Sjukvård & hälsa

Jag märker det höga tonläget i sociala medier och i den politiska debatten. Och även i mitt eget parti pågår en plågsam dragkamp. Många är oroliga och orden är hårda. Jag raderar några alltför personliga påhopp från partivänner och än fler från dem som aldrig röstat liberalt men nu påstår att vi sviker dem. Liberalerna står snart inför ett avgörande möte där partiets beslutsorgan partirådet ska avgöra vägvalet framåt.

Att vi gärna vill ha en Alliansrergering som under Reinfeldts ledning, verkar alla kunna enas kring. Men det är kanske inte ett helt sannolikt utfall av det kommande valet 2022. Ska vi då istället ge oss in i någon form av regeringssamarbete tillsammans med Sverigedemokraterna, som står så oerhört långt från de liberal idéerna? Det är detta frågan handlar om på Liberalernas partiråd:

Ska vi förhandla statsbudget med SD, det vill säga kompromissa inom alla politikområden? Ge och ta? Mötas halvvägs?

Jag tycker inte det.

Sverigedemokraternas ledare har tidigt utmålat Liberalerna som sin huvudmotståndare. Och det är naturligtvis ömsesidigt. SD delar just nu ut trycksaker där de med ord slåss mot just socialliberaler. Vad gott skulle rimligen komma ut av att Liberalerna förhandlar sakpolitik med ett sådant parti?

Men låt oss göra tankeleken, mötas halvvägs med SD. Hur ser kompromisserna ut?

Var sammanfaller liberalernas frihetliga kulturpolitik med Sverigedemokraternas nationalkonservativa idéer? Armlängds avstånd känns fjärran när SD vill sätta snäva ramar för konstpolitiken. Det går inte att kompromissa i förhandlingar med dem som står för förhandsgranskning av konst. Liberaler kan aldrig dagtinga med konstens frihet.

Hur ser kompromissen ut i sjukvården? När vi vill att sjuka, exempelvis i cancer eller covid-19 men också kroniska sjukdomar med stora vårdbehov, ska kunna förstå vilken behandling som ges och läkarnas ordinationer, och därför behöver tolkar som en del av vården – och de andra tycker att tolk är en lyx som den som vill och har råd med måste betala själv. Eller när vi anser att vårdbehov ska styra, inte personers bakgrund – medan de andra betecknar insatser som riktade hembesöksprogram som ”förtäckt invandringsbidrag” eller på politisk väg vill stryka viktiga socioekonomiska faktorer i vårdens professionellt konstruerade ersättningssystem.

Hur skulle liberaler kunna enas med nationalkonservativa i synen på rikets säkerhet, Europasamarbetet, utrikespolitik, bistånd, human och realistisk flyktingpolitik och så vidare? Redan denna tankelek visar på orimligheten.

Ingen vet i dag hur regeringsalternativen kan se ut 2022, eller vilka statsministerkandidater som har störst chanser efter valet. Liberalerna kan och ska inte flera år i förhand lova bort våra röster – men vi måste säkerställa att det efter valet finns liberaler i riksdagen som kan sätta liberalt avtryck och påverka utfallet.

Det är dock uppenbart att spelplanen är ny. En konservativ och nationalistisk höger formerar sig. Och från vänster fortsätter det entoniga hamrandet på människors valfrihet och mångfalden i välfärden. I mitten kan en frihetlig, liberal, socialt engagerat kraft gro. Där finns Liberalernas möjlighet.

(Delar av bloggtexter är tidigare publicerad i SvD, tillsammans med några liberala partivänner)

Jag läser Liberalernas partiprogram och jag känner mig hemma. De liberala idéerna har varit grund för många viktiga reformer i över hundra år inom utbildningspolitiken, välfärden, biståndspolitik, kulturens frihet, jämställdheten och så vidare,

Detta är värden jag är stolt över och vill arbeta för politiskt, värden som aldrig får kompromissas bort:

”Det socialliberala uppdraget är att förbättra varje individs livschanser genom att utjämna de förut- sättningar som befinner sig bortom den enskildes kontroll. Politiken ska prioritera att öka friheten för dem som har minst frihet.
Det liberala samhället förutsätter tankefrihet. Varje människa har rätt att fritt och öppet uttrycka sin åsikt, bilda opinion för den och försöka övertyga andra, uttrycka sig konstnärligt och söka ny kunskap. Varje människa har rätt att uttrycka sin religiösa tro och utöva sin religion i gemenskap, liksom frihet att inte tillhöra någon religion. Tryck- och yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötes- och demonstrationsfrihet är nödvändiga delar av tankefriheten.”

Läs hela partiprogrammet här.

Read more

Idag den 11 mars är det ett år sedan WHO meddelade att den nya coronasmittan är en pandemi. Inte kunde vi riktigt förstå vidden av det som låg framför oss, hur många som skulle drabbas och vilken enorm omställning som samhället i stort, många familjer och inte minst sjukvården snabbt skulle göra. Det är omtumlande.

Det är också precis på dagen ett år sedan Sverige och Stockholm hade det första dödsfallet med covid-19. Sedan dess har många tusen människor avlidit med covid-19 och det är en stor sorg för vårt samhälle och naturligtvis främst för de människor som förlorat någon älskad.

