Se kompetensen även hos människor med funktionsnedsättning

Rullstol

I lördags uppmärksammades jag genom Facebook på att en för mig okänd kvinna – Amanda Wisler – som studerar till medicinsk sekreterare nekades praktikplats eftersom hon sitter i rullstol och behöver ha en assistent med sig. Det fanns inte utrymme för detta, ansåg arbetsplatsen. Såhär får det inte gå till, anser jag.

Så snart jag fick kännedom om uppgifterna kontaktade jag ledningen för det aktuella sjukhuset och bad dem titta på frågan. Reaktionen från sjukhuset sida var minst lika bestört som min egen. De tog direkt tag i detta och ordnade fram en nya praktikplats med bättre utrymme. Men vid det här laget hade Amanda Wisler begripligt nog ledsnat och istället ordnat en annan praktikplats på ett annat sjukhus. Därmed är den praktiska frågan löst. Men nu återstår behovet av att diskutera detta vidare. Hur kunde det gå så fel?

Jag känner inte till alla detaljer kring just detta ärende. Men jag tänker att den rätta kompassen inte fanns på avdelningen kring hur man ska agera som arbetsgivare och stor organisation med ett viktigt uppdrag att bidra till utbildningen för framtidens arbetskraft. Ett stort sjukhus kunna hantera frågor av detta slag samlat. Om en enhet får förhinder att leva upp till sina åtaganden så måste en annan avdelning kunna hjälpa till och avlasta. Och det borde man förstås ha gjort i samråd med den blivande praktikanten.

Jag vill inte leta syndabockar i detta läge, särskilt när nu en ny praktikplats är ordnad och dessutom är – som jag förstås det – en ursäkt framförd till den berörda. Istället vill jag att vi i Stockholms läns landsting tar tillfället i akt och lär oss något för framtiden. Därför är det bra om den här frågan diskuteras på arbetsplatserna runt om i vår jättestora organisation. Men det behövs mer än så.

Det behövs verktyg för att stärka kompetensen och öka insikten om hur vi kan tillvarata kompetensen hos människor med funktionshinder. Vi behöver också säkerställa att människor inte diskrimineras. Ett led i detta är att vi från landstingets sida utvecklar en webb-baserad utbildning för våra medarbetare kring frågor om funktionshinder och bemötande av människor med funktionsnedsättning. Den blir i samma andra som den HBT-utbildning som jag tidigare berättat om på bloggen. För mig är det viktigt att landstingets verksamheter – som i så hög grad påverkar enskilda människors liv och vardag – håller en hög grad av medvetenhet om olika människors olika förutsättningar och att vi skakar av oss fördomar. Dessutom tycker jag att vi i vår organisation ska anstränga oss extra mycket för att vara inkluderande och se styrkan i olikheter istället för hinder.

Läs mer om den aktuella händelsen: SRP4, Svd

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*