Sjukvård & hälsa

I helgen var läget mycket ansträngt på SÖS akutmottagning och sjukhuset var tvunget att gå upp i stabsläge. Stabsläget innebär att en särskild sjukvårdsledning håller sig underrättad om läget, vidtar nödvändiga åtgärder och följer händelseutvecklingen.
Sjukhusledningen pekar på flera olika faktorer som orsaker till det ansträngda läget – bland annat infektionsläge och svårigheter att få patienter som skulle vidare till geriatrik (äldresjukvård) att få plats där. Detta i sin tur har inneburit brist på vårdplatser. Sedan igår är sjukhuset åter i normalläge.

Nu är det mycket viktigt att reda ut hur det kunde bli som det blev på Södersjukhuset. Det fanns nämligen gott om lediga platser i geriatriken på bland annat Huddinge sjukhus och på Sabbatsbergsgeriatriken vilket gör det svårt att förstå varför Södersjukhuset inte nyttjade den möjligheten.

Södersjukhuset bedriver en på många sätt utmärkt vård och nya, fina lokaler med vårdavdelningar har nyligen tagits i bruk. Under våren flyttar också akutmottagningen ifrån sina gamla, slitna lokaler till nya, toppmoderna som ger bättre förutsättningar för akuten att bedriva god vård. Sjukhuset arbetar också för att öppna fler vårdplatser.

Det vi på regionnivå gör åt situationen i vården fortsätter enligt tidigare. Resurserna till vården krymper inte utan ökar, även i år med det ansträngda budgetläget till följd av en sviktande konjunktur och kraftigt höjd utjämningsskatt. Även sjukhusen får mer pengar.

På kort sikt gör vi bland annat följande:

🔵 Sjukhusen öppnar fler vårdplatser.

🔵 Vi öppnar fler vårdplatser i geriatrik (specialiserad äldresjukvård) i Vårberg och Sollentuna (där även palliativa platser och specialiserad rehabilitering startar med nya platser). Viktigt för sköra och multisjuka äldre med stora vårdbehov.

🔵 Fler platser i avancerad sjukvård i hemmet (ASiH). Viktigt för ibland några av de svårast sjuka med störst vårdbehov.

🔵 Nya arbetssätt med mer dagvård som minskar behovet av nattarbete samtidigt som partierna få sova hemma (för dem som mår väl av det).

🔵 Helt ny akutmottagning SÖS öppnar i maj (S:t Görans ny sedan 2016 och Danderyds sedan i höstas).

🔵 Tre nya närakuter i januari och februari: Norrtälje, Sollentuna (flyttad från Löwenströmska – nu med större kapacitet) och Hötorget.

🔵 Granskning av patientsäkerheten.

På längre sikt (nu till 2025) bland annat:

🔵 Omställning av vården till allt mer öppenvård.

🔵 Primärvårdsreform med fast husläkare mm.

🔵 Digitalisering med nytt journalsystem och nya invånartjänster.

🔵 Vässade vårdval för att styra mot hälsa och kostnadseffektivitet

🔵 Planerar för ytterligare närakuter.

🔵 Utbildning av fler specialistläkare, ffa inom allmänmedicin, och specialistsjuksköterskor.

🔵 Starkare kvalitetsstyrning och -uppföljning.

🔵 Förebyggande och hälsofrämjande arbete utvecklas.

Read more

I början av mars öppnar en ny ÖNH-mottagning och dagkirurgi för barn och vuxna i Danderyd. Mottagningen, som enbart tar emot via remiss, ska drivas av Karolinska Universitetssjukhuset i samarbete med Danderyds Sjukhus. Den kompletterar nuvarande mottagningar i Solna och Huddinge med en bättre tillgänglighet i norra länet. Samtidigt säkras utbildningen av nya specialister, distriktsläkare och sjuksköterskor i öron-, näs- och halssjukvård.

Alla stockholmare i hela länet ska ha trygg tillgång till öron-, näs- och halssjukvård– och då måste vårdgivarna kunna erbjuda både avancerad och basal sjukvård. En ny ÖNH-mottagning i Danderyd förbättrar tillgängligheten för ÖNH-patienter i norra delarna av länet som i dag måste åka till Karolinska i Solna eller Huddinge för specialistvård. Samtidigt får vi bättre möjligheter för både blivande specialister, och för husläkare och sjuksköterskor som också möter ÖNH-patienter på vårdcentralerna. Den nya mottagningen kommer att ha ca 11 000 patientbesök och utföra ca 3 000 operationer per år vilket motsvarar storleken på en ÖNH-verksamhet i en mellanstor stad i landet.

