Vem får äga vården?

I helgen presenterade Jan Björklund ett förslag till Folkpartiets landsmöte om att begränsa det kortsiktiga ägandet av vård- och omsorg. Jag är en varm anhängare av valfrihet, välfärdsföretagande och privata alternativ. Förslaget eftersträvar en inriktning mot mer långsiktiga ägare av viktiga välfärdsverksamheter.

doktorväskaEn väl fungerande vård och omsorg är ett fundament i vårt välfärdssamhälle. Att vi alla ska känna trygghet i att verksamheterna sköts seriöst och levererar tjänster av hög kvalitet är förstås nödvändigt. I detta sammanhang har de privata alternativen en stor roll att spela, både när det gäller att erbjuda verksamheter som passar olika människors olika behov och preferenser men också som en del av den långsiktiga utvecklingen av vård och omsorg. I Stockholm har vi vårdval inom en rad olika områden och vi vet att många människor uppskattar mångfalden och valfriheten. Det är bra att entreprenörer får vara med och utveckla välfärden. Det är också rimligt att den som satsar kraft och energi och investerar pengar i en verksamhet också kan få en ekonomisk avkastning.

Under senare tid har vi haft en intensiv debatt i Sverige kring ägandet av välfärdsföretag inom skola, omsorg och vård. Kritiken är förstås berättigad när vinster kan plockas ut även om kvaliteten inte håller måttet (det är dock förstås inte det vanliga i välfärdssektorn). Kritiken mot drivkrafterna inom riskkapitalbolagen att satsa som leder till kortsiktigt ägande är också ett problem för trovärdigheten i verksamheterna. Detta är bakgrunden till FP-förslaget. Björklund föreslår att detta löses antingen genom en statlig ordning för tillståndsgivning. Eller att vi i landsting- och kommuner hanterar det i våra avtal med privata utförare. Jag tror den senare varianten är att föredra för att slippa onödigt mycket byråkrati med tillståndsprocesser.

I Stockholm har vi sedan länge ett privat drivet, offentligt finansierat akutsjukhus i S:t Göran. Där har vi löst frågan genom att landstinget har hembudsrätt i avtalet. Det innebär att landstinget har rätt att köpa bolaget innan någon annan får chansen. Det är en smidigt sätt att säkerställa kontrollen över ägandet av ett av vår viktigaste akutsjukhus och det har uppenbarligen inte hindrat en seriös aktör att vilka verka på marknaden här i Stockholm.

Såhär beskrivs hembudsavtalet i ett tjänsteutlåtande ”Antagande av leverantör – upphandling avseende drift av specialiserad akutsjukvård vid S:t Görans sjukhus”:

”SLL och vinnande anbudsgivare ska även ingå ett optionsavtal. Optionsavtalet reglerar SLL:s och vinnande anbudsgivares respektive rätt att påkalla SLL:s återköp av vinnande anbudsgivares aktier i Bolaget till ett pris om 315 miljoner kronor i samband med att uppdragsavtalet upphör. Med anledning av dessa optionsrätter åläggs vinnande anbudsgivare vissa åtaganden rörande ägandet av aktierna samt kontrollen av Bolaget och dess eventuella dotterbolag. Bland annat regleras processen för att säkerställa informationsinhämtning för återköp av aktierna och för eventuell framtida konkurrensutsättning samt hur praktiska frågor, såsom IT-system och varumärkeslicenser, ska hanteras vid återköpet. Optionsavtalet innehåller även bestämmelser om att vinnande anbudsgivare inte får avyttra aktierna till annan än SLL och om hembudsskyldighet i Bolagets bolagsordning.  SLL och vinnande anbudsgivare ska även ingå ett pantavtal. Enligt pantavtalet ska vinnande anbudsgivare pantsätta sina aktier i Bolaget till SLL som säkerhet för sina åtaganden i optionsavtalet. Parterna ska ingå pantavtalet i samband med att aktierna i Bolaget överlåts till den vinnande anbudsgivaren.”

Tjänsteutlåtandet i sin helhet hittar du här.

Läs mer här: Dagens Medicin, Dagens Nyheter

One Comment, RSS

  1. Pingback/Trackback

    13 november, 2013 @ 03:30 Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*