Hejdå 2011

Bara några timmar kvar. Sedan börjar allt om på nytt, men det mesta är sig förmodligen likt. Det är nyårsafton.

Jag kan blicka tillbaka på ett mycket händelserikt år. Det är mitt första som landstingsråd och ordförande i såväl produktionsutskottet som kulturnämnden. När jag blickar tillbaka kan jag sammanfatta det som ett mycket roligt år, om än stundtals en smula intensivt.

Politiskt har jag fått till den del viktiga beslut och uppnått de mål jag satt upp för mig själv. Inledningsvis var det väl lite trevande, som det är när man är ny och har mycket att lära och många att lära känna. Men jag kände mig rätt snart varm i kläderna.

En stor stridsfråga i landstinget har varit sjukhusmaten, där de politiska konflikterna var djupa för ett år sedan. Då bestämde jag mig för att göra ett ordentligt omtag och utforska om motsättningarna verkligen var så stora. Efter flera ordentliga politiska diskussioner om vart vi vill och hur vi ska nå dit kan jag konstatera att det varit ett konstruktivt samtalsklimat och att vi har tagit flera steg framåt. Det visar bland annat beslutet i produktionsutskottet att förorda ett eget tillagningskök på Nya Karolinska sjukhuset i Solna. I vår får vi ta del av måltidsutredningens slutsatser och kan fatta beslut om framtidens mat och måltider i vården. Vi kommer nog inte att vara helt ense i dessa matfrågor framöver. Jag vill absolut att patienterna ska ha så mycket makt som möjligt över sin mat, andra vill införa köttfria dagar där patienterna bara kan välja annat. Där finns det nog ingen kompromiss som kan göra oss överens. Men i den grundläggande synen på matens och måltidens betydelse i vården tror jag vi når en bred samsyn. Det känns bra.

Det politiska osämjan om sjukhusmaten är svår att hålla liv i när vi tar på oss käcka huvudbonader och studerar goda exempele tillsammans i Danmark

Produktionsutskottet ansvarar för ägarstyrningen och jag menar att dialog och fördjupade samtal där ord kan läggas till siffror och nyanser blir synliga är rätta modellen. Produktionsutskottet beslutade om en ordning där presidiet träffar styrelseordföranden och direktörer för våra olika bolag och andra verksameheter i vårt landsting. Det funkar bra och gör att vi lär känna varandra och jag får bra inblick i verksamheterna. Dock finns en hel del att göra för att utveckla styrningen mer. Det arbetet har vi också satt igång och kommer på det nya året att sjösätta en modell för uppföljning och rapportering i produktionsutskottet.

En mycket viktig fråga är förstås kompetensförsörjningen, så det ämnet har vi haft uppe på ett par olika semiarier med styrelserna och med andra intresserade aktörer. I våras hade vi en eftermiddag med temat Kompetens har ingen färg som handlade om landstingets behov av och förmåga att tillvarata kompetensen hos invandrare i vården. Jag har också gett landstingets personaldirektör i uppdrag att göra en översyn av kompetensbehovet framöver utifrån den framtidsplan för hälos- och sjukvården som landstinget kommer att genomföra de kommande åren. Det blir ett stort och viktigt arbete som påverkar alla invånarnas vård.

Angeles Bermudez-Svankvist, Erik Ullenhag och jag på seminariet.

Angeles Bermudez-Svankvist, Erik Ullenhag och jag på seminariet Kompetens har ingen färg

Inom kulturpolitiken har förstås också mycket hänt. Jag har starkt prioriterat stödet till Stockholms Konserthus, som är  en riktigt maffig kulturinstitution för musikälskare. Jag har också fått vara med om invigningen av såväl Palatset som Musikaliska. ’Två nya möjligheter i Stockholms kulturliv. Det är två fina verksamheter som planerats och skapats innan jag själv kom in i bilden. Och så är det ju i min värld där vi får väljarnas förtroende för en mandatperiod men processer och verksamheter jobbar mer långsiktigt än mellan två val. Jag har också intresserat mig för filmfrågorna och gjort vad jag kunnat för att underlätta för filminspelningar i Stockholm. I början av nästa år tar vi ställning i kulturnämnden till hur vi kan arbeta vidare med att utveckla filmen i vårt län.

Kultursatsning på Konserthuset!

I Folkpartiet har vi också haft bråda dagar under året. Jag har lett arbetet med att utveckla idéer kring hälso- och sjukvård. Och jag är med i en arbetsgrupp som diskuterar ideologi. Nästa år blir det ännu mer idéarbete, inte minst lokalt. Vi har också haft landsmöte i Folkpartiet och förstås valt om vår partiledare. Då behandlade vi också en rad motioner och mitt uppdrag var att som ordförande leda utskottet som ansvarade för vård och äldreomsorg. Det var roligt och jag tycker att vi fick till en rad vettiga ställningstaganden. Det tyckte landsmötet också som helt gick på utskottets förslag. Bland annat tog vi några steg framåt när det gäller synen på unga transpersoners situation.

En enhälligt omvald partiledare.

Privat har jag och min familj också haft ett bra och ganska skönt år. Vi har rest till London och kollat in fina museer och i somras var på på Gotland. Men mest av allt har vi ägnat oss åt att få ordning på vårt nya hem på Söder och förstås spenderat många härliga sommardagar i vårt fritidshus. Jag tror att i alla fall Maj har smittats av mitt trädgårdsintresse.

En fin sommarkväll vid Håvran

Jag har blivit helt trädgårdsgalen. Jag får inte nog av min egen och andras trädgårdar. Den som vill fördjupa sig kan titta in på min andra blogg. Den ligger, liksom min trädgård, i vintervila just nu. Men när vårsolens stålar väcker de första växterna i rabatten kommer även den bloggen att vakna igen.

Det finns mycket mer att berätta, men det kan ni ju läsa om här på bloggen om ni vill. Nu är jag i alla fall på min absoluta favoritplats för lediga och lite lata dagar. Mitt sommarparadis i södra Dalarna, som även funkar som vinterparadis. Favoritplatsen är ner vid sjön, antingen solen värmen eller mössan är neddragen över öronen. Här är det vackert och fridfullt.  Och här avslutar jag årets sista blogg med att önska er alla ett riktigt gott slut på 2011. Imorgon börjar ett nytt, men säkert är det mesta sig likt.

Gott nytt år!