Sjukvård & hälsa

Hur sammanfattas pandemiåret 2020?

Vi har alla på olika sätt prövats det gångna året. För många har saknaden efter familj varit stor och för andra har stora förluster kommit att innebära ett enorm lidande och tomrum. Många människor har arbetat hemma, andra har blivit av med jobbet och några har arbetat hårt för att rädda liv. Året 2020 kommer vi nog alla att minnas.

Trots mycket mörker och oro finns även under 2020 ljusglimtar inom hälso- och sjukvårdsområdet som är värda att lyfta fram. Den digitala vården har skjutit i höjden, kunskapsutbytet och samarbetet mellan vårdnivåerna har ökat. Det nya läget har tvingat oss att ställa om – ibland till det bättre. Andelen av länets invånare som uppger att de har ett stort förtroende för vården har ökat från 61 procent 2019 till 69 procent 2020.

På hälso-och sjukvårdsnämnden i dag tisdag kommer vi att fatta beslut om verksamhetsberättelsen för 2020. I den redogör förvaltningen för året som gått, för resultat och åtgärder samt avrapporterar några av de stora projekt som pågår. Låt mig nämna några viktiga områden.

På primärvårdsområdet har vi fattat viktiga beslut under året. I januari 2020 fattades beslut om en genomförandeplan för primärvårdstrategin med 22 prioriterade åtgärder.

I november fattade vi sedan beslut om ett nytt förfrågningsunderlag för husläkarverksamheten som i stor utsträckning omfattar de åtgärder som listas i genomförandeplanen. Det innebär bland annat förändringar i ersättningsmodellen med ökad ersättning för listning hos namngiven läkare. Detta är ett viktigt steg i vårt mål om att alla som vill ska ha möjlighet till fast husläkare.

Intresset för ensamhetsfrågor tycks ha ökat till följd av att fler människor varit isolerade. Regionen hade innan pandemin påbörjat två parallella projekt på området – ett pilotprojekt om social aktivitet på recept och ett om att garantera mänsklig närvaro i livets slutskede. Pilotprojektet kom trots förseningar igång under sena halvan av 2020 och kommer att avrapporteras under 2021. Dessa primärvårdsinsatser är viktiga i människors vardag och kommer förhoppningsvis generera stora vinster för både individen och samhället i stort.
Resultatet av projektet kring att garantera mänsklig närvaro i livets slutskede är ett antal åtgärder för att förbättra den palliativa vården. Det handlar bland annat om att undvika onödiga förflyttningar av patienter under livets slutskede samt förbättra samarbetet mellan region och kommun.

Det har skett stora framsteg på digitaliseringsområdet. När samhället tvingades ställa om till en mer digital vardag, tog både invånare och vårdgivare stora digitala kliv. Andelen husläkarmottagningar som erbjuder videobesök har ökat från 49 procent till 79 procent och antalet videomöten i primärvården har ökat med hela 1094 % under året. Nästan 2 miljoner stockholmare har nu ett digitalt användarkonto på 1177 och kan därmed använda vårdens e-tjänster. Region har sedan tidigare, som först i landet, en digital vårdgaranti som garanterar alla stockholmare möjligheten att kunna söka vård även genom digitala vårdtjänster. Snabb nyutveckling av digitala lösningar har varit en stor hjälp under pandemin. Vi har också påbörjat ett arbete för att säkerställa att digital kommunikation till invånarna kan ske med stöd av en säker elektronisk brevlåda.

För att vården ska kunna sköta vården måste det råda ordning och reda. Därför har vi infört avgifter på uteblivna besök, inte som ett straff, utan som en tydlig uppmaning att avboka besök som man på förhand vet inte kommer att genomföras.

Vi kommer även att se över vårdens betalningssystem så att det blir enklare för den enskilda individen att veta hur systemet funkar. Trots ett mycket tufft år ser vi hur hälso-och sjukvården ständigt utvecklas och förbättras. Mycket är gjort, men det finns mer att säga. Jag ser fram emot fortsatt hårt och envist arbete under 2021 för att säkerställa att alla stockholmare får den vård de behöver.

