Äldre personer som drabbas av sjukdom måste känna tryggheten i att vården fungerar och är anpassad efter deras behov. Det handlar om att ha en fast läkare på vårdcentralen att kunna vända sig till, att man kan får vård i det egna hemmet när det behövs men också att det finns specialistvård för äldre att få om det skulle behövas.

Geriatrik, eller äldresjukvård, är en viktig del av den trygga vården. Jag ser ett ökande behov av vård speciellt utformad för de äldres – eller de årsrikas! – behov. Därför har jag, tillsammans med övriga Alliansen i Stockholms läns landsting, initiativ till en översyn av behovet av mer äldresjukvård men också en strategi för att bygga ut geriatriken så att den anpassas efter behovet. Glädjande nog gav även oppositionen sitt stöd gör förslaget.

Befolkningen i Stockholms län blir allt äldre. Och det samma gäller för hela Sveriges befolkning. Idag är var femte invånare över 65 år och enligt statistiska centralbyråns senaste prognos har andelen växt till var fjärde år 2050. Ännu snabbare ökar den allra äldsta gruppen – de som är över 80 år. Idag utgör de 5 % av befolkningen, år 2050 är nästan var tionde svensk över 80 år.

För att vården ska finnas och täcka till görs nu ett omfattande utvecklingsarbete för att bättre tillgodose äldre, multisjuka vård och omsorgsbehov. Förnärvarande pågår ombyggnationer och modernisering av flera av länets mindre sjukhus där geriatrisk vård är en central del av utbudet.

Det är nu tid att göra en förnyad analys av vårdbehovet och med de förändringar som sker i det totala vårdutbudet.

Sollentuna sjukhus kommer att bli en central plats för geriatrisk vård i norra länet. Men det behöver säkerställas geriatrisk vård även i framtiden vid Danderyd sjukhus för att möta behovet i anslutning till den akuta sjukvården som ju ofta berör äldre människor. Vidare behöver inte minst att utbudet i den södra delen av länet måste utvecklas.

För att få ett samlat underlag för vilka behov som finns av geriatrisk vård i framtiden och i vilka formen den bör tillhandahållas kommer vi därför att utarbeta en geriatrikplan för Stockholms län som innehåller beräkningar av hur vårdbehovet kommer utvecklas framöver, förslag på hur den geriatriska vården bäst kan användas för att tillgodose målgruppens behov, och var den geriatriska vård som behöver upphandlas bör placeras geografiskt. Därtill kam vi redan nu slå fast att det ska finnas geriatrik vid Danderyd sjukhus även i framtiden.

Read more

Att få vara ifred ibland är skönt. Egentid är en bristvara för många yrkesarbetande mammor som jag. Men motsatsen, att ofrivilligt vara ensam och känna sig isolerad är förfärligt. Livet blir färglöst och glädjen försvinner.

Att vara isolerad är man inte ensam om. Många lider av detta. När jag på senare tid tagit upp problemet med olika bekanta öppnas en kran av berättelser om vilken oro man känner för äldre släktingar som inte har sina vänner kvar i livet, eller oron för att själv bli ensam. Det märks att det berör många djupt.

Jag att tänka på the Beatles gamla hit

All the lonely people Where do they all come from?

All the lonely people Where do they all belong?…

Det är en sorglig text om Eleanor Rigby som inte hade någon i sitt liv.

Ensamhet är inte enbart en plåga för enskilda människor. Det är en – eller borde bli en – samhällsfråga att diskutera i den politiska debatten. Det har man sett i Storbritannien där nyligen en minister fått ansvar för ensamhetsproblematiken, som där beräknas beröra nio miljoner invånare.

Som ny talesperson för hälso- och sjukvårdsfrågor i Liberalerna funderar jag mycket på hur vi kan förenygga ohälsa och sjukdom. Minska rökningen, få barn att röra sig mer, en omtänksam alkoholpolitik är självklart viktigt. Men en faktor som vi sällan talar om men som har enorm negativ påverkan på hälsan är just ofrivillig ensamhet.

