Ann-Charlotte Marteus ställer i Expressen frågan om vi ska ha healing och auror i hälso- och sjukvården. Svaret är bestämt nej. Vi ska inte ha healing och annan alternativmedicin i offentligt styrd och finansierad hälso- och sjukvård.
Sedan jag blev hälso- och sjukvårdslandstingsråd har jag flera gånger haft anledning att tydligt slå fast denna, för mig självklara, princip. Det har rört helt ovetenskapliga (och naturligtvis av alla skäl felaktiga) oskuldskontroller på en vårdcentral, antroposofernas Vidarkliniken som inte håller sig till vetenskap och beprövad erfarenhet samt en BVC på Södermalm som spridit antivaccinationspropaganda.
Framförallt frågan om Vidarkliniken och mina tydliga uttalande om att vaccinationsgraden måste hållas hög och att det är ett ansvar för vården men också för föräldrarna har rört upp starka känslor. Inga andra politiska frågor har varit i närheten av den reaktion som detta skapat. Jag har fått veta att det finns en annan sorts vetenskap som inte låter sig fångas av naturvetenskaplig forskning men det kräver ett annat större och friare sinne än vad jag har för att förstå det, att jag är en ytlig, materialistisk människa som inte ser livets djupare värden, att jag saknar kontakt med min inre kvinna (!), att jag är köpt av läkemedelsindustrin och dessutom står under direkt inflytande av organisationen Vetenskap och folkbildning. Personangrepp tar jag med ro. Några sakliga argument eller rent av belägg för antroposofisk läkekonst eller hälsovinster i att avstå mässlingvaccin har dock inte framförts.
Idag finns en enorm flora av hälsoprofeter med alternativmedicinska lösningar på människors sjukdom och oro. Det är fritt fram för alla som vill att prova lyckan som healingdoktor. Men det är inget som har med den offentligt styrda och finansierade vården att göra. Tvärt om! Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska veta att de ordinationer och behandlingar som ges vilar på en stadig grund av vetenskap och beprövad erfarenhet och att när nya metoder utvecklas så sker det genom kontrollerade studier.
Mest upprörd blir jag när beräknande profitörer på människors själsliga lidande erbjuder i bästa fall verkningslösa, i värsta fall direkt skadliga ”behandlingar” för människor i kris, sorg eller med psykisk ohälsa. Där borde lagen skärpas så att det blir tydligt att kvacksalveri i psykiatrisk vård inte får förekomma. Idag kan du eller jag sätta upp en skylt på dörren och erbjuda kristerapi för sköra människor. Det borde vi sätta stopp för.
Ett otyg som Ann-Charlotte Marteus synliggör i sin artikel är att legitimerad vårdpersonal ibland lånar sig till ovetenskaplig hittepåmedicin. Om det sker på det offentligt ägda eller finansierade sjukhuset borde det vara en både enkel och självklar sak för arbetsgivarna att sätta stopp för det. Det ingår helt enkelriktad i jobbet att slösa skattepengar på overksamma eller till och med skadliga behandlingar. Jag menar dock att vi måste gå längre än så. Legitimationen är förknippad med ett stort ansvar och ett stort förtroende hos patienter och allmänhet. Då är det orimligt att exempelvis en läkare kan ägna fritiden åt att marknadsföra healing med all den trovärdighet som legitimationen är laddad med.
Hälsan ska inte tas för given. Vårdens insatser och medicinens utveckling har gett mänskligheten enorma framsteg och både bättre och längre liv. Mässling är en extremt smittsam sjukdom och alltför vanlig dödsorsak bland små barn i världen. Men mödrar i Sverige behöver inte länge hålla sina döende barn i famnen och barn behöver inte drabbas av exempelvis polio med livslånga verkningar. Idag har vi har säkra och livsviktiga vacciner mot tidigare vanliga sjukdomar. Det är en obegriplig välståndseffekt att välja bort vaccin för sina barn. Det borde istället vara en dröm för oss alla att vartenda litet barn i världen kunde få tillgång till samma vacciner som vissa tar sig friheten att rynka på näsan åt på en svensk barnavårdscentral.
