Klåfingriga (V) vill bestämma över min mat

Idag har vi landstingsfullmäktige. Bland annat ska vi ta ställning till Vänsterpartiets motion om vegetariska måltider vid landstingsfullmäktige. Deras förslag är att vi som sitter i landstingsfullmäktige ska tvingas äta vegetarisk mat. Jag kommer att rösta nej till detta.

Notera att jag verkligen inte har något emot vegetarisk mat. Det väljer jag ofta själv att äta. Jag har heller inget emot att landstingsledamöterna väljer att äta grönsaksrätter till lunch i samband med våra sammanträden. Det finns förstås ingen som missunnar oss detta. Tvärt om. I landstingets matsal finns varje dag en vegetarisk rätt och dessutom ett stort salladsbord. Och det står var och en fritt att välja rätt själv.

Jodå, jag äter gärna vegetariskt. Här är egenodlade jordärtskockor som förvandlades till soppa.

Problemet är förstås att Vänsterpartiet tycker att de ska bestämma över något så personligt som vad jag ska välja att äta. De vill detaljstyra menyn och med tvång få mig och andra att äta vegetarisk mat. På andra håll har politiker föreslagit att vegetarisk mat ska serveras en viss dag i veckan i till exempel skolor och äldreboenden. Där går gränsen.

De argumenterar dessutom för sin sak på följande (mitt tycke uppfinningsrika) sätt:

”I kollektivtrafiken är det inte upp till varje resenär att själv välja mellan diesel- eller biogasbussar, utan det är de folkvalda som har fattat beslut om att en övergång till förnybara bränselen ska genomföra. Det är därför rimligt att överlåta åt de folkvalda att även fatta beslut om vilken mat som ska serveras i landstingsmöatsalen i samband med fullmäktiges möten.”

Jag har ett annat sätt att se på saken. En del saker – som kollektivtrafik – är fiffigt att vi beslutar om gemensamt för att det ska fungera och till detta väljer vi förtroendevalda politiker. Annat – mycket annat – kan människor bestämma själva utan votering i landstingsfullmäktige, till exempel  vad man vill stoppa i magen framåt lunchtid. Här någonstans går förstås skiljelinjen mellan oss som tror att individer kan bestämma själva och ta ansvar för både sina egna liv och för sin omgivning och de som tror att regleringar och politiska pekpinnar riktade  mot enskilda är ett måste.