Sjukvård & hälsa

Jag blev glad av nyheten att S:t Görans sjukhus rakas som bästa mindre sjukhus i landet av dagens medicin. Men samtidigt är jag bekymrad över läget i akutsjukvården i regionen. Läget på akutmottagningarna är svårt och medarbetare beskriver att det alltid är ett stort tryck, och i bland är rent förskräckligt. Den bilden bekräftas också i de rapporter som jag får av våra tjänstemän. Många patienter hör också av sig och vittnar om vilka fantastiska insatser läkare, sjuksköterskor och andra gör i det tuffa läget.

Vi behöver inte bara lösa en kris på Södersjukhusets akutmottagning. Vi måste bygga en hållbar sjukvård som möter invånarnas behov i ett läge när vårdbehoven ökar mer än resurserna. Därför är jag angelägen om att göra den omställning som behövs, med bland annat en starkare primärvård, en sammanhållen vård för äldre och en väl fungerande akutsjukvård.

Utgångspunkten måste självklart vara att prioritera dem som har störst behov, ofta är det sköra äldre patienter. Omställningen som vi nu gör i Region Stockholm handlar, som jag beskrivit tidigare, om en vård som är närmre patienterna i vardagen, genom utbyggnad av bland annat primärvården. Detta innebär inte att alla kommer kunna vårdas där – de allra svårast sjuka kommer fortsatt få vård på våra akutsjukhus, och i geriatriken – äldresjukvården – som vi bygger ut kraftigt. Utbyggnaden av fler närakuter handlar om att sjukhusen ska kunna fokusera på de svårast sjuka, därför är det bra om de som inte har så stora vårdbehov kan få hjälp där istället.

Ett av de största problemen är bristen på vårdplatser på våra sjukhus, det tror jag alla är överens om. Det i sin tur leder till att människor får vänta allt för länge på akuten innan de kommer vidare till vård på sjukhuset. Därför gör sjukhusen stora ansträngningar för att rekrytera sjuksköterskor och öppna fler vårdplatser.

Många säger till mig att vi måste skjuta till mer pengar. Jag önskar att det vore möjligt, Jag ser som min uppgift att underlätta och förbättra vården utifrån de förutsättningar vi har. Men vi använder de resurser vi har och kan inte skjuta till pengar som inte finns. Inbromsning i skatteintäkterna och den höjda kostnadsutjämningen slår hårt mot Stockholm. Jag är glad att staten nu skjuter till lite mer medel som minskar behoven av ytterligare snabba besparingar. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning, men otillräckligt. Vi i regionerna och staten måste tillsammans ta ansvar för att ge vården rätt förutsättningar – att både tillvarata de medicinska framstegens möjligheter, och möta de ökande vårdbehoven hos en åldrande befolkning.

 

Read more

Nättjänster i vården är på många sätt en väldigt positivt. många digitala tjänster underlättar livet för patienter och driver vårdutvecklingen framåt. Numera börjar ett bra ramverk för att säkerställa en hållbar utveckling komma på plats och många traditionella vårdgivare erbjuder idag väldigt uppskattade tjänster. Det är utmärkt!

Men på senare tid har jag blivit uppmärksammad på en högst tveksam företeelse. Apotek som uppmanar sina kunder att förnya recept via nätläkartjänster istället för genom den egna, vanliga läkarkontakten. Det ger en merkostnad för skattebetalarna helt i onödan. När det statliga Apoteket blivit ägare till Doktor24 och hänvisar sina kunder dit tycker jag att det gått för långt. Här måste branschen ta ansvar för en etisk diskussion och självreglering.

Ett nätläkarbesök ersätts med 500 kronor av regionen. Förnyelse av recept på telefon eller via nätet utan fysiskt besök, när patienten vänder sig till den vårdgivare som skrivit ut originalreceptet, ger ingen extrakostnad för regionen. Därför skrev jag idag ett mail till socialminister Lena Hallengren för att uppmana henne att ta tag i frågan.

