Sjukvård & hälsa

Idag fick jag inleda den hälso- och sjukvårdspolitiska debatten om Region Stockholms första budget. Det är en stark budget som också blir startskottet för en viktig reformperiod i den nybildade regionen. Där hälsan är som svagast måste vården vara som starkast. Därför ska vi bygga ut och förstärka den nära vården. Läs gärna mitt anförande här:

Ordförande, ledamöter

Där hälsan är som skörast ska välfärden vara som starkas. I den liberala rörelsen har vi en stark tradition att lyfta fram och synliggöra de människor som lever i stor utsatthet. Vi kallar dem Det glömda Sverige. De människor som inte har en egen stark röst som för deras talan, de som inte syns och märks i samhällsdebatten. Den traditionen vill Liberalerna här i Region Stockholm fortsätta att verka i med kraftfulla socialliberala reformer. Vi ska sträva efter att stärka individens ställning och frihet

Med 2019 års budget inleder vi en ny stark reformperiod här. Där hälsan är som skörast ska vården vara som starkas. Därmed blir en  kraftig utbyggnad av den nära vården, den vård som ska finnas där invånarna finns och stötta hälsan och hjälpa den som drabbats av ohälsa en viktig reform under mandatperioden. Var och en ska få välja en fast, namngiven husläkare för kontinuitet, trygghet och kvalitet. Barnmorskemottagningarna behöver också stärkas, särskilt för de kvinnors som har störst vårdbehov. Och familjecentraler som bidrar till de små barnens hälsa vill vi utveckla tillsammans med länets kommuner.

Inte sällan är det kvinnor i utsatt situation som också behöver mest stöd för sin hälsa. Hälso- och sjukvården är en viktig part i arbetet mot det hedersrelaterade förtryck som vissa kvinnor i Sverige idag fortfarande lever under, liksom i arbetet mot våld i nära relationer. Därför ska vi fortsätta utveckla vårdens insatser mot hedersrelaterat förtryck och våld. I Stockholm har vi en fantastisk verksamhet – Amel, på Södersjukhuset som tar emot och hjälper kvinnor som utsatts för könsstympning. Det var med stor glädje som jag tidigare i höst fick dela ut landstingets jämställdhetspris till Amel. Deras viktiga arbete som fortsätta.

Där hälsan än som sämst lever ofta människor som kommit till Sverige som flyktingar undan krig och förtryck. De behöver också få en bra hälso- och sjukvård. Jämlik vård innebär att vården ges utifrån olika patienters skiftande behov.  Jag tror var och en begriper att om man ska kunna söka och få hjälp i vården behöver man kunna samtala med läkaren och sjuksköterskan. Och det är lätt att förstå personalens frustration om man inte kan nå fram till sin patient. Därför spelar tolkar i vården en mycket stor roll. Det är ytterst cyniskt att föreslår att svårt sjuka människor inte längre ska få tolkhjälp i vården. Och det gör dessutom vården mindre effektiv.

En annan del av det glömda Sverige lever i drogberoende och har därmed förlorat en stor del av sin frihet. Vi utvecklar nu beroendevården bland annat genom att starta länets andra mottagning för sprututbyte som syftar till att ge utsatta människor en kontaktyta mot hälso- och sjukvården samt att stoppa smittspridningen av allvarliga sjukdomar som hepatit och HIV.

***

Ofrivillig ensamhet är en plåga för många, inte minst äldre, och det leder till ohälsa och sämre livskvalitet. Vet ni att cirka var femte människa som dör på sjukhus eller i äldreboende dör alldeles ensamma, utan mänsklig närvaro. Det är sorgligt och ovärdigt. Landstingsfullmäktige kan inte beordra fram goda sociala relationer människor emellan. Men vi kan synliggöra detta stora problem och vi kan ställa krav på hälso- och sjukvården att skapa en organisation som gör att människor som så önskar ska få ha en människa vid sin sida den sista tiden i livet. Men även vårdcentralerna kan bidra till att uppmärksamma och stötta människor i ofrivillig ensamhet genom samverkan med civilsamhälle och kommuner.