Read more

Till veckans regionfullmäktige (9/2) hade Sverigedemokraterna ställt en enkel fråga till mig om kulturen i länet. Mer specifikt handlade frågan om huruvida Region Stockholm har som ambition att minska kulturens beroende av offentliga medel. Men av oklar anledning drogs frågan tillbaka i sista stund. Jag anser att frågan är för intressant för att inte behandlas alls, och därför vill jag dela mina tankar här.

Låt mig inleda med att säga att kultur mår bäst när den finansieras av fler. Mycket av Liberalernas kulturpolitik strävar efter att ge kulturskapare möjlighet att bli mindre beroende av det offentliga. Det kan vara genom att skapa goda villkor för kulturföretagande eller skatteregler som gynnar gåvor och sponsring. I slutändan är det ett viktigt sätt att öka kulturens självständighet – ett ämne som har blivit särskilt aktuellt med SD:s framfart på det kulturpolitiska området. 

Och på tal om det offentliga, så behövs dess bidrag särskilt för det smala och strävan efter att nå flera. Här har Region Stockholm – tillsammans med den nationella och lokala nivån – ett stort ansvar för den kulturella infrastrukturen i länet.   

I sin fråga nämnde SD att många kulturaktörer i Stockholmsregionen har ekonomiska svårigheter. Jag skulle snarare uttrycka det som att länets kulturliv befinner sig mitt i en brinnande kris. Denna situation gjorde att Region Stockholm under föregående år vidtog ett stort antal åtgärder för kulturlivet. Här bör särskilt nämnas den särskilda utlysningen av kulturstöd på 6,4 miljoner kr och beslut om att inte återkräva utbetalda stöd för konst- och kulturprojekt som inte blir av med anledning av pandemin. Men framförallt bibehåller Region Stockholm en stark kulturbudget för 2021.

Annat går att säga om SD. Mitt i brinnande kris för länets kulturliv ville SD, enligt sitt budgetförslag för 2021, skära ned regionens kulturbudget med hela 350 miljoner kr (ca 60 %). Därtill ville de frysa inne samtliga kulturstöd. 

Skulle deras förslag bli verklighet hade många av länets konstarter och kulturverksamheter, som förutsätter samarbete eller visst stöd från det offentliga, betala ett alldeles för högt pris. Ett tydligt exempel hade varit konkursen av Konserthuset. Men det stannar inte där: många fria kulturaktörer skulle gå under eller få det ännu tuffare än vad de redan har.

Som nämnt mår kulturen bäst när den finansieras av fler. Men det betyder inte att den kulturella infrastrukturen i länet ska rivas upp eller att vi – som regional aktör – vänder kulturlivet ryggen i denna kris. SD:s kulturpolitiska agerande i denna kris får här tala för sig självt.

Read more

Arlanda flygplats är viktig för Stockholmsregionen och hela Sverige. Men vi kan inte låta en förändring av det s k riksintresset stoppa viktiga utbyggnader av lokaltrafiken för stockholmarna – bland annat bättre möjligheter att klimatsmart resa till Arlanda.

Under gårdagen publicerades en debattartikel i lokaltidningen Mitt i av en rad Liberaler om Trafikverkets nya förslag gällande utvecklingsplanen för Arlandaområdet. Planen föreslår att lågfartsflyg inte ska begränsas till särskilda korridorer och det riskerar att stoppa Stockholms utveckling av kollektivtrafiken. Att lågfartsflygen beviljas flyga nästintill kors och tvärs till Arlanda omöjliggör för en rad regionala samt kommunala investeringar i infrastruktur och bostäder i norra länet på grund av den bullermatta som skapas av att de snabbare planen tvingas att bromsa in.