Regeringen har en del att förklara om hur deras statliga bolag Apoteket agerar. Pengarna för onödiga nätläkarkontakter skulle göra bättre nytta i den ordinarie vården. Dessutom undermineras hela grundtanken för en stark primärvård med kontinuitet och fast läkarkontakt, som också regeringen står bakom och som vi kommit överens om i Januariavtalet.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har nyligen beslutat om regler för marknadsföring av nätläkare, och andra vårdgivare. Apoteks- och nätläkarbranschen bör dessutom själva ta initiativ till ett eget etiskt regelverk – för att undvika nya krav på lagreglering.

Nätläkare utgör ett bra komplement i vissa situationer och är framför allt en stark drivkraft för att vanliga vårdcentraler också ska finnas på nätet. Men kostsamma och onödiga nätläkarbesök är inget som Apoteket bör uppmuntra till. Vi har infört en digital vårdgaranti och man ska kunna kontakta sin egen privata eller offentliga husläkare och vårdcentral också digitalt, t ex via videobesök. Och receptförnyelse sker alltså enkelt via telefon eller e-tjänsten på 1177.

Dagens Medicin skriver om frågan.

Bilderna tog min medarbetare Sigrid igår på ett Apotek i Stockholm:

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more

Hjärna tillsammans arbetar för att stödja människor som drabbas av en förvärvad hjärnskada. Idag samlades många engagerade personer för ett diskutera sina insatser. Och jag bjöds in för att tala om ett ämne som engagerar mig – ofrivillig ensamhet.

Jag ville gärna inleda med att tacka alla deltagare för deras engagemang och för att de gör verklig skillnad för människor. Sedan sa jag ungefär här:

Egen tid, glada singellivet få vara ifred. Ensamhet kan verkligen vara positivt. Om man väljer den själv. Men den påtvingande ensamheten däremot, den är förödande för många. Ensamma människor som lider av brist på sociala kontakter hör till vår tids glömda Sverige, som den gamla nobelpristagaren och folkpartiledaren Bertil Ohlin kallade de människor i Sverige som inte riktigt syns och har en stark röst som talar för dem. 

Detta är allvarligt. Isolering tillhör ju de värsta straff en människa kan dömas till. Det är torftigt att tvingas leva ensam mot sin vilja. Och ofrivillig ensamhet bryter ned oss, gör oss sjuka.

Ensamhet kan definieras som gapet mellan de sociala relationer en människa har också hur hon skulle vilja att de är. Det är en subjektiv upplevelse som den enskilda själv måste få definiera.

Karlfelds Jag är en sjungandes röst, fångar det väl:

Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter, 
där intet öra hör, där intet eko bor.
Jag är ett irrande bloss över sjön i svarta nätter, en nyckfull eld, som slocknar snart i mörkret: hos min mor

Känslan av ensamhet leder med tiden till kännbara fysiska konsekvenser. Olika studier visar att ofrivillig ensamhet skadar oss lika mycket som rökning och fetma. Ensamma söker oftare sjukvård, dör oftare i förtid, blir deprimerade, får svårare att försvara sig mot infektioner och blir känsligare mot smärta.

Vi måste byta ensamheten mot gemenskap.

Orsakerna till ofrivillig ensamhet kan vara flera. Och den kan drabba oss hårt. Ofta händr det i livets sikften. Man skiljer sig. Abetslivet tar slut och man känner sig kanske inte längre behövd ellerupplever att man inte längre är en del av samhället därför att man förlorat den sociala bas somarbetslivet ger. Att anhöriga och vänner gått bort och att man inte förmår bygga upp nya relationer.

Ytterligare något som kan rubba den sociala basen och bidra till social isolering är ju det som ni möter dagligen. När personer drabbats av en förvärvad hjärnskada kan det också innebära att man får svårare att delta i arbetslivet och det sociala livet full ut, vilket i sin tur leder till att man riskerar att hamna i social isolering. Då finns ni där, som en mötesplats och ett forum där man kan bytaerfarenheter och kunskap, för att på så sätt ge bästa möjliga stöd till personerna som drabbats, derasanhöriga och personalen.

Vi kan inte lagstifta om goda och nära relationer, om vänlighet och ögonkontakt. Men genom politiska initiativ kan vi underlätta gemenskap och motverka isolering. Det är dags att bryta den ofrivilliga ensamheten.

