Rätten till fri abort angrips

Under senare tid har rätten till fri abort i vårt land angripits på nytt. Det är Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér som går till attack. Det är förstås hennes uppgift som ordförande i den svenska antiabortföreningen att kritisera just aborterna. Men sättet hon gör det på är minst sagt anmärkningsvärt. Hennes ord får dessutom tyngd då hon inte bara leder en förening. Hon är också folkvald politiker i Västra Götalands regionfullmäktige.

Hon jämför kvinnor som göra abort och fosterdiagnostik med nazitysklands rashygieniska program och varnar för att det ”är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?”. Hennes parallell är så motbjudande att det gör ont att läsa; om detta skriver jag idag på Aftonbladet Debatt.

Gunilla Gomér också för att sjukvårdspersonal inte ska behöva medverka vid aborter om de önskar slippa. Det kan ju låta fint, men skulle kunna få effekten att en kvinna inte kan få aborten utförd på sitt lokala sjukhus utan tvingas söka vård på annan ort. Ur mitt perspektiv är vården till för patienten och hennes rättigheter ska alltid komma först. Hon ska känna sig välkommen och sedd av professionella medarbetare i vården.

Abortmotståndarna kräver skärpning av abortlagstiftningen. Ett förslag är att korta tidsgränsen för abort till och med vecka 12. Därefter skulle – vad jag förstår – krävas beslut från Socialstyrelsen. De sprider också bilden av att många livsdugliga foster aborteras i Sverige och att detta är ett stort problem som måste angripas.

Men hur ser verkligheten ut? Idag gäller att efter graviditetsvecka 18 krävs Socialstyrelsns tillstånd för att få göra abort. Och deras tillstånd baseras på att synnerliga skäl föreligger. Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till abort om fostret vid tillfället antas vara livsdugligt utanför livmodern. Det är Socialstyrelsens rättsliga råd som prövar individuellt om synnerliga skäl föreligger. I botten ligger en läkar- och kuratorsutredning. Läs mer på Socialstyrelsens hemsida. Abort får alltså inte göras om fostret bedöms livsdugligt, oavsett skäl och detta gäller också om kvinnans liv eller hälsa är i fara. I den situationen kan man istället ge tillstånd att avbryta graviditeten vilket betyder att målsättningen är att rädda både kvinnans och barnets liv. Det är alltså en stor skillnad mot abort. Jag menar att det är rimligt att gränsen för abort beslutas i varje enskilt fall. Det är just så lagstiftningen är utformad idag och behöver därför inte ändras.

Statistiken över aborter i Sverige visar att det årligen görs 35 000–40 000 aborter i vårt land. Den senste statistiken från 2009 visar en minskning av antalet aborter. Det gjordes under år 2009 20,8 aborter per 1000 kvinnor.  Närmare 78 procent av alla aborter gjordes före utgången av graviditetsvecka 9. Under 2009 ansökte 435 kvinnor om att få göra abort efter vecka 18. 392 av dessa fick tillstånd. Drygt hälften av ansökningarna berodde på fosterskador och missbildningar. 46,7 procent ansökte av sociala skäl. Tabellen är från Socialstyrelsens renaste rapport om abortstatistiken i Sverige .

Jag menar att det finns många goda skäl att försvara svenska kvinnors rätt till fri abort enligt dagens lagstiftning. Den fria aborträtten ger makten åt den enskilda kvinnan att själv bestämma över sin kropp. Den svenska lagstiftningen har lett till att alla kvinnor i vårt land har möjlighet till säkra aborter och slipper vända sig till kvacksalvare. Det finns också all anledning att sprida vår liberala lagstiftning till andra länder för att ge fler kvinnor möjlighet till fria, trygga och säkra aborter.

Fler som bloggar: Feministbiblioteket, Karolina Hilding

4 Comments, RSS

  1. Pingback/Trackback

    13 juni, 2011 @ 12:57 Svara

  2. Lennart lindqvist 14 juni, 2011 @ 05:17

    ”Rätten till fri abort angrips” _RÄTTEN TILL LIVET ANGRIPS Sedan dagens abortlag antogs 1975 har över 1,1 miljon barn
    ABORTERATS. Sverige är ingen rättsstat när man helt legitimt dödar över 30.000 tusen liv varje år.
    Enligt Anna Starbrink är det helt okey, men Anna varför fick DU födas?? Ca 165.000 som idag skulle varit mellan 30-35 år
    varför fick inte dom födas???? Om din mamma haft dina åsikter och gjort abort skulle DU inte levt idag.
    Du säger att din FAMILJ och dina BARN betyder ALLT men om DU inte fått leva då hade DU inte haft det
    som du säger betyder ALLT.
    Dessa 165.000 30-35 åringarna hade säkert velat ha ett lika bra liv som du, MEN DOM FICK ALDRIG CHANSEN
    FÖR DOM BLEV ABORTERADE.

    TÄNK PÅ DETTA I DIN ARGUMENTATION

  3. björn eriksson 16 juni, 2011 @ 07:14

    Ett dilemma med att tvinga sjukvårdspersonal att utföra aborter är ju att graviditet inte är en sjukdom.
    Således är det inte sjukvård att utföra en abort, eftersom vi inte utövar sjukvård på friska personer.
    Livsstils- eller bekvämlighets-aborten hamnar någonstans bland övriga kroppsmodifikationer, inom plastikkirurgi tex.
    Jag kan mycket väl tänka mig att den privata plastik-kirurgin kan fånga upp abortbehövande i redan befintlig organisation.
    Det känns konstigt att friska människor ska tränga undan vårdresurser för sjuka, bara för att dom har dålig planeringsförmåga.
    Jag tror den bästa lösningen för alla är att aborterna blir en privat angelägenhet, privat finansierade och privat utförda.
    Av någon anledning tror jag att det i många fall dessutom är samma kvinnor som gör plastikkirurgiska ingrepp som också gör aborter, kanske kan de slå två flugor i en smäll, abort och bröstförstoring?
    Samhället bör inte belastas i alla fall, det finns viktigare prioriteringar att göra.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*