Här kan ni läsa mitt inledningsanförande.
Ordförande, fullmäktige.
I helgen inträffade ett fruktansvärt attentat i Orlando, Florida, där omkring femtio unga människor föll offer för en persons hat. Ett hat, som inte var riktat mot något de gjort, utan mot vilka de var – homo-, bi- och transpersoner.
När vi samlas här idag känns det därför extra viktigt för mig att understryka ett av fundamenten för de verksamheter vi ansvarar för: varje människas lika värde, och varje individs rätt att bli sedd och respekterad för den man är – oavsett vem man är.
Jag hoppas att vi i bred enighet i denna sal ska fortsätta arbeta för tolerans och öppenhet, och att vi tillsammans ska göra allt vi kan för att bekämpa hatet och intoleransen så att alla människor – oavsett sexuell läggning, etnicitet, kön eller funktionsvariation – får njuta av trygghet och friheten att vara sig själva.
Vilken förmån att få leva och verka i den här regionen. Vi mäts och jämförs med andra. Vi växer snabbast, enligt handelskammaren. Stockholm är, enligt FN, världens 5:e bästa stad när det kommer till livskvalitet och jämlikhet. Och vår region är världens sjätte mest konkurrenskraftiga region, enligt Economist Intelligence Unit. Det är få förunnat att få uppleva en sådan utveckling.
Utvecklingen också stora krav på oss som fått förtroendet att på invånarnas uppdrag ansvarat för landstingets verksamheter. Det kräver mod att fatta de beslut som behövs för att möta den växande befolkningens behov.
Vi lever samtidigt i en tid när den offentliga debatten präglas av stor oro. Då är det viktigt att framhålla att vårt samhälle fungerar väl. Talet om ”att något gått sönder i Sverige” eller om en pågående ”systemkollaps” har varit usla politiska retoriska strategier. Därför att det helt enkelt inte sant utan ämnat att sprida oro.
I själva verket går utvecklingen framåt. Men ändå finns oron och måste tas på allvar. Och vi ska möta den genom att ta oss an de utmaningar som självklart finns. En av dessa utmaningar är integrationen i en tid när många människor på kort tid tvingats fly undan krig och förtryck. Låt oss se möjligheterna i detta och välja öppenhetens, mångfaldens och respektens väg. Jobb, bostäder, trygghet och jämställdhet är frågor som präglar Liberalernas politik därför att det är nyckeln till integration. Det kräver modiga beslut, exempelvis om att bygga ut kollektivtrafiken och driva på för bostäder. Och att underlätta för näringslivet så att de kan, vill och vågar anställa fler.
Hur står vi oss då i landstingets egna ansvarsområden? Väl, är det korta svaret. Kollektivtrafiken har aldrig varit så välfungerande som nu. Andelen nöjda resenärer var förra året högre än någonsin tidigare. Antalet resenärer i kollektivtrafiken har ökat.
Men vi vill mer. Det kräver mod att satsa och investera många miljarder i kollektivtrafiken. Spårtrafiken behöver utvecklas, det är uppenbart för de flesta. Och att det finns bred samsyn kring viktiga investeringar är en styrka för vår region. Låt mig lyfta fram ett par viktig framtida spårsatsning som kommer att göra regionen än mer attraktiv och vardagen enklare för de som bor här Liberalerna vill knyta ihop länet och göra vardagsresandet smidigt och trivsamt. Vi vill se såväl Spårväg Syd som Spårväg City. I en situation där många engagerar sig i kollektivtrafikens stora, långsiktiga investeringar vill jag också påminna om att vi behöver vårda det vi har. Kollektivtrafiken ska upplevas som trygg och säker av alla. Pendeltågstationer och andra miljöer får inte upplevas slummiga eller stökiga. Kvinnor, som är mest otrygga, ska inte behöva vara rädda att röra sig i kollektivtrafiken.