Jag reste till London för inspiration. I England har man tagit sig an utmaningen med den ofrivilliga ensamheten. Parlamentarikern Joe Cox toge ett initiativ i parlamentet som fått stor betydelse. Cox själv mörades brutalt i ett attentat 2016.

Men hennes vilja att bryta isoleringen för fler delas idag av många och dåvarande premiärministern Theresa May tillsatte en minister med ansvar för ensamhetsfrågorna tillsattes och en strategi började formuleras. Nästan alla departement har involverats, för ensamhet är inte en fråga för äldreomsorgen eller för sjukvården, det är ett mycket bredare ansvar än så. Kultur- och föreningsliv, idrottsrörelsen, kommunikationer, näringsliv, socialtjänst, stadsbyggnad… alla behöver hjälpas åt för att skapa bästa förutsättningarna för mänsklig gemenskap.

I London träffade jag Jean Anslow, som levt ett långt och mycket ensamt liv. Hon var en av många ofrivilligt ensamma i stadsdelen Hackney i södra London. Vändpunkten kom när hennes husläkare såg hur dåligt hon mådde och föreslog att hon skulle vända sig till S:t Joseph’s Hospice. Nu går hon dit nästan varje dag och har själv blivit en av volontärerna – en Compassionate Neigbour som hjälper andra att bryta isoleringen. Det är ett exempel på hur frivilligengagemanget växer i London. Och Jean Anslows visar på vikten av att vård, omsorg och civilsamhälle kan hjälpas åt att göra gott för individen.

Vi behöver öka kunskapen och undersöka djupare hur ensamheten i Sverige ser ut. Socialstyrelsen undersöker redan idag hur t.ex. äldre med äldreomsorg upplever sin situation. Men vi behöver också öka kunskapen om andra gruppers situation och insikter om när risken för ensamhetsproblematik utgör en särskilt stor risk.

Problemet med ofrivillig ensamhet måste mötas ur många olika perspektiv. Jag vill se en nationell strategi som inkluderar många olika samhällssektorer som vård och omsorg, stadsplanering, transporter, kultur, civilsamhälle, näringsliv och så vidare. Målet ska vara att minska risken för ständig ensamhet i människors liv, utveckla evidensbaserade metoder och skapa ett gemensamt engagemang i samhället mot social isolering.

Civilsamhället har dessutom en dubbel roll att fylla. Både för att engagera människor ivolontärarbete och föreningsliv men också för att stötta utsatta människor med sällskap, aktiviteter och sammanhang som bryter den sociala isoleringen. Från politiskt håll behöver vi stötta och skapa goda villkor som civilsamhället och föreningslivet kan verka under. Vi behöver också skapa förutsättningar för att civilsamhället ska kunna arbeta mer tillsammans och närmare bl.a. vården ochomsorgen.

När vi pratar om ensamhetsproblematik finns det en grupp som jag särskilt vill lyfta fram och det är alla vardagens hjältar som vårdar sina anhöriga. 8 av 10 anhörigvårdare känner sig ensamma även i tvåsamheten. De drar ofta ett enormt lass och är en förutsättning för att många människor med sjukdom och eller funktionsvariationer ska ha ett fungerande liv, men de gör det ofta till priset av sin egna sociala utsatthet och isolering. Kommunerna och vården behöver se de anhöriga och skapa möjligheter till avlastning. Och samtidigt har jag och säkert många av er på nära håll sett hur svårt det kan vara att ta emot hjälpen som finns när man till varje pris vill stå vid sin nära och käras sida. 

I regionen arbetar vi just nu med att stärka vårdcentralernas roll och förmåga att uppmärksamma och stötta människor som lever i ofrivillig ensamhet. Under året startar ett pilotprojekt där några vårdcentraler ska utveckla sätt att upptäcka och slussa vidare människor som är ofrivilligt ensamma till sociala aktiviteter och sammanhang. Arbetet ska självklart göras tillsammans med bådecivilsamhället och kommunerna.

