Liberalerna

Just nu pågår Folkpartiets landsmöte. Här formar vi vår politik för framtiden. Vi debatterar och voterar en stor mängd frågor som spänner över alla politiska intresseområden. Själv kommer jag att framförallt vara aktiv i debatten kring socialpolitik och sjukvård. En viktiga fråga som vi ska ta ställning till är om partiet ska byta namn.

På landsmötet väljs våra företrädare i partistyrelsen. Och vi väljer förstås partiledare. Jan Björklund valdes enhälligt. I presidiet ingår också 1:a vice ordförande Helen Odenjung, sankt profilerad kommunpolitiker i Göteborg. Och Erik Ullenhag är 2:e vice ordförande. Han är också partiets ”finansminister”.

Frågan är nu om denna trio blir Folkpartiet sista ledar-team. På söndag beslutar vi om vi ska byta namn. Jag hoppas det. Det är dags att vi heter det vi är: Liberalerna!

 

Read more

Idag föreslår Folkpartiets partistyrelse att partiet ska byta namn till Liberalerna. Det är ett viktigt steg i vårt utvecklingsarbete som markera vår ideologiska grund. Det är dags nu. Liberala värden om individers frihet och kampen mot förtryck och för tolerans har sällan varits så angelägna att försvara som nu.

Jag minns min 18 årsdag den 9 november 1989. Då föll muren som delat Berlin i öst och väst. Den frihetsvåg som svepte över Europa då var förbunden med så mycket hopp och glädje. Frihetskänslan var påtaglig. När Sverige några år senare gick med i EU blev det än mer påtagligt att vi är en del av ett nytt öppet Europa. För någon dag sedan berättade jag för mina barn om muren som präglade min barndoms bild av Europa. De trodde knappt det var sant. Ungefär samtidigt som frigörelsen av de forna kommunistdikaturerna i öst sker den fantastiska demokratiseringsprocessen i Sydafrika. 1990 släpps Nelson Mandela ur fängelset och snart skrotas apartheidsystemet. Jag hade sedan tidiga tonåren varit engagerad i antiapartheidfrågan och mött många människor som strävat mot frihet och nu hade de lyckats. Känslan var fantastisk. Då var vi nog många som trodde att friheten hade segrat och att liberala värden nu skulle stå starkare än någonsin. Vi hade fel.

Idag är friheten återigen hotad på ett påtagligt sätt. I dessa dagar känner vi det in på bara huden. Vi ser flyktingströmmarna som rör sig genom Europa och många människor kommer också till Sverige. Vi förfäras av terrordåden som skördar så många offer. Ryssland känns hotfullt. I tider när friheten beskärs och demokrati, öppenhet, tolerans och respekt är under attack behövs liberaler mer än någonsin.

Folkpartiet liberalerna har allt sedan bildandet varit den liberala kraften i svensk politik och drivit på för viktiga frihetsreformer i allt från demokratins införande när kvinnor fick rösträtt, parlamentarismen, en human flyktingpolitik genom 1900-talets mörka historia, skapandet av moderna välfärdstjänster som utgår från individers behov som LSS och eget rum på långvården. Vi har också kunnat glädja oss åt att våra liberala idéer fått visst utrymme även i andra partier.

Nu pågår i mitt parti ett viktigt arbete för att modernisera vår verksamhet, formulera svar på vår tids stora frågor och rusta  oss för att möta framtidens utmaningar. Vi har en livlig debatt i partiet. Liberalismen ger inte alltid ett entydligt svar i våra vägval. På  landsmötet kommer vi att votera om frågor som föräldraförsäkringens utformning, bostadspolitiken, sjukvårdens organisation och en hel del annat därför att liberala argument ibland kan leda fram till olika slutsatser. Men hos oss utgår vi alltid från att individens frihet måste stärkas och debatterna sker med ideologisk skärpa och glöd. Så går det till i ett liberalt parti när vi utvecklar politiken. Den liberala kraftsamling som nu sker ges en extra tyngd när vi också markerar vår ideologi tydligt i partinamnet. Jag kommer att med stolthet rösta för namnbytet. Liberalerna är mitt parti.