Utbildningsbehovet av nya specialister i öron-, näs- och halssjukvård bedöms motsvara 4 ST-tjänster per år. Husläkare och sjuksköterskor behöver också fortbildning, då många patienter med ÖNH-problem tas om hand på vårdcentralerna. När den basala ÖNH-vården flyttat ut från de stora sjukhusen behöver utbildningsbehovet tillgodoses på ett nytt sätt.

Den nya mottagningen blir ett välkommet tillskott till vården på Danderyd sjukhus.

Read more

Nu finns ett nytt avsnitt av min podd att lyssna på där roddar finns. Jag är så glad att Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro är min gäst. Vårt samtal handlar om kvinnors hälsa och framförallt aborträtten, som hotas i flera länder och även börjat ifrågasättas i vårt land. Det är dags att vakna och ta strid för kvinnors frihet. Sineva berättar personligt om hur frågan följt henne genom yrkeslivet men också skapat lite spänningar vid lunchbordet hemma.

Lyssna gärna här, eller där poddar finns. Och berätta gärna vad du tycker och tänker!

 

Read more

Idag hade jag den stora glädjen att inviga den nya närakuten i City: Närakut Hötorget. Det är den 11:e närakuten i Stockholmsregionen. Ett välbehövligt tillskott i vården! På onsdag slås portarna upp för patienterna. På bilden ser ni akutrummet som håller på att färdigställas inför att portarna slås upp för patienterna på onsdag.

Vår region är en av de snabbast växande i Europa, med det följer utmaningar. Vi både bygger ut och ställer om till framtidens hälso- och sjukvård. I den omställningen fyller närakuter en viktig roll. Vi måste vara duktiga på att vägleda patienterna rätt. För de allra flesta är vårdcentralen rätt ställe att söka vård på. När vi är allvarligt sjuka eller skadade så är det förstås de stora akutmottagningarna som gäller. Men om vi har akuta behov som inte kräver akutsjukhusens resurser, är det till närakuten vi ska vända oss. Här kan vuxna och barn i alla åldrar få hjälp med akuta sjukdomar och olycksfall som inte är livshotande. Till exempel misstänkta frakturer, sårskador med mera.

Jag tror ingen missat diskussionen om stor belastning på akutmottagningarna. Närakutererna är ett sätt att minska trycket. Och vi har sett att de första närakuterna avlastat akutsjukhusen kraftigt. Närakut Hötorget kommer också att avlasta akutsjukhusen, kanske framförallt i innerstan Capio S:t Göran och Södersjukhuset.

Kändes roligt att få tala på invigningen.

Den nya närakuten är tänkt att framförallt hjälpa patienter i närområdet Östermalm, Norrmalm, Vasastaden och Kungsholmen. Verksamheten kommer också att ha ett nära samarbete med Capio S:t Göran. Men Stockholmarna rör på sig, det vet vi, så den här närakuten är viktig för hela vårt län.

Vi ser idag att närakuterna är en uppskattad vårdform. Besöken vid närakuter fortsätter att öka och nu genomförs cirka 300 000 besök/år vid närakuterna. Det är Cityakuten som kommer att driva den nya akutmottagningen som räknar med cirka 34000 besök per år.

Read more

Idag på internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning vill jag lyfta denna livsviktiga fråga. Varje år könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor världen över. Många traumatiseras livet ut, andra överlever inte övergreppet.

Könsstympningen måste stoppas med rätt metoder:

– Mer klarspråk till föräldrar och andra vuxna kring barnen i riskzonen kring könsstympning som ett allvarligt brott som vi aldrig accepterar.

– Tydligt besked till flickorna att detta inte är något de ska funna sig i och därför bör de söka hjälp. Här har skolan, fritidsverksamheter och annat en central roll.

– Såväl polis som socialtjänst behöver utveckla sitt arbete mot dessa övergrepp.

– Skolhälsovården skaffa sig kunskaper och genomtänkta metoder för att förebygga könsstympning.