***

Vi ska individanpassa vården, inte vårdanpassa människan. Teknikutvecklingen går snabbt. Och vi ska använda tekniken för frihetsreformer för patienter och personal. Med digitala tjänster ökar människors möjligheter att fritt leva sina liv, och bli mindre beroende av vårdens organisation och lokalisering. Vården finns med dig där du är. Närmare vård kan man inte få. Med modern teknik kan också vårens personal befrias från manuell registrering och administrativt krångel. Dagligen går tusentals arbetstimmar till spillo genom teknikstrul och onödig administration som stjäl arbetsglädje och arbetstid från patientmöten. Digital teknik gör kanske allra störst skillnad för dem som lever med en kronisk sjukdom. Möjligheterna till egenvård förbättras. Och insatserna kan anpassas efter individens behov och förutsättningar. För många blir vården mer platsoberoende. Den digital vårdgaranti som vi etablerar innebär att patienten får möjlighet att välja kontaktväg med vården. Det är att modernisera vården och se människans behov.

***

Vård utan väntan. Köer dåligt för hälsan. Den som är sjuk ska få vård i tid. Därför ska vi fortsätta bekämpa köer. Som alla vet ligger Stockholm betydligt bättre till än landet i stort när det gäller kösituationen och det är naturligtvis en styrka. Men vi kan inte vara nöjda förrän köerna är helt borta. Vi fortsätter utveckla vårdvalen och stärka primärvården. Men vi gör också en omställningssatsning på att korta operationsköer på våra sjukhus.

Ordförande, fullmäktige. Där hälsan är som svagast ska sjukvården vara som starkas. Den budget vi idag ska ta ställning till är en reformbudget för en starkare nära sjukvård som ska komma hela länets invånare till del.

Jag yrkar bifall till det blågröna budgetförslaget.

Read more

Regeringsbildning är ingen enkel sak och Liberalerna har en avgörande roll processen för att skapa ett hållbart styre för vårt land. Jag skrev en artikel i Tidningen Nu om vikten av att Liberalerna står vid sitt ord och säger nej till extremisternas inflytande över regeringen. Texten hittar du också här:

”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” – så löd budskapet på en av våra mest älskade valaffischer från 1936. ”Mot extremism” stod det på valaffischer i höstens val. Tendensen till extremism är ett hot mot vår demokrati och vårt öppna samhälle. Det har vi liberaler vetat i alla tider. Det var rent av skälet till att Folkpartiet bildades.

1934, i en orolig tid, skrevs det upprop som föregick bildandet av vårt parti:

”Under ett sådant tidsskede sprider sig lätt missnöjet med den nuvarande samhällsordningen och desperata krav reses på omstörtning av vårt under seklers mödosamma arbete uppbyggda demokratiska statsskick. De ekonomiska trångmålen tagas till intäkt för skapande av söndring och förvirring i vårt politiska liv, varvid ytterlighetsriktningarna givetvis uppträda mest högröstat.

Nu ställs saken på sin spets. Menade vi allvar med våra valaffischer? För mig är det självklart att vi måste hindra Sverigedemokraterna från att nå makten – det har vi lovat väljarna att inte medverka till. När nu Alliansalternativet fallit för den här gången får vi själva ta ansvar och söka samverkan över blockgränserna. Att låtsas att SD inte får inflytande när vi alla vet att de i varenda omröstning i riksdagen kan fälla en Alliansregering helt enkelt genom att rösta på sina egna förslag är inte en hållbar situation för Sverige.

Priset för att låta Stefan Löfven vara statsminister måste sättas högt. Vi ska kräva en rad liberala reformer, som återupprättad LSS, avskaffad värnskatt, rustad kunskapsskola, valfrihet i välfärden och mycket annat. Det blir inte enkelt, men det är värt det stora besväret för att minimera SD:s inflytande. Det är att vårda vårt partis historia, och att värna vår framtid. Därför står jag bakom partistyrelsens beslut att inleda samtal om att tolerera och budgetsamarbeta med en S-regering.

