Möte om psykologernas roll i hälso- och sjukvården

Anna Starbrink, Martin Björklind, Anna Fladvad och Gunilla Thorsson

En löneutveckling som premierar vidareutbildning och större patientansvar, var några av de punkter som diskuterades när jag träffade två engagerade psykologer.

I december gjorde landstingsrådskollegan Birgitta Rydberg, landstingspolitikern och psykologen Gunilla Thorsson och jag, tillsammans med medarbetare på Folkpartiets kansli, en studieresa till Norge för att lära oss mer om hur deras psykiatri fungerar. I Norge har man på senare år gjort en omfattande satsning på psykiatrin, och vi har en del att lära av den i Sverige. Några intryck från resan har jag skrivit ner i inlägget Psykiatri i Norge – en lärorik historia. Även Stockholmsbloggen skriver om studieresan.

Igår hade Gunilla Thorsson och jag ett uppföljningsmöte med Anna Fladvad och Martin Björklind, som arbetar på en landstingsdriven allmänpsykiatrisk mottagning. Det var ett bra möte där Fladvad och Björklind bekräftade en del saker som vi uppmärksammade under studiebesöket, till exempel att Norge är mycket bättre på att premiera psykologer som specialistutbildar sig. I Sverige märks detta knappt i lönekuvertet, vilket jag anser är en orimlighet.

Jag kan konstatera att en mycket stor andel av psykologerna har specialistutbildning i Norge, så är det inte hos oss. Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet som behöver fler med specialistkompetens, och självklart ska utbildning löna sig! Nu har jag genomdrivit en lönesatsning på specilistsjuksköterskor. Motsvarande modell kanske vi behöver pröva även för psykologer?

Vi diskuterade också psykologens roll i vården, och även här har Norge kommit längre genom att psykologerna får ta ett mer jämbördigt ansvar tillsammans med läkarna för utredning och behandling av patienterna. Till exempel skulle psykologer i större utsträckning få ställa diagnoser. Detta fungerar på en del mottagningar i Stockholm, men inte överallt. Som mycket annat i vården är det inte lagstiftning eller andra formella regler som sätter gränser, utan det rör sig om en kultur- och attitydfråga. Det norska exemplet har lärt oss att en förändring är möjlig.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*