 

Jag är mycket stolt över Amel-mottagningen på Södersjukhuset där kvinnor som utsatts för könsstympning hjälp. Mottagningen är unik i landet och gör fantastiska insatser. Här kan ni läsa mer.

Vi måste tala högt om könsstympning och fortsätta ta problematiken på allra störa allvar.

Read more

Att vara beroende är motsatsen till frihet och ett stort hot mot hälsan. När någon blir sjuk i beroende drabbas även de som står dem nära. Därför är det otroligt viktigt att beroendevården fungerar som den ska och ständigt utvecklas. Beroendecentrum Stockholm är en viktig del i detta och gör dagligen ett viktigt jobb. De satsar stort på att öka tillgängligheten i sitt behandlingsutbud. Förra året öppnades egenanmälan till behandling via nätet för alkoholmissbruk. Och för någon vecka sedan även för cannabisanvändning och spel om pengar.

Genom egenanmälan till behandling via nätet ökar tillgängligheten och fler som tidigare stått utanför vården får en enklare väg in. Tjänsten välkomnar dessutom alla i Sverige, ett stort plus.

Sänkta trösklar för att söka hjälp räddar liv. Det är ett ständigt pågående arbete. För den som känner sig osäker på att söka vård, men ändå vill ha stöd eller rådgivning, finns andra alternativ som är anonyma.

Droghjälpen är ett exempel, som också drivs av Beroendecentrum Stockholm men som en anonym stödtjänst istället för behandling.  Motsvarande tjänster för alkohol är Alkoholhjälpen, som erbjuder webbaserat stöd, och Alkohollinjen, som ger stöd via telefon. När det gäller spel om pengar finns stödtjänsten Stödlinjen, som drivs av Centrum för psykiatriforskning. Det finns även stöd att få för den som önskar sluta röka eller snusa, hos Sluta-röka-linjen. Här finns mer att läsa.

Read more

Jag blev glad av nyheten att S:t Görans sjukhus rakas som bästa mindre sjukhus i landet av dagens medicin. Men samtidigt är jag bekymrad över läget i akutsjukvården i regionen. Läget på akutmottagningarna är svårt och medarbetare beskriver att det alltid är ett stort tryck, och i bland är rent förskräckligt. Den bilden bekräftas också i de rapporter som jag får av våra tjänstemän. Många patienter hör också av sig och vittnar om vilka fantastiska insatser läkare, sjuksköterskor och andra gör i det tuffa läget.

Vi behöver inte bara lösa en kris på Södersjukhusets akutmottagning. Vi måste bygga en hållbar sjukvård som möter invånarnas behov i ett läge när vårdbehoven ökar mer än resurserna. Därför är jag angelägen om att göra den omställning som behövs, med bland annat en starkare primärvård, en sammanhållen vård för äldre och en väl fungerande akutsjukvård.

Utgångspunkten måste självklart vara att prioritera dem som har störst behov, ofta är det sköra äldre patienter. Omställningen som vi nu gör i Region Stockholm handlar, som jag beskrivit tidigare, om en vård som är närmre patienterna i vardagen, genom utbyggnad av bland annat primärvården. Detta innebär inte att alla kommer kunna vårdas där – de allra svårast sjuka kommer fortsatt få vård på våra akutsjukhus, och i geriatriken – äldresjukvården – som vi bygger ut kraftigt. Utbyggnaden av fler närakuter handlar om att sjukhusen ska kunna fokusera på de svårast sjuka, därför är det bra om de som inte har så stora vårdbehov kan få hjälp där istället.

Ett av de största problemen är bristen på vårdplatser på våra sjukhus, det tror jag alla är överens om. Det i sin tur leder till att människor får vänta allt för länge på akuten innan de kommer vidare till vård på sjukhuset. Därför gör sjukhusen stora ansträngningar för att rekrytera sjuksköterskor och öppna fler vårdplatser.

Många säger till mig att vi måste skjuta till mer pengar. Jag önskar att det vore möjligt, Jag ser som min uppgift att underlätta och förbättra vården utifrån de förutsättningar vi har. Men vi använder de resurser vi har och kan inte skjuta till pengar som inte finns. Inbromsning i skatteintäkterna och den höjda kostnadsutjämningen slår hårt mot Stockholm. Jag är glad att staten nu skjuter till lite mer medel som minskar behoven av ytterligare snabba besparingar. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning, men otillräckligt. Vi i regionerna och staten måste tillsammans ta ansvar för att ge vården rätt förutsättningar – att både tillvarata de medicinska framstegens möjligheter, och möta de ökande vårdbehoven hos en åldrande befolkning.

