver samma höga utbildning. Det är en yrkesgrupp som nästan helt försvunnit från sjukvården. Vårdbiträdena behöver inte ha någon särskild utbildning och arbetet kan därför lämpa sig väl för personer som nyligen kommit till Sverige. Att återinföra vårdbiträden bidrar därmed både till en bättre integration och till att vården kan ta hand om patienterna på ett bättre sätt.

I min roll som ordförande i Liberalernas välfärdskommission leder jag partiets arbete med att ta fram nya politiska förslag för vården och välfärden. Kompetensförsörjningen är en av de stora framtidsfrågorna, och hur vårdbiträden och andra yrkesgrupper kan bidra till att vårdens resurser används på bästa sätt är en av de frågor vi kommer fortsätta utveckla förslag kring.

Läs vår debattartikel här.

 

 

Read more

Vi ska vara glasklara nu när aborträtten möter motstånd. Liberalernas landsmöte beslutade göra följande yttrande:

Kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp. Aborträtten ska värnas. Samvetsklausul för vårdpersonal ska inte införas. Sverige ska verka internationellt för att rätten till abort ska erkännas som en del av de mänskliga rättigheterna.

Liberalernas uttalande står i starka kontrast till de konservativa krafter som just nu använder rättsprocesser för att försöka tvinga fram vårdpersonals rätt till en samvetsklausul i abortvården, en bakväg för att försöka försvåra för kvinnor att få god tillgänglighet till aborter. Och till de partier som vill nagga aborträtten i kanten.

Read more

Just nu pågår Folkpartiets landsmöte. Här formar vi vår politik för framtiden. Vi debatterar och voterar en stor mängd frågor som spänner över alla politiska intresseområden. Själv kommer jag att framförallt vara aktiv i debatten kring socialpolitik och sjukvård. En viktiga fråga som vi ska ta ställning till är om partiet ska byta namn.

På landsmötet väljs våra företrädare i partistyrelsen. Och vi väljer förstås partiledare. Jan Björklund valdes enhälligt. I presidiet ingår också 1:a vice ordförande Helen Odenjung, sankt profilerad kommunpolitiker i Göteborg. Och Erik Ullenhag är 2:e vice ordförande. Han är också partiets ”finansminister”.

Frågan är nu om denna trio blir Folkpartiet sista ledar-team. På söndag beslutar vi om vi ska byta namn. Jag hoppas det. Det är dags att vi heter det vi är: Liberalerna!

 

Read more

Idag föreslår Folkpartiets partistyrelse att partiet ska byta namn till Liberalerna. Det är ett viktigt steg i vårt utvecklingsarbete som markera vår ideologiska grund. Det är dags nu. Liberala värden om individers frihet och kampen mot förtryck och för tolerans har sällan varits så angelägna att försvara som nu.

Jag minns min 18 årsdag den 9 november 1989. Då föll muren som delat Berlin i öst och väst. Den frihetsvåg som svepte över Europa då var förbunden med så mycket hopp och glädje. Frihetskänslan var påtaglig. När Sverige några år senare gick med i EU blev det än mer påtagligt att vi är en del av ett nytt öppet Europa. För någon dag sedan berättade jag för mina barn om muren som präglade min barndoms bild av Europa. De trodde knappt det var sant. Ungefär samtidigt som frigörelsen av de forna kommunistdikaturerna i öst sker den fantastiska demokratiseringsprocessen i Sydafrika. 1990 släpps Nelson Mandela ur fängelset och snart skrotas apartheidsystemet. Jag hade sedan tidiga tonåren varit engagerad i antiapartheidfrågan och mött många människor som strävat mot frihet och nu hade de lyckats. Känslan var fantastisk. Då var vi nog många som trodde att friheten hade segrat och att liberala värden nu skulle stå starkare än någonsin. Vi hade fel.