Ofrivillig ensamhet tycks kunna krossa människors hjärtan både bildligt och bokstavligt. Hjärtproblem är det hög risk för, men även många andra hälsoproblem tycks tätt förknippade med det lidande som ensamhet kan utgöra. Jag har hittat och läst en del intressanta artiklar i ämnet. Se t ex the Cut, och New York Times

Vad ska vi göra åt ensamhetsepedemin som tycks drabba så många? Självklart kan vi inte lagstifta om meningsfulla relationer. Men nog finns en politisk uppgift i att möta detta som ett samhällsproblem. Kan vård och omsorg organiseras på ett sätt som bättre möjliggör sociala kontakter? Kan civilsamhällets villkor förändras så att de får en bännu viktigare roll i att skapa mening och gemenskap för fler? Kanske borde bostäder som bjuder in till sociala kontakter, som trygghetsboenden eller kollektivhus, gärna med både hyres- och bostadsrätter skapas i högre grad?

Tillsammans med mina partivänner Barbro Westerholm och Lina Nordquist tar vi upp frågan om ensamhet i en debattartikel. Vi hoppas få starta ett politiskt samtal om den ofrivilliga ensamheten. Har du förslag, tankar och idéer? Kommentera gärna!

 

Read more

Karolinska Universitetssjukhuset utvecklar vården för de allra minsta barnen. Det är en gåva familjer med sjuka, nyfödda barn att få tillgång till avancerad vård med hög kompetens i sitt eget hem. 

Det skrivs mycket negativt om NKS och Karolinska. Och det finns onekligen många problem att lösa som handlar om arbetsmiljö och brist på arbetsglädje, ledarskap, teknik, för mycket konsulter och så vidare. Men det får inte skymma det faktum att mycket bra vård skapas på sjukhuset varje dag och hängivna medarbetare.

Jag är stolt över sjukhuset och den fantastiska vård som ges där och över den utvecklingsvilja som präglar arbetet på golvet, till exempel inom barnsjukvården. Det är lätt att föreställa sig, i sitt eget mammahjärta, de stora fördelarna att sjuka nyfödda patienter kan vårdas i hemmet i stället för på sjukhus. Man får vara en familj och inte känna den där känslan man kan få på sjukhus att man reduceras till en patient. Man får vara i vardagen. Dessutom minskar infektionsrisken och det är som alla förstår en stor hälsovinst.

Karolinska universitetssjukhuset startar därför en ny enhet för neonatal hemsjukvård. Samtidigt flyttar neonatalmottagningen in i nya, fina lokaler. Det blir ett lyft för verksamheten.

Sverige och framförallt Stockholm och Karolinska sjukhuset kan vara stolta över den vård som kan ges till förtidigt födda och sjuka nyfödda barn. Den nya verksamheten är bemannad med kompetenta sjuksköterskor och den satsning som vi gör i Stockholm för att utbilda sjuksköterskor att bli specialiserade inom neonatalvård har varit betydelsefull för hela vården.

Jag tror det ger en fantastisk trygghet när en kompetent sjuksköterska från hemsjukvårdsteamet kommer hem till familjen utifrån familjens och barnets behov. Och nya, moderna vårdmiljöer för dem som måste vara på sjukhus bidrar också till kvalitetens i vården. Det är framtidens vård!

Det var så roligt att få klippa bandet när den nya enheten invigdes för en liten tid sedan!

Read more

Nya Karolinska sjukhuset i Solna är en viktig investering i vården, framförallt för de svårast sjuka patienterna. Det handlar om människor som exemplevis akut drabbas av hjärtsjukdomar eller behandlas för cancer. Det är ett högspecialiserat sjukhus där medarbetare med lång erfarenhet och hög kompetens gör avancerade insatser för patienterna. Jag är stolt över vården och över att vi i Stockholms läns landsting vågade ta beslutet att verkligen satsa på sjukvården. Men projektet har kantats av stora problem inom såväl teknik som byggnaden och inte minst ett orimligt nyttjande av externa konsulter. Det är bra att detta uppmärksammas, och jag tar situationen på största allvar.

På landstingets initiativ pågår en rad granskningar av NKS – ur en rad olika perspektiv. Bland annat gör Stockholms universitet en omfattande genomgång av NKS-projektet. Det är mycket angeläget att hela processen granskas, att ansvar för eventuella fel kan utkrävas men framförallt att lärdomar kan dras för framtiden. Nu väljer regeringen att göra ytterligare en utredning av NKS. Jag har inget emot att fler perspektiv blir belysta, men det är olyckligt att regeringen väljer att göra valrörelse av det statliga utredningsverktyget.