Det är framför allt två förlängningar av spårförbindelser som inte skulle vara möjliga att genomföra på grund av den föreslagna utvecklingsplanen:

1. Roslagsbanan förlängning in till Odenplan och T-Centralen (som regeringen skrivit avtal om i Sverigeförhandlingen)

2. Roslagsbanan förlängning till Arlanda och Märsta

Den första skulle innebära en förlust på cirka 29 000 beräknade nya bostäder och den andra en förlorad möjlighet att koppla ihop nordostsektorn med både flygplatsen och det nationella järnvägsnätet som är miljömässigt samt samhällsekonomiskt motiverad.

Ibland blir det fel och ibland blir det väldigt fel. Vi Liberaler önskar att trafikverket ser till helheten och överväger de problem som förslaget skapar för alla inblandade aktörer i regionen.

Read more

Cancer är en grym sjukdom. Varje år dör tusentals människor i vårt land till följd av olika typer av cancer. Sjukdomen drabbar både den som blir svårt sjuk och närstående som förlorat någon de älskar. Jag har själv förlorat båda mina föräldrar i cancer och det är förstås både en sorg och något som påverkat mig och stärkt mitt engagemang för hälsa och vård.

I dag på världscancerdagen vill jag uppmärksamma några av de insatser vi i Region Stockholm gör för att förebygga och behandla cancer så att fler människor kan fortsätta leva sina liv som vanligt.

Det förebyggande arbetet räddar liv. Det ser vi inte minst genom tidig upptäckt av lungcancer, livmoderhalscancer och bröstcancer. Därför är det viktigt att vi erbjuder bra och tillgänglig screening som gör att fler människor kommer till undersökning och provtagning.

För att ge alla kvinnor möjlighet att genomföra sin cellprovtagning erbjuder vi nu självprovtagning för HPV-virus. 15 000 erbjudanden om självprovtagning för HPV skickades i slutet på 2020 ut till kvinnor i Region Stockholm. Vi vill inte att någon ska riskera att utveckla cancer som kunnat undvikas och därför vill vi göra screeningen så lättillgänglig som möjligt för så många som möjligt. Cellprovtagning för att upptäcka HPV-virus är viktigt för att upptäcka förändringar och förebygga livmoderhalscancer.

På lungcancerområdet kommer vi under 2021 att genomföra en pilot för lungcancerscreening i samband med den vanliga mammografiundersökningen. Det innebär att kvinnor som röker eller har rökt erbjuds screening för lungcancer i samband med mammografi genom en datortomografi av lungorna. På sikt och om projektet är framgångsrikt vill vi förstås utveckla det för både kvinnor och män. 

Många av oss känner någon som drabbats av bröstcancer, eller är kanske själva drabbade. Vi vet hur hårt det slår mot kvinnors liv. På bröstcancerområdet görs mycket bra arbete, men det finns mer att göra. Jag vill bland annat att regionens egna anställda ska få gå på screening på arbetstid vilket innebär att 35.000 kvinnor över 23 år som arbetar i regionen skulle beröras. Screening borde ses som friskvård, så anställda kan använda sina friskvårdstimmar för att gå på t ex mammografi. Jag hoppas få med mig majoriteten i Region Stockholm på förslaget.

Vi ser också att var femte bröstcancerdrabbad kvinna är 75 eller äldre. Ändå slutar den allmänna mammografin vid 74 år.Därför vill jag att kvinnor som är 74+ ska fortsätta kallas till screening, men också att kvinnor under 40 som löper större risk ska kallas tidigare. Screeningprogrammet bör individualiseras – det vill säga utgå från varje persons risk för cancer.

Cancer känner ingen ålder eller kön. Sjukdomen bryr sig inte om var man befinner sig livet och visar ingen som helst hänsyn. För att vi på allvar ska kunna bekämpa sjukdomen måste vi vara innovativa och handlingskraftiga. Cancerfrågorna står högt på agendan och jag är stolt över att regionen och proffsen i vården arbetar hårt och målmedvetet. Det kommer att rädda liv både i dag och i framtiden.

