Jean Anslow har levt ett långt och ensamt liv. Hon var en av många ofrivilligt ensamma i stadsdelen Hackney i södra London. Vändpunkten kom när hennes husläkare såg hur dåligt hon mådde och föreslog att hon skulle vända sig till S:t Joseph’s Hospice. Nu går hon dit nästan varje dag och har själv blivit en av volontärerna. Jag mötte henne när jag nyligen besökte London.
S:t Joseph’s Hospice är ett exempel på hur frivilligengagemanget växer för att bryta social isolering i London. De driver sedan några år projektet Compassionate Neigbours och har hittills utbildat 300 volontärer som matchas ihop med grannar som är ensamma och behöver sociala kontakter. Volontärerna besöker sina utvalda grannar en timme en gång i veckan och tillsammans gör man något trevligt, kanske en promenad, en fika eller någon utflykt. För många uppstår ömsesidig vänskap och besöken blir därför både tätare och längre.
Ofrivillig ensamhet är en plåga. Livet blir färglöst och hälsan försämras. I Storbritannien tas nu flera viktiga initiativ för att bekämpa social isolering. Jag reste dit för att lära och inspireras.
Campaign to End Loneliness är civilsamhällets paraplyorganisaiton för föreningar som arbetar mot ofrivillig ensamhet. Kampanjen samlar organisationer både nationellt och lokalt som arbetar för att bryta äldres sociala isolering. De betonade det utbredda problemet med ålderism. Många verkar tycka att ensamhet är något man får leva med som äldre. Därför är det så viktigt att just lyfta fram de äldres situation och inte låta dem hamna i skuggan av andra människor som förstås också kan lida av ofrivillig ensamhet, sa Sam Dick som arbetar för organisationen.
Ensamhetsproblematiken är inte bara en fråga för föreningslivet. På regeringsnivå har frågan lyfts högt på dagordningen. Parlamentarikern Jo Cox tog initiativ i frågan men fick tyvärr inte möjlighet att fullfölja arbetet då hon mördades i ett attentat 2016. Premiärminister Theresa May bestämde sig dock för att driva vidare frågan och idag har man gett en minister särskilt uppdrag att ansvara för att motverka social isolering.
I regeringskvarteret Whitehall fick jag besöka Lauren Bowes som samordnar den breda arbetsgrupp som ska ta fram en departementsövergripande agenda. Hon var tydlig med att detta är en fråga för hela samhället. Sjukvård, civilsamhälle, kulturliv, näringsliv, transporter, fysisk planering och många fler behöver vara med för att nå framgång.
Det beräknas finnas 1,2 miljoner kroniskt ensamma människor i Storbritannien. Det är ett enormt lidande och en stor påverkan på människors hälsa. I Sverige är ensamhet ett stort problem, men ändå är inte frågan särskilt diskuterad i vår inhemska debatt. Socialt isolerade äldre är vår tids glömda Sverige. Så många som en av fyra som dör på sjukhus dör alldeles ensamma. Så behöver det inte vara. Vård och omsorg måste organiseras så att människors ofrivilliga ensamhet lindras. Liberalerna har tagit flera initiativ för att minska den ofrivilliga ensamheten och vi ska fortsätta att utveckla vår politik.
Läs gärna Liberalernas rapport om hur vi vill bekämpa ofrivillig ensamhet: Bryt den ofrivilliga ensamheten_rapport_Liberalerna