Då, i pandemins början, talades om att ett vaccin skulle nog gå att få fram om tre år, kanske två med lite tur. Men redan några månader senare fanns vaccin och den 27 december kunde de första sprutorna ges. Nu när väldigt många av de äldsta och sköraste är vaccinerade ser vi också hur insjuknandet och vårdbehovet i den gruppen minskar drastiskt. Det är helt underbart.

Vi är nu inne i pandemins tredje våg. Jag hoppas det blir den sista och att vaccinet kommer att göra att vi kan lämna även denna stora prövning bakom oss. Men jag tror att vi alla kommer att bära med oss erfarenheterna och minnena från den här tiden länge och kanske har den förändrat oss för alltid.

Vissa saker vill vi bara kasta ner i glömskan, som isoleringen och saknaden av våra vänner och gemenskapen och inte minst den eviga oron att bli smittad eller sprida smitta. Själv ska jag verkligen undvika munskydd i framtiden för jag trivs inte med den instängda känslan som jag nu tvingar mig själv till när jag måste vara i vissa miljöer. Annat känns mer rimligt att hålla fast vid, exempelvis vår nya vana att ha digitala möten som jag tror vi kommer fortsätta med i viss mån. En del kanske trivs med hemarbete och vill fortsätta med det. Digitala vårdbesök och innovativa arbetssätt som uppstått och omfattar fler vill nog många behålla.

För mig personligen känns det märkligt att blicka tillbaka på året som gått. Då mycket har hänt då det känns dom mycket längre tid passerat. Det har påverkat mig väldigt stark och gjort mig många gånger stolt över den vård som invånarna har tillgång till. Och stolt över alla medarbetare som arbetar dag som natt i vården men också i våra förvaltningar för att säkerställa att vården ska räcka till och kunna göra sitt bästa.

Men jag har också känt en sorg över hur många som farit illa i pandemin, både de som blivit sjuka och de som slititet hårt för andra.

Jag längtar efter den dagen när vi kan säga att pandemin ligger bakom oss.

Read more

Aborträtten var en verklig frihetsreform när den beslutades på 70-talet. Kvinnor fick rätten att fatta beslut om sina egna kroppar och de gick makt över sitt barnafödande.

Men Sverige, precis som världen i stort, har en mörk historia där kvinnors ofrivilliga graviditeter och illegala aborter har kostat stort lidande och många dödsfall. Jag vill ta er med tillbaka till Stockholm hösten 1912 då den unga Henny Eklund låg på ett hotellrum på Stora Nygatan som barnmorskan Sofia Bohlin ordnat åt henne:

– Snälla mamma, skicka inte efter doktorn och sätt fast Tyko, vädjade Henny medan hon plågades svårt och blödde kraftigt.

Hon hade drabbats av bukhinneinflammation efter fosterfördrivning som Bohlin ufört mot en ersättning om 100 kronor. Nu ville Henny hellre skydda fästmannen Tyko Thorsson från att dömas till straffarbete än att få läkaren att försöka rädda hennes liv. Henny Eklund dog och hela den sorgliga historien rullades upp och både fästmannen och barnmorskan ställdes inför rätta.

Tyko Thorsson och Sofia Bohlin dömdes för fosterfördrivning och vållande till annans död. Bohlin till 3 år och 6 månaders straffarbete samt 2 års vanfrejd utöver strafftiden. Thorsson dömdes till 2 år och 6 månaders straffarbete.

Detta var bara ett av många tragiska människoöden där kvinnor känt sig tvingade att göra abort, oavsett vad lagen sagt om saken. Och det förekommer alltjämt i vår tid, i andra delar av landet. Jag hittade den sorgliga historien om Henny i Dagens Nyheter från det tidiga 1900-talet.

Att själv få bestämma över sin kropp och ha kontrollen över sitt barnafödande har inneburit en dramatisk förbättring för svenska kvinnors frihet, egenmakt och hälsa under 1900-talet. Tillgången till bra preventivmedel, sex- och samlevnadsundervisning och aborträtten är några av de viktigaste liberala frihetsreformerna för många kvinnor. Dessa ska vi hålla fast vid här hemma, men vi ska också kämpa för att kvinnor världen över ska få samma frihet.

Tillgången till säkra, lagliga aborter är en enormt viktig fråga för kvinnors hälsa globalt. Nyligen har Argentina mycket glädjande beslutat införa legala aborter. Samtidigt ser vi hur aborträtten ifrågasätts och trycks tillbaka på andra håll i världen, inte minst i Polen. Det är mycket allvarligt och kommer att skada många kvinnor. Enligt Amnesty lever cirka 90 miljoner kvinnor i länder där abort är totalförbjudet, och många länder har mer eller mindre strikta regler.

USA lämnar nu Trump-erans kvinnofientlig politik som gav abortmotståndarna vind i seglen. Flera delstater har drivit en enveten kamp för att få förbjuda abort och den aggressiva politiken för att stoppa stöd till familjeplanering i andra länder har slagit hårt. Men genom att det amerikanska folket valt en ny president kan vi äntligen våga hoppas på en ljusare framtid för kvinnors frihet, hälsa och rätt att bestämma över sitt barnafödande. 