 

Läs gärna Jan Bjöklunds artikel i DN med anledning sv förslaget

Read more

Magdalena Andersson grubblar på hur vi ska klara välfärdsåtagandena i den rådande situationen med många asylsökande som söker sig till vårt land och där den bristande integrationen är ett stort problem, inte minst på arbetsmarknaden. Det är ingen lätt uppgift. Men hon börjar dessvärre i helt fel ände när hon pekar ut LSS som ett möjligt sparobjekt.

Många har reagerat med starkt på Magdalena Anderssons till synes reflexmässiga besked att vi behöver se över LSS för att finansiera flyktignmottagandet. Människor med funktionsnedsättnings behov ställdes direkt mot asylsökandes.

LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – innebär bland annat att en del människor med funktionsnedsättning kan få personlig assistans. Det betyder exempelvis att de kan arbeta och försörja sig själva. LSS var en viktigt frihetsreform som Folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg drev i genom i början av 1990-talet. Det har betytt oerhört mycket för många som genom reformen fick möjlighet att bryta sin isolering, leva ett aktivt liv med möjlighet att verka med full kraft i samhället.

Om de personliga assistenterna nu ska blir besparingsobjekt är risken förstås stor att många av de människor med funktionsnedsättning som jobbar och försörjer sig själva inte längre kan göra det. Både assistenten och den som får assistans åker ut från arbetsmarknaden. Det är dessutom sannolika att båda två hamnar rätt långt från arbetsmarknaden. Idag finns cirka 90 000 personer som arbetar som personlig assistent. Enligt en rapport från Socialstyrelsen som kom för några år sedan är 19 procent av dem invandrare. Det är dessutom ett kvinnodominerat yrke.

Yrket om personlig assistent är egentligen det perfekta instegsjobbet på svensk arbetsmarknad för många som kommer till Sverige, eftersom det inte finns några särskilda krav på utbildning som måste valideras och prövas av svensk byråkrati. Magdalena Andersson och regeringen behöver fundera i helt andra banor. Tänk om det är så att en satsning på LSS – istället för neddragning – är det, vid sidan av rut-tjänster, smartaste vi kan göra för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden?

En feministisk regering som säger sig vilja ha Europas lägsta arbetslöshet kan inte rimligen rycka bort just de jobb som kvinnor och invandrare i hög grad sköter. Särskilt inte när dessa skapar förutsättning även människor med funktionsnedsättning att arbeta.

 

Read more

Idag presenteras Folkpartiet liberalernas budgetmotion i riksdagen. Det är en väl genomarbetad helhetspolitik som siktar på att skapa många nya jobb och modernisering av välfärden.

Budgetförslaget innehåller en rad reformer för att stärka svensk arbetsmarknad. Du kan läsa hela motionen här.

Jag vill här särskilt uppmärksamma en viktigt satsning i budgeten som riktas mot sjukvården och löneutvecklingen för specialistsjuksköterskor. Erfarenheterna från de skolsatsningar som Folkpartiet genomdrev i förra regeringen för att höja lärarlönerna slog väl ut och inspirerar när det gäller en satsning på sjuksköterskor. Såhär står det i Folkpartiets budgetförslag:

Utbildning, ansvar och erfarenhet ska löna sig. Även sjuksköterskor ska ha större möjligheter till att göra karriär och få högre lön. Folkpartiet Liberalerna vill därför, på samma sätt som vi gjorde för lärare under alliansregeringen, genomföra karriärreformer i ytterligare ett yrke. Vi vill höja lönen för de allra bästa specialistsjuksköterskorna. En specialistsjuksköterska har minst en fyraårig högskoleutbildning. Enligt Socialstyrelsen är det få landsting som i dag premierar vid lönesättningen att sjuksköterskor vidareutbildar sig till specialistsjuksköterskor. Det gör att det i genomsnitt tar 20 år för en specialistsjuksköterska att tjäna ihop bara till kostnaden för sin utbildning. Så borde det inte vara. I ett första steg bör ca 1 000 tjänster som första specialistsjuksköterskor kunna skapas genom ett nationellt statsbidrag, så att ca fem procent av specialistsjuksköterskorna kan göra karriär. Reformen beräknas försvaga de offentliga finanserna med ca 90 miljoner kronor per år från 2016 på anslag 1:6.