Idag är friheten återigen hotad på ett påtagligt sätt. I dessa dagar känner vi det in på bara huden. Vi ser flyktingströmmarna som rör sig genom Europa och många människor kommer också till Sverige. Vi förfäras av terrordåden som skördar så många offer. Ryssland känns hotfullt. I tider när friheten beskärs och demokrati, öppenhet, tolerans och respekt är under attack behövs liberaler mer än någonsin.

Folkpartiet liberalerna har allt sedan bildandet varit den liberala kraften i svensk politik och drivit på för viktiga frihetsreformer i allt från demokratins införande när kvinnor fick rösträtt, parlamentarismen, en human flyktingpolitik genom 1900-talets mörka historia, skapandet av moderna välfärdstjänster som utgår från individers behov som LSS och eget rum på långvården. Vi har också kunnat glädja oss åt att våra liberala idéer fått visst utrymme även i andra partier.

Nu pågår i mitt parti ett viktigt arbete för att modernisera vår verksamhet, formulera svar på vår tids stora frågor och rusta  oss för att möta framtidens utmaningar. Vi har en livlig debatt i partiet. Liberalismen ger inte alltid ett entydligt svar i våra vägval. På  landsmötet kommer vi att votera om frågor som föräldraförsäkringens utformning, bostadspolitiken, sjukvårdens organisation och en hel del annat därför att liberala argument ibland kan leda fram till olika slutsatser. Men hos oss utgår vi alltid från att individens frihet måste stärkas och debatterna sker med ideologisk skärpa och glöd. Så går det till i ett liberalt parti när vi utvecklar politiken. Den liberala kraftsamling som nu sker ges en extra tyngd när vi också markerar vår ideologi tydligt i partinamnet. Jag kommer att med stolthet rösta för namnbytet. Liberalerna är mitt parti.

 

Läs gärna Jan Bjöklunds artikel i DN med anledning sv förslaget

Read more

Magdalena Andersson grubblar på hur vi ska klara välfärdsåtagandena i den rådande situationen med många asylsökande som söker sig till vårt land och där den bristande integrationen är ett stort problem, inte minst på arbetsmarknaden. Det är ingen lätt uppgift. Men hon börjar dessvärre i helt fel ände när hon pekar ut LSS som ett möjligt sparobjekt.

Många har reagerat med starkt på Magdalena Anderssons till synes reflexmässiga besked att vi behöver se över LSS för att finansiera flyktignmottagandet. Människor med funktionsnedsättnings behov ställdes direkt mot asylsökandes.

LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – innebär bland annat att en del människor med funktionsnedsättning kan få personlig assistans. Det betyder exempelvis att de kan arbeta och försörja sig själva. LSS var en viktigt frihetsreform som Folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg drev i genom i början av 1990-talet. Det har betytt oerhört mycket för många som genom reformen fick möjlighet att bryta sin isolering, leva ett aktivt liv med möjlighet att verka med full kraft i samhället.

Om de personliga assistenterna nu ska blir besparingsobjekt är risken förstås stor att många av de människor med funktionsnedsättning som jobbar och försörjer sig själva inte längre kan göra det. Både assistenten och den som får assistans åker ut från arbetsmarknaden. Det är dessutom sannolika att båda två hamnar rätt långt från arbetsmarknaden. Idag finns cirka 90 000 personer som arbetar som personlig assistent. Enligt en rapport från Socialstyrelsen som kom för några år sedan är 19 procent av dem invandrare. Det är dessutom ett kvinnodominerat yrke.

Yrket om personlig assistent är egentligen det perfekta instegsjobbet på svensk arbetsmarknad för många som kommer till Sverige, eftersom det inte finns några särskilda krav på utbildning som måste valideras och prövas av svensk byråkrati. Magdalena Andersson och regeringen behöver fundera i helt andra banor. Tänk om det är så att en satsning på LSS – istället för neddragning – är det, vid sidan av rut-tjänster, smartaste vi kan göra för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden?