Mandatperioden kommer att bli svår och besvärlig. Kanske måste vi med tiden ompröva hur vi samverkar. Att idka budgetsamarbete ger inflytande över just budgeten, men allt det andra som en regering har ansvar för hamnar vi utanför. Det riskerar ge oss en otacksam position. Personligen håller jag därför öppet för att Liberalerna också borde pröva frågan att sitta i en regering som leds av Socialdemokraterna. Liberaler i regeringen kan få utrikesdepartementet att vrida relationen till Israel rätt igen, ta tillbaka skolfrågorna från Fridolin och lyfta kunskapsskolan, ge finansdepartementet en liberal syn på ekonomiska styrmekanismer och ökad frihet för skattebetalarna, och se till att kulturministern sätter konstens och ordens frihet främst. Liberaler i regeringen får inflytande över utnämnings- och utredningsmakten. Att se liberaler med sådan makt lockar mig mer än tanken på budgetmanglingar följt av budgetutspel, och vi sedan riskerar försvinna i den politiska skuggan igen fram till nästa budgetförhandling.

Men en sak i taget. Nu ska vi först och främst pröva om förutsättningarna ens finns för blocköverskridande samarbete. Sedan ska vårt partiråd i demokratisk ordning få ta ställning till det.

 

 

Read more

I Sverige kallas kvinnor mellan 40 och 74 år på screening för bröstcancer, mammografi. Varför tar det stopp vid 74 år, kan man fråga sig. Cancer visar iallafall ingen respekt för äldre kvinnor. Tvärt om, var femte kvinna som drabbas av bröstcancer i Sverige är över 74 år. Det är dags att införa screening även för äldre kvinnor.

Tidig upptäckt av cancer räddar liv. Dagens åldersgräns för mammografi baseras på över 30 år gamla analyser och behöver uppdateras – det handlar om både etiken och om den medicinska utvecklingen.

Barbro Westerholm har länge drivit frågan om höjd ålder för mammografi. Nu vill jag försöka få Stockholms län att gå före, men jag hoppas så klart att det blir en möjlighet i hela landet.

Liberalerna och de övriga partierna i den blågröna majoriteten har lagt en skrivelse i Hälso- och sjukvårdsnämnden, där vi begär en översyn av mammografi för kvinnor över 74 år. Vi skriver bland annat:

”Åldersgränsen på 74 år bör sättas i en kontext. Socialstyrelsens analyser av hälsovinster och risker som ligger till grund för screeningprogrammet sattes för över 30 år sedan och den exkluderar äldre. Värdet av mammografi för äldre kvinnor i studier som kommit senare borde analyseras mer ingående inte minst med tanke på vad Statens medicinsketiska råd, Smer, skriver i sitt remissvar om Socialstyrelsens rekommendationer om screening (2013). Smer anser att de etiska aspekterna på övre åldersgräns för screening för bröstcancer och tjock- och ändtarmscancer borde analyseras. De åldersgränser som använts i randomiserade studier kan vara åldersdiskriminerande och leda till eventuell åldersdiskriminering när resultaten omsätts i praktiska rekommendationer.”

DN har uppmärksammat vårt initiativ.

Read more

Häromdagen presenterades utredningen Framtidens specialistsjuksköterska (SOU 2018:77), bland annat med en debattartikel i DN (1 nov 2018). Utredningen innehåller ett flertal goda förslag, men också ett riktigt dåligt – att minska antalet specialiseringar från elva till tre. Dessutom saknar vi en viktig pusselbit; avlönad specialisering. Jag och Lina Nordquist (L) som är riksdagsledamot i socialutskottet skriver idag på DNdebatt om detta.

Social­styrelsen har konstaterat att ”de ekonomiska incitamenten för sjuksköterskor att vidareutbilda sig är svaga”. Det är inte underligt att människor med studielån, amorteringskrav och småbarn drar sig för att gå en utbildning som kommer att ta många år att tjäna in efteråt. Det ska inte vara en förlustaffär att specialisera sig till ett bristyrke. Vi föreslår därför att Sverige inför en nationell modell som ger rimliga villkor för den som utbildar sig till specialistsjuksköterska.

