Karolinska sjukhuset

Igår kunde man i media ta del av den tråkiga historien där ett barn fick vänta alldeles för länge på akuten innan operation och resultatet blev en brusten blindtarm. Det är naturligtvis djupt beklagligt att en så allvarlig händelse inträffar. Självklart måste sjukhuset göra sitt yttersta för att detta inte ska upprepas. Jag vet att de tar frågan på stort allvar.

När en allvarlig händelse inträffar uppstår förstås en politisk diskussion. Bland annat har frågan väckts om vilka resurser sjukvården har. I budget för 2013 ökar vårdbudgeten med cirka 1,3 miljarder kronor i landstinget. Sedan 2006, när Alliansen fick väljarnas förtroende, har vårdresurserna ökat med 12 miljarder kronor. Ingen kan påstå att det inte tillförts ordentligt med pengar till vården. Men pengarna måste förstås användas på rätt sätt också. I sjukvården, och inte minst inom Karolinska sjukhuset, jobbar man energiskt för att varje krona ska användas på bästa sätt och för att göra vården mer effektiv. Det är ett viktigt uppdrag som varje sjukhus har och tar på största allvar. Att inte ha en god ordning i sin ekonomi blir snabbt ett stort hot mot sjukvården. Självklart pågår det ständigt diskussioner om resurserna och hur de bäst används. Den politiska inriktningen är klar – vi tillför kraftiga resursförstärkningar och vi förväntar oss att varje krona används på bästa sätt så att patienterna får en tillgänglig vård av hög kvalitet. När det brister ska orsakerna analyseras och åtgärder vidtas.

Dag Larsson, sossarnas ständiga tyckare, har förstås något nedsättande att säga om sjukhusets medarbetare och sjukhusets kvalitetsarbete. Den här gången klankar han ner på dem för att de inte har lika många avvikelserapporter som på till exempel akuten på Huddinge sjukhus. Enligt Dag Larsson är det meningslöst att rapportera.

Jag ser det precis tvärt om. Avvikelserapportering är ett viktigt instrument för kvalitetsarbetet. Karolinska sjukhuset policy är att stimulera och uppmuntra rapportering av avvikelser – risker, tillbud och negativa händelser, och att dessa rapporter ska föranleda analys ur ett systemperspektiv och utgöra underlag för förbättringsarbete i syfte att undvika att avvikelsen återupprepas. Orsakerna till att avvikelserapporteringen ser olika ut på olika ställen kan förstås bero på att man inte rapporterar allt som man bör, men det kan också bero på att antalet avvikelser faktiskt skiljer sig åt mellan olika verksamheter.

Karolinska sjukhuset satte upp som mål förra året att öka antalet avvikelserapporter och det lyckades man med. Ökningen blev 12%. Man ville också uppnå att varje anställd i genomsnitt skulle rapportera 1,2 vårdavvikelser. Det nådde man inte upp till. istället blev det 1,05 per anställd. akuten i Solna ligger under snittet, men man arbetar för att öka rapporteringen vilket också skett år från år (2008 var det 170 rapporter, 2011 gjordes 301 rapporter.) Dag Larssons påstående verkar, som så många gånger förr, inte stämma med verkligheten.

Dag Larsson efterlyser en bemanningsplan för landstinget. Han borde vetat att arbetet pågår för fullt och på många olika sätt kring kompetensförsörjningsfrågorna i vården. Igår hade vi exempelvis ett seminarium för produktionsutskottet och alla bolagsstyrelser i landstinget om arbetet med kompetensförsörjningen. Tyvärr var det ingen socialdemokratisk politiker som tyckte frågan var värd att prioritera så ingen av dem kom.

Dag Larsson vill också att vi ska bygga nya akutmottagningar flera sjukhus i länet. Det är verkligen dags att Dag Larsson vaknar till och hänger med i landstingspolitiken. I juni i år beslutade fullmäktige om inriktningen för investeringar om 28 miljarder (utöver Nya Karolinska blir det om- och tillbyggnationer på de flesta sjukhus i länet).

Dag Larsson får nog hitta på något nytt om han inte ska ägna hela mandatperioden åt att sparka in öppna dörrar.

Sveriges Radio