90 miljoner till satsning på sjuksköterskors karriärlöner. Bra förslag, tycker jag!

Read more

Jan Björklund och Anna Starbrink lägger ner en krans vid Karl Staaffs byst på hundraårsdagen av hans död den 4 oktober 2015.
Idag är det 100 år sedan den liberale statsministern Karl Staaff dog. Idag har vi uppmärksammat hans gärning genom att lägga en krans vid minnesmärket i Karl Staaffs park.

Karl Staaff var statsminister och liberala ledare under en spännande tid i svensk historia. Han var betydelsefull för såväl landets utveckling som den liberala rörelsens framgångar.

Jag håller just nu på att läsa de böcker som nyss utgivits i samband med 100 årsminnet av hans bortgång. Böckerna är utgivna på Ekerlids förlag. Anders Johnson och Håkan Holmberg är redaktörer för den ena som beskriver Staaff från ungdomsåren och hans politiska gärning ur olika perspektiv. De socialpolitiska ambitionerna och förstås kvinnliga rösträttsfrågan (som blev ett misslyckande, även om hans argumentation kom att få betydelse för det senare införandet av kvinnors rösträtt så blev hans egen proposition 1912 nedröstad i första kammaren), är verkligen intressanta ämnen och naturligtvis övriga kampen för demokrati och parlamentarism.

Den andra boken handlar om försvarspolitiken och demokratin och är skriven av Hans Lindblad. Försvarsfrågan var högaktuell och krigsutbrottet 1914 bildade fonden när kungen höll sitt borggårdstal och mycket stod på spel i frågan om hur Sveriges krigs,akt skulle styras, av kungen själv eller av de folkvalda.

Två läsvärda böckers om ett viktigt skede i svensk politisk historia och idén liberala rörelsen.

Två läsvärda böckers om ett viktigt skede i svensk politisk historia och idén liberala rörelsen.

Read more

Många av oss förenas just nu i vreden över den humanitära katastrof vi bevittnar i den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget. Bilden på den lilla pojkens kropp på en strand i Bodrum går inte att få bort från näthinnan. Men en strimma av hopp har uppenbarats genom det stora folkliga engagemanget för att undsätta människor i nöd.

Miljontals människor är på flykt undan krig och förföljelser. Men vårt Europa förmår inte möta flyktingarna med värdighet. Istället skapar murarna vi byggt upp en hopplös situation där människosmugglare kan förmå barnfamiljer att ge sig ut på det farliga havet i sjöodugliga båtar. Den desperation som får människor att utsätta sig för detta är ofattbar.

I helgen deltog jag i Folkpartiet Liberalernas partistyrelsemöte och självklart fick flyktingfrågan stort utrymme och vi sökte oss fram gemensamt för att hitta några svar på vad vi i Sverige nu bör göra för att hjälpa fler.

Vår slutsats är att Sverige kan göra mer och vår medmänsklighet förpliktigar oss att agera. Det behövs en nationell samling kring flyktingkrisen som både kan stärka våra egna insatser med också för att sätta press på EU att agera mer kraftfullt för att hjälpa flyktingarna. Därför har vår partiledare Jan Björklund begärt att statsminister Stefan Löfven kallar partierna till överläggningar. Det enda rimliga är att alla seriösa partier som vill hitta lösningar på flyktingkrisen samlar sig till ett samtal och söker gemensamma lösningar.

Den cyniska människosmugglingen som profiterar på desperata människors skyddsbehov är möjlig genom att Europas lagliga väger inte står öppna. Det måste vi ändra på. Ett sätt att göra det på är att ta emot fler så kallade kvotflytktingar från dagens cirka 1900 till 4000-5000.

Mer om Folkpartiets förslag hittar du här: Sveriges radio, Expressen, SvD, Aftonbladet, SvT

Read more

I höst har FP landsmöte. Då ska vi ta ställning till en rad förslag. Bland annat om bostadspolitik. Jan Björklund presenterade nyligen förslaget i samband med sitt sommartal.

