Ann-Katrin Åslund

Ann-Katrin Åslund

På vägen hem stoppades jag av Ann-Katrin Åslund (FP) som är ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd. Hon stod vid pendeltågsstationen här i Spånga och spred budskapet att vi ska stoppa langningen till ungdomar. Kampanjen kallas Tänk om! Valborg är ju en festkväll med rätt mycket ungdomsfylleri. Det vill hon försöka göra något åt. Heja Ann-Katrin!

Read more

DNs huvudledare i dag tar upp frågan om vart gränser går mellan vårt gemensamma ansvar för varandra genom den offentligt finansierade vården och det egna ansvaret. Sjukdomar och olyckor som är mer eller mindre självförvållade kanske bör bli ett större ansvar för den enskilde, i alla fall ser DN denna idé som framväxande i samhället.

Personligen hamnar jag på samma slutsats som DN: ”Vi föredrar ett samhälle där det fortfarande är vårdbehovet, och inte vad som orsakat det, som avgör vem som har rätt till behandling.”  

De livsstilssjukdomar som drabbar många som äter, dricker och röker för mycket och motionerar för lite,  orsaker inte bara ofta en för tidig död. De gör också att livskvaliteten hålls onödigt låg. En uppgift för primärvården bör vara att stödja människor i sina försök att bryta dåliga vanor och skaffa sig nya, goda vanor. Det kan handla om hjälp att sluta röka. Därmed kan människors liv blir mycket bättre samtidigt som vårdens resurser kan läggas på annat än att försöka bota eller lindra livsstilssjukdomarna.

Read more

Idag har jag, tillsammans med Birgitta Rydberg och Hans Åberg en debattartikel på DNs Stockholmsdebatt som handlar om att alla borde ha ett ”eget rum på nätet”, där all information om patienten finns samlad. Patienten har ”nyckel” till det virtuella rummet och därmed tillgång till all samlad patientinformation. Detta är en en viktigt punkt i FPs nya sjukvårdspolitiska program för Stockhoms län som vi kommer att driva i valet.

Uppdatering:

Fler som bloggar om detta: Birgitta Rydberg, Hans Åberg, Rasmus Jonlund, Chriser Sörliden, Maria Byström

Read more

Läste just i DN flera intressanta texter om unga stockholmare som finns i riskzonen för kriminalitet och utanförskap. Bland annat säger Jan Jönsson som är både politiker i Skärholmens stadsdelsnämnd och dessutom lärare och därmed har stor erfarenhet och insikter om problematiken. Han pekar på den oerhörda betydelse som föräldrarna har i sammanhanget. 

Den viktigaste uppgiften samhället måste åta sig för att hjälpa unga människor att inte hamna utanför är förmodligen att se till att de först och främst går ut grundskolan och sedan snabbt kommer vidare i sina studier eller får en förankring på arbetsmarknaden. 

Jag tycker också det är påfallande ofta som mycket unga människor ses kraftigt berusade ute på stan, även i mitt eget område Spånga är det rätt mycket fylla kring stationsområdet ibland på kvällarna. För mig är det obegripligt hur vuxna människor kan förse tonåringarna med alkohol. Samtidigt minns jag förstås själv att det inte var så komplicerat att ordna det där med alkoholm när jag själv var för ung för att gå på systemet.

Läs här vad partierna vill göra åt saken – om de får sammanfatta sin politik mycket kort.

Read more

S, V och MP lyckas inte komma överens om hur de ska ha det med trafiklösningarna för Stockholmsregionen. För bara några veckor sedan lovade Jämtin att köra över MP i frågan om Förbifarten. Nu har de istället kört över henne.

De rödgröna konflikterna ska lösas med en folkomröstning där valet ska stå mellan Förbifart eller kollektivtrafik. Idiotiskt. Vi ska inte välja antingen det ena eller andra. Vi ska ha både och. Och det är just det som den nyligen träffade Stockholmsöverenskommelsen handlar om.

Under det närmaste decenniet kommer stora satsningar att göra på kollektivtrafiken men också på vägar, främst Förbifarten. Det tycker jag är bra och långsiktigt uträknat. Merparten av stockholmarnas satsade pengar kommer att gå till kollektivtrafik i de planer som finns idag.

