Meddelarfrihet och privata alternativ

För 13 år sedan avslöjade undersköterskan Sarah Wägnert att det förekom vanvård på ett vårdhem i Solna. Efter det instiftades Lex Sarah, som föreskriver att alla som arbetar inom omsorgen och upptäcker missförhållanden måste anmäla detta.

Lex Sarah är ett tydligt exempel på hur viktigt det är att medarbetare inom vården och omsorgen vågar säga ifrån när något är fel. Utan modiga medarbetare hade vi inte haft någon Lex Sarah. Mutskandalen i Göteborg hade inte briserat och vi hade kanske heller inte fått en debatt om patientbemötande på Södertälje sjukhus.

Inom offentligt drivna verksamheter är s.k. whistleblowers skyddade genom grundlagens bestämmelser om meddelarfrihet. Detsamma gäller dock inte för personer som jobbar i aktiebolag – där förväntas man i första hand vara lojal med företaget.

Inom Stockholms läns landsting drivs en stor del av verksamheten av företag. Detta är positivt, eftersom vårdföretagen bidrar med nya idéer och nya, smarta lösningar. Men självklart är det inte acceptabelt att medarbetare i dessa verksamheter har ett svagare skydd när det gäller att avslöja missförhållanden.

Det här problemet uppmärksammar min kollega Birgitta Rydberg och jag i dag i en debattartikel. Vi menar att regeringen måste se till att förändra aktiebolagslagen så att meddelarfriheten gäller alla skattefinansierade verksamheter som bedrivs på uppdrag av det offentliga. Vilken arbetsgivare man har ska inte avgöra om man vågar dra i nödbromsen eller inte. Som vi skriver i debattartikeln: ”Modet att avslöja missförhållanden behövs i hela vården.”

2 Comments, RSS

  1. Pingback/Trackback

    12 juni, 2011 @ 02:33 Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*