Jag flyttade till Stockholm i början av 90-talet och hoppade runt på ett antal andrahandskontrakt med mer eller mindre hopplösa bostäder som aldrig kändes riktigt som hemma, förrän jag landade på Lidingö och det fina kollektivet som blev mitt första riktiga hem här. Såsmångom hade jag både jobb och lite pengar på banken så jag köpte mig en liten etta och därefter har livet fört mig vidare i någon sort bostadskarriär.

Sedan jag först försökte slå ner bopålarna i olika Stockholmsförorter har situationen knappast bli bättre. Unga människor, och förresten även många andra, kämpar hårt för att få till en vettig vardag i bostadsbristens Stockholm och på många andra orter. Det är förstås jobbigt för den enskilda människan men det är också dåligt för arbetsmarknaden, för näringslivet för tillväxten och i förlängningen för vår gemensamma välfärd när människor som vi behöver i staden inte hittar någon plats att bo. Utanförskapet förstärks.

Folkpartiéts förslag är viktiga och inte alls okontroversiella. Men att skapa bättre förutsättningar för byggande är nödvändigt. Därför tycker jag att förslaget om att exempelvis mjuka uppstrandskyddet och säga ja till fri hyressättning, men bara vid nybyggnation, är rimliga åtgärder.

Här är förslagen som nu ska debatteras innan partiets landsmöte sätter ner foten i höst:

1. Fri hyressättning i nybyggnation. Vi föreslår fri hyressättning i nyproduktion genom att hyran inom ramen för presumtionshyressystemet också kan avtalas fritt mellan hyresvärd och hyrestagare. Presumtionshyrorna ska gälla utan bortre tidsgräns. Den fria hyressättningen ska kombineras med ett starkt besittningsskydd och en förutsägbar indexreglering under hela perioden hyresgästen väljer att bo kvar.

2. Reformer inom bruksvärdessystemet för ökad rörlighet. Även inom det befintliga beståndet bör hyressättningen framöver i större utsträckning avspegla konsumenternas efterfrågan och individuella val. Inom bruksvärdessystemet behöver läge, samt till- och frånval få större genomslag så att hyresnivåerna närmare speglar utbud och efterfrågan.

3. Gör det möjligt att bygga billigare. Vi vill gå längre än att avskaffa de kommunala särkraven. Vi vill möjliggöra att hus bara behöver prövas mot byggnormen en gång för att sedan vara förhandsgodkända och fria att byggas. Vi vill även utreda möjligheten till gemensamma nordiska byggregler för att vidga marknaden och stärka konkurrens.

4. Friare hyressättning vid uthyrning av villor, bostadsrätter och ägarlägenheter. Vi föreslår i ett ytterligare steg friare hyressättning vid uthyrning av villor, bostadsrätter och ägarlägenheter genom en generösare beräkning av den så kallade skäliga hyran.

5. Bättre skattevillkor vid andrahandsuthyrning. Privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden är ett viktigt komplement till den ordinarie bostadsmarknaden. Taket för skattefria hyresinkomster bör höjas.

6. Ett svenskt system för trygga hyresdepositioner. Norge har ett system där depositionsbeloppet vid andrahandsuthyrning sätts in på ett neutralt konto. Ett motsvarande system bör införas i Sverige.

7. Rätt för byggherrar att utarbeta detaljplaner. Idag är det bara kommunerna som har rätt att upprätta detaljplaner. Vi föreslår att byggherrar, istället för att tvingas vänta på kommunen i i snitt två år, ska få rätt att själva upprätta en detaljplan och få denna prövad av kommunen.

8. Färre och snabbare överklaganden. Färre instanser för överklagande av detaljplaner. Idag kan en detaljplan överklagas till länsstyrelsen, sedan till mark- och miljödomstolen och i vissa fall även till Mark- och miljööverdomstolen. Var fjärde detaljplan överklagas till länsstyrelsen, och två av tre beslut i länsstyrelsen överklagas ytterligare en gång. Vi föreslår att beslut om detaljplaner som första instans ska överklagas direkt till mark- och miljödomstolen. Dessutom vill vi överväga om det går att begränsa den sakägarkrets som har rätt att överklaga bygglovs- och detaljplanebeslut.