Personligen åker jag pendeltåg varje dag och buss och tunnebana rätt ofta. Det funkar i huvudsak utmärkt. Ibland använder vi vår bil också, framförallt när vi ska handla eller göra någon längre tur dit kollektivtrafiken inte funkar lika smidigt. När Stockholm växer och vi blir alltfler som ska ta oss fram i vårt län behöver vi förstås anpassa förutsättningarna efter detta. Det betyder självklart utbyggd kollektivtrafik, men det betyder också fungerande vägnät som kan avlasta innerstaden och göra transportena i regionen smidiga.

Den där tillsynes smart uträknade folkomröstningen som  S, V och MP tänkt sig är lite för fiffig. Det är så uppenbart att det handlar om deras interna problem med att komma överens. Det är dessutom en märklig tanke att regeringen, i det fall det skulle bli maktskifte, skulle kunna tvinga Stockholms läns kommuner, av vilka förmodligen många skulle vara Alliansstyrda, att hålla folkomröstningar som de själva inte alls vill befatta sig med. 

Ett smartare och hederligare sätt att hantera frågan om Förbifarten är förstås att partierna göra det till en valfråga i Stockholm. Väljarna är kapabla att välja de politiker som står för den politik de gillar på det här området också. På så sätt kan vi ägna oss åt politiska sakfrågor istället för listigt taktiserande.   

Läs också: DN, Svd

Per Altenbergs blogg, Lotta Edholms blogg, Hans Åbergs blogg, Maria Wallhagers blogg, Martin Andreassons blogg

Read more

Jag är på FPs Stockholmskonferens. Nyss talade Jan Björklund om de liberala gärningarna i regeringen och vilka utmaningar vi står inför. 

Just nu sitter jag i publiken vid ett seminarium om vårdpolitiken i Stockholm. Birgitta Rydberg, landstingsråd och Daniel Forslund, departementssekreterare på socialdepartementet och fritidspolitiker för folkpartiet frågade ut två entreprenörer inom vården – Anna Wiklund, VD och barnpsykiater på Prima AB och Björn Ljung företagare med långt förflutet i vårdsektorn.

Anna Wiklunds företag har fått luft under vingarna genom den möjlighet som alliansstyret i landstinget gett att driva verksamhet som enskild verksamhet. Hon och hennes företag bryter ny mark då de är först i Sverige att erbjuda både öppen- och slutenvård inom barnpsykiatrin inom sin klinik.

Björn Ljung berättade hur betydelsefull den nya lagen – LOV: Lagen om Valfrihetssystem som Alliansregeringen genomdrivit. Det har lagt grundstenen till att vi kan göra kvalitetsupphandlingar på ett mycket bättre sätt. Detta ger möjlighet för små aktörer att vara med och erbjuda vård till patienter, tidigare var det de stora ”drakarna” som helt dominerade marknaden. Nu gäller det att konkurrera om patienterna varje dag, inte som med de traditionella LOU-upphandlingarna där man var tvungen att konkurrera en gång vart tredje eller vart femte år.

Björn Ljung argumenterade för valfrihet ska införas även inom barn- och ungdomspsykiatrin. Även Anna var inne på detta:

– Det är möjligt, främst för öppenvården. Inom barnpsykiatrin förstår jag inte varför vi inte kan låta föräldrarna välja. Varför ska en mottagning som ingen vill gå till få lika mycket pengar som den som alla vill gå till. Sen tvingar vi människor att gå till den de inte vill gå till, sa Anna Wiklund.

Björn Ljung lyfte fram vikten av att öppet och tydligt redovisa vad man åstadkommer i vården. Patienterna ska ha ett bra beslutsunderlag när de använder sig av sin valfrihet. Öppna jämförelser bli allt viktigare.

Read more

Idag är det årsmöte med Folkparitets länsförbund i Stockholm. Jag har precis blivit invald i styrelsen för länsförbundet och det är både hedrande och roligt att få vara med och leda mitt parti i Stockholms län.