En feministisk regering som säger sig vilja ha Europas lägsta arbetslöshet kan inte rimligen rycka bort just de jobb som kvinnor och invandrare i hög grad sköter. Särskilt inte när dessa skapar förutsättning även människor med funktionsnedsättning att arbeta.

 

Read more

Idag presenteras Folkpartiet liberalernas budgetmotion i riksdagen. Det är en väl genomarbetad helhetspolitik som siktar på att skapa många nya jobb och modernisering av välfärden.

Budgetförslaget innehåller en rad reformer för att stärka svensk arbetsmarknad. Du kan läsa hela motionen här.

Jag vill här särskilt uppmärksamma en viktigt satsning i budgeten som riktas mot sjukvården och löneutvecklingen för specialistsjuksköterskor. Erfarenheterna från de skolsatsningar som Folkpartiet genomdrev i förra regeringen för att höja lärarlönerna slog väl ut och inspirerar när det gäller en satsning på sjuksköterskor. Såhär står det i Folkpartiets budgetförslag:

Utbildning, ansvar och erfarenhet ska löna sig. Även sjuksköterskor ska ha större möjligheter till att göra karriär och få högre lön. Folkpartiet Liberalerna vill därför, på samma sätt som vi gjorde för lärare under alliansregeringen, genomföra karriärreformer i ytterligare ett yrke. Vi vill höja lönen för de allra bästa specialistsjuksköterskorna. En specialistsjuksköterska har minst en fyraårig högskoleutbildning. Enligt Socialstyrelsen är det få landsting som i dag premierar vid lönesättningen att sjuksköterskor vidareutbildar sig till specialistsjuksköterskor. Det gör att det i genomsnitt tar 20 år för en specialistsjuksköterska att tjäna ihop bara till kostnaden för sin utbildning. Så borde det inte vara. I ett första steg bör ca 1 000 tjänster som första specialistsjuksköterskor kunna skapas genom ett nationellt statsbidrag, så att ca fem procent av specialistsjuksköterskorna kan göra karriär. Reformen beräknas försvaga de offentliga finanserna med ca 90 miljoner kronor per år från 2016 på anslag 1:6.

90 miljoner till satsning på sjuksköterskors karriärlöner. Bra förslag, tycker jag!

Read more

Jan Björklund och Anna Starbrink lägger ner en krans vid Karl Staaffs byst på hundraårsdagen av hans död den 4 oktober 2015.
Idag är det 100 år sedan den liberale statsministern Karl Staaff dog. Idag har vi uppmärksammat hans gärning genom att lägga en krans vid minnesmärket i Karl Staaffs park.

Karl Staaff var statsminister och liberala ledare under en spännande tid i svensk historia. Han var betydelsefull för såväl landets utveckling som den liberala rörelsens framgångar.

Jag håller just nu på att läsa de böcker som nyss utgivits i samband med 100 årsminnet av hans bortgång. Böckerna är utgivna på Ekerlids förlag. Anders Johnson och Håkan Holmberg är redaktörer för den ena som beskriver Staaff från ungdomsåren och hans politiska gärning ur olika perspektiv. De socialpolitiska ambitionerna och förstås kvinnliga rösträttsfrågan (som blev ett misslyckande, även om hans argumentation kom att få betydelse för det senare införandet av kvinnors rösträtt så blev hans egen proposition 1912 nedröstad i första kammaren), är verkligen intressanta ämnen och naturligtvis övriga kampen för demokrati och parlamentarism.

Den andra boken handlar om försvarspolitiken och demokratin och är skriven av Hans Lindblad. Försvarsfrågan var högaktuell och krigsutbrottet 1914 bildade fonden när kungen höll sitt borggårdstal och mycket stod på spel i frågan om hur Sveriges krigs,akt skulle styras, av kungen själv eller av de folkvalda.

Två läsvärda böckers om ett viktigt skede i svensk politisk historia och idén liberala rörelsen.

Två läsvärda böckers om ett viktigt skede i svensk politisk historia och idén liberala rörelsen.

Read more