Utredningen har flera goda förslag som dock tyvärr överskuggas om ett riktigt dåligt, nämligen att det bara ska finnas tre fasta specialiseringsinriktningar. Det är på tok för få.

En rad problem i vården beror på bristen på specialistsjuksköterskor. Vi vill lösa problemet där det uppstått: genom långsiktighet, ett arbetsliv med ökade möjligheter till fortbildning och sjukvårdsutveckling och med riktigt god arbetsgivarpolitik. Läs artikeln där vi ger både ris och ros till utredningens förslag. 

Read more

Medarbetare på Karolinska universitetssjukhuset rapporterar om antisemitiska trakasserier från en kollega. Antisemitiska budskap ska också ha spridits i sociala medier. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

Ingen tvekan ska råda om att jag, landstinget och Karolinska Universitetssjukhuset tar fullständigt avstånd från antisemitism. Det handlar om respekten för människors lika värde – och om arbetsmiljö och patientsäkerhet.

Så snart jag fick kännedom om anklagelserna om antisemitism säkerställde vi på mitt kansli att dessa utreds skyndsamt och säkert. Karolinska universitetssjukhuset har arbetsgivaransvaret och de har anlitat en extern utredning i detta känsliga och angelägna personalärende. Från den politiska ledningen i landstinget följer vi frågan noggrant. 

Landstingets värdegrund om allas lika värde och riktlinjer om likabehandling är tydliga. Nolltolerans ska råda mot antisemitism och all form av diskriminering. Behövs något stöd eller någon skärpning från vårt håll ska det naturligtvis ske. Nu inväntar vi utredningens resultat.
Read more

Flera små barn har redan fötts på NKS där verksamheten invigdes på måndagen. Jag var där och passade på att tacka medarbetarna för dras fina insatser och önska alla – inte minst de blivande föräldrarna och de små barnen – all lycka när förlossningen nu äntligen fått sina nya, superfräscha rum.

Det var fint att höra att flytten gått bra och att många ser fram emot det nära samarbetet med grannarna i huset, inte minst neonatalvården som flyttade in redan för två år sedan.

Read more

Sedan många år erbjuder landstinget sprututbytesverksamhet på Kungsholmen. Syftet är att minska spridning av blodsmitta som exempelvis hiv och hepatit bland personer som injicerar droger. Sprututbytesverksamheten strävar också mot att motivera patienterna att bryta sitt missbruk och få möjlighet till vård och behandling.

För ett och ett halvt år sedan ändrades lagen så att tillgången till sprututbyten ska bli bättre i hela landet och att landstingen ensamma har ansvaret för detta. Kommunerna hade tidigare vetorätt, det är nu borttaget. Det tycker jag är klokt eftersom vård ska erbjudas utifrån behov och inte utifrån andra hänsynstaganden.

Beroendevården är en viktig men också känslig fråga som ibland ifrågasätts. Min utgångspunkt är att samhället måste ha ett gott skyddsnät, exempelvis i form av hälso- och sjukvård för människor som lever i stor utsatthet. Det är för de allra sköraste som välfärden måste vara som allra starkast.

Beroendevården med sprututbytesverksamhet behöver utvecklas i Stockholm därför att det finns ett behov hos patienterna, på samma sätt som exempelvis cancervård eller diabetikervården också måste utvecklas för att möta behoven. Självklart förstår jag att det kan skapa oro hos omgivningen.

Nu planerar landstinget att erbjuda sprututbyte vid den befintliga verksamheten på Södermalm som delvis vänder sig till samma målgrupp. Det är ärligt talat inte enkelt att etablera nya verksamheter, vilket debatten i vintras kring planerna på att öppna en verksamhet vid Gullmarsplan påvisade. Men vård för denna mycket utsatta grupp måste också finnas i vår stad, därför att vi har människor ibland oss som behöver just detta.