Read more

Husläkarmottagningarna ska få en större och viktigare roll. Stockholmarna ska kunna välja sin egen fasta husläkare. Mer fast ersättning, fler läkare och möjlighet till kvällsöppet är några av nyheterna som träder i kraft nu i februari.

Vårdcentraler och husläkare är en mångårig hjärtefråga för oss liberaler – och har länge varit prioriterade för oss i Region Stockholm i vår blågröna majoritet. Vi har stegvis stärkt och förändrat både resurser och uppdrag. 2016-2021 kommer resurserna ha ökat med 1,1 miljard på årsbasis; bara i år höjer vi ersättningen med 188 miljoner kronor. Resultatet blir i slutet av året ofta högre eftersom det tillkommer fler patienter och besök. (Sist i det här inlägget skriver jag en del om resurser och vårdcentralernas totala andel av sjukvårdsbudgeten.)

Vår prioritering av vårdcentraler och husläkare handlar inte bara om resurser utan också om hur pengarna används. Vi vill att vårdcentralerna får långsiktiga förutsättningar att bygga en bra verksamhet för sina patienter, att resurserna ska utgå ännu mer från patienternas vårdbehov, och att alla som vill ska ha friheten och tryggheten att kunna välja sin egen namngivna husläkare. Här är några av nyheterna som träder i kraft nu i februari 2021.

Fler ska få välja sin egen husläkare

En egen husläkare som du själv får välja har länge varit ett viktigt mål för liberal hälso- och sjukvårdspolitik. Det handlar om valfriheten men också tryggheten – och hälsan. Chanserna att upptäcka problem i tid ökar när läkaren får möjlighet att känna sina patienter. En ny målrelaterad ersättning införs för listade på namngiven läkare (per 31 december 2021), mottagningar där fler än 70 procent av patienterna är listade på en namngiven läkare (och inte bara på mottagningen) får därmed en bonus.

Fler läkare på vårdcentralerna

För att fler ska kunna välja och fler kunna besöka sin egen husläkare, behöver vi förstås fler läkare som kan och vill arbeta på vårdcentralerna. Därför möjliggör vi för fler listningsbara läkare: förutom specialister i allmänmedicin, barn- och ungdomsmedicin och geriatrik, kommer även specialister i internmedicin och rehabiliteringsmedicin verka som husläkare med egen patientlista. Och vi skapar fler ST-tjänster för framtidens husläkare: Antalet utbildningstjänster för blivande specialister i allmänmedicin ska utökas och ersättningen till vårdcentralerna för handledning höjs med 30 000 kronor/år. 

Lättare att få kontakt med och besöka husläkaren

Vi ökar resurserna för kvälls- och helgöppet: Vårdcentraler som har öppet mer än grundkravet får höjd tilläggsersättning, 30 000 kronor/månad för 5 timmar/vecka över grundkravet, 65 000 kr/mån för minst 10 extra timmar/vecka. (Grundkravet är minst 45 timmar/vecka, alltid måndag-fredag kl 8-17).

För att stimulera tillgänglighet för besök införs en bonus relaterat till uppfyllnad av vårdgarantin.

Mer jämlik vård med högre fast ersättning, utifrån vårdbehov

2016 infördes ett nytt ersättningssystem för husläkarverksamheten (vårdcentralerna). När vårdvalet infördes 2008 var den rörliga ersättningen störst, för att stimulera tillgänglighet genom fler besök, och ersättningen differentierades enbart utifrån ålder. 2016 blev den fasta ersättningen istället störst, och ersättningen fick förutom ålder även socioekonomiska och vårdbehovsrelaterade faktorer. 2021 års ersättningssystem fortsätter på den vägen. Totalt omfördelas nästan 800 miljoner kronor. De komponenter som kopplar till vårdbehov höjs: individuella vårdbehovsindexet CNI till 376 kronor per år, ACG till 1 190 kronor per år. En ny ökad listningsersättning för de äldsta införs: för 65–74 år en höjning med 100 kr (12 procent) till 920 kr per år, för 75+ en höjning med 180 kr (22 procent) till 1 000 kronor. Listningsersättningen kommer därmed fördelas på 45,5 procent ACG, 14,4 procent CNI och 15,4 procent åldersrelaterad ersättning.