Read more

I början av december besökte jag Ohio. Jag var där på en intressant studieresa med en svensk delegation av både fackliga ledare, myndighetsrepresentanter med flera för att lära mer om  ett av USAs främsta barnsjukhus. När jag var där ville jag passa på att ta reda på mer om abortdebatten i USA. Just Ohio är den delstat som för den kanske allra mest långtgående abortpolitiken. Här är mig berättelse, tidigare publicerad i Tidningen Nu:

Kampen om abortfrågan hårdnar i USA

Längs stängslet ringlar sig ett led av människor. Några bär skyltar, andra kors. Den som vill ta sig in i byggnaden måste tränga sig emellan folksamlingen. De som står här är aktivister i pro-life-rörelsen – det organiserade abortmotståndet – som lite tidigare under dagen samlats i den lokala kyrkan. Nu har de tillsammans vandrat den korta sträckan till Planned Parenthood, en abortklinik i Cincinnati, Ohio. De är tydliga med sitt budskap; Abort är fel och inte en del av sjukvården. Det är få som vågar och orkar gå in genom grinden till kliniken.

Abortmotståndare vid manifestation utanför abortklinik i Cincinnati.

Jag har smugit mig in ledet för att lyssna och försöka förstå varför frågan är så brännande här i Ohio. Men stämningen medger inga frågor. Genom högtalare strömmar böner och sånger, några knäpper sina händer och faller på knä framför stängslet. Andra står upp och fäster blicken på förbipasserande på gatan. En polisbil rullar sakta förbi.

Abortmotåndarna känner vinden i seglen. Abort är visserligen lagligt, men det finns en stark rörelse för att stoppa kvinnans fria val. Möjligheterna att göra abort har försämrats över tid i Ohio. Sedan 80-talet har antalet abortkliniker i delstaten minskat från drygt 50 till endast 12. Demonstrationer som denna hindrar kvinnor från att söka vård, inte bara i dag.

I Ohio har några av USAs strängaste abortregler drivits igenom. Lyckligtvis har de hittills blockerats av federala domstolar. Lokala politiker fortsätter dock oförtrutet sin kamp. Ohio är en av flera delstater som flera gånger försökt införa en lag mot aborter när fostrets hjärtljud kan uppfattas, the fetal heartbeat bill. Det betyder förbud mot aborter från ungefär den sjätte graviditetsveckan. Lagen har hittills blockerats på federal nivå, men samma förslag återkommer gång på gång, senast under förra året.

Rätten till abort har funnits i USA ungefär lika länge som i Sverige och har stärkt kvinnors hälsa och möjligheter att planera sitt barnafödande. Genom att försvåra för kvinnor att göra abort, exempelvis genom, inskränkingar i aborträtten eller sämre tillgång till vård genom längre resvägar eller eller höga kostnader är naturligtvis risken stor att kvinnor känner sig tvingade att göra aborter på egen hand, ibland med riktigt farliga metoder. Den risken bekräftas i en rapport från Bixby Center for Global Reproducitve Health vid University of California i San Francisco.

Fanatiska abortmotståndare jämställer abort med mord och menar att den kvinna som gör abort ska straffas med döden. Tidigare har främst kraven på straff riktats mot sjukvårdspersonal, men nu har siktet riktats direkt mot kvinnan. Förslaget i sig är ett enormt skuldbeläggande av kvinnor som väcker stark debatt i USA. Men abortmotståndarna driver på för att en sådan lagstiftning ska komma på plats både i Ohio och i flera andra delstater. Frågan har initierats genom ett tjugotal republikanska politiker i Ohio men ännu inte fått genomslag. En av de mest pådrivande personerna när det gäller att stoppa aborter är republikanen Candice Keller, säger i ett uttalande: ”The time for regulating evil and compromise is over. The time has come to abolish abortion in its entirety and recognize that each individual has the inviolable and inalienable right to life.”

Hon menar att det på tiden att aborter totalförbjuds. Hon har också jämfört Planned Parenthood, som är USAs största vårdgivare inom abortvård, med nazismen. Hon är en röst för stränga abortregler som driver frågan framåt med full kraft. Hon söker nu politiskt mandat att fortsätta driva frågan i Ohio vid årets val.

