Tack för förtroendet!

I lördags valdes jag till förbundsordförande för Folkpartiet i Stockholms län. Det är ett fint och viktigt uppdrag och ett stort förtroende som jag ska bära det med avvägd mix av ödmjukhet och beslutsamhet. Ödmjuk inför de utmaningar som vi ska möta för att rusta oss väl organisatoriskt såväl som politiskt under mandatperioden för att vara redo att möta väljarna med gott självförtroende. Och beslutsam när det gäller att driva liberal politik.

Nu blir det hårt arbete för att utveckla vår organisation och vår politik. Folkpartiet har satt igång en verklig förnyelseresa som jag är glad att jag får vara med och leda i Stockholms län men också i hela landet genom mitt uppdrag i välfärdskommissionen. Jag är ivrig att få sätta igång med att utveckla liberala svar på vår tids utmaningar. För mig är det särskilt angeläget att lyfta fram de viktiga frågorna om det vi sedan Bertil Ohlins dagar kallar ”det glömda Sverige”. Vi ska ge röst åt de sköra, åt de som lever i utsatthet. Närmast planerar vi att sätta igång ett fördjupat arbete kring hur vi kan arbeta mot den missär som breder ut sig på gator och torg bland människor som tigger. Det är verkligen ingen lätt fråga, men det är nödvändigt att söka politiska lösningar.

Det hat som jag känner börjat spira bland människor i vår välidigt priviligerade del av världen skrämmer mig och måste motas tillbaka. Samtidigt ska människor som känner berättigad oro för utvecklingen kunna få svar på frågorna om hur vi kommer tillrätta med andra människors utsatthet och hur den egna känslan av trygghet kan säkras.

Jag har nyligen läst många böcker om Katitzi för mina barn. Det är slående så lik situationen idag är med Katitzis. Vi bör på Söder och rör oss i samma kvarter som Katitzi gjorde när hon och familjen bodde i Tanto. Och i dag ser vi människor lika utsatta som hon en gång var. I en av böckerna nekas systrarna att gå i skolan. ”Men jag är inte rashatare, det skall du inte tro. Det är bara det att jag tycker att dom ska vara för sig och vi för oss, och Taikon flickorna ska ut ur min skola.” Så sa en av rektorerna som nekade dem skolgång. Ändå hade Sverige skolplikt även då. Jag undrar hur många människor som bär på liknande tankar idag när de ser de romska kvinnorna och männen be om våra slantar.

Du kan läsa mer Stocksholmsbloggen om vad jag sa i mitt korta tal strax efter att jag blev vald.

På årsmötet talade också Jan Björklund. Även han uppehöll sig kring människors utsatthet. Särskilt glad blev jag att han talade om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Han pekade på hur dessa kvinnors frihet beskärs medan plågoandarna ofta kan fortsätta sina liv tämligen obehindrat. Vänsterns krav på halverade strafftider för förstagångsdömda skulle göra dessa kvinnor än mer utsatta. Där behövs en tydlig motkraft i ett liberalt, feministiskt parti. Några som ställer sig på de utsatta kvinnornas sida. Det ska vi göra! Jag håller med helt och hållet.

 

Jan Björklund talar om varför han är liberal. Han lyfter bland annat jämställdhetsfrågor.

 

 

 

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*