Psykisk hälsa också i fokus med ”första linjens psykiatri”

Vårdcentralernas uppdrag för psykisk hälsa förstärks på flera punkter: teambaserat omhändertagande, krav på bemanning på plats på vårdcentralen, samt krav på tillgång till psykolog.

Barns och ungas psykiska hälsa: Alla vårdcentraler ska tillhandahålla utökade insatser för psykisk hälsa för barn och unga med krav på minimibemanning (tre behandlare + läkare). Målet är en ökning av de psykiska hälsoinsatserna för barn och unga med 65% vilket kommer motsvara 110 miljoner kronor i resurstillskott 2022.

Vårdcentralernas resurser och andel av sjukvårdsbudgeten

Vi ska satsa på primärvården och vi har alltså kunnat öka resurserna till vårdcentralerna flera år i rad. Samtidigt kan det se ut som att andelen av sjukvårdsbudgeten inte ökar så kraftigt, och vissa år rentav krymper. Båda sakerna är sanna, samtidigt! Framför allt under pandemiåret 2020 såg det annorlunda ut. Det beror på sjukhusens kraftigt ökade kostnader för covid-vården (och att vårdcentralerna haft färre patienter än de hade haft ett normalt år).

Våra satsningar på primärvård och vårdcentraler syns i rena resurser / utfall. 2016-2019 ökade kostnaderna för husläkaruppdraget med 15,9 procent (4,7 procent 2017, 6,0 procent 2018 och 4,5 procent 2019). 2020 var inte ett normalår, på grund av pandemin, men prognosen visar en ökning på 3,6 procent. Räknar vi med ersättningshöjningen 2021 på 188 miljoner kronor (utfallet när vi summerar 2021 torde visa på en större kostnadsökning än så), har resurserna på fem år alltså ökat med 1,1 miljard kronor på årsbasis.

Att 2020 var ett speciellt år visar sig också i att sjukhusen då hade extra höga kostnader, med den enorma kraftansträngning som gjorts för covid-19-vården. Det betyder förstås att vårdcentralernas *andel* av sjukvårdsbudgeten totalt blir lägre än den annars varit. Men de ökade resurserna till primärvården – de finns på riktigt.

Read more

Just idag den 26 januari 1921 beslutade riksdagen slutgiltigt om grundlagsändringen som gav kvinnor rösträtt. I september samma år hölls val till riksdagen där kvinnor för första gången fick rösta och även kunde väljas till riksdagen.

Liberaler var pådrivande för rösträttens införande och en av förgrundsgestalterna i arbetet för kvinnornas demokratiska rättigheter var Anna Whitlock, som jag och författaren Anders Johnson samtalar om i min podd.

En annan profil i rösträttskampen som jag är särskilt förtjust i är Selma Lagerlöf. Hon talade vid den internationella rösträttskongressen i Stockholm redan 1911. Hon var liberal och en av dem som undertecknade uppropet vid bildandet av Folkpartiet. Dessutom var hon lokalpolitiker i Östra Ämtervik under en period.

Ur Lagerlöfs rösträttstal juni 1911:

Ett tvång, starkare än den egna naturens tvång, en fläkt av det oförklarliga i världen har satt kvinnorna i rörelse.

Ack, vi kvinnor är inga fullkomliga varelser, ni män är inte fullkomliga mer än vi. Hur ska vi nå fram till det, som är stort och gott, utan att hjälpa varandra?

Rösträtten och demokratiseringen av Sverige är förstås en stolt del av mitt partis historia. Idag tänker jag med tacksamhet på de stridbara kvinnorna – och männen – som drev fram demokratin i Sverige. De inspirerar fortfarande till engagemang för demokrati och för kvinnors rättigheter.

