Måltider i vården, en välfärdsfråga

Landstingets omtag i frågan om sjukhusmaten börjar ju bli en liten följetong här på bloggen, men jag tar gärna upp ämnet igen eftersom det är en så viktig fråga. Maten är en viktig del av vården och målsättningen måste naturligtvis vara att patienterna i vården ska uppskatta det vi serverar till dem. Med lite nya perspektiv på maten kan vi kanske i ännu högre grad göra måltidssituationen till dagens höjdpunkt för patienterna? Om detta skriver jag i denna debattartikel, som publicerats i den liberala tidningen Nu:

Väg in välfärd i måltiden

Den mat vi äter har stor betydelse för oss, som källa för näringsämnen men även som del i den sociala samvaron. När vi diskuterar maten inom vården ska vi inte fastna bara i frågor om näringsinnehåll och livsmedelshygien, utan även lyfta de många andra dimensionerna av en måltid.

Mat är naturligtvis i grund och botten en överlevnadsfråga men det finns också andra aspekter som gör måltiden så betydelsefull i vårt samhälle. Symbolvärdet av en måltid har tusenåriga traditioner. I konsten är maten och gemenskapen runt en måltid vanligt återkommande teman. Målningen av Jesus och hans lärjungar som delar den sista måltiden är kanske det mest kända exemplet. I sagans värld har maten ett stort utrymme. Astrid Lindgren skriver i boken om Mio min Mio om ”brödet som mättar hunger” och Hans och Greta söker sig till häxans pepparkakshus. Kalle längtar till en hel chokladfabrik.

Vi firar gärna livets viktiga skeenden genom att samlas kring måltider ofta omgärdade av ritualer och traditioner. Det går inte att föreställa sig våra stora högtider utan att förnimma de smaker och dofter som de är förknippade med. Många av våra avgörande samtal i livet förs över en måltid och hur många avtal eller överenskommelser har inte skett i samband med matservering? Det är förstås ingen slump att så mycket i kulturhistorien och i våra dagliga liv kretsar kring måltiderna. Maten och måltiderna är nödvändiga för att vi ska överleva, men i hög grad också för att – i dubbel bemärkelse – ge krydda åt tillvaron.

Picassos Le Gourmet – ett exempel på måltiden i konsten.

Måltidens betydelse minskar naturligtvis inte när man är sjuk eller behöver omsorg. I vård och omsorg kan måltiden vara den bästa stunden på dagen där flera sinnen får vara med. Ändå reduceras maten ofta till en fråga om näringstillförsel, en fråga som måste lösas vid sidan av det som vi egentligen håller på med. Istället borde vi se måltiden som en som en integrerad del av välfärdstjänsterna som skola, vård och omsorg.

För mig som liberal är det självklart att låta var och en forma sin vardag efter egna önskemål. Men alltför ofta fungerar det inte alls så. Därför är kritiken många gånger skarp mot lösningar där färdiglagad mat transporteras långa sträckor och serveras på ett oaptitligt sätt i en tråkig miljö. Det finns förstås inget skäl till att någon patient i vår moderna vård och omsorg ska behöva nöja sig med en måltidsmiljö som får dem att tappa aptiten.

Låt oss därför som liberala politiker lyfta fram mat och måltider som ett politiskt fält, men inte begränsat till de vanliga politiska dimensionerna om livsmedelssäkerhet, miljöaspekter, ekologisk odling, EU:s jordbrukspolitik och annat. Istället ska vi ha ett brett perspektiv där utgångspunkten är att måltidens många dimensioner – upplevelser av smak, rum, möten, servering, dofter, samtal, traditioner och mycket annat – berörs. Den mat och de måltider som serveras i vården ska både ge näring och bidra till att göra den kliniska sjukhusmiljön eller den kanske torftiga vardagen i äldreomsorgen mer mänsklig och värdig. God mat och måltider är god välfärd.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*