Jag blev glad av nyheten att S:t Görans sjukhus rakas som bästa mindre sjukhus i landet av dagens medicin. Men samtidigt är jag bekymrad över läget i akutsjukvården i regionen. Läget på akutmottagningarna är svårt och medarbetare beskriver att det alltid är ett stort tryck, och i bland är rent förskräckligt. Den bilden bekräftas också i de rapporter som jag får av våra tjänstemän. Många patienter hör också av sig och vittnar om vilka fantastiska insatser läkare, sjuksköterskor och andra gör i det tuffa läget.
Vi behöver inte bara lösa en kris på Södersjukhusets akutmottagning. Vi måste bygga en hållbar sjukvård som möter invånarnas behov i ett läge när vårdbehoven ökar mer än resurserna. Därför är jag angelägen om att göra den omställning som behövs, med bland annat en starkare primärvård, en sammanhållen vård för äldre och en väl fungerande akutsjukvård.
Utgångspunkten måste självklart vara att prioritera dem som har störst behov, ofta är det sköra äldre patienter. Omställningen som vi nu gör i Region Stockholm handlar, som jag beskrivit tidigare, om en vård som är närmre patienterna i vardagen, genom utbyggnad av bland annat primärvården. Detta innebär inte att alla kommer kunna vårdas där – de allra svårast sjuka kommer fortsatt få vård på våra akutsjukhus, och i geriatriken – äldresjukvården – som vi bygger ut kraftigt. Utbyggnaden av fler närakuter handlar om att sjukhusen ska kunna fokusera på de svårast sjuka, därför är det bra om de som inte har så stora vårdbehov kan få hjälp där istället.
Ett av de största problemen är bristen på vårdplatser på våra sjukhus, det tror jag alla är överens om. Det i sin tur leder till att människor får vänta allt för länge på akuten innan de kommer vidare till vård på sjukhuset. Därför gör sjukhusen stora ansträngningar för att rekrytera sjuksköterskor och öppna fler vårdplatser.
Många säger till mig att vi måste skjuta till mer pengar. Jag önskar att det vore möjligt, Jag ser som min uppgift att underlätta och förbättra vården utifrån de förutsättningar vi har. Men vi använder de resurser vi har och kan inte skjuta till pengar som inte finns. Inbromsning i skatteintäkterna och den höjda kostnadsutjämningen slår hårt mot Stockholm. Jag är glad att staten nu skjuter till lite mer medel som minskar behoven av ytterligare snabba besparingar. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning, men otillräckligt. Vi i regionerna och staten måste tillsammans ta ansvar för att ge vården rätt förutsättningar – att både tillvarata de medicinska framstegens möjligheter, och möta de ökande vårdbehoven hos en åldrande befolkning.
