Landstingets budget omfattar många, många miljarder kronor som används till framförallt vård och kollektivtrafik. Idag har Alliansens budgetförslag för 2011 presenterats. Sammantaget är det en budget med tydlig socialliberal profil: Fokus på vårdens kvalitet, tillgänglighet och valfrihet, bejakande av teknikutveckling med ökad e-hälsa, förstärkt arbete för det glömda Sverige genom t ex psykiatrin, öppenhet för fler invandrare i vården, utvecklat jämställdhetsarbete och fortsatta satsningar på kulturen.

 Vård för 45,5 miljarder kronor

Budgeten för området hälso- och sjukvård ökar sin budget med 4 % eller 1,7 miljarder kronor och uppgår till totalt 45,5 miljarder kronor. Stockholmarna blir allt fler och därmed behöver också vårdplatserna utökas.

Mera vårdval!

Vårdvalet uppskattas av många patienter, men valfriheten måste utvecklas. Redan 2011 blir det vårdval inom vaccination och hörapparatsutprovning. Sedan väntar hudsjukvård, reumatologi, ögonsjukvård, öron- näsa-hals, allergologi, gynekologi, primärvårdsrehabilitering och sjukgymnastik, samt peruker. Vi ska dessutom utreda vårdval för öppenvårdspsykiatri, palliativ vård (i livets slutskede) och obesitasoperationer (överviktsoperationer).

S:t Görans sjukhus

Sjukhuset drivs idag av Capio som Sveriges enda privat drivna akutsjukhus. Om ett par år löper avtalet ut och då ska sjukhusverksamheten upphandlas på nytt. Sjukhuset ska dessutom byggas ut. Upphandlingen av S:t Göran kommer att vara en av mandatperiodens riktigt stora frågor.

E-hälsa

En hjärtefråga för FP är att utveckla e-tjänster i vården. Vi har talat om att alla bör få ett ”eget rum på nätet” där alla information om individen finns samlad och som man själv ”äger”.

I budgeten framgår att vi sätter igång e-hälsaarbetet med flera nya e-tjänster kopplade till Vårdguiden. Det finns många vinster att göra med utvecklad e-hälsa. Bland annat kan vi sänka trösklarna till vården som har med tid och bekvämlighet att göra.

Ett område som känns särskilt angeläget att tillvarata moderna teknikens möjligheter är inom läkemedelsfältet där man snabbt kan få fram läkemedelslistor för patienterna och koppla en förbättrad service som t ex att man ska kunna hitta aktuella recept med mera.

Psykiatri

Psykiatrin är ett annat fält där folkpartiets engagemang är lite extra stort. Där blir det fortsatt utveckling av patienternas inflytande. Kraven på vetenskaplig evedens i psykiatrin ska vara skarpa. Äldrepsykiatrin är ett område som behöver fortsatt uppmärksamhet, inte minst kring depressioner och suicidprevention. Neuropsykiatri och ätstörningsvård är två områden där vi har satsat mycket de gångna åren och kommer att behöva fortsätta bygga ut kraftigt.

Själv är jag ju ansvarigt landstingsråd för personal. Ibland brukar man ju kalla personalen för verksamhetens viktigaste resurs. Men det är lite missvisande, tycker jag. Personalen är ju själva verksamheten, sen finns det förstås en massa teknik och lokaler och styrdokument som hjälper till, men vården är summan av medarbetarnas insatser.

En av de stora utmaningarna framöver blir att rekrytera kompetent personal till vården. I detta sammanhang lyfter vi fram utländsk vårdpersonal som en mycket viktigt resurs. Det behövs ett idogt arbete för att möjliggöra att fler med utländska utbildningar snabbt ska kunna börja arbeta i vårt landsting. Det behövs också bra karriärvägar för vårdens personal och ett starkt inflytande.

Jämställdhet

Att vi ska ha ett aktivt jämställdhetsarbete är självklart för mig. En nyhet i budgeten är att vi nu stärker jämställdhetsarbetet. En särskild central jämställdhetsfunktion inrättas som bl.a. ska ta del av aktuell forskning, stödja och sprida den, samt framför allt stödja alla landstingets verksamheter i att utveckla integrerade arbetssätt.

Kulturen

Kulturnämnden får också en utökad budget om 5 miljoner konor och har sedan maktskiftet 2006 därmed fått 50 miljoner fler kronor till sitt förfogande. En prioriterad uppgift blir att få till ett flerårigt avtal med Konserthuset, som landstinget är huvudfinansiär för. Vi står också inför det efterlängtade öppnandet av Palatset för barn och ungdomskultur, som har och ska fortsätta få landstingets stöd. Jag tror det blir en av höjdpunkterna i Stockholms kulturliv 2011. Det ska bli roligt att som kulturlandstingsråd ta mig an kulturpolitiken.