Mitt fokus ligger på att sjukhusets medarbetare ska få de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb – att bedriva avancerad sjukvård för patienter som ofta har mycket stora behov. När jag besöker Karolinska universitetssjukhuset i Solna ser jag en sjukvård som är fantastisk. Jag är imponerad av de stora insatser som medarbetarna gör, och som bland annat visar sig i topplacering i kvalitetsregistret Swedehearts ranking. Jag har också mött medarbetare på pre- och postoperativa avdelningen (PMI) som entusiastiskt berättar om hur det nya arbetssättet förbättrat deras vardag och hjälpt dem lyckas med bemanningen. Jag har mött föräldrar till patienter på neonatalavdelningen som beskrev flytten till nya sjukhuset, med både modern mänsklig vårdmiljö och medicinteknik i framkant, som en rörelse från dåtid till framtid. Jag har lyssnat till patientföreträdare som säger att de äntligen får vara delaktiga i hur vården formas. Och jag har besökt hjärtsjukvården och hört om fina resultat hos hjärtsviktspatienter till följd av nya arbetssätt. Allt detta är goda exempel på en positiv utveckling av vården i Karolinska sjukhuset – en utveckling som måste få fortsätta utvecklas.

Självklart är jag kritisk mot de brister och misstag som har uppdagats. Det pågår givetvis ett omfattande arbete att lösa dessa, inte minst när det gäller arbetsmiljö och teknik. De jag ser som allra mest allvarligt är det som påverkar medarbetarna och patienterna negativt. Jag har bland medarbetare mött oro inför förändringar med en ny verksamhetsmodell och flytten till nya lokaler med nya arbetssätt, kritik mot ledarskap och mot krånglande teknik och överdriven konsultanvändning. Jag möter också medarbetare som är ledsna för att deras organisation ifrågasätts, för att förändringsarbete är påfrestande och för att det är tufft att förklara och försvara situationen på Karolinska sjukhuset och lugna oroliga patienter som fått en väldigt negativ bild av den vård som ges. Andra är ledsna därför att de används som slagträ i den partipolitiska valdebatten. Det är olyckligt och så tycker jag inte att någon medarbetare i vården ska behöva känna.

Medarbetarna och cheferna måste nu få lägga sin tid och kraft på vården idag och samtidigt på att förbereda den stundande inflyttningen i nya sjukhuset. Jag hoppas att det höga tonläget i debatten kan bytas mot en konstruktiv vilja att ta ansvar och förvalta stockholmarnas nya sjukhus – Sveriges modernaste universitetssjukhus – på bästa sätt. Det ansvaret måste vi som är politiska beslutsfattare ta gemensamt. Imorgon sammanträder hälso- och sjukvårdsnämnden och då kommer vi bland annat att diskutera framtidens vårduppdrag och hur våra avtal med Karolinska Universitetssjukhuset och de övriga sjukhusen i länet ska formas i framtiden.

Read more

Vi har gjort en unik satsning i Stockholms län.  Vi samlar specialistvård, forskning och patienter för att gemensamt utveckla vården för personer med kroniska sjukdomar inom reumatologi, neurologi och diabetes.

Universitetssjukvård är inte längre begränsat till universitetssjukhuset utan knyts närmare den övriga vården.

Särskilt viktigt är det att möta patienter med stora, komplexa vårdbehov och kanske flera sjukdomar både fysiskt och psykiskt. Att patienterna får vara delaktiga i att utveckla nya arbetssätt känns självklart i den moderna sjukvården, men har långtifrån alltid varit inkluderade. Här blir patienten huvudperson.

Det kändes fint att få vara med och knyta ihop bandet mellan landstinget/sjukvården och Karolinska institutet/forskningen vid vårt nya specialistcentrum.

Read more

Ibland hör jag människor säga att politiker borde sluta bråka och istället komma överens. Och visst behöver vi ibland hitta gemensamma, långsiktiga lösningar och därför måste vi ge och ta, förhandla och enas om något som är gott nog. Men ofta är det precis tvärt om. Skillnaderna är avgörande. För mig är frågan om människors makt över det som är viktigt i livet en sådana fråga. 

