Bättre tillgång till psykiatrisk vård och nya arbetssätt för psykologer och läkare. Det är några av effekterna av den norska psykiatrisatsningen, som jag fick lära mig om under ett studiebesök i början av veckan.
I Sverige har omkring 41 500 pojkar och 26 500 flickor i åldern upp till 17 varje år någon kontakt med vården för psykisk ohälsa. De mår helt enkelt inte bra. Samtidigt vet vi att det fortfarande är känsligare att söka vård när man har ont i själen än när man har ont i kroppen. Därför är det viktigt att hjälpen mot psykisk ohälsa är lättillgänglig för dem som behöver den.
I början av veckan gjorde jag en studieresa till Norge för att lära mig mer om hur deras psykiatri fungerar. På resan deltog också min landstingsrådskollega Birgitta Rydberg, som ansvarar för psykiatrifrågorna i landstinget, och Gunilla Thorsson, som är liberal politiker och psykolog. Bakgrunden till att vi valde just Norge och Oslo är att de under senare år genomfört en omfattande psykiatrireform.
Den norska reformen kallas ”upptrappningsplanen” och har pågått 1999–2008. Förutom en ökning av statliga resurser till sjukvård och kommunala insatser med 24 miljarder norska kronor så har upptrappningsplanen även inkluderat reformerad lagstiftning. Bland annat har en ny lag om ”psykisk helsevern” tillkommit.
År 1998 drabbades Norges statsminister Kjell Magne Bondevik av en depression. Han var också öppen med det, och säkert kan detta på något sätt ha bidragit till att bryta tabut kring att söka hjälp för psykisk ohälsa. Men det handlar också om att den psykiatriska vården ska vara lättillgänglig.
Ett av de ställen vi besökte ligger i grannkommunen Ski. Det är en kommunal mottagning som kallas Hjelper’n, dvs. ”Hjälparen”. Hos Hjelper’n finns psykologer som tar emot barn som behöver hjälp för att må bra, men man erbjuder också tidiga insatser till ungdomar och föräldrar. Namnet Hjelper’n har man valt just för att avdramatisera det hela, tanken är att det ska vara en låg tröskel in.
För mig som personallandstingsråd var det också intressant att se hur man arbetat med bemanning. Den stora expansionen av psykiatrin har förstås krävt många fler anställda, men man har också sett över vilka arbetsuppgifter olika personalgrupper gör. I Norge är läkare och psykologer till exempel mer jämställda när det gäller diagnostik och man använder i större utsträckning psykologer, framför allt specialistutbildade, inom slutenvården. Det kan tilläggas att i Norge ger en specialistutbildning utdelning för psykologer, både vad gäller arbetsuppgifter och i lönekuvertet.
Vi hade ett välfyllt schema under resan, men vi hann också med ett litet besök i den fina Frognerparken med sin storslagna Vigelandsanläggning. De många skulpturerna av människor i olika sinnesstämningar och olika stadier i livet gav verkligen en ny dimension till alla funderingar och intryck från studiebesöken i den norska psykiatrin.