Under hösten 2019 kom ett nytt lagförslag upp på bordet i delstaten. Man vill tvinga läkare att implantera embryot i kvinnans livmoder vid utomkvedshavandeskap, ett livshotande tillstånd för kvinnan där det befruktade ägget som hamnat i äggledaren istället för i livmodern. Den läkare som bryter mot den nya lagen ska ställas inför rätta för ”abortmord”.  Gynekologer och obstretiker protesterar kraftigt mot detta och hävdar med bestämdhet att ett sådant ingrepp är dömt att misslyckas. Det är helt enkelt inte möjligt. ”I don’t believe I’m typing this again but, that’s impossible. We’ll all be going to jail”, skrev Ohio-gynekologen David Hackney i en tweet som fått stor spridning. Förslaget är kommer sannolikt inte att förverkligas men det visar att abortmotståndet bland folkvalda inte går att vifta bort. Tvärtom flyttar man fram positionerna kraftigt genom sina allt mer extrema förslag.

Här vid stängslet utanför abortkliniken är det religionen som används som främsta vapen i kampen mot aborter. Motståndarnas blotta närvaro med sina starka budskap är ett skuldbeläggande av kvinnor. Den hårda kampanjen är ett verkligt hot mot flickors och kvinnors hälsa och i förlängningen mot de barn som föds oönskade inte sällan i under svåra omständigheter med fattigdom och ohälsa. Det är lätt att förstå vilken enorm press som kvinnor som vill göra abort utsätts för. Demonstrationen präglas den här dagen av ett allvarligt lugn. Men abortmotståndare har gått betydligt längre i sin kamp. Sedan 90-talet har minst elva personer som arbetar med abortvård mördats. Redan på 70-talet bombades en abortklinik i Ohio och även på senare tid är det vanligt att kliniker vandaliserats och ibland beskrivs de mer extrema delarna av antiabortrörelsen som ”enfrågeterrorister”.

Det är inte enbart i Ohio som abortmotståndarna håller hög aktivitet. I flera delstater drivs allt tuffare lagförslag fram. I Alabama beslutade man att totalförbjuda aborter, vilket hittills har stoppats av federala domare. Frågan om kvinnans rätt till abort är på väg att förflyttas från politik till juridik. Högsta domstolen har redan behandlat några abortlagar, men hittills inte släppt fram de allra striktaste. Det är dock bara en tidsfråga innan saken måste ställas på sin spets.

I USA har man nu gått in i ett viktigt valår och demokraterna försöker samlas kring ett tydligt försvar av aborträtten. Nyligen har fler än 200 kongressledamöter ställt sig bakom ett krav på att högsta domstolen ska ompröva den gällande aborträtten i USA, vilket kritiserats hårt av flera demokrater och andra. Abortfrågan ser ut att bli en tydlig skiljelinje mellan demokrater och republikaner i många delstater inför valet, och allt fler av de demokratiska presidentkandidaterna presenterar sina förslag för att stärka rätten till lagliga, säkra aborter.

Hur stor frågan blir i årets valkampanjer återstår att se. Att strålkastaren riktats mot den värderingsladdade abortdebatten råder det inget tvivel om.

Read more

Idag besökte jag de nya lokalerna för närakuten i Sollentuna som i morgon, den 15/1, öppnar upp för patienter. 

På närakuten kan vuxna och barn få vård för bland annat buksmärtor, allergiska problem, sårskador och misstänkta frakturer.

Närakuten har öppet alla dagar 08-22 och det finns både provtagning och röntgen i direkt anslutning till mottagningen, vilket avlastar sjukhusens mottagningar.

Sollentuna sjukhus kommer framöver att, utöver närakuten, innehålla 210 vårdplatser varav 150 geriatrikplatser och specialiserad rehab. Genom ett särskilt fokus på äldre är förhoppningen att sjukhuset får en tydlig nisch och spetskompetens kring äldres sjukvård.

Närakuterna är en viktig del av länets akutsjukvård. Jag ser fram emot att komma tillbaka till Sollentuna när verksamheten är igång på riktigt. Härnäst öppnar närakut Hötorget, i februari.

 

 

Read more

Det är ett ansträngt läge i akutsjukvården. Sjukvårdens medarbetare gör fantastiska och viktiga insatser för att alla patienter ska få den vård de behöver. Den tuffa situationen förstärktes ytterligare under jul- och nyårshelgen, som alltid är en ansträngd period för vården. Medarbetarna behöver få sin välförtjänta ledighet, samtidigt som vården ska bemannas.