På bilden är jag på väg in i ett valbås för att lägga min röst i valet 2018.

Read more


Ottar rapporterar att en privat klinik i Stockholm utför ”oskuldsoperationer”, Det handlar om ett falskt ingrepp för att skapa en ”mödomshinna” för att unga kvinnor ska få en blödning på bröllopsnatten. Det är mycket upprörande.

Uppemot 240 000 unga kvinnor och män, flickor och pojkar lever under hedersförtryck som begränsar deras frihet och tvingar dem in i livsmönster som inte är deras egna val. Oskuldsoperationer är en del av förtrycket och att tvinga unga kvinnor till ingrepp i underliven för att ”laga” något som inte finns är ett övergrepp.

Tillsammans med Cecilia Elving som är regionpolitiker och ordförande i Liberala Kvinnor har jag idag reagerat mot uppgifterna. Cecilia sa i ett uttalande:

”Det är helt förkastligt om en privat vårdgivare är så oseriös att de erbjuder ”oskuldsoperationer”. Kliniken går hedersförtryckarnas ärenden på bekostnad av unga kvinnors frihet. Det är en skam och måste upphöra.

Det är dags att vi utrotar myten om mödomshinnan en gång för alla. Oskuldskontroller och oskuldsoperationer är ett vidrigt och fullständigt oacceptabelt sätt att kontrollera flickor och kvinnor och deras sexualitet”

Jag håller helt med henne! Som jag ser det det vill man slå mynt av hedersförtryck. De ansvariga borde skämmas. Min uppfattning är att om någon legitimerade vårdpersonal, till exempel läkare eller barnmorska skulle utföra ovetenskapliga och kvinnoförtryckande ingrepp så har man förbrukat allt förtroende och bör inte få behålla sin legitimation.

Bara en mycket oseriös verksamhet kan ta sig för att stödja hedersförtrycket och bekräftar en förfärlig kvinnosyn genom oskuldsoperationer. Det är rakt igenom oetiskt. De som lever under hedersförtryck måste få stöd och hjälp att få leva i frihet. Att erbjuda operationer för att leva upp till en närmast medeltida syn på kvinnors kön och sexualitet är djupt oetiskt och bidrar till att upprätthålla hedersförtrycket.

Vi behöver arbeta seriöst och målmedvetet för att stoppa hedersförtrycket och stärka alla de som kämpar för sin frihet. Vi ska självklart aldrig acceptera att någon vårdgivare – helt privat, eller offentligt finansierad erbjuder ”oskuldsoperationer” eller ”oskuldskontroller”.

Region Stockholm har en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Läs gärna här.

Den som känner sig utsatt kan få stöd hos Origo.

Read more

För att ge alla kvinnor möjlighet att genomföra sin cellprovtagning, erbjuder Region Stockholm nu självprovtagning för HPV-virus. Det blir också en fördel för att undvika risken för smittspridning av covid.

15 000 erbjudanden om självprovtagning för HPV har nu skickats ut till kvinnor i Region Stockholm. Vi vill inte att någon ska riskera att utveckla cancer som kunnat undvikas och därför vill vi göra screeningen så lättillgänglig som möjligt för så mnga som möjligt. Först får man erbjudandet och om man nappar får man ett testkit hemskickat.

Varje år erbjuds 300 000 kvinnor att genomföra cellprovtagning i Stockholmsregionen. Självprovtagning prövas nu i begränsad skala för att sedan kunna skalas upp. För självprovtagning behöver man kunna identifiera sig med bankID.

Cellprovtagning för att upptäcka HPV-virus är viktigt för att upptäcka förändringar och förebygga livmoderhalscancer. Det är en av flera förebyggande insatser vi gör där olika screeningprogram har en central betydelse.

Läs mer om Region Stockholms förebyggande arbetet mot cancer på Regionalt Cancercentrums hemsida https://www.cancercentrum.se/stockholm-gotland/vara-uppdrag/prevention-och-tidig-upptackt/

Read more

Debatten om Liberalernas vägval pågår både i och utanför partiet. Jag vill bidra med mina tankar om detta.

