Svenska myndigheter nekar den syrianske artsten Omar Souleyman visum till Sverige. Därmed kan han inte medverka i Stockholm Music&Arts. Det är djupt beklagligt.
Tydligen är det inget fel på nationens självförtroende som det kommer till uttryck i myndighetsutövningen. Dels tror man tydligen att en världsartist på genomresa ska komma på tanken att avbryta sin segertåg över världens scener för att slå sig ner i Sverige. Dels så har man inställningen att, om han mot alla odds skulle vilja flytta hit så vore det något dåligt för vårt lilla land.
Beslutet är sorgligt både därför att det känns riktigt pinsamt för oss att framstå som självgott provinisiella att vi tydligen inte behöver få möta kulturskapare från andra länder. Men framförallt borde det ligga i allas vårt intresse att kulturens och konstens röster inte tystas. Tvärt om! Det fria ordet och de många rösterna måste vara själva fundamentet i kulturpolitiken.
Jag och folkpartiet har länge arbetat aktivt för att exempelvis förföljda författare ska kunna få en fristad här i Sverige. Det kunde gott omfatta bildkonstnärer, musiker och många andra modiga konstnärer som vågar utmana.
Läs gärna vad Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) skriver på sin blogg. Hon har för övrigt haft ett litet twitterutbyte med Carl Bildt i frågan, men svaren hon fick var bara arrogant formulerad formalism.
Även min partikamrat i landstinget Hans Åberg bloggar om detta.
