Järnlady

Jag och en järnlady.En tankelek: Låt oss göra en film om en politiker som vinner tre val, för sitt land i krig och ser till att vinna det, utvecklar sitt lands ekonomi från kris till framgång och mycket annat. En politiker som är mycket kontroversiell, hatad av vissa, älskad av andra. Hur ska vi göra den berättelsen rättvisa? Ska vi ta utgångspunkten i hur denna politiker lyckades åstadkomma något eller kanske i hur ledarskapet såg ut? Eller ska vi måla upp en bild av den äldre, sedan länge avgångna politikern som vimsar omkring i någon sorts demensdimma pratandes med sin sedan länge bortgångne partner som om det vore någon livs levande i rummet samtidigt som strödda minnesbilder från ett innehållsrikt liv skymtar fram?

Den nya filmen Järnladyn om Margaret Thatcher förminskar tyvärr en mycket framgångsrik politisk ledare. Jag betvivlar att man ens skulle snudda vid tanken att porträttera en manlig politisk ledare på samma sätt. Jag kan inte se framför mig att en film om USA:s samtida president Ronald Reagan fått samma inriktning. Förmodligen hade fokus varit på politiken och ledarskapet och så kanske något anekdotiskt om hans karriär som filmstjärna. Knappast hade han fått irra omkring i minnesfragmenten av sin politiska gärning, trots att han de sista tio åren i livet hade Alzheimers sjukdom.

Men ändå är Järnladyn en fin och sevärd film. Meryl Streep är fantastisk både som den kraftfulla politikern och i sitt porträtt av den åldrande kvinnan. Filmen ger en fin skildring av hur livet med demenssjukdom kan vara. Och visst får man en hygglig bild av den tid som rådde under Margaret Thatchers premiärministertid.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*