Jag bor själv på Södermalm och har barn på skolor i närområdet. I mitt grannskap finns fler verksamheter för människor som lever helt andra, betydligt mer utsatta liv än jag och min familj. Det kan självklart innebära störningar. Men vi väljer ändå att leva mitt i denna storstad med allt vad det innebär. Jag får en del brev från oroade södermalmsbor som säger att de visst menar att beroendevård och sprututbyten är rätt och viktigt, men det är olämpligt att de ska ligga just här. Det är nog en mänsklig reaktion att man vill undvika det främmande och kanske till och med obehagliga, även om man inser att det är bra verksamheter. Tyvärr går det inte, menar jag, att förena önskan om en god och tillgänglig vård för dem med störst behov och att just denna vård inte ska ligga i stan där människor bor och lever.

Jag hoppas att vi som bor på Södermalm kommer att uppleva att det utökade vårdutbudet för människor i beroendevården inte ska påverka oss alltför mycket och samtidigt ha förståelse för att vi måste ha ett vårdutbud som når fram till de som har stora behov. Jag vill leva i ett samhälle där välfärden är som allra starkast och mest tillgänglig för dem som är skörast. Och jag vill leva i en storstad med alla fantastiska möjligheter som det ger och samtidigt acceptera att vi är många som bor här med stor variation i hur livet gestaltar sig.

Read more

Landstingets jämställdhetspris tilldelades i år Amel-mottagningen på Södersjukhuset. Där får kvinnor som utsatts för könsstympning hjälp. Mottagningen är unik i landet och gör fantastiska insatser. Nyligen besökte jag Södersjukhuset och fick en presentation av arbetet och av läget i Sverige och världen när det gäller könsstympning. Det är en förfärlig sedvänja som tragiskt nog ökar i världen.

Socialstyrelsen bedömer att 38 000 kvinnor/flickor som lever i Sverige könsstympats, av dem beräknas 7000 vara under 18 år.

Könsstympning av flickor och kvinnor är ett fruktansvärt övergrepp och strider helt mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och naturligtvis mot svensk lag. Globalt räknar WHO med att cirka 200 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade.

Könsstympning är ett fruktansvärt kvinnoförtryck som måste bekämpas. Och de flickor och kvinnor som utsatts behöver få tillgång till vård och hjälp för sin hälsa och livskvalitet.

Jag är så stolt över att jag har fått dela ut jämställdhetspriset till Amel-mottagningen för deras viktiga arbete. Juryns motivering lyder:

Amelmottagningen är unik i sitt slag. Det är den första och hittills den enda specialiserade mottagningen för könsstympade kvinnor i Sverige. Mottagningen tillsammans med Amelprojektet driver ett flitigt jämställdhetsarbete. De erbjuder mycket professionell vård och bemötande till en utsatt grupp flickor och kvinnor och sprider kunskap om könsstympning och dess konsekvenser. Genom sitt engagerade och kreativa arbetssätt ger verksamheten hopp om att okunskapen om hur man förebygger, upptäcker och behandlar könsstympning ska minska.

Jämställdhetspriset i Stockholms läns landsting kom till på initiativ från Liberalerna. Syftet är att belöna verksamheter eller medarbetare som gör angelägna insatser för jämställd hälso- och sjukvård och att sprida goda exempel. Priset delades för första gången ut 2017 och då var det Regionalt cancercentrum som prisades för sitt aktiva jämställdhet- och jämlikhetsarbete.

Bilden är tagen på Södersjukhuset när jag besökte Amel-mottagningen och träffade Bita Eshraghi, specialistläkare och medicinsk ansvarig, Petra Sjunnesson, projektledare,

Read more

Så här veckorna efter valet känns det angeläget att reflektera både över valrörelsen och framtiden. Jag menar att Liberalerna måste lägga större kraft på att utveckla välfärdstjänsterna, inte minst gäller det hälso- och sjukvården. Vi har bra program, men de behöver diskuteras och utvecklas än mer. Jag skriver om detta i texten nedan (tidigare publicerad i Tidningen Nu)

Valets stora fråga var inte vår

Valresultatet är en blandning av lättnad och besvikelse. Den intensiva fasen av valrörelsen blev bra för Liberalerna. Det räddade oss kanske kvar i riksdagen. En suck av lättnad var skön att dra, men känslan byttes snabbt till frustration och förnyad kampvilja.

