Fler fristäder för förföljda författare

Thomas Eakins - The writing master

Tre partikamrater till mig – Birgitta Ohlsson, Ulf Nilsson och Christer Nylander – skriver i dag i Aftonbladet om att fler svenska kommuner bör bli fristäder och att asylmöjligheterna för förföljda författare måste stärkas. Läs här.

Jag har personligen varit engagerad i fristadsfrågorna under många år. Bland annat arbetade jag för dåvarande kulturborgarrådet Birgitta Rydell (FP) i Stockholms stad som genomdrev att Stockholm skulle bli en fristad. Den första författaren som kom till Stockholm inom ramen för fristadsverksamheten blev Salim Barakat. Under min tid som kulturchef i Uppsala anslöt sig även den staden till nätverket av fristäder och vi fick ta emot Taslima Nasrin som första gäst, hon följdes sedan av Anisur Rahman.

Något mer konkret och meningsfullt för att hävda det fria ordet än att öppna sin stad för förföljda författare och ge dem en tids fristad och kanske utrymme att skriva går inte att tänka sig. Jag håller helt med dagens artikelförfattare i Aftonbladet. Behovet av starka röster och kan tala fritt är stort i världen, inte minst bland människorna i de länder i Mellanöstern och Nordafrika som nu kämpar för sin frihet. Fristadssystemet är ett sätt att säkerställa att några röster kan fortsätta att höras.

Jag håller också med om behovet av att ha en rimligare prövning av uppehållstillstånd för dessa skribenter. För såväl Salim Barakat som Anisur Rahman blev det en onödigt besvärlig process att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. För mig är det svårt att förstå att ansvariga myndigheter först inte klart kunde se deras behov och deras starka skäl att få stanna i Sverige.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*