Planeringen inför helgerna görs under lång tid och bygger på erfarenheter från tidigare år. Inför den här jul- och nyårshelgen såg man till exempel för att jourläkarbilarna var igång dygnet runt och att sjukhusen hade fler öppna dagtidsplatser för akut sjuka. Under trettonhelgen brukar trycket i vården vara som högst, så även i år.

Läget i vården blev dessutom extra ansträngt på grund av stora och oförutsedda it- problem på Huddinge sjukhus som i sin tur ledde till att andra sjukhus, bl.a. SÖS, fick ta ett ännu större ansvar för regionens patienter. Situationen har nu förbättrats på Huddinge som åter igen tar emot patienter som vanligt. Enligt våra chefsläkare är läget i vården stabilt men ansträngt. Det pågår åtgärder för att säkra it-system och krisberedskapen bedöms vara god. Nu är också jul- och nyårsledigheterna över och vårdens kapacitets förbättras igen.

Vården är mitt i en omställning. En del i denna omställning innebär att akutsjukhusen, och framför allt Karolinska Universitetssjukhuset, får ett mer specialiserat vårduppdrag samtidigt som vården utanför akutsjukhusen – närakuter, primärvård och öppen specialistvård, byggs ut. Ett resultat av detta är att den tionde närakuten, Närakut Hötorget, öppnar under början av 2020.

Vår ambition är att rätt vård ska ges på rätt vårdnivå. Det gäller all form av vård, både den akuta vården och den planerade vården. Många patienter kan få snabbare och mer hjälp genom till exempel sjukvårdsrådgivning på telefon, på närakuten eller i den öppna specialistvården utanför sjukhus. Det innebär i sin tur att akutsjukhusen och deras medarbetare kan fokusera på de patienter som verkligen behöver det moderna akutsjukhusets stora resurser, kompetens och kapacitet.

Utöver den här omställningen går hela Sverige, inklusive Region Stockholm, in ett tufft ekonomiskt läge. Samtidigt som befolkningen ökar och blir äldre, saktar ekonomin in vilket påverkar sysselsättning och skattekraft. Politiken måste då göra tuffa och tydliga prioriteringar. Vi har också en kommunal kostnadsutjämning som slår hårt mot Region Stockholm där vi kommer behöva betala 3,2 miljarder kronor om året inom några år, utöver den miljard vi redan betalar. Det känns samtidigt viktigt att framhålla att vi inte har dragit ner på budgeten utan har tillskjutit stora belopp till hälso- och sjukvården varje år de senaste åren. Även i det ansträngda ekonomiska läget 2020 ökar hälso- och sjukvårdsnämndens budget med 1,6 miljarder. Men kostnadsnivån i akutsjukvården är större än så, och därför är det nödvändigt att minska kostnaderna. Sjukhusen gör en rad åtgärder för att komma i ekonomisk balans. Det är viktigt för att inte bygga upp stora underskott som skulle försätta sjukhusen i en än svårare situation.

Omställningen, som innebär att vård och patienter i allt högre grad får vård utanför akutsjukhusen i öppen specialistvård, eller kanske vård i det egna hemmet, måste dock också innebära en förflyttning av pengarna. Det bygger också på att personalen följer med när vårdtillfällen och resurser flyttar. Antalet besök och vårdtillfällen bedöms minska vid samtliga akutsjukhus då fler åtgärder kan göras vid samma besökstillfälle och när vård som inte behöver sjukhusens resurser flyttar till öppenvården närmare invånarna. Att vård flyttar innebär inte att den försvinner.

Patienternas behov av vård och patientsäkerheten kommer alltid prioriteras först. I regionen har vi fattar beslut om en sjukvårdsstruktur som bäst utnyttjar våra gemensamma resurser, men också överlåtit till beslutsfattare och ledning på respektive sjukhus att utforma den lokala organisationen och styrningen. Det är viktigt att vi nu tillsammans i regionen arbetar för att utveckla vården och säkerställer att invånarna får tillgång till den vård de behöver.