Jag tror att Liberalerna uppfattas som ett rimligt och rationellt parti med kompetenta företrädare som många kan tycka är bra att ha med i landets styrning. Enligt Sifo/TV4 var det bara 12 procent som inte tyckte vi skulle passa i regering!

Vi har fantastiska program som rankas högt när andra får bedöma. Det gäller klimat- och miljöpolitiken enligt naturskyddsföreningen och världsnaturfonden. Det gäller HBTQ-politiken enligt RFSL. Det gäller Funktionshinderpolitiken, enligt Funktionsrätt Sverige och skolpolitiken, enligt opinionsmätningar. Men våra idéer om det öppna, liberala samhället lyste inte fram. Kanske uppfattas vi som ett parti som har bra lösningar på dagens problem men saknar klar färdriktning framåt.

Frihet måste försvaras! Valrörelsen blev ideologisk. Kampen mot extremism känns klockren för en liberal. Det glasklara beskedet från partiet om att vi inte tänker ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gjorde oss rakryggade och ideologiskt förankrade. Detta ideologiskt raka och tydliga vill jag bygga vidare på när vi tar oss an den nya mandatperioden.

Vår liberala berättelse om framtiden måste handla om möjligheterna snarare än hotbilderna. Sverige ska vara möjligheternas land där varje människa formar sitt eget liv och där vi fortsätter att bygga och utveckla välstånd och välfärd. Det liberala samhället är i ständig förändring och ger människor frihet och nya chanser att utvecklas. Vår uppgift är att frigöra människor och öka självständigheten för människors möjlighet att växa. Det bör den Liberala framtidsberättelsen präglas av.

Vår politik är rätt men får inte reduceras eller kommuniceras som recept bara på dagens svårigheter. Våra idéer är vägen mot framtiden. Liberalerna älskar klassresor. Att se individer förflytta sig socialt, bygga sina egna liv, leva sina egna drömmar inspirerar och är en viktig drivkraft för många individer som strävar mot en bättre framtid. Klassresor betraktas och beundras alltid i retrospektiv. Men vi har problem med att formulera en trovärdig färdplan för klassresenärerna. Det finns ingen tripadvisor eller giltig biljett.

Det var ett strategiskt misstag, menar jag, att den sociala tryggheten som skapas i våra välfärdstjänster och socialförsäkringar inte lyftes fram som centrala i valrörelsen. Vi måste förstå att individers framgång inte enbart kan vara avhängigt den egna viljan och kraften. Framtidstro och utvecklingshopp måste omfamna alla människor.

Vi behöver stärka vår profil inom välfärdspolitiken. Det var en slutsats redan efter valet 2014. Därefter har många liberaler engagerats i idéarbetet och vi har ett bra program. Men ändå blev inte detta ett av de områden där vi höjde våra röster tillräckligt mycket i årets valrörelse. Vi måste nu göra läxan och tala om en välfärdspolitik som andas frihet och syftar till att frigöra individer i utsatta lägen. Därför ska människor ha frihet att välja vård och omsorg och ta makt över sin egen hälsa. Därför måste välfärdstjänsterna moderniseras och människors frihet öka med hjälp av digitala verktyg. Därför är kampen mot diskriminering och för den personliga assistansen för människor med funktionsnedsättning självklar. Därför kräver vi en socialtjänst som grundas på vetenskap och präglas av respekt för den enskilda individen. Detta är några viktiga ingredienser som ökar individens frihet och möjligheter i framtiden. Ett parti som utstrålar framtidsoptimism och har en stark socialpolitisk profil tror jag kan få människor som i dag valt bort etablerade partier att få hopp och förtroende.

Jag hoppas att vi får en öppenhjärtig och konstruktiv eftervalsanalys som hjälper oss stärka vår liberala förankring och formulera framtidsvisioner om ett samhälle där människor möjligheterna är oändliga.

Read more