Könsstympning måste stoppas – med rätt åtgärder

Plåster
I helgen har vi alla kunnat läsa om det stora antal flickor i Norrköping som könsstympats. Det är fruktansvärt, det som drabbat dessa unga kvinnor. Könsstympningen måste bekämpas, men det måste vara rätt åtgärder.

Det enda positiva i den har tragiska historien är att övergreppen har upptäckts. Därmed kan flickorna få hjälp och möjligen kan också förövarna straffas. Det är viktigt. Skolhälsovården och andra delar av vuxenvärlden måste vara rätt rustade för att kunna hjälpa de flickor som utsatts och helst också förebygga.

Bland det viktigaste vi kan göra är att tala öppet och tydligt om Könsstympningen. Inte en flicka får sväva i ovisshet om vilka rättigheter hon har att slippa utså könsstympning. Alla måste få veta att i Sverige ska ingen könsstympats och att man inte heller ska behöva finna sig i att stympas på resor utomlands. Alla föräldrar måste få kunskapen om att könsstympning är ett allvarligt brott och att vi inte tvekar att straffa den som utsätter sina barn för detta. I vissa fall kan detta säkert vara ett gott stöd för dem som måste argumentera för sina döttrars rätt att slippa stympas.

Skolhälsovården måste ha kunskaper och metoder för att kunna möta problemet och socialtjänsten måste vara rätt rustad för att kunna förebygga men också hjälpa dem som redan drabbats. Det framstår kanske inte som så radikalt och omvälvande att ropa efter mer gnetande från myndigheterna, men jag tror det är den rätta vägen att gå.

I den debatt som uppstått i bland annat sociala media har kravet på obligatoriska gynundersökningar åter väckts. Som liberal feminist vänder jag mig bestämt mot detta. Staten får inte ta sig rätten att kontrollera våra döttrars underliv.

Skolan har en skyldighet att ordna skolhälsovård och bland annat erbjuda eleverna ett antal kontroller. Ibland hänvisas i debatten till att pojkar i sexårsåldern kan få sina könsorgan undersökta av skolhälsovården. Det finns dock några avgörande skillnader mellan detta och förslaget om gynundersökningar för flickor. Den mest avgörande är förstås att undersökningen av pojkar är ett erbjudande inte ett obligatorium.

Skolhälsovården är mycket viktig och att den når så många elever och kan bidra till så mycket gott bygger på att både eleverna och vi som föräldrar känner tillit till den kompetens som finns där och att vi litar på skolsköterskan och skolläkaren i mötet med våra barn. Därför är det så oerhört viktigt att bygga ett gott förtroende så att alla vågar tala öppet med sin skolsköterska. Det är också viktigt att skolhälsovården har förmåga att höra när varningsklockorna ringer att någon stympats eller är i riskzonen. Det verkar också ha varit nyckeln till att stympningen av flickorna i Norrköping upptäcktes. Att införa tvångsåtgärder i skolhälsovården skulle kunna leda oss långt bort från detta förtroendefulla samarbete för barns hälsa.

Tvångsåtgärder förekommer enbart vid mycket speciella situationer i hälso- och sjukvården. Det går att exempelvis vidtas tvångsåtgärder inom psykiatrin för att hindra en patient från att skada sig själv eller andra. Tvångsåtgärder ska vi vara mycket restriktiva med eftersom det är ett mycket stort ingrepp i den enskilda människans liv. Även unga kvinnor har rätt till integritet.

Jag kan inte se några andra sammanhang där staten skulle vidta kroppsliga tvångsåtgärder mot befarade brottsoffer. Ingen skulle väl tvinga en kvinna som man tror våldtagits att genomgå en gynundersökning för att titta efter skador mot hennes vilja. Istället skulle man försöka motivera henne och få henne att känna sig trygg så att hon själv väljer att söka vårdens hjälp.

Precis samma förhållningssätt behövs när det gäller flickor som utsätts för könsstympning. Där kan skolhälsovården verkligen spela en avgörande roll.

Könsstympningen måste stoppas. Men med rätt metoder:

– Mer klarspråk till föräldrar och andra vuxna kring barnen i riskzonen kring könsstympning som ett allvarligt brott som vi aldrig accepterar.

– Tydligt besked till flickorna att detta inte är något de ska funna sig i och därför bör de söka hjälp. Här har skolan, fritidsverksamheter och annat en central roll.

– Såväl polis som socialtjänst behöver utveckla sitt arbete mot dessa övergrepp.

– Skolhälsovården skaffa sig kunskaper och genomtänkta metoder för att förebygga könsstympning. Säkert kan erfarenheterna från Norrköping vara till nytta.

Norrköpings tidningar skrev i helgen om de könsstympade flickorna. Dagens Nyheters ledarsida tar upp ämnet idag.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*