Läs också Birgitta Rydbergs blogg

Read more

Idag skriver Erik Wassén i Svd om rikssjukvården och beslutet att hjärttransplantationer inte längre ska göras i Stockholm. Erik  är folkpartist, advokat och nyvald politiker i landstingsfullmäktige. Han pekar på en hel del bekymmer med rikssjukvården. Beslutet om att hjärttransplantationer enbart ska göras i Lund och Göteborg framöver befarar jag kommer drabba patienterna inte bara i Stockholm utan i hela Mälardalen. Det är svårt att förstå varför väl fungerande verksamheter ska läggas ner. Men beslutet är fattat.  Artikeln finns i SvD.


Read more

Jag hoppas att Elisabet Ohlson Wallins utställning Jerusalem kommer att visas i Stockholm snart. Jag vill se den. Ingen har väl missat turerna kring hennes bilder som startade långt innan vernissagen hölls. Världskulturmuseet i Göteborg tvekade inför utställningen, men nu är den på plats. Inte oväntat har debatten fortsatt när nu bilderna finns att beskåda. Själv har jag bara sett de exempel som presenterats genom media. Men jag längtar efter att få se utställningen i sin helhet.

Jag kan förstå, av de bilder jag sett, att utställningen väcker känslor. Det är förmodligen även vad konstnären förväntat sig och önskat. Det är utmärkt att frågor om tolerans och respekt för HBT-personers livsval diskuteras, inte minst ur det perspektiv på religionen som Ohlson Wallin arbetar utifrån. I det urbana och liberala sammanhang jag själv rör mig är det lätt att glömma bort den utsatthet som många människor lever i till följd av kärleken.

Jag minns när jag såg hennes omtalade utställning Ecce Homo. Bilderna drabbade mig inte så mycket, kanske därför att de redan exponerats så flitigt i media innan jag tog chansen att se utställningen. Däremot noterade jag publikens sammansättning. Lokalen var full av medelålders och äldre damer. Jag minns att jag tänkte att det egentligen in var så konstigt. Jag tror att det är just dessa kvinnor som bär upp såväl kulturlivet som humanismen och toleransen i vår tid.  

DN, GP

Read more

Handbojor

Kulturpolitikens viktigaste uppgift är att säkerställa ordets frihet. I det dagliga arbetet tar det sig förstås många olika uttryck. Just i dag är det fängslade författares dag. Det är inte en dag att fira – alltför många skribenter sitter fängslade eller har tvingats i exil, även det i någon mening är ett sorts fängelse. Det är istället en dag att uppmärksamma och ge sig själv en stund att fundera på betydelsen av det fria ordet.

I mina tidigare roller har jag på olika sätt jobbat för att stödja exilförfattare och författare i fängelse. Som kulturchef i Uppsala var jag med och tog emot den första fristadsförfattaren för några år sedan. Det blev Taslima Nasrin som blev Uppsalas första gäst. Även i Stockholms stad såg dåvarande kulturborgarrådet Birgtta Rydell, som jag då arbetade åt, till att Stockholm anslöt sig till nätverket av fristäder. Salim Barakat hette stadens första författargäst. Sedan dess har det blivit många flera.

Fängslade författares dag talar vi om i Sverige, fast begreppet är snävt. Även bloggare, journalister och andra skrivande människor som förföljs och fängslas drabbas naturligtvis av samma utsatthet. Det är Svenska PEN som med stort engagemang lyfter dessa frågor år efter år. Mångas tankar går förstås till journalisten Dawit Isaak som fortfarande hålls fänglsad i Eritrea. Att han ska få bli fri är något som vi alla drömmer om. Men det räcker inte att drömma. Sverige måste med kraft agera och använda alla tänkbara medel. Tyvärr tycks inte regimen vara beredd att lyssna.

Mitt i allt det dystra kan vi glädjas åt att i Burma har Aung San Suu släpptes fri på lördagen. Äntligen! Ska vi våga hoppas att landets övriga politiska fångar också ska släppas ur fångenskap?

Vad har nu detta med kulturpolitiken i Stockholms län att göra? En hel del, menar jag. Det fria ordet måste ständigt hävdas även hos oss. Kulturskaparnas frihet att uttrycka sig utan hänsyn till vad jag och andra politiker, myndigheter och andra makthavare ska tycka och tänka.

I vårt land finns det krafter som vill trycka ner kulturens kraft. Sverigedemokraterna skriver i en riksdagsmotion att ”I vårt Sverige används skattemedel i första hand till att ”befrämja kulturyttringar vars syfte är att glädja, försköna och skapa gemenskap.” I denna enda mening reduceras kulturen till något allmänt trivselskapande, som en kanelbulle till eftermiddagsfikat. En bärande tanke i deras kulturpolitik är att ”återupprätta en gemensam nationell identitet”, det svenska betonas strakt hos dem och gör mig spyfärdig. Missförstå nu inte, jag gillar också mycket av den kultur som finns och skapas i Sverige. Men att bara odla det med riktigt långa rottrådar ner i den svenska myllan skulle göra oss så oändligt fattiga. Lägger man ihop SDs kulturpolitik med deras syn på invandrare blir det en brunaktig sörja som stinker av främlingshat, rädsla och bakåtsträvande.

Jag gillar mångfald och jag vet att det berikar oss alla.  Jag tycker vi ska kämpa för ett öppet Sverige där människor från olika länder och kulturer kan mötas – det om något är en svensk tradition att bevara.

