Studiebesök på SÖS

I vintras fick jag besök av fyra sjuksköterskor från Södersjukhusets akutmottagning. De ville prata med mig om sin arbetssituation, och bjöd även in mig att ”praktisera” på akuten. I onsdags kväll blev det äntligen av, och jag fick under några timmar chansen att lära mig mer om vardagen på Nordens största akutmottagning.

Utanför akutmottagningen på SÖS

Sjuksköterskan Annelie Drevstam tog emot och visade runt i lokalerna. Det är trångt på sina håll – SÖS-akuten tar emot många fler besök än den är dimensionerad för. Därför känns det bra att vi i våras fattade beslut att satsa 1,5 miljarder på en ny akutvårdsbyggnad på SÖS. Men det dröjer förstås några år innan den är färdigbyggd.

Sjuksköterskan Annelie och jag.

Sjuksköterskan Annelie Drevstam och jag.

Arbetstempot är högt; ibland rullar flera ambulanser in samtidigt med svårt sjuka patienter som måste tas om hand. Jag blir imponerad av hur personalen ändå alltid jobbar lugnt och professionellt. Säkert bidrar de genomtänkta arbetsrutinerna och den goda sammanhållningen till detta.

På tal om ambulanser så fick jag också tillfälle att växla några ord med en ambulanssjuksköterska. Även det är ett intensivt jobb, och arbetssituationen försämras tyvärr av att många patienter insisterar på att få åka ambulans trots att de egentligen inte behöver. Ett problem som är svårt att komma till rätta med, eftersom SOS Alarm förstås är angelägna om att ta människors oro på allvar. Kanske behövs det en upplysningskampanj om när ambulans är nödvändigt?

Jag avslutade mitt studiebesök på SÖS vid 21:30, strax efter att sena skiftet gått på. Hur den kommande natten skulle bli kunde förstås ingen veta, som vanligt. Förutom en sak: Alla akuta patienter som kommer till SÖS får ett otroligt tryggt och proffsigt omhändertagande. Medarbetarna på SÖS-akuten gör ett fantastiskt jobb.

2 Comments, RSS

  1. SÖS-läkare 14 september, 2012 @ 02:07

    Vill börja med att tacka för att du besökte min arbetsplats. Jag läser ovan att du gjorde en del kloka iakttagelser. Som du naturligtvis förstår är det omöjligt att få en komplett bild av verksamheten under några timmar. Du skriver i slutet att alla patienter får ett tryggt omhändertagande – det kan jag dessvärre inte hålla med om. Akutmottagningen har sedan många år varit underdimensionerad för de stadigt ökande patientvolymerna. Vad jag hört är lokalerna anpassade för 60000 patientbesök per år. Vi har nu en bra bit över 100000 besök årligen. Det är för mig obegripligt att beslutsfattare inte agerat tidigare och byggt ut mottagningen. Vi har inte sällan en mycket otrygg miljö för våra patienter – varje helgnatt, och ofta annars också, vårdas gamla och förvirrade bredvid högljudda och ibland drogpåverkade och våldsamma yngre. Oroliga patienter väntar ibland ett halvt dygn på att få träffa läkare. Missnöjet riktas mot personalen, som får klä skott för beslutsfattarnas ointresse eller bristande verklighetsförankring. Vi tvingas på grund av arbetsbelastningen regelbundet avstå från våra rättigheter enligt arbetsmiljölagen. Som läkare arbetar jag inte sällan tolv timmars nattpass utan rast eller tid att äta; när du under flera timmar befunnit dig i vad som mest liknar en krigszon och gång på gång tvingats bemöta patienters berättigade missnöje är det svårt att äta matlåda med ro och god aptit. Föga förvånande är personalomsättningen hög. Ny personal skolas in men slutar då de inte orkar med eländet.

    Vård av akut sjuka är en av samhällets viktigaste uppgifter. Diskrepansen mellan ansvariga politikers överslätande attityd och friserade utsagor och den skitiga och dysfunktionella verkligheten har allvarligt skadat mitt förtroende för politikerkåren och Sverige som välfärdsland. Vi som befinner oss i skiten, på behörigt avstånd från kostymer och dämpade sammanträdesrum, ges inte möjlighet att skilja dementa och ångestfyllda Agda med bruten lårbenshals från snedtände och våldsamme Johan. Men i de finare sfärerna dinerar man gott under exklusiva, skattefinansierade heliumballonger, lever bekvämt på generösa riksdagspensioner, åker taxi för tiotusentals kronor per år och låter det allmänna bekosta flygpendling till avlägsna provinser. Det luktar ruttet…

  2. Anna Starbrink 14 september, 2012 @ 08:01

    Hej SÖS-läkare!
    Jag är glad över min kväll på Södersjukhusets akut och över många andra besök och möten som jag har med vårdens verklighet. Jag såg en professionell arbetsplats med kompetenta medarbetare som jobbar hårt under tämligen besvärliga förhållanden i lokaler som är för små för dagens stora tryck. Jag såg också patienter som fick ett gott bemötande trots att trycket är stort och att en del patienter skulle kunna få minst lika god vård utanför akutsjukhuset. Jag såg och hörde frustration över situationen men också stolthet och glädje över sjukhuset. Jag har också sett nya Se och behandla och jag har sett de tio nya observationsplatserna på akuten. Jag tror och hoppas att jag inte givits en förskönad bild av verkligheten.

    Jag har varit med och fattat viktiga beslut om stora investeringar i Södersjukhuset och i övriga sjukhus. Det är centralt att dessa byggnationer kommer på plats så snart det är möjligt. Mitt besök på sjukhusets akutmottagningen bekräftade det riktiga i landstingsfullmäktiges beslut.

    Att ställa vardagen i vården i kontrast till omotiverat överdådiga fester under heliumbalongernas svävande former och slösiga taxiresor och annat vi sett prov på kan jag förstå och dela upprördheten inför. Det är dock inte en del av min vardag som speglas i detta.

    Med vänliga hälsningar
    Anna Starbrink

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*