Årsmötet har också antagit det sjukvårdspolitiska program som jag varit med och skrivit tillsamman med bland andra Hans Åberg, som varit programgruppens ordförande. Målet är en vård i världsklass. En sammanfattning av programmet hittar du här: Bildspel om sjukvårdsprogrammet Vård i världsklass (pdf)

Read more

En stor internationell undersökning visar att svenskarna litar på vården. Sverige ligger i toppskiktet. Det är undersökningsföretaget Ipsos som frågat 23 000 personer i 22 länder om sin tilltro till vården. Det verkar dock som kvinnor har något lägre tilltro generellt. Kan det beror på att kvinnor faktiskt får sämre vård än män?

Läs mer om unersökningen i Dagens Medicin.

Read more

Idag sammanträder landstingsfullmäktige. Jag tänkte mig att det skulle bli en intressant debatt eftersom det är viktiga frågor på dagordningen. Patientnämndens årsredovisningen, hela landstingets årsredovisning, trafikplan med mera. Men tyvärr har jag tappat lusten för här råder ett debattklimat som är allt annat än trevligt. Det känns faktiskt rätt obehagligt ibland när debatter om viktiga sakfrågor övergår till pajkastning om vem som är dummast. Det är förvillande likt diskussionsnivån i den sandlåda som mina barn brukar tillbringa soliga eftermiddagar i.

Missförstå mig inte. Jag tycker debatt är nödvändigt och oppositionen har en viktig roll i att granska makten, att visa på alternativa lösningar och att argumentera för sina ståndpunkter. En bra opposition är viktig för demokratin och tvingar fram vässand av argument och idéarbete hos den styrande majoriteten.

Ett debattklimat där man tar till brösttonerna i varje debatt och där ord som, ”kris”, ”fruktansvärt” o s v används som en retorisk krydda i både stora och små frågor leder dock inte till någon utveckling. När angreppen ibland känns som sprungna ur ett personligt agg mot politiska motståndare förlorar politikerna sin viktigaste tillgång – förtroendet.

I en nedåtgående spiral rör sig debatten längre och längre ner i en retorisk dypöl där färre och färre orkar visa varandra respekt och föra fram sakliga skäl för sina ståndpunkter.

Personligen har jag sällan utsatts för detta, men jag har sett och hört hur kollegor bemöts. Ibland tänker jag att det är så tråkigt så jag vill ge upp. Men jag har härdat ut så här lågt och nu kommit på bättre tankar. Jag kandiderar för ännu en period i landstingsfullmäktige. Men det får bli med nya ambitioner.

Jag har säkert kläckt ur mig dumheter någon gång jag också. Men nu blir det skärpning. Jag vägrar delta i dessa pajaskonster. Landstinget ansvarar för oerhört viktiga frågor som påverkar människors liv både när livet tuffar på och när man är som allra skörast. Vård och trafik, är två fundamentala välfärdsområden och politikernas ansvar är stort. Det får vi inte slarva bort genom pajasföreställningar i landstingssalens talarstolar. Det är frågor som måste behandlas seriöst och där vi bör kunna ha ett förtroendefullt samtal med varandra oavsett partifärg. Sedan kommer vi fram till olika slutsatser. Så ska det vara.

Att vara seriös och allvarig i sitt politiska arbete behöver inte betyda att man ska vara tråkig, distanslös och humorbefriad. Tvärt om så önskar jag att fler kan blomma ut i retoriska finesser och sätta ord på vårt arbete som lyfter budskapen till en nivå som människor vill och kan ta till sig. Det finns goda debattörer i landstinget också. Jag önskar att jag kan bli en av dem. Därför ska jag försöka hålla mig till några, högst privata debattregler framöver i landstingsfullmäktige:

  • Jag är aktiv i debatter där jag har något att tillföra och jag är tydlig i mina ståndpunkter. 
  • Jag respekterar att några har en annan syn på vad detta innebär än vad jag har och jag ska inte ägna mig åt personagrepp.
  • Jag lyssnar på vad meningsmotståndare har att säga och har inställningen att de kanske kan lära mig något nytt eller uppmärksamma mig på luckor i mitt eget resonemang.  
  • Jag ska bara använda ord som ”kris” och ”katastrof” när det verkligen är kris och katastrof.
  • Jag ska säga berömmande saker när någon gjort något bra, oavsett partitillhörighet.
Read more