 

Read more

Nättjänster i vården är på många sätt en väldigt positivt. många digitala tjänster underlättar livet för patienter och driver vårdutvecklingen framåt. Numera börjar ett bra ramverk för att säkerställa en hållbar utveckling komma på plats och många traditionella vårdgivare erbjuder idag väldigt uppskattade tjänster. Det är utmärkt!

Men på senare tid har jag blivit uppmärksammad på en högst tveksam företeelse. Apotek som uppmanar sina kunder att förnya recept via nätläkartjänster istället för genom den egna, vanliga läkarkontakten. Det ger en merkostnad för skattebetalarna helt i onödan. När det statliga Apoteket blivit ägare till Doktor24 och hänvisar sina kunder dit tycker jag att det gått för långt. Här måste branschen ta ansvar för en etisk diskussion och självreglering.

Ett nätläkarbesök ersätts med 500 kronor av regionen. Förnyelse av recept på telefon eller via nätet utan fysiskt besök, när patienten vänder sig till den vårdgivare som skrivit ut originalreceptet, ger ingen extrakostnad för regionen. Därför skrev jag idag ett mail till socialminister Lena Hallengren för att uppmana henne att ta tag i frågan.

Regeringen har en del att förklara om hur deras statliga bolag Apoteket agerar. Pengarna för onödiga nätläkarkontakter skulle göra bättre nytta i den ordinarie vården. Dessutom undermineras hela grundtanken för en stark primärvård med kontinuitet och fast läkarkontakt, som också regeringen står bakom och som vi kommit överens om i Januariavtalet.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har nyligen beslutat om regler för marknadsföring av nätläkare, och andra vårdgivare. Apoteks- och nätläkarbranschen bör dessutom själva ta initiativ till ett eget etiskt regelverk – för att undvika nya krav på lagreglering.

Nätläkare utgör ett bra komplement i vissa situationer och är framför allt en stark drivkraft för att vanliga vårdcentraler också ska finnas på nätet. Men kostsamma och onödiga nätläkarbesök är inget som Apoteket bör uppmuntra till. Vi har infört en digital vårdgaranti och man ska kunna kontakta sin egen privata eller offentliga husläkare och vårdcentral också digitalt, t ex via videobesök. Och receptförnyelse sker alltså enkelt via telefon eller e-tjänsten på 1177.

Dagens Medicin skriver om frågan.

Bilderna tog min medarbetare Sigrid igår på ett Apotek i Stockholm:

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more

Hjärna tillsammans arbetar för att stödja människor som drabbas av en förvärvad hjärnskada. Idag samlades många engagerade personer för ett diskutera sina insatser. Och jag bjöds in för att tala om ett ämne som engagerar mig – ofrivillig ensamhet.

Jag ville gärna inleda med att tacka alla deltagare för deras engagemang och för att de gör verklig skillnad för människor. Sedan sa jag ungefär här:

Egen tid, glada singellivet få vara ifred. Ensamhet kan verkligen vara positivt. Om man väljer den själv. Men den påtvingande ensamheten däremot, den är förödande för många. Ensamma människor som lider av brist på sociala kontakter hör till vår tids glömda Sverige, som den gamla nobelpristagaren och folkpartiledaren Bertil Ohlin kallade de människor i Sverige som inte riktigt syns och har en stark röst som talar för dem. 

Detta är allvarligt. Isolering tillhör ju de värsta straff en människa kan dömas till. Det är torftigt att tvingas leva ensam mot sin vilja. Och ofrivillig ensamhet bryter ned oss, gör oss sjuka.

Ensamhet kan definieras som gapet mellan de sociala relationer en människa har också hur hon skulle vilja att de är. Det är en subjektiv upplevelse som den enskilda själv måste få definiera.

