Färdtjänst, en sista gång

Nu lämnar jag uppdraget som ordförade i färdtjänstnämnden. Jag passade på att summera något av det vi åstadkommit under perioden i fullmäktiges budgetdebatt och pekade samtidigt på några utvecklingsområden för framtiden. Läs här:

Ordförande, ledamöter och åhörare

Efter snart fyra år som ordförande i färdtjänsten är det dags att summera, men också att titta framåt. Vi kan vara stolta och på många punkter nöjda med utvecklingen av färdtjänsten.

Vi har infört rullstolstaxi – alltmer populär och uppskattad som resform. Detta är nog den reform jag själv känner mig mest stolt över, eftersom det underlättat resandet mycket för en i övrigt rätt utsatt grupp resenärer, rullstolsburna.

Kvalitetsarbetet har tagit flera stora steg framåt, genom utvecklad ersättningsmodell, förarutbildningar och mycket annat. Här har handikapp- och pensionärsorganisationernas företrädare bidragit med konstruktiv dialog. Arbetet har börjat ge resultat i form av bättre tidpassning, färre klagomål, kortare väntetider i telefonköer och så vidare.

Friare resetilldelning, en ökning med mer än 40 procent. Nu framgår det i budgeten att nya trafiknämnden ska jobba vidare för att utveckla resetilldelningen ytterligare. Det är viktigt, menar jag, eftersom det ökar resenärernas frihet.

Ett modernare beställningssystem, internetbokning har införts så att resenärerna får större frihet och ökad kontroll över sitt resande. Detta är ett komplement till telefonbaserade systemet.

Kundtjänstens telefontid fördubblas så nu kan kunderna nå kundtjänst när de behöver, även på kvällar och helger.

Vi har också tagit första steget mot ett samgående med SL. Nästa steg blir att färdtjänsten i sin helhet blir en del av den nya trafiknämnden. Det är en viktigt förändring som markerar vi att färdtjänsten är en del av det totala kollektivtrafikutbudet. Vi tar också ett steg bort från särbehandling och exkludering och betraktar färdtjänstens kunder på lika villkor som SLs kunder, så långt det är möjligt. 

När jag säger att jag är nöjd menar jag förstås inte att allt är perfekt. Det finns mycket att jobba vidare med. En huvudfråga framöver bör vara att göra hela kollektivtrafiken alltmer tillgänglig. Målet måste vara att ingen stoppas från att resa med ordinarie kollektivtrafiken till följd av avhjälpbara tillgänglighetshinder. Att göra kollektivtrafiken tillgänglig för alla vore den yttersta frihetsreformen för väldigt många människor.

Vi kommer alltid att behöva tillhandahålla färdtjänst för dem som trots allt inte kan resa med den ordinarie kollektivtrafiken och då är det självklart nödvändigt att färdtjänstresande fungerar så bra som möjligt.

En annan viktig utvecklingsfråga framöver är att öka resenärernas frihet genom kundval. Just nu prövas frågan om kunderna kan få den här makten när det gäller specialfordonsresor, efter ett överklagande från en tänkbar leverantör. Landstinget bör dock, oavsett utgången av denna prövning, självklart ställa sig på resenärerna sida och fortsätta driva frågan om mer makt till resenärerna. Kanske får vi ta en debatt för att få till stånd ändrad lagstiftning för att göra det möjligt.

Jag önskar nu alla engagerade politiker som tar över ansvaret för de viktiga färdtjänstfrågorna all lycka och framgång och med detta yrkar jag bifall till Landstingsstyrelsens förslag.