 

Read more

Några dagar in på det nya året och det nya decenniet. Och här sitter jag och funderar på nyårslöften, men jag har inga. I alla fall inga sådan som handlar om drastiska livsstilsförändringar. Jag är helt enkelt färdig med den typen av orimliga krav på mig själv som jag ägnat tidigare årsskiften åt. Däremot har jag lite visioner och önskningar för året och åren som ligger framför oss.

För det första vill jag ha fördjupning. Jag vill kunna mer och öka min förståelse för mina egna och andra människors synsätt och idéer. Därför ska jag läsa idéhistoria på halvfart och distans. Det blir kul, tror jag. Men också krävande. Jag har pluggat lite vid sidan om de senaste åren och det kräver en del planering och självdisciplin. Just det där med att faktiskt få saker gjorda i rimligt tid och på en tillräckligt – varken mer eller mindre – bra nivå är nog min bästa superkraft. Dock får det inte bli ett stort stressmoment som tar överhand, för mitt huvuduppdrag är förstås att vara regionråd. Jag ska ge studierna en ärlig chans.

I Regionpolitiken vill jag fortsätta genomföra den liberala politiken och den plattform som den styrande koalitionen enats om. Viktigast är att skapa goda förutsättningar för primärvården att utvecklas så att alla vi patienter kan ha en god vårdkontakt med vår husläkare och så att medarbetarna i primärvården vår bra arbetsförhållanden. Det kommer att krävas en hel del förändringar samtidigt som ekonomin är en stor utmaning för oss. Men med stegvisa reformer ska det gå. Jag tänker också fortsätta jobba med att utveckla politik för hälsa och spela in fler avsnitt av podden.

Jag vill också hänga med i den amerikanska valrörelsen, för jag tycker det är så intressant hur politiken formas där, hur kandidaterna presenteras sig själva och sina program, hur själva kampanjandet går till och så vidare. Jag tänkte särskilt hålla ögonen på abortfrågan som just nu är het. Om jag får drömma lite så vore det att åka till USA några dagar i höst och verkligen vara med i valkampanjen. Jag hade lyckan att vara på plats för fyra år sedan och det var ofantligt intressant, även om själva valnatten blev en rysare.

Viktigast av allt under året blir förstås att måna om mina barn och deras tillvaro och utveckling. Vi vill göra fler saker tillsammans och därför ska vi försöka planera fler gemensamma aktiviteter på helgerna. Att vara tillsammans med familjen är återhämtning för mig.

Slutligen skulle jag så innerligt gärna vilja lära mig dyka. Ska försöka hinna ta dykarcertifikat i år.

Ja, så ser planerna för året ut. Det blir bra!

Read more

Jag har en framtidsglad syn på livet. Det finns så många möjligheter framför oss. Framtiden är något att se fram emot. Den är ljus, om vi väljer att forma den så.

A liberal is a man or a woman or a child who looks forward to a better day, a more tranquil night, and a bright infinite future.

Leonard Bernstein

Jag har stor tilltro till mänsklighetens förmåga. Genom historien har vi gång på gång varit kapabla att hitta lösningar på stora problem, att samla oss för att utveckla nya metoder och tekniker för att göra livet på jorden allt bättre för allt fler.

Nyligen besökte jag kommunism-museet i Prag. En viktig påminnelse om den förtryckarregim som höll så många europeer som fångar i sina egna länder. Vår långa historia är kantad av konflikter och tragedier. Skamliga förbrytelser mot mänskligheten har drabbat många och förlusterna har varit ofattbart stora. Men andra har slagits för friheten och segrat gång på gång.

Vi ska fortsätta att sträva framåt. Gott nytt år!

 

Read more

Ett av de tuffaste åren i mitt liv går mot sitt slut. Dags att sammanfatta 2019 och vända blicken framåt. Året började med sorg då min pappa gick bort hastigt i cancer av värsta sortens plågsamma slag, om man nu ens kan gradera dödliga sjukdomars elände. Lungcancer. Om han bara kommit iväg till läkaren tidigare, har jag tänkt många gånger. Men sån varit inte min pappa. Han väntade till han inte längre kunde skriva bokstäverna i rätt ruta när han löste korsord, och inte heller riktigt kunde hålla balansen här han gick. Vid det laget var hjärna redan fullproppad med metastaser. Jag höll hans hand när han dog.