Karlfelds Jag är en sjungandes röst, fångar det väl:

Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter, 
där intet öra hör, där intet eko bor.
Jag är ett irrande bloss över sjön i svarta nätter, en nyckfull eld, som slocknar snart i mörkret: hos min mor

Känslan av ensamhet leder med tiden till kännbara fysiska konsekvenser. Olika studier visar att ofrivillig ensamhet skadar oss lika mycket som rökning och fetma. Ensamma söker oftare sjukvård, dör oftare i förtid, blir deprimerade, får svårare att försvara sig mot infektioner och blir känsligare mot smärta.

Vi måste byta ensamheten mot gemenskap.

Orsakerna till ofrivillig ensamhet kan vara flera. Och den kan drabba oss hårt. Ofta händr det i livets sikften. Man skiljer sig. Abetslivet tar slut och man känner sig kanske inte längre behövd ellerupplever att man inte längre är en del av samhället därför att man förlorat den sociala bas somarbetslivet ger. Att anhöriga och vänner gått bort och att man inte förmår bygga upp nya relationer.

Ytterligare något som kan rubba den sociala basen och bidra till social isolering är ju det som ni möter dagligen. När personer drabbats av en förvärvad hjärnskada kan det också innebära att man får svårare att delta i arbetslivet och det sociala livet full ut, vilket i sin tur leder till att man riskerar att hamna i social isolering. Då finns ni där, som en mötesplats och ett forum där man kan bytaerfarenheter och kunskap, för att på så sätt ge bästa möjliga stöd till personerna som drabbats, derasanhöriga och personalen.

Vi kan inte lagstifta om goda och nära relationer, om vänlighet och ögonkontakt. Men genom politiska initiativ kan vi underlätta gemenskap och motverka isolering. Det är dags att bryta den ofrivilliga ensamheten.

Jag reste till London för inspiration. I England har man tagit sig an utmaningen med den ofrivilliga ensamheten. Parlamentarikern Joe Cox toge ett initiativ i parlamentet som fått stor betydelse. Cox själv mörades brutalt i ett attentat 2016.

Men hennes vilja att bryta isoleringen för fler delas idag av många och dåvarande premiärministern Theresa May tillsatte en minister med ansvar för ensamhetsfrågorna tillsattes och en strategi började formuleras. Nästan alla departement har involverats, för ensamhet är inte en fråga för äldreomsorgen eller för sjukvården, det är ett mycket bredare ansvar än så. Kultur- och föreningsliv, idrottsrörelsen, kommunikationer, näringsliv, socialtjänst, stadsbyggnad… alla behöver hjälpas åt för att skapa bästa förutsättningarna för mänsklig gemenskap.

I London träffade jag Jean Anslow, som levt ett långt och mycket ensamt liv. Hon var en av många ofrivilligt ensamma i stadsdelen Hackney i södra London. Vändpunkten kom när hennes husläkare såg hur dåligt hon mådde och föreslog att hon skulle vända sig till S:t Joseph’s Hospice. Nu går hon dit nästan varje dag och har själv blivit en av volontärerna – en Compassionate Neigbour som hjälper andra att bryta isoleringen. Det är ett exempel på hur frivilligengagemanget växer i London. Och Jean Anslows visar på vikten av att vård, omsorg och civilsamhälle kan hjälpas åt att göra gott för individen.

Vi behöver öka kunskapen och undersöka djupare hur ensamheten i Sverige ser ut. Socialstyrelsen undersöker redan idag hur t.ex. äldre med äldreomsorg upplever sin situation. Men vi behöver också öka kunskapen om andra gruppers situation och insikter om när risken för ensamhetsproblematik utgör en särskilt stor risk.

Problemet med ofrivillig ensamhet måste mötas ur många olika perspektiv. Jag vill se en nationell strategi som inkluderar många olika samhällssektorer som vård och omsorg, stadsplanering, transporter, kultur, civilsamhälle, näringsliv och så vidare. Målet ska vara att minska risken för ständig ensamhet i människors liv, utveckla evidensbaserade metoder och skapa ett gemensamt engagemang i samhället mot social isolering.

Civilsamhället har dessutom en dubbel roll att fylla. Både för att engagera människor ivolontärarbete och föreningsliv men också för att stötta utsatta människor med sällskap, aktiviteter och sammanhang som bryter den sociala isoleringen. Från politiskt håll behöver vi stötta och skapa goda villkor som civilsamhället och föreningslivet kan verka under. Vi behöver också skapa förutsättningar för att civilsamhället ska kunna arbeta mer tillsammans och närmare bl.a. vården ochomsorgen.