9. Ett uppmjukat strandskydd. Strandskyddet bör decentraliseras genom att kommuner ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet med hänvisning till ett lokalt behov av bostadsbyggande. I dag är denna möjlighet kraftigt begränsad. I områden där exploateringstrycket bedöms som exceptionellt högt eller synnerliga skäl föreligger ska fortfarande ett strikt strandskydd tillämpas.

10. Ett utvidgat uppdrag för Akademiska hus att bygga och äga studentbostäder. Akademiska hus uppdrag att bygga och ägandet av studentbostäder bör förtydligas genom att ett skarpare uppdrag fastställs i riksdagen.

11. Sänkt flyttskatt. Den effektiva reavinstskatten bör sänkas genom att taket på uppskovet tas bort och räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.

12. Ägarlägenheter i befintligt bestånd. Ägarlägenheter ska till skillnad från idag kunna bildas också i befintligt bestånd. Det skulle ge ökad valfrihet, inte minst i stadsdelar med ett ensidigt utbud av boendeformer såsom miljonprogramsområdena.

läs hela rapporten här

Read more

Det pågår just nu förberedelser inför Folkpartiets landsmöte i höst. En punkt på dagordningen är val av partiledare och partistyrelse. Från Folkpartiets länsförbund i Stockholm nominerar vi Jan Björklund för omval som vår partiledare. Och jag själv nominerades som ledamot i partistyrelsen. Jag är glad för det!

Jan Björklund är en bra partiledare. Jag ser fram mot att Folkpartiet under hans ledarskap fortsätter och trappar upp vårt nödvändiga förnyelsearbete som han initierat. Från Stockholms län vill vi inte minst att man fortsätter att utveckla politiken på det sociala området.

Vi har haft många diskussion runt om i kommunföreningar och i länsförbundet och det känns bra att frågan ”knådats” en del efter det tråkiga valresultatet. Det finns en stor insikt om att vi behöver förändra och utveckla såväl politiken som partiorganisationen.

Efter det beslutet fick jag lämna över ordförandeklubban till vice ordförande eftersom det då var dags för nomineringar av övriga ledamöter i partistyrelsen och jag kandiderar. Jag är glad att förbundsstyrelsen nominerade mig tillsammans med flera andra bra ledamöter för omval – Erik Ullenhag (vice partiledare), Lotta Edholm, Frida Johansson-Metso och Birgitta Ohlsson. Maria Arnholm är som partisekreterare självskriven i partistyrelsen. Carl B Hamilton väljer att lämna styrelsen i samband med landsmötet.

Extra roligt är att styrelsen också nominerade två nya ledamöter till styrelsen från Stockholm: Jasenko Selimovic som är namnkunnig både i politiken och kulturlivet, som statssekreterare och teaterchef, en stor tillgång för Folkpartiets politiska och ideologiska utveckling, och dessutom vår blivande nya Europaparlamentariker. Och Nina Lundström som är tidigare riksdagsledamot och något av en expert på bostadspolitik. Dessutom hängiven cyklist med blick för hur städer behöver utvecklas för att fungera hållbart och modern.

Nu ligger allt i valberedningens händer och sedan är det upp till landsmötet att besluta.

 

 

Read more

Det är en tung tid. Och tid för resonerande samtal om den fråga som just nu dominerar media och säkert många människors köksbordssamtal. Det känns dystert att Sverigedemokraternas annonsering på en tunnelbanestation fått enorm uppmärksamhet. Debattens krokiga stig har lett från upprördhet över deras budskap om tiggande människor som många av oss blev beklämda av till att en folkmobb river ner affischerna och vi nu argumenterar kring om det är bra eller dåligt.

För mig är yttrandefriheten helt central. Den omfattar även åsikter eller undertoner som jag finner vämjeliga. Faktum är att det är just allas rätt att uttrycka sig som är själva det demokratiska fundamentet som vi måste försvara och det är för insikten att denna rätt måste tillkomma människor även från andra länder som vi skapat en human flyktingpolitik.

