2021 går mot sitt slut och jag blickar tillbaka på ännu ett händelserikt år. Det går förstås inte att sammanfatta det hela, men några viktiga händelser i mitt liv vill jag ändå lyfta fram. Det allra bästa ögonblicket för mig personligen var nog när jag fick min första dos av det efterlängtade vaccinet. Det kändes som frihet! Äntligen kan vi skydda oss mot allvarlig sjukdom i covid-19.
Pandemin har förstås satt sin prägel på hela 2021. Och vaccinet har verkligen gett hopp och gjort oss friare igen. Det som var en stor kris i mars 2020 har sedan dess blivit vardag, en hemsk och tung vardag. Vi har hoppats på det bästa men planerat för det värsta. Att vara redo för nya vågor, att fatta snabba beslut för att säkerställa kapacitet i vård utifrån smittspridningen och att ständigt få ta del av nya rapporter om mutationer, smittspridning och dödsfall har blivit en del av mina rutiner. Jag vägrar låta rapporter om sjukdom och död bara bli statistik inför mina ögon. Jag vill fortsätta bli berörd och vara medveten om att det är människor som drabbas och döljer sig bakom siffrorna. Jag påminner mig dagligen om det.
Under sommaren fattade jag ett viktigt beslut om min egen framtid. Jag ska inte på nytt kandidera till regionen i nästa års val. Istället kommer jag satsa på en plats i riksdagen. Jag vill ta med mina erfarenheter från regionen till riksdagsarbetet för att nationellt stärka och utveckla vården. Jag är enormt glad för det gensvar min kandidatur fått i Liberalerna. Partivännerna har röstat fram mig till fjärde plats på riksdagslistan! Nu väntar en intensiv valrörelse. Här kan du läsa om vad jag vill arbeta för i riksdagen.
I regionpolitiken har det hänt mycket. Vi har beslutat om stora resurser till vården för att kapa vårdköer och se till att alla som stått tillbaka under pandemin ska få sin vård. Och för att stärka primärvården, som jag ser som en mycket angelägen fråga. Vi har också gjort en särskild satsning på förlossningsvården, med både mer pengar och nya arbetssätt.
Jag känner starkt för att sätta igång utvecklingsarbetet i vården igen, mycket har satts på vänt under pandemin, som dessutom kommer fortsätta hålla sitt fasta grepp om oss även under 2022. Särskilt viktigt känns det att stärka människors hälsa. Därför är jag så glad att vi antagit både en ny folkhälsopolicy, och en strategi för psykisk hälsa. Även inom Life Science-området, där Stockholmsregionen står stark, behöver vi tänka långsiktig om utvecklingen och samma sak gäller för forskning, utbildning och utveckling. Även inom dessa fält har vi strategier på plats.
Jag gläds också åt att Stockholms högspecialiserade vård kommer att komma fler till del, genom att vi under året tilldelats fler nationellt högspecialiserade uppdrag.
En lång rad strategiska utvecklingssteg har vi också tagit. Nya vårdplatser i geriatriken i Sollentuna har öppnat i under året och ger trygg vård för äldre. Arbetet med att skapa en ny vårdbyggnad vid Danderyds sjukhus pågår för fullt. Beslut har också fattats om fler intensivvårdsplatser på Södersjukhuset. Under året har vi också kunnat inviga nya neonatalvårdsavdelning på Sös. Därtill har vi beslutat starta en ny förlossningsverksamhet vid S:t Görans sjukhus.
I våras startade vi Kerstin Hesselgren Akademin som jag är ordförande i. Snabbt fick vi närmare 900 följare på Facebook och vi har genomfört en rad fina seminarier i Kerstins anda. Vi ägnar oss åt socialliberal bildning och idéutveckling. Följ gärna Kerstin Hesselgren Akademin på Facebook!
Privat har livet kretsat kring familjen och en ganska enkel vardag. Något mer av socialt umgänge har vi vågat oss på i år sedan vi fått vaccinet. Och i somras hade vi en fin höjdpunkt på året i Höga kusten med vandringar och umgänge med kära släktingar.
En hel del museibesök blev det också, varav Millesgårdens utställning om Stig Lindberg, Nationalmuseums stora Zornutställning och Nordiska museets om NKs franska damskrädderi var särskilt roliga.
En riktig milstolpe passerade jag i november, då jag fyllde 50 år. Det känns ingen skillnad på att vara 50, men åren har förstås gett mig erfarenheter och kunskaper som gör mig säkrare och modigare. En och annan rynka har lagts till i mitt ansikte, men jag har mer energi nu än för tio år sedan, när barnen var små. Dessutom är det väldigt roligt att vara mamma till tonåringar (ja, stundtals mindre roligt också). Sammantaget ingen 50-årskris i mitt liv, men lite tråkigt känns att det inte gick att ha en riktigt stor fest med dans och musik. Sånt saknar jag under pandemin.
Det går inte att summera ett år i ett blogginlägg. Men jag kan blicka tillbaka på en innehållsrik tid med många fina och viktiga minnen. Viktigast är förstås hälsan, både min egen och andras. Jag hoppas på ett friskt och roligt 2022.
Gott nytt år till er alla!