När vi pratar om ensamhetsproblematik finns det en grupp som jag särskilt vill lyfta fram och det är alla vardagens hjältar som vårdar sina anhöriga. 8 av 10 anhörigvårdare känner sig ensamma även i tvåsamheten. De drar ofta ett enormt lass och är en förutsättning för att många människor med sjukdom och eller funktionsvariationer ska ha ett fungerande liv, men de gör det ofta till priset av sin egna sociala utsatthet och isolering. Kommunerna och vården behöver se de anhöriga och skapa möjligheter till avlastning. Och samtidigt har jag och säkert många av er på nära håll sett hur svårt det kan vara att ta emot hjälpen som finns när man till varje pris vill stå vid sin nära och käras sida. 

I regionen arbetar vi just nu med att stärka vårdcentralernas roll och förmåga att uppmärksamma och stötta människor som lever i ofrivillig ensamhet. Under året startar ett pilotprojekt där några vårdcentraler ska utveckla sätt att upptäcka och slussa vidare människor som är ofrivilligt ensamma till sociala aktiviteter och sammanhang. Arbetet ska självklart göras tillsammans med bådecivilsamhället och kommunerna.

Read more

I början av december besökte jag Ohio. Jag var där på en intressant studieresa med en svensk delegation av både fackliga ledare, myndighetsrepresentanter med flera för att lära mer om  ett av USAs främsta barnsjukhus. När jag var där ville jag passa på att ta reda på mer om abortdebatten i USA. Just Ohio är den delstat som för den kanske allra mest långtgående abortpolitiken. Här är mig berättelse, tidigare publicerad i Tidningen Nu:

Kampen om abortfrågan hårdnar i USA

Längs stängslet ringlar sig ett led av människor. Några bär skyltar, andra kors. Den som vill ta sig in i byggnaden måste tränga sig emellan folksamlingen. De som står här är aktivister i pro-life-rörelsen – det organiserade abortmotståndet – som lite tidigare under dagen samlats i den lokala kyrkan. Nu har de tillsammans vandrat den korta sträckan till Planned Parenthood, en abortklinik i Cincinnati, Ohio. De är tydliga med sitt budskap; Abort är fel och inte en del av sjukvården. Det är få som vågar och orkar gå in genom grinden till kliniken.

Abortmotståndare vid manifestation utanför abortklinik i Cincinnati.

Jag har smugit mig in ledet för att lyssna och försöka förstå varför frågan är så brännande här i Ohio. Men stämningen medger inga frågor. Genom högtalare strömmar böner och sånger, några knäpper sina händer och faller på knä framför stängslet. Andra står upp och fäster blicken på förbipasserande på gatan. En polisbil rullar sakta förbi.

Abortmotåndarna känner vinden i seglen. Abort är visserligen lagligt, men det finns en stark rörelse för att stoppa kvinnans fria val. Möjligheterna att göra abort har försämrats över tid i Ohio. Sedan 80-talet har antalet abortkliniker i delstaten minskat från drygt 50 till endast 12. Demonstrationer som denna hindrar kvinnor från att söka vård, inte bara i dag.

I Ohio har några av USAs strängaste abortregler drivits igenom. Lyckligtvis har de hittills blockerats av federala domstolar. Lokala politiker fortsätter dock oförtrutet sin kamp. Ohio är en av flera delstater som flera gånger försökt införa en lag mot aborter när fostrets hjärtljud kan uppfattas, the fetal heartbeat bill. Det betyder förbud mot aborter från ungefär den sjätte graviditetsveckan. Lagen har hittills blockerats på federal nivå, men samma förslag återkommer gång på gång, senast under förra året.

Rätten till abort har funnits i USA ungefär lika länge som i Sverige och har stärkt kvinnors hälsa och möjligheter att planera sitt barnafödande. Genom att försvåra för kvinnor att göra abort, exempelvis genom, inskränkingar i aborträtten eller sämre tillgång till vård genom längre resvägar eller eller höga kostnader är naturligtvis risken stor att kvinnor känner sig tvingade att göra aborter på egen hand, ibland med riktigt farliga metoder. Den risken bekräftas i en rapport från Bixby Center for Global Reproducitve Health vid University of California i San Francisco.