Även inom kulturområdet står sig regionen stark. Kulturlivet är en kraft präglad av den urbana mångfalden, kreativiteten och de starka uttrycken. Kulturpolitik handlar i grund och botten för oss Liberaler om det fria ordet och rätten att uttrycka sig.
Den största mest omfattande konstsatsningen görs som ni alla vet vid Nya Karolinska sjukhuset. Men låt inte det skymma det faktum att mycket stora konstsatsningar också görs på våra övriga sjukhus. Målet är att skapa värdiga vårdmiljöer men det är kanske lika viktigt att vi samtidigt ger en injektion till konstlivet. Aldrig har så många konstnärer involverats i så omfattande gestaltningsuppdrag som nu. Konserthuset är en pärla i länets kulturutbud som bidrar till regionens attraktivitet genom höga kvalitet och sitt breda utbud av musik i världsklass som lockar en bred och blandad publik.
Hälso- och sjukvården förändras och utvecklas kraftigt. Trots att det är ofta dystra toner från de rödgröna är det uppenbart att vården blir allt mer välfungerande. Alltfler är nöjda med sin husläkare och även med akutsjukvården. Mer nöjda än i övriga landet. Och köerna minskar hos oss i Stockholm. Tillgängligheten är bättre här. Och överbeläggningarna på våra sjukhus är färre här men ska minska ännu mer. Vi har fantasitiska resultat inom många områden som verkligen är betydelsefulla för patienterna, jag vill särskilt lyfta fram cancervården där stora förändringar sker och det finns ett strategiskat arbete genom cancerplanen.
Stockholm är som sagt just nu den hetaste och snabbast expanderande regionen i Europas. Life Science-klustret i Hagastaden med Nya Karolinska sjukhuset som magnet ger fantastiska möjligheter. Här kommer även S:t Eriks ögonsjukhus få nya, moderna lokaler för att ytterligare utveckla den unika ögonsjukvård som finns i Stockholms län.
Är då allt bara bra? Självklart finns det anledning utveckla vården och säkerställa att den som har störst behov också får dessa tillgodosedda. Det krävs mod och ansträngningar för att möta behoven i den kraftig växande regionen. Det krävs konkret politik.
Låt mig nämna några områden som för mig är särskilt angelägna.
För det första: Patientmakten måste stärka. Vårdvalet är här för att stanna. Och inte bara det. Vårdvalet ska utvecklas om omfatta fler patienter med olika behov. Här är kontrasten stark mot socialdemokraterna och vänsterpartiet som inte vågar betro varken professionen eller patienten ansvaret att forma vården och själv välja vårdgivare. Vårdvalet har ökat tillgängligheten för patienterna till viktigt vård. De har stärkt patientens makt över sina liv och det har dessutom gett vårdens medarbetare fler arbetsgivare att välja mellan.
Kompetensförsörjningen är den största utmaningen. Det finns mycket som måste göras här. Vi måste vara modiga och säga som det är. Sjuksköterskor får idag inte alltid jobba på toppen av sin kompetens. De är alltför ofta upptagna med basala arbetsuppgifter, att ställa fram brickor med mat, att städa patientnära, vårdnära service och administration. Det är orimligt. Låt sjuksköterskor använda sin fulla kompetens. Låt vårdbiträden avlasta i vården.
Sist men inte minst vill jag nämna ett område där vi nu tar stora steg framåt. De handlar om att modernisera vården. Vi ska ha tilltro till kompetensen, låta patienterna vara medaktör, satsa på innovationer och utveckla eHälostjänsterna. Vårdcentralerna är centrala och kan leda vägen framåt i moderniseringen.
Att möta framtiden kräver mod. Mod att förändra. Mod att ta ansvar och att prioritera. Mod att låta invånarna få mer frihet och makt på bekostnad av politiker och tjänstemän. Det är där skiljelinjen går i den här salen och det är det som de här dagarnas debatt kommer att handla om.
Jag yrkar bifall till landstingsstyrelsen förslag till budget för 2017.
slut
