Kulturdebatt i landstinget

I dagens budgetbehandling står kulturnämndens budget på agendan. Jag tjuvstartade redan igår med ett kulturinlägg. Idag tog jag bland annat upp de viktiga satsningar som Folkpartiet och Alliansen gör inom kulturområdet inför 2012. Jag sa ungefär såhär:

Ordförande. Fullmäktige.

Ett öppet, demokratiskt samhälle är en omöjlighet utan ett självständigt och starkt kulturliv. Kulturen är betydelsefull för människors bildning, utveckling och kreativitet och därför också för samhällets utveckling.

Ibland diskuteras kulturens roll som antingen en fri och obunden kraft med ett alldeles eget värde eller som ett medel för att uppnå andra värden i samhället – som om detta vore oförenligt. Ett antingen eller. Så är det – menar jag – inte alls. Konflikten mellan konstens eget värde och den instrumentella kultursynen är konstruerad.

Vi behöver konsten och kulturens kraft och den ska få verka utan politiska pekpinnar. Det är därför bra att vi i år avvecklat konstnämnden och skapat en armlängds avstånd mellan konsten och politiken. Men vi behöver också konsten och kulturen för att stärka andra områden. Människors hälsa och välbefinnande, till exempel. Det är därför vi med stolthet arbetar med kultur i vården och häslopedagogiskt arbete bland barn och unga  – där en nyhet för kommande läsår blir att Unga Klara med Suzanne Osten i spetsen blir en ny stor aktör som kommer att verka på länets skolor och möta barn och, inte minst unga.

*

Barn och unga är och ska vara prioriterade i kulturpolitiken. Det känns därför särskilt bra att just i dag får 34 kulturprojekt med engagerade ungdomar i hela länet det glada beskedet att de tilldelast kulturstöd för Ung aktiv kultur om sammantaget 1,7 miljoner kronor.

Att stöjda ungas eget skapande är en viktigt uppgift. Dessutom ska det offentligas roll vara att främja kvalitet och göra kulturen tillgänglig för många. Utan detta perspektiv blir kulturpolitiken meningslös. I linje med detta kommer vi att med stolthet göra den största satsning någonsin på Konserthuest. Konserthuset är en pärla i Stockholmsregionens kulturutbud. I Konserthuset blandas numera världsartister som Cecilia Bartoli (som besökte Konserthuset i våras) med ett fint utbud för barn och unga och inte minst fantastiska musikupplevelser med Kungliga Filharmonikerna och mycket annat. År 2012 avsätts 7 miljoner kronor till Konserthuset och under den nya avtalsperioden ökar budgetnivån med totalt 20 miljoner kronor. Stockholmarna kan vara stolta över sitt Konserthus som är i en fantastisk konstnärlig och publikmässig utveckling. Vi vill se mer av detta. Det vi nu gör är unikt. Jag tror inte det finns någon annan kulturinstitution som kan mäta sig med denna ekonomiska utveckling. Åren 2006–2014, då Folkpartiet ansvarat för kulturen i landstinget, kommer det årliga anslaget därmed att ha höjts med 40 procent.

Jag noterar med bevikelse att Konserthuset – den största institution som landstinget ansvarar för – inte nämns i de tre oppositionsbudgeterna. Det är talande för vilket ointresse ni visat vårt läns viktigaste musikscen.

*

Det finns en konstskatt gömd bakom fasaderna vid länets sjukhus, vårdcentraler och andra vårdinrättningar. Hela 70 000 verk finns totalt i landstingets verksamheter. Våra vårdmottagningar är med andra ord en skattkista för konstintresserade.

Varför har kulturen och konsten fått en så ofattande plats i vården? Mår vi bättre med kultur än utan? Mår vi bättre med kost än utan? Min övertygelse är att vi behöver alla vara omgivna av konst i många olika former. Konst kan ge oss tillfälle till eftertanke och reflektion kanske tröst och inspiration om den presenteras med omsorg om publiken. Konsten bidrar till att göra vårdmiljöerna mindre kliniska och mer mänskliga.

Jag läste i Svenskan att Håkan Juholt funderar på om det kunde vara en bra idé med en enprocentsregel för konstinköp när nya områden byggs. Medan han grubblar färdigt på det jobbar vi i SLL på förfullt med den största konstinvestering som någonsin gjorts i vårt land kopplad till ett och samma byggprojket. Det är konsten vid Nya Karolinska sjukhuset jag syftar på.

Regler för avsättningar till konst vid investeringar har många, inte minst kommuner och landsting – haft i decennier. Men jag är inte kritisk till Juholt för att han är lite yrvaken i frågan. Det är bara bra att fler argumenterar för konsten.

Behövs det en kulturpolitik i dag när vi lever i ett överflöd av kultur med stor tillgänglighet genom nya medier och kommersiella kanaler? Har landstinget någon roll att spela? Svaret på båda frågorna är självklart Ja! Det är till och med så att en aktiv kulturpolitik blir allt viktigare. Bildning – som kulturen ger oss – öka människors frihet och egenmakt och gör oss reda att möta den nya tidens utmaningar. Då ökar också vår förmåga att ta ansvar för våra liv och finna gemenskap med andra. Jag menar att ett stort kulturutbud av hög kvalitet är en förlängning av kunskapsskolan.

Med detta yrkar jag bifall till landstingsstyrelsens förslag.

 

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*