Fanatiska abortmotståndare jämställer abort med mord och menar att den kvinna som gör abort ska straffas med döden. Tidigare har främst kraven på straff riktats mot sjukvårdspersonal, men nu har siktet riktats direkt mot kvinnan. Förslaget i sig är ett enormt skuldbeläggande av kvinnor som väcker stark debatt i USA. Men abortmotståndarna driver på för att en sådan lagstiftning ska komma på plats både i Ohio och i flera andra delstater. Frågan har initierats genom ett tjugotal republikanska politiker i Ohio men ännu inte fått genomslag. En av de mest pådrivande personerna när det gäller att stoppa aborter är republikanen Candice Keller, säger i ett uttalande: ”The time for regulating evil and compromise is over. The time has come to abolish abortion in its entirety and recognize that each individual has the inviolable and inalienable right to life.”

Hon menar att det på tiden att aborter totalförbjuds. Hon har också jämfört Planned Parenthood, som är USAs största vårdgivare inom abortvård, med nazismen. Hon är en röst för stränga abortregler som driver frågan framåt med full kraft. Hon söker nu politiskt mandat att fortsätta driva frågan i Ohio vid årets val.

Under hösten 2019 kom ett nytt lagförslag upp på bordet i delstaten. Man vill tvinga läkare att implantera embryot i kvinnans livmoder vid utomkvedshavandeskap, ett livshotande tillstånd för kvinnan där det befruktade ägget som hamnat i äggledaren istället för i livmodern. Den läkare som bryter mot den nya lagen ska ställas inför rätta för ”abortmord”.  Gynekologer och obstretiker protesterar kraftigt mot detta och hävdar med bestämdhet att ett sådant ingrepp är dömt att misslyckas. Det är helt enkelt inte möjligt. ”I don’t believe I’m typing this again but, that’s impossible. We’ll all be going to jail”, skrev Ohio-gynekologen David Hackney i en tweet som fått stor spridning. Förslaget är kommer sannolikt inte att förverkligas men det visar att abortmotståndet bland folkvalda inte går att vifta bort. Tvärtom flyttar man fram positionerna kraftigt genom sina allt mer extrema förslag.

Här vid stängslet utanför abortkliniken är det religionen som används som främsta vapen i kampen mot aborter. Motståndarnas blotta närvaro med sina starka budskap är ett skuldbeläggande av kvinnor. Den hårda kampanjen är ett verkligt hot mot flickors och kvinnors hälsa och i förlängningen mot de barn som föds oönskade inte sällan i under svåra omständigheter med fattigdom och ohälsa. Det är lätt att förstå vilken enorm press som kvinnor som vill göra abort utsätts för. Demonstrationen präglas den här dagen av ett allvarligt lugn. Men abortmotståndare har gått betydligt längre i sin kamp. Sedan 90-talet har minst elva personer som arbetar med abortvård mördats. Redan på 70-talet bombades en abortklinik i Ohio och även på senare tid är det vanligt att kliniker vandaliserats och ibland beskrivs de mer extrema delarna av antiabortrörelsen som ”enfrågeterrorister”.

Det är inte enbart i Ohio som abortmotståndarna håller hög aktivitet. I flera delstater drivs allt tuffare lagförslag fram. I Alabama beslutade man att totalförbjuda aborter, vilket hittills har stoppats av federala domare. Frågan om kvinnans rätt till abort är på väg att förflyttas från politik till juridik. Högsta domstolen har redan behandlat några abortlagar, men hittills inte släppt fram de allra striktaste. Det är dock bara en tidsfråga innan saken måste ställas på sin spets.

I USA har man nu gått in i ett viktigt valår och demokraterna försöker samlas kring ett tydligt försvar av aborträtten. Nyligen har fler än 200 kongressledamöter ställt sig bakom ett krav på att högsta domstolen ska ompröva den gällande aborträtten i USA, vilket kritiserats hårt av flera demokrater och andra. Abortfrågan ser ut att bli en tydlig skiljelinje mellan demokrater och republikaner i många delstater inför valet, och allt fler av de demokratiska presidentkandidaterna presenterar sina förslag för att stärka rätten till lagliga, säkra aborter.

Hur stor frågan blir i årets valkampanjer återstår att se. Att strålkastaren riktats mot den värderingsladdade abortdebatten råder det inget tvivel om.

Read more