”We did not come to fear the future. We came here to shape it”. Orden är Barack Obamas. Jag gillar citatet. Det summerar politikens möjligheter och vårt ansvar för framtiden.
I veckans nummer av tidningen Nu skriver jag om Liberalernas ansvar att forma framtiden och att formulera en politik som svarar, inte bara på de enkla frågorna där de liberala svaren är givna, utan också på de svåra frågorna där målkonflikter måste hanteras.
En undersökning i Aftonbladet visar att många upplever att samhället är på väg åt fel håll. Den rödgröna regeringen driver en politik som skadar tilliten. Jag ser ett Sverige som behöver stärka sitt grundläggande uppdrag. Om människor inte litar på att välfärden fungerar eller att staten upprätthåller lag och säkerställer ordning riskerar vi starka krav på ett mer slutet samhälle. Det är liberala värden som står på spel.
Det är självklart och enkelt för oss liberaler att tala tydligt och klart om enskilda människors fri- och rättigheter. Vår röst är som klarast när vi tar ställning för hbt-personers rättigheter, för kvinnors och flickors rätt att leva fria från hedersförtryck, för mer demokrati och frihet för individer globalt. Detta förenar alla liberaler. Alla vi värderingsstyrda politiker måste nu använda samma ideologiska glöd för att formulera en tydlig politik som svarar på vår tids stora utmaningar. Det kommer att krävas debatter, prioriteringar och kompromisser. Att forma och föra ut vår gemensamma liberala politik är vår viktigaste uppgift som parti.
Som ordförande i välfärdskommissionen vill jag peka på några särskilt viktiga områden att lyfta fram när vi ger vår berättelse om det Sverige vi vill forma. Välfärden ska vara starkast för dem som är skörast. Välfärdsstatens viktigaste uppdrag är att ge frihet och oberoende till enskilda individer. Därför har liberaler alltid drivit på reformer som frigör människor: en familjepolitik som gett kvinnor och män möjlighet att bryta sig loss från traditionella könsroller, socialförsäkringar som ger var och en chansen att komma igen efter sjukdom, och så vidare. Nu står vi inför nästa viktiga strid. Huvudmotståndaren är den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet som lägger fram förslag som slår hårt med redan utsatta människor – de med funktionsnedsättning som riskerar att förlora sin personliga assistans och de som lever med hiv när staten halverar stödet till insatser för dem.
Sjukvården är ett område som kräver liberala reformer. Initiativen från regeringen är få men skadliga och syftar främst till hindra privata alternativ och valfrihet i vården. Vi måste orka stå fast i vår liberala övertygelse om betydelsen av människors frihet att välja. ”Stoppa vinster i välfärden”, lyder vänsterns populistiska stridsrop. De har fel. Liberaler måste ta striden för de privata välfärdsföretagen. Annars är det patienten som går miste om rätten att välja sin husläkare eller gynekolog och den äldre som inte får avgöra vem de vill anlita för hjälp i sitt eget hem.
Vi måste också sätta patienternas bästa före regionalpolitiska hänsyn. Den högspecialiserade vården måste koncentreras till få sjukhus som därmed kan få tillräcklig volym för att säkra och utveckla kvaliteten och skickligheten hos läkare och sjuksköterskor. Det betyder att vår vilja att säkra jobb och prestige på hemmasjukhuset ibland får stå tillbaka. Det kallas nivåstrukturering, ett torrt ord men betydelsefullt för vårdens kvalitetsutveckling.
Vi behöver befästa våra liberala idéer i samhällskontraktet. Vi måste förmedla till alla som lever här att svenska lagar gäller alla och därmed kompromissar vi inte om exempelvis jämställdhet. Detta kan självklart skapa konflikter när människor med andra traditioner och åsikter försöker rota sig här. Men det finns bara en väg: Lagen gäller lika för alla och vi mäter inte med olika måttstockar. Då blir det självklart att ett gäng grabbar inte får ta över offentliga rum eller tafsa på unga kvinnor. Det blir också tydligt att även EU-immigranternas barn måste omfattas av socialtjänstlagen och kunna omhändertas för att undvika en tillvaro som vi aldrig skulle acceptera för våra egna eller grannens barn.
Trygghet och rättssäkerhet är en förutsättning för det öppna samhället. Krympande frihet för kvinnor i förorter där heder får sätta de osynliga men kännbara ramarna, korruption som får breda ut sig till och med i miljöpartistiskt ledda nämner som i Spånga–Tensta, värvning av ungdomar till skräckväldets IS, känslan av bristande ordning i bostadsområden är verklighet i delar av vårt land. Det är vårt ansvar att föra en politik för att säkerställa ordningen och ge tryggheten tillbaka. I utsatta områden måste flera samhällsfunktioner etableras, en tydlig polisnärvaro säkras och exempelvis hedersbrott prioriteras högre. Så kan vi normalisera vardagen och stärka samhällskontraktet med invånarna.
När människor upplever att utvecklingen går åt fel håll och det finns en påtaglig oro för framtiden har Liberalerna en viktig uppgift. Vi ska inte nöja oss med de frågor som enkelt förenar oss. Vårt ansvar är att ge svar på de svåra frågorna. Utan gemensamma svar är vi inte redo att regera. 2018 ska vi gå till val med vår berättelse om det liberala Sverige vi vill bygga. Vi räds inte framtiden. Vi är här för att forma den.