Nu säger Socialdemokraterna att de vill ta bort vårdval gynekologi (Dagens Medicin). Det kommer jag aldrig att medverka till. Jag minns tiden innan valfriheten och de många vårdgivarna. Då fick kvinnor inte själva välja utan hänvisades till av landstinget beslutade vårdgivare, oftast anställda av just landstinget. Idag har kvinnor makt och möjlighet att själv välja vem man vill gå till.

Alla kvinnor som någon gång suttit i en gynstol vet hur otroligt utsatt man är. Mer naken än så kan man inte känna sig. Till gynekologen går man dessutom med känsliga hälsobekymmer. Det kan handla om svåra magsmärtor som länge viftats bort som mensvärk men som i själva verket är den plågsamma och svårbehandlade sjukdomen endometiros. Det kan handla om det mest personliga i att längta efter barn men ha svårt att bli gravid. Och det kan handla om att göra en abort.

Sällan är det så relevant att tala om egenmakt och vikten av valfrihet som när det kommer till det mest intima och integritetskänsliga i vården. Att ta bort vårdval gynekologi är kvinnofientlig politik.

Här går en tydlig skiljelinje mellan Liberalerna och socialdemokraterna. Vi vill ha valfrihet och egenmakt för individen och möjlighet för fler vårdgivare att erbjuda vård. S vill stoppa privata alternativ genom vinstförbud för företag och ta bort den fria etableringsrätten som gör att till exempel gynekologer kan starta egna mottagningar.

Det är detta valet i september handlar om. Ska kvinnor få välja sin egen gynekolog, Eller ska socialdemokraterna får göra valet åt oss?

 

Read more

Svensk cancervård håller hög nivå. Alltfler överlever och kan fortsätta sina liv. Det har varit en fantastisk utveckling som vi kan känna stolthet för. Men det finns också problem – cancervården är inte jämlik i Sverige. Det är en orättvisa som vi måste möta med kraft. Alla måste få samma goda chans att blir överlevare.

Vi har geografiska skillnader mellan olika delar av landet, som bland annat visar sig i de långa vårdköerna som råder på sina håll. Men skillnaderna inom ett landsting kan vara nog så stora. Människor i socioekonomiskt utsatta områden får sämre tillgång till vård än de mer gynnade. Det förekommer också åldersdiskriminering. Detta kan vi inte acceptera.

Vi behöver en jämlik vård i hela landet och ett sätt att nå detta är att göra vården mer standardiserad. Det betyder att vården ska ges snabbat och i en standardiserad process. Vi behöver också få bort köerna i vården och låta alla, oavsett var i landet man bor, få snabb diagnos, rätt behandling och en bra rehabilitering.

De socioeknoniska skillnaderna kräver särksilt uppmärksamhet. I mitt eget landsting har vi arbetat med ”Botkyrkaprojektet” som för övrigt belönades med landstingets jämställdhetspris. Det sprider vi nu till fler delar av länet för att göra fler medvetna om betydelsen av att gå på mammografi och annan screening och öka kunskapen om cancer. Dessutom behöver vi få till screening inom flera områden, exmpelvis lungcancer och prostatacancer.

Åderismen – åldersdiskrimineringen måste stoppas. Idag finns en åldersgräns för screening som innebär att kvinnor över 74 år inte kallas till screening. Det är Socialstyrelsens bedöming som ligger till grund för detta. Men det tröstar knappas den 76 åring som inte får sin bröstcancer upptäckt i tid. Istället borde vi göra screening mer individuell utifrån den egna risken. Intressant forskning pågår på detta område så jag är hoppfull. Läs gärna Barbro Westerholms debattinlägg om ålderismen i bröstcancerscreeningen.

Igår tillbringade jag dagen på Sheraton hotel i Stockholm där Nätverket mot cancer uppmärksammade Världscancerdagen. Det gav mycket inspiration till fortsatt arbete för en bättre och mer jämlik cancervård.

Göran Hägglund, som under Alliansregeringen tog politiskt initiativ till Sveriges cancerstrategi, ledde agens program.