Det som bekymrar mig mest just nu i frågan om det fria ordet är den nyvaknade oro för religiösa uttryck som verkar spridas bland många. Nog måste vi klara av att både fördöma förtryck, terror och intolerans i religionens namn och samtidigt bejaka att många människor finner kraft, tillit och rent av kärlek i sin religion. Att judar inte vågar visa sina religiösa tillhörighet öppet, som rapporterats om på senare tid även i vårt land och att muslimer misstänkliggörs som grupp skrämmer mig lika mycket som när konstnären Lars Wilks hotas för att några känner sig kränkta av hans konst. Just detta gör det ännu viktigare att fortsätta kämpa för att det fria ordet. Alls rätt till det fria ordet.

Read more

Stockholms läns landsting är en av Sveriges störstsa arbetsgivare. Jag försöker just nu skaffa mig en viss överblick. Ett sätt att se på saken är förstås med hjälp av siffror. Om man leker lite med statistiken framgår att den vanliga landstingsanställda är en kvinna på 44,4 år som arbetar som sjuksköterska.

År 2009 var 43 136 personer anställda i landstinget. Naturligtvis arbetar de allra flesta inom hälso- och sjukvården. Hela 94,4 procent av de anställda återfinns där. Trafik, kultur, fastighet… utgör andra områden där man kan hitta intressanta arbeten inom landstinget. 79,8 % av de anställda är kvinnor. 72% av landstingets chefer är kvinnor (borde det inte också vara 79,8% kan man undra…). Personalkostanderna uppgår till 22,4 miljarder kronor.

Det är alltså en väldigt stor organisation som kostar mycket pengar. Som personallandstingsråd känns det förstås ansvarsfullt. Det dagliga personalarbetet ska förstås inte skötas på mitt tjänsterum utan runt om i de verksamheter som landstinget driver. Andra, mer övergripande personalstrategiska frågor, däremot ska jag engagera mig mycket i. En bra grund att stå på i detta sammanhang är landstingets personalpolicy som Landstingsfullmäktige beslutade om i juni 2010. Du hittar den här.

 

 

Read more

Efter gårdagens mer högtidliga start och dessutom födelsedagsfirande har jag nu landat på fötterna. Jag har flyttat in på mitt arbetsrum och dessutom fått en dator, vilket underlättar. Mitt första möte med landstingsrådsberedningen avlöte väl, men innan dess hann jag med ett kort möte med medarbetarna här på FP-rotlarna. Det är ett toppengäng som jobbar här! Jag har också träffat min företrädare Maria Wallhager som gett mig en bra introduktion. Lite guldkant har det blivit även i dag. Bland annat åt landstingsråden en trevlig lunch tillsammans. Dessutom har jag fått flera blommor och lyckönskningar som värmer. Jag passade också på att bjuda arbetskamraterna på tårta, det hanns ju inte med någon födelsedagstårta igår… Som avslutning på en lång dag är det nu dags för representantskapsmöte med FP i Stockholms stad.

Read more

Vaknade tidigt av födelsedagsuppvaktning från familjen. Kaffebrickan bars in av maken under ivrigt påhejande från dottern. Sonen bars också in, men fortsatte att sova genom hela firandet. Så kan det vara när man är fem år och lite morgontrött. Själv blev jag både pigg och väldigt glad.

Lite senare på förmiddagen valde landstingfullmktige mig till landstingsråd med ansvar för produktions- och personalfrågor samt kulturnämnden. Det känns som ett mycket roligt uppdrag, även om jag kan förutse att det ibland säkert kan vara tufft också.

Nu gäller det att snabbt bekanta sig både med mina ansvarsområden och de tjänstemän och andra som jag kommer att samarbeta med framöver.

Jag har också fått ett rum att ”flytta in i”. Men än har jag ingen dator, så jag lånar istället en medarbetare skrivbord tills tekniken finns på plats på mitt eget kontor. Telefon kan väl också vara användbart, och en sådan ska jag snart få igång, har det utlovats… Allt är nytt. Eller snarare: Jag är ny. Men allt löser sig för i Landstingshuset finns många kompetenta och tjänstvilliga människor som hjälper mig till rätta.

Sammanfattning: En riktigt bra första dag på jobbet!

Dagens Medicin har uppmäkrsammat valet av landstingsråd

Read more

Igår nominerade Folkpartiet mig som landstingsråd. Idag samlades alla råd, som utses av landstingsfullmäktige imorgon, vid en presskonferens. Jag har en spännande tid framför mig. Jag kommer att utses till produktions- och personallandstingsråd och därtill till kulturlandstingsråd. Jag är mycket glad för det förtrode mina partikamrater visat mig genom denna nominering. Det är ett stort och viktigt uppdrag. För mig finns nog inget roligare än att få möjlighet att med full kraft jobba för att sätta många socialliberala avtryck i landstingspolitiken.

ett snart omvald och ett snart nyvalt landstingsråd.
Birgitta Rydberg och jag är glada åt våra uppdrag som landstingsråd

Flera bloggar: Birgitta Rydbergs blogg, FP-bloggen

Read more