Partiet väg framåt behöver förstås diskuteras, men inte i termer av kortsiktiga taktiska överväganden. Inte heller kan det handla om att några ska besegra andra inom partiet eller att fortsätta älta personfrågor. Liberalerna är alla medlemmars parti och vi ska ha en livaktig debatt. Men vi måste också samla partiet i de frågor där vi står enade. I partiets mitt finns svaren. Inget kan vara viktigare än att försvara den liberala demokratin och individens frihet. 

Utvecklingen i många europeiska länder där högernationalismen breder ut sig förskräcker. Den senaste tidens utveckling i USA, som drivits fram av den motvilligt avgående presidenten, visar att respekten för demokratin och de institutioner som bär upp den, liksom för den fria pressen är kraftigt underminerad. 

Jag är formad i en tid präglad av hopp och frihet. På min artonårsdag föll Berlinmuren och världens öppnade sig. Naivt trodde jag och många andra att liberalismen hade segrat. Nu vet vi att friheten alltid måste försvaras. Hoten mot många människors frihet är stora och farliga och de visar sig i de många små steg och värderingsförskjutningar som sker i varierande grad över tid i olika länder, så också hos oss. 

Liberala värden trycks tillbaka och liberaler attackeras hårt av sina motståndare, till och med bland forna Alliansvänner. Det öppna samhället bekämpas från ytterkanterna i svensk politik och de liberala landvinningarna som gjorts under decennier riskerar att gå förlorade. Individualismen får stå tillbaka när en nygammal kollektivism brer ut sig i den politiska debatten. ”Socialliberal” används idag som ett skällsord av den aggressiva högerns twitterarmé. 

Nu, mer än på mycket länge, är det nödvändigt att samla det liberala engagemanget och driva framåt idéerna om demokrati, frihet för den enskilda människan, humanismen och en politik som kombinerar fri ekonomi med socialt ansvar. 

Allt sedan 1900-talets store reformdecennier har Liberalerna hållit socialliberalismen högt i såväl partiprogram som i praktisk politik lokalt så väl som nationellt. Uppgiften att ta kampen mot antiliberala krafter har vart en drivkraft genom partiets historia. Det är en tradition att vårda, men också ett idéfundament att bygga de moderna lösningarna på dagens och framtidens stora samhällsutmaningar på. Liberalernas viktigaste uppdrag är självklart: Människans frihet.

Januariavtalet är inte en perfekt lösning. Långt därifrån, men det har gett oss möjlighet att få igenom många liberala reformer som jag är stolt över. Avtalet var inte mitt förstahandsval, jag tror vi som parti hade fått ännu större genomslag och mer tydlighet kring vår politik om vi varit med i regeringen. Men jag kan leva med januariavtalet eftersom det ger oss inflytande till nytta för landet. Nästa år är det val, och till hösten ska den sista gemensamma budgetpropositionen inom avtalets ram presenteras. Det är en möjlighet att driva igenom ytterligare liberala reformer och ta ansvar för landet under den djupa corona-krisen. Därefter behöver vi använda utrymmet till tydlig profilering av vårt eget parti, med landsmötet som ett viktigt tillfälle att samla liberalerna i en gemensam vilja stärka de liberala idéerna i vår tid.

Min slustsats är att vi måste fortsätta formulera en frihetspolitik som står i skarp kontrast till populismens ytterkantspartier till både höger och vänster och deras kollektivistiska samhällssyn.

Vi bör gå till val som ett självständigt parti med en egen tydlig liberal agenda utan att nervöst snegla på andra partiers program. Regeringsfrågan kommer att förfölja oss och vårt svar bör vara att vi samarbetar med de partier som ger störst liberalt genomslag i politiken här och nu men också bygger friheten stark framåt, och vi fortsätter hålla populisterna borta från regeringsmakten.

Read more