Tankar om NKS

Nya Karolinska sjukhuset i Solna är en viktig investering i vården, framförallt för de svårast sjuka patienterna. Det handlar om människor som exemplevis akut drabbas av hjärtsjukdomar eller behandlas för cancer. Det är ett högspecialiserat sjukhus där medarbetare med lång erfarenhet och hög kompetens gör avancerade insatser för patienterna. Jag är stolt över vården och över att vi i Stockholms läns landsting vågade ta beslutet att verkligen satsa på sjukvården. Men projektet har kantats av stora problem inom såväl teknik som byggnaden och inte minst ett orimligt nyttjande av externa konsulter. Det är bra att detta uppmärksammas, och jag tar situationen på största allvar.

På landstingets initiativ pågår en rad granskningar av NKS – ur en rad olika perspektiv. Bland annat gör Stockholms universitet en omfattande genomgång av NKS-projektet. Det är mycket angeläget att hela processen granskas, att ansvar för eventuella fel kan utkrävas men framförallt att lärdomar kan dras för framtiden. Nu väljer regeringen att göra ytterligare en utredning av NKS. Jag har inget emot att fler perspektiv blir belysta, men det är olyckligt att regeringen väljer att göra valrörelse av det statliga utredningsverktyget.

Mitt fokus ligger på att sjukhusets medarbetare ska få de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb – att bedriva avancerad sjukvård för patienter som ofta har mycket stora behov. När jag besöker Karolinska universitetssjukhuset i Solna ser jag en sjukvård som är fantastisk. Jag är imponerad av de stora insatser som medarbetarna gör, och som bland annat visar sig i topplacering i kvalitetsregistret Swedehearts ranking. Jag har också mött medarbetare på pre- och postoperativa avdelningen (PMI) som entusiastiskt berättar om hur det nya arbetssättet förbättrat deras vardag och hjälpt dem lyckas med bemanningen. Jag har mött föräldrar till patienter på neonatalavdelningen som beskrev flytten till nya sjukhuset, med både modern mänsklig vårdmiljö och medicinteknik i framkant, som en rörelse från dåtid till framtid. Jag har lyssnat till patientföreträdare som säger att de äntligen får vara delaktiga i hur vården formas. Och jag har besökt hjärtsjukvården och hört om fina resultat hos hjärtsviktspatienter till följd av nya arbetssätt. Allt detta är goda exempel på en positiv utveckling av vården i Karolinska sjukhuset – en utveckling som måste få fortsätta utvecklas.

Självklart är jag kritisk mot de brister och misstag som har uppdagats. Det pågår givetvis ett omfattande arbete att lösa dessa, inte minst när det gäller arbetsmiljö och teknik. De jag ser som allra mest allvarligt är det som påverkar medarbetarna och patienterna negativt. Jag har bland medarbetare mött oro inför förändringar med en ny verksamhetsmodell och flytten till nya lokaler med nya arbetssätt, kritik mot ledarskap och mot krånglande teknik och överdriven konsultanvändning. Jag möter också medarbetare som är ledsna för att deras organisation ifrågasätts, för att förändringsarbete är påfrestande och för att det är tufft att förklara och försvara situationen på Karolinska sjukhuset och lugna oroliga patienter som fått en väldigt negativ bild av den vård som ges. Andra är ledsna därför att de används som slagträ i den partipolitiska valdebatten. Det är olyckligt och så tycker jag inte att någon medarbetare i vården ska behöva känna.

Medarbetarna och cheferna måste nu få lägga sin tid och kraft på vården idag och samtidigt på att förbereda den stundande inflyttningen i nya sjukhuset. Jag hoppas att det höga tonläget i debatten kan bytas mot en konstruktiv vilja att ta ansvar och förvalta stockholmarnas nya sjukhus – Sveriges modernaste universitetssjukhus – på bästa sätt. Det ansvaret måste vi som är politiska beslutsfattare ta gemensamt. Imorgon sammanträder hälso- och sjukvårdsnämnden och då kommer vi bland annat att diskutera framtidens vårduppdrag och hur våra avtal med Karolinska Universitetssjukhuset och de övriga sjukhusen i länet ska formas i framtiden.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*