Jag delar inte bilden av att de utmaningar vi hav uppstått genom omorganisationen. Det framgår också av en artikel i DN att en del kvinnor inte kallats till mammografi som de borde – och det skedde i den gamla strukturen. Det går naturligtvis inte att lasta en organisationsförändring som började genomföras nyligen för gamla försyndelser. Tvärt om syftar de nya bröstcancercentra som byggs upp, liksom förnyelsen i övrigt till att förbättra vården för de som drabbas av cancer.
Nu måste fokus vara att få verksamheten att fungera väl och att sluta upp med revirmarkerandet mellan olika verksamheter och personer. Nu förväntar vi oss från landstingsledningen att verksamheterna tar ansvar för att förbättra tillgängligheten själva eller genom att samarbeta med externa aktörer. Vi behöver ödmjukt diskutera vårdens utveckling i landstinget och söka lösningar som fungerar både på kort och lång sikt. På Regionalt Cancercentrums, RCC, hemsida hittar du mer information om cancervården i allmänhet och bröstcancervården i synnerhet.
En dag kanske jag berättar om de många möten och samtal jag haft med olika företrädare för starka viljor i cancervården. Nedgörande kommentarer om kollegor, hot om att bråka medialt och mycket annat märkligt där en saklig diskussion om vården inte alls varit i fokus. Men jag kan naturligtvis också berätta om alla personer som konstruktivt och initierat beskrivit olika tänkbara konsekvenser inför de beslut vi fattade i bred politisk enighet under hösten.
Patienterna behöver få sina behov tillgodosedda. Det måste nu vara huvudfokus för alla. Jag vet att det finns många företrädare för såväl sjukhusen som professionen i övrigt som arbetar hårt och målmedvetet för att förbättra vården.
För den som vill följa hur cancervården står sig i Stockholm jämfört med landet i övrigt hittar öppna jämförelser här.