Visst finns en gräns för yttrandefriheten och den går vid hets mot folkgrupp. Mårten Schultz reder ut den frågan i SvD kopplat till den aktuella affischkampanjen. Han menar att den inte kan anses olaglig. Men frågan ska prövas. I trafiknämnden inom SLL kommer frågan om hur policyn för annonsering i tunnelbanan ska se ut i framtiden diskuteras. Folkpartiets representant och trafiknämndens vice ordförande Sara Svanström har uttalat sig kring sin hållning i frågan.

Yttrandefrihetsaspekten är viktig i diskussionen om SD-reklamen, men jag är  också medveten om att den debatten är den enkla för oss liberaler att föra. Argumenten finns i vårt DNA. Frågan om romers utsatthet och konsekvenserna för vårt samhälle när många fattiga européer kommer hit och tigger kräver betydligt mer eftertanke. För mig finns några liberala principer som anger riktning: Ja till fri rörlighet. När olika intressen står mot varandra ställer jag mig på den mest utsattas sida. Vi är alla lika inför lagen. Med detta som utgångspunkt kan politiken kring fattiga européer som tigger i Sverige formas:

Ja till fri rörlighet. Jag är varm anhängare av den fria rörligheten i EU. Det är en stor vinst för friheten att vi européer kan röra oss över nationsgränser. Få längtar nog tillbaka till den tid då våra pass kontrollerades och vi kanske rent av behövde visum. Rörligheten är dock inte ovillkorlig, den gör det möjligt för oss att besöka andra länder och om vi vill stanna längre att arbeta eller studera. Vi måste slå vakt om vår frihet att röra oss över gränserna. Det innebär också att fattiga människor från andra länder kommer att röra sig hit.

Vi ska stå på den mest utsattas sida. Rumänien är en skurkstat som inte värnar om sina medborgare utan tvingar romer till liv i yttersta fattigdom. Det är skamligt. Lösningen på de rumänska romernas utstatthet måste finnas i Rumänien och EU bör driva på för förändring. Vi bör från svensk sida också ha en tuff hållning mot Rumänien. Stöd kan förmedlas via frivilligorganisationer och på andra sätt. Att få Rumänien att ta sitt ansvar är ett långsiktigt arbete som inte hjälper människor i akut nöd här och nu. För dem som upplever tiggande på en kylig gata i Sverige som en rimlig väg till försörjning måste fattigdomen vara enrom. Visst är tiggandet ett problem även för oss då det bidrar till otrygghet i stadsrummet, exempelvis när människorna som tigger upplevs som för påflugna. Ibland hamnar vi i konflikter mellan intressen som står mot varandra. Då är min socialliberala kompass inställda på att vi ska ställa oss på den mest utsatta människans sida. Jag vill därför inte förbjuda tiggeri.

Alla är lika inför lagen. De regler som gäller för hur vi beter oss i t ex det offentliga rummet ska gälla för alla. Det innebär att vi inte kan acceptera läger i våra parker med nedskräpning och sanitära problem. Äganderätten måste också kunna hävdas och ingen ska behöva acceptera att deras tomter eller mark tas i bruk som lägerplatser (utöver vad allemansrätten medger). Det betyder också att  romska barn som kommer hit med sina föräldrar och kanske får bo i bilar eller skjul ska betraktas på samma sätt som barn som är födda här i socialtjänstens ögon. Socialtjänstlagen omfattar alla och ska inte göra skillnad på vi och dom. Självklart får denna hållning konsekvenser i att romer inte längre kan få slå läger i offentliga rummet och visst kan det innebära att barn omhändertas. Men jag ser inget alternativ till detta. Vi ska inte tillåta olika måttstockar för olika människor. För den som ingenstans har att ta vägen kan härbärgen behövas, precis som för andra hemlösa människor.  För mig är det uppenbart att det behövs förändring här så att lagar och regler upprätthålls.

