Ett så ovanligt osmakligt debattinlägga man kan läsa i Expressen i dag. Eva Sternberg tycker sig veta bättre än Birgitta Ohlsson själv hur Birgitta ska forma sitt liv.
Personligen hade jag en helt annan inställning än Birgitta när jag väntade mitt första barn. Då ville jag verkligen lägga mycket tid på familjen och koppla bort jobbet ordentligt under en tid. Det mådde vi bra av. Men tanken att jag skulle dra slutsatsen att alla måste känna och göra som jag är helt främmande. Jag trodde vi kommit så mycket längre.
Var och en måste få forma sina liv själva, utan att tvingas ta hänsyn till traditioner, gamla könsroller och omgivningens förväntningar. Jag tror vi är många som beundrar Birgitta Ohlsson för sitt beslut att satsa både på jobbet och familjen, inte för att hon ska uppfylla vår dröm om att vara superwoman, utan för att hon tar makten över sin tillvaro och har självförtroende nog att utmana oss andra en smula. Det är ingen naiv flicka som gör detta. Det är en vuxen och synnerligen kapabel kvinna som känner politikens villkor. Istället för att peka finger kan vi väl hålla våra tummar för att allt ska gå bra för Birgitta och bäbisen.