Panelsamtal om jämlik vård

Read more

Måltiden är en viktig del av vården. Tilltalande och goda måltider ger mer matgläje och lockar patienterna att äta mer. Egna tillagningskök på sjukhus ger bra möjligheter att skapa goda måltider utifrån patienternas behov och önskemål. Därför var det väldigt roligt att äntligen få inviga det nya patientköket köket på Södersjukhuset och få smaka på deras redan berömda köttbullar.

Under lång tid har jag ägnat både tid och kraft åt maten i vården. Det medicinska innehållet i vården är självklart alltid viktigast men maten har också en medicinsk funktion. Maten och måltiderna ska ses som en del av vården. Det handlar om näringsinnehåll, men också om glädje och lust. Måltiden ska vara något att se fram emot. Genom bra, och god mat och möjlighet att välja vad och när man vill äta kan patienter få vara lite mer människa och mindre patient.

Södersjukhuset har länge arbetat både ambitiöst och målmedvetet med patientmakten och måltiderna. Men innan det nya köket blev klart behövde de arbeta med en oflexibel och föråldrad lösning där den varma maten kördes med från köket från Rosenlundssjukhus.

Nu är den tiden förbi och Södersjukhuset har numera ett stort, fräscht och välutrustat kök att laga alla sina måltider i. Genom fler valmöjligheter, mer flexibilitet, nya tekniska hjälpmedel och ett aktivt miljötänk kommer man både förbättra patienters upplevelse av vården och personalens arbete.

För den som är nyfiken på deras arbete kan jag tipsa om att följa deras instagramkonto @maltidenpasosPatric Gill är kostchef på Sös och mycket entusiastisk över ”sitt” nya kök.

Read more

Förra veckan gick i digitaliseringens tecken. Tillsammans med innovationslandstingsrådet Daniel Forslund (L) medverkade jag i och mötte spännande vårdgivare, programutvecklare, teknikinnovatörer, patientföreträdare m fl som alla, på något vis, vill vara med och bygga en modern, högteknologisk och patientcentrerad vård.

Teknik är viktigt och kan förenkla i vårdmötet, i vårdbehandlingar, men kanske mer än något annat, ta bort det onödigt krångliga och sådant som inte gynnar någon i dagens hälso- och sjukvård.

För att möta framtiden är det viktigt att vi som arbetar med hälso- och sjukvårdspolitik vågar ta stegen in i en värld som inte är självklar från början.

Jag är stolt över de stora satsningar SLL redan gör. Vi går verkligen från ord till handling när det gäller digitalisering!

Detta blev extra tydligt förra veckan.

I måndags träffades 130 vårdgivare, tjänstemän och politiker för att samtala kring utmaningarna och möjligheter med att vi i SLL nu ersätter husläkare även för digitala vårdmöten. Vi likställer de digitala mötet med det fysiska mötet. Detta är ett första steg, men digitaliseringen kommer ske på många andra områden och inom andra vårdsammanhang mycket snart.

Jag är stark förespråkare för att skapa valfrihet för patienterna, att patienterna kan välja många kontaktvägar in i vården.

Men ingen sitter inne med alla lösningarna. Detta arbete gör vi gemensamt- tillsammans med vården och med patienterna.

På torsdagen var jag på ett spännande besök i Nacka. Där diskuterade Daniel och jag, med en mycket kompetent grupp tjänstemän och kommunalrådet Gunilla Grudevall-Steen (L), hur landstinget tillsammans med kommunen behöver samverka ännu mer, för att skapa en modernare hemsjukvård och ge våra äldre tryggare, säkrare och bättre vård och omsorg i hemmet. Det händer enormt mycket inom teknikutvecklingen och jag tittade bl a på smarta hem för äldre, som man i Nacka snart kommer erbjuda på äldreboenden.

På eftermiddagen fick jag ta del av alla spännande resultat och lösningar från Program 4D. Projekten inom 4D syftar till att skapa ökad patientnytta genom att vård och forskning samverkar bättre. 4D omfattar våra vanligaste folksjukdomar; artriter, bröstcancer, diabetes typ 2 och hjärtsvikt.

Continue reading Digitalisering pågår…

Read more