Nu har det gått några dagar sedan katastrofen i Norge när så många människor miste livet både i centrala Oslo och på de unga socialdemokraternas sommarläger. Vi kan läsa flera fasansfulla berättelser om vad unga människor upplevde under några timmar i fredags. Det är berättelser om skräck men också om mod. Många dödades men många blev också hjältar den där dagen när de hjälpte andra att komma undan levande. Det finns för mig inga ord kvar att säga, som inte redan formulerats väl av andra, om de fruktansvärda händelserna i Norge.
Nu får vi blicka lite framåt och där finns trots allt mycket att glädja sig åt. Såväl Liberala ungdomsförbundet som SSU samlas till sina respektiva kongresser de närmaste dagarna. Jag kan föreställa mig att många känner oro inför detta. Men säkert känner ännu fler glädje och förväntan. Bara att åka på en kongress med politiska ungdomsförbund känns just nu som en viktiga markering om att det bara är mer demokrati och öppenhet som gäller. Det är dessutom så fantastiskt roligt med kongresser i ungdomsförbunden. Jag har själv många roliga minnen från olika kongresser. Gävle 1989, till exempel, då var jag ivrig antimonarkist (det är jag forfarande, fast inte lika ivrig).
Hundratals engagerade personer samlas för att debattera och votera för att på så sätt mejsla ut en gemensam politisk agenda. På köpet får man några roliga dagar och många nya vänner. Just nu känns det viktigare än någonsin att unga människor får chansen att mötas och verkligen borra i demokratin – för det är ju det man gör på kongresserna.
Kongresser, sommarläger och andra ungdomsförbundsarrangemang är också utmärkta skolor för f ramtidens politiska ledare. Man lär sig att se på en fråga ur många olika perspektiv, man slipar sin retoriska förmåga, lär sig ett och annat om politiska förhandlingar och skaffar sig stora kunskaper om viktiga samhällsfrågor.
