Ett fint återseende

Sociala medier är på många sätt fantastiska. Genom Facebook har jag återknutit kontakten med en vän som jag inte sett på 20 år. Hon bjöd in mig att besöka hennes jobb på Spinalis och igår åkte jag dit.

Det blev ett kärt återseende. Hon såg ut precis som förr. Men förstås har mycket hänt sedan vi sist sågs. Vi har båda fått två barn, till exempel, och vi har båda lämnat Dalarna för Stockholm. Erika trillade av en häst i mitten av 90-talet och sitter numera i rullstol. Och så jobbar hon alltså på Spinalis där hon ansvarar för stiftelsens utvecklingsprojekt.

Förutom att det var så roligt att se henne igen så var det verkligen kul att se vilken fin verksamhet som bedrivs för ryggmärgsskadade. Att leva ett gott liv och träna upp sina förmågor för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt är förstås helt avgörande för de som drabbas av ryggmärgsskada. Och det är just det Spinalis handlar om. Dessutom håller de till i fantastiskt fina lokaler så långt från klinska sjukhusmiljö man kan komma.

Erika Nilsson jobbar på Spinalis