De folkpartistiska riksdagsledamöterna Erik Ullehang och Tina Acketoft skrev i våras en artikel om romernas situation. Den är läsvärd. Så även folkpartisterna Fredrik Malms och Börje Dovstads artikel från försommaren.

Jag önskar att det offentliga samtalet kan handla om konstruktiva lösningar på ett av vår tids samhällsproblem. Vi ska inte förringa det obehag som många upplever när parker förvandlas till stinkande avskrädeshögar eller när man upplever en tiggande människa som alltför påträngande i sin närhet. Och vi ska inte avhumanisera romer som finns här hos oss och gör fattigdomen påmind. Anständiga människor kan förhålla sig till båda dessa sidor av saken med förnuft och värdighet. Vi kanske ger ger slant för att lindra en annan människas akuta nöd och vårt eget samvetet. Det är gott. Minns Stig dagermans ord:

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

Eller så går vi förbi och låter den framsträckta muggen förbli tom därför att vi inte ser att det gör någon skillnad utan kanske tvärt om håller föräldrar i fattigdom borta från sina barn hemma i en rumänsk by. Kanske ger vi ett bidrag till någon frivilligorganisation.

Men vissa saker gör vi inte: Anständiga människor hetsar inte mot romer eller affischerar med vulgariserande budskap i tunnelbanan.

 

Read more

När vården blir mer uppkopplad blir patienterna starkare. Det är en tydlig slutsats från det seminarium som jag ledde under Liberala riksmötet i helg.

För Folkpartiet är det självklart att bejaka de möjligheter som modern teknik erbjuder. Att patienter får tillgång till sina journaler och även kan bidra med egen information, det gör vården bättre och patienterna tryggare.

Rubriken för seminariet var ”Individen i vården”, och en av paneldeltagarna har gedigna erfarenheter av att vara just en individ i vården. Angelica Frithiof har använt sina erfarenheter som patient till att föreläsa och inspirera kring etik och bemötande i vården. Personcentrering, som det ofta talas om, är ett etiskt förhållningssätt, menade Angelica Frithiof. Att fråga människor vad de behöver är bra, men ibland räcker det inte. Ibland krävs mer stöd för att människor ska kunna uttrycka sina behov.

För oss som värnar valfriheten i vården är bemötandefrågor centrala. ”Det är i bemötandet som valfriheten blir möjlig”, sade Niklas Källberg, ek.dr., som arbetar med ledarskapsfrågor inom hälso- och sjukvården. Han lyfte också fram de förändringar som den nya patientlagen medför i form av större patientrörlighet och ökad tillgång till journalinformation. Det kommer ställa krav på nytänkande i vården, och Niklas Källberg underströk hur viktigt det är att professionen är med och och leder förändringen.

Malin Frenning, vd för Telia Sverige, berättade att Telia bestämt sig för att fokusera på vad dagens välutbyggda bredbandsnät innebär för möjligheter för vården. Hon talade om Telia Healthcare, som tillsammans med Region Västerbotten driver ett projekt med sensorer i hemmet som skapar större trygghet och ökad livskvalitet för äldre. IT-lösningarna gör det möjligt för vårdgivarna att till exempel mäta EKG hemma i stället för att behöva åka in till vårdcentralen. Hemtjänsten kan även ha kontroll på om någon glömt strykjärnet eller vattenkranen på eller om någon ramlat på golvet.

Likartade lösningar finns för andra patientgrupper – till exempel mag- och tarmsjuka kroniker, som numera kan lämna sina prover via sin mobiltelefon. Mätvärdena skickas direkt till läkaren, och till ett centralt register. Patienterna slipper åka fram och tillbaka till doktorn, och för vårdpersonalen frigörs tid som kan användas till andra patientkontakter. De möjligheter som finns i digitaliseringen är så omfattande att Malin Frenning väljer att beskriva det som ett helt nytt ekosystem för vården!

Jag har fått förtroendet att leda Folkpartiets Välfärdskommission och arbetsgruppen för vård och välfärd. Seminariet på Librix gav mycket inspiration till arbetet att utveckla den mest moderna och genomtänkta sjukvårdspolitiken med fokus på att alla patienter ska känna sig trygga, välinformerade och starka.

Read more