Filmfestivalen startar!

Snart är det dags att gå bort till Skandiabiografen där invigningen av årets upplaga av Stockholms Filmfestival ägar rum. Tinker, Tailor, Soldier, Spy är invigningsfilmen som Tomas Alfredson står bakom. Den ska bli kul att se.

Jag tror det blir en fin festival i år. Temat är kärlek och bara det gör en ju på gott humör. Dessutom har filmfestivalen tagit ett viktigt initiativ genom att särskilt uppmärksamma kvinnliga filmskapare. Det uppskattar jag.

Jag har skrivit ett förord till årets Festivalkatalog, den är på engelska men här är en svensk version av min text.

Äntligen, kära festivalbesökare, är det tid för Stockholms Internationella filmfestival. I år präglas filmfestivalen av kärlek. Men det blir inte bara en dans på rosor. Den romantiska kärlekens rosenröda skimmer möter svärta och dramatik. Precis som det ska vara.Kärleken till filmen förenar många av oss. Kärlek, smärta, melankoli, hopp och andra känslor drabbar oss och rör vid något inom oss när vi får ta del av en god berättelse.

Genom filmfestivaler får vårt filmiska kärleksliv näring. Man kan förföras och beröras av salongens magi. Och att dela upplevelsen med någon man håller kär gör förstås filmupplevelsen än starkare.

Kärleken till filmen måste också inkludera alla de som bidrar till filmskapandet. På den här filmfestivalen får vi möjlighet att möta många av de internationella filmskapare som just nu har något att berätta för oss. Och det finns många goda berättelser som måste få möta sin publik.

Stockholm International filmfestivals egen kärleksförklaring till filmkonstens största, eller Lifetime achievement award, som det heter, går i år till Isabelle Huppert. Ett utmärkt val för en festival som i år låter kärleken ta plats på filmduken. Huppert har visat oss hur vacker kärleken kan vara men också hur komplicerad och svart den kan te sig.

Det är en viktig gärning som filmfestivalen gör när de uppmärksammar kvinnors konstnärskap inom filmen. Det är ett område där det finns mycket mer att önska, såväl i Sverige som i den internationella filmbranschen. Många kvinnor med stor potential att bidra till filmhistorien får inte det utrymme de behöver. Det är ett hinder för dem men det är också en stor förlust för oss alla som går miste om filmberättelse skapade av kvinnor.

Jag är därför glad att Stockholms filmfestival i år delar ut sitt nyinstiftade långfilmsstipendium. Det ska gå till en kvinnlig regissör i början av sin karriär. Stipendiet ska användas till att skapa en långfilm som vi festivalbesökare kommer att få njuta av när vi ses här igen om exakt ett år. Detta är ett utmärkt initiativ av festivalen, som både kommer att ge den utvalda regissören en välförtjänt möjlighet, förhoppningsvis ge andra kvinnliga filmskapare en ytterligare viktig förebild – och sätta mer välbehövligt strålkastarljus på kvinnors filmskapande som borde vara något lika självklart som mäns.

Stockholm Film Festival är fullmatad med möjliga upplevelser av det dramatiska slaget – med många potentiella spännande möten mellan publik och filmskapare, och kanske mellan människor i biomörkret. Jag är övertygad om att vi alla kommer att kunna fördjupa kärleken till gamla favoriter, och hitta några nya.

Anna Starbrink, ordförande i landstingets kulturnämnd