Det fina som hände i samband med hans död var att hans goda vänner, som jag inte kände men hört talas om, visade sig vara ett riktigt härligt gäng som både hjälpte pappa med mycket praktiskt, besökte honom på sjukhuset och dessutom visade oss barn stor omtanke.  Det är jag tacksam för.

Men året fortsatte med tyngd. Farfar, som nog inte hade tänkt att han skulle överleva pappa, dog också. Med honom blev det ett fint avsked i Vaxholm.

Det politiska året har varit både intressant och ansträngande. Januariavtalet var jag med om att driva fram, som aktiv i Liberalerna partiledning och partistyrelse. Det blev väldigt många möten och väldigt långa diskussioner. Själv kände jag mig inte så vidare entusiastisk inför att Liberalerna skulle ingå i ett sådant samarbete. Jag befarade att det skulle bli svårt att hitta en roll i detta. Därtill tycke jag det är något av en halvmesyr att vara stödparti till regeringen i budgetfrågor och sådant som är knutet till januariavtalet. En intressant del av processen var när vi i Liberalernas partistyrelse bjöd in både Stefan Löfven och Ulf Kristersson för att diskutera vårt svåra vägval. Det var två ledare som både gärna ville ha makten, men med rätt olika bild av hur det parlamentariska läget borde hanteras. Det var tydligt att vilket val vi i Liberalerna än skulle göra så skulle det bli svårt.

Jag önskade istället att Liberalerna skulle ta plats i regeringen och kräva tunga ministerposter från vilka politik kan både formas och förverligas. Det skulle ge mer kraft åt partiet att rikta sin energi åt att genomdriva liberala reformer i regeringsställning, än att driva på från sidan genom arbetet i riksdagen och förhandlingar med regeringspartierna. Det var dock uppenbart att jag var i minoritet och då ansåg jag att Januariavtalet det näst bästa. Att släppa fram en regering beroende av SD skulle jag aldrig någonsin kunna medverka till. Dessutom är innehållet i Januariavtalet en lång lista med viktiga liberala reformer som jag är stolt över att vi är med och genomför.

I maj fick vi skicka Karin Karlsbro till Bryssel som vår liberala parlamentariker. Det är nog en av årets höjdpunkter.

I Region Stockholm fortsätter arbetet för att reformera hälso- och sjukvården med fler viktiga förändringar. Dels har vi antagit en ny primärvårdsstrategi. Och vi gör en hel del för att modernisera och utveckla vården med digitala verktyg och tjänster. Södertälje sjukhus har fått en ny vårdbyggnad och på Danderyd har vi invigt den nya akutvårdsbyggnaden – vilket lyft! Dessutom har vi skapat många nya vårdplatser inom psykiatrin vid Nacka sjukhus med mera.

I november hade vi landsmöte och jag petades som styrelseledamot. Jag kan förstå varför, jag har ju inte precis legat lågt i de interna diskussionerna. Först blev jag besviken. Men rätt snart började jag känna mig befriad. Nu kan jag ägna all den tid som jag lagt på styrelsearbetet och allt som till det hör åt att bidra i den socialliberala opinionsbildningen och idédiskussion på de sätt jag känner för. Precis vad jag kommer att göra får visa sig framöver.

Nu är vi framme vid årets sista dagar. Och det år som började så tungt har vänts till glädje. Jag känner mig stark och fri. Barnen har det bra. Och därmed är allt som det ska. Jag har det det dessutom roligt på jobbet och har  lanserat min egen podd där jag pratar med intressanta personer om olika ämnen som på ett eller annat sätt handlar om hälsa. Det känns både kreativt, roligt och inte så lite pirrigt.

För att riktigt avsluta året på topp har jag rest till Prag för att njuta av den fantastiskt  vackra staden, dess kultur, caféer, långa promenader och tid för läsning och samtal med maken som är mitt resesällskap. Snart vänder vi hem igen för att fira nyårsafton med våra barn. Sedan är det nya året här. Det ser jag fram emot. Gott slut!

 

Read more