Som personallandstingsråd är jag förstås väldigt angelägen om att säkerställa att landstinget har kompetenta medarbetare även i framtiden. Men jag tycker också att vi som arbetsgivare måste ta vårt ansvar för integrationen, och anstränga oss lite extra för att övervinna våra fördomar.
Glädjande nog har fler röster börjat höjas kring detta. I fredagens Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus om den diskriminering som dessvärre ofta drabbar invandrare på arbetsmarknaden. Det behöver inte bero på illvilja, skriver hon, utan ”ofta handlar det nog om att folk är vanedjur, bekväma och rädda för förändring”.
Det finns gott om skäl att bryta den dåliga vanan att inte anställa folk med konstiga efternamn. 34 miljarder skäl, faktiskt. För så mycket kostar det för det svenska samhället – varje år! – att vi är så dåliga på att anställa invandrare. Detta enligt siffror som tidningen Veckans Affärer redovisat. Sverige är faktiskt sämst i OECD när det gäller skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.
I VA-artikeln nämns att det tar i snitt sex år för en utländsk läkare utan specialistutbildning att få en svensk läkarlegitimation. För specialistläkare är tiden kortare, men 2,7 år är ändå en lång tid. Här har vi i Stockholms läns landsting tagit ett (såvitt jag vet) unikt initiativ.
Vi erbjuder specialistläkare med utländsk legitimation den provtjänstgöring som krävs, och vi ger dem betalt för sitt arbete. I gengäld får vi på kort tid färdigutbildade specialistläkare som kan börja göra nytta i Stockholms sjukvård, i stället för att harva runt i den statliga byråkratin. Av de 127 personer som ingått i vårt program kunde 78 procent tjänstgöra som läkare redan efter sex månader!
Självklart kan vi inom landstinget bli bättre på mångfald. Till exempel är vi ganska skruttiga när det gäller att anställa chefer med invandrarbakgrund. Men jag tänker se till att vi fortsätter arbeta med det här frågorna, och bli bättre steg för steg. Jag hoppas att andra kommuner, myndigheter och företag i Sverige gör likadant. Om vi hjälps åt kanske vi till slut kan fylla på statskassan med 34 miljarder varje år, i stället för att slösa bort både resurser och människors kompetens.