President Joe Biden uttryckte väl sin syn på aborter under valkampanjen: ”Reproductive rights are a constitutional right. And, in fact, every woman should have that right”. Och hans vice president Kamala Harris har länge varit en klar röst för att stärka kvinnors rätt till abort. Det nya ledarskapet i Vita huset har mycket att ta i tu med på hemmaplan för att säkra tillgången till aborter i hela USA och skydda de vårdgivare som utför aborter, som inte sällan pressas hårt och ibland trakasseras. Men USA har också en enormt viktig roll i det globala arbetet för att möjliggöra familjeplanering och säkra abort för fler kvinnor.

För många kvinnor är enda alternativet till säker, legal abort att göra en osäker och olaglig abort, precis som Henny i Stockholm gjorde för mer än hundra år sedan. Så ser livet ut även i vår tid för många i utsatta situationer och värst är det förstås i världens fattiga länder. Globalt görs cirka 73 miljoner aborter varje år och enligt WHO är nästan hälften av alla aborter som görs i världen osäkra. I Latinamerika och Afrika, så många som 3 av 4. De farligaste aborterna görs främst av utsatta kvinnor i resurssvaga länder. Osäkra aborter är sammantaget den vanligaste dödsorsaken i vid graviditet och barnafödande i världen.

USA, med sitt nya ledarskap, ser ut att åter bli en kraft att räkna med för att stärka kvinnors frihet och hälsa globalt. Presidenten har meddelat att han upphäver de så kallade ”gag rules” kring abortfrågan, som innebär att USA stoppar alla medel till icke-statliga organisationer som informerar om abort eller på andra sätt hjälper kvinnor till abort, eller driver på för liberalisering av abortlagarna i olika länder. En regel som Trump tidigt införde under sin presidentperiod. Detta är bra, men det kommer också att behövas långsiktigt mer resurser i biståndet för att vi ska kunna stärka kvinnors hälsofrågor.

Sverige har länge arbetat globalt för kvinnors rätt till information om sex och samlevnad, preventivmedel, trygg mödravård och möjlighet till abort. När vi nu ser en ny, liberal politik ta form i USA måste även vårt land höja rösten och vara pådrivande för att kvinnors hälsa får än utrymme i det globala hälsoarbetet. I spåren av pandemin finns det oändligt med hälsoutmaningar för världen att möta. Vaccinationsprogram, inte bara mot covid-19 utan mot en rad sjukdomar har halkat efter i många länder, de stora hälsoskillnaderna kopplat till människors sociala utsatthet är ännu påtagligare nu och många människors hälsa, psykiskt och fysiskt, har tagit stryk under pandemin. Det blir en stor uppgift för världen att stärka människors hälsa, men det får aldrig bli en ursäkt för att inte snabbt återupprätta allt det arbete som satts på sparlåga under Trump-eran när det gäller kvinnors reproduktiva hälsa och rätt till aborter. Här kan Sverige spela en roll och bidra till att samla frihetliga krafter för att ta upp kampen mot ofrivilliga graviditeter och allvarliga skador och dödsfall till följd av osäkra aborter och för god tillgång till kunskap, preventivmedel och rätten till abort.

Read more

Just nu behandlas cirka 5 000 människor i Region Stockholm med långvariga problem av covid-19. Post infektiöst tillstånd, eller långtidscovid är förstås plågsamt för de drabbade. Nu presenterar nu Region Stockholm en plan för hur vården ska formas, utifrån den kunskap som finns idag.

Flera delar av hälso- och sjukvården blir engagerade i vården för dem med långvariga problem:

🔵 Primärvården med husläkarmottagningar och rehabiliterkngsverksamheter för diagnos och behandling.

🔵 Specialistläkare dit patienter remitteras vid behov.

🔵 Karolinska Universitetssjukhuset får uppdrag att ha en multidisciplinär mottagning för dem med stora behov.

🔵 Danderyds sjukhus fortsätter sin högspecialiserad rehabiliteringsmedicinsk klinik.

Till långtidssjuka i covid-19 räknas de som har symtom i mer än tolv veckor efter insjuknande i covid-19 och där symtomen inte förklaras av annan diagnos.

Personer med långvariga besvär efter covid-19 ska i första hand få hjälp på husläkarmottagningarna. Där får man diagnos och hjälp till rätt behandling för sina symtom som kan vara många olika, som till exempel extrem trötthet, sömnproblem, andnöd, andfåddhet, nedsatt smak- och lukt och minskad minnesförmåga.

I primärvården finns en stor rehabiliteringsverksamhet med hög kompetens och team som kan hjälpa patienterna på olika sätt. Där finns fysioterapeuter, psykologer, logopeder, arbetsterapeuter och dietister som samarbetar med vårdcentralerna för att ge bästa vården för varje patient.

En del människor behöver andra insatser än det som primärvården kan ge. Det kan handla om olika tillstånd, och då får man remiss till specialistläkare.

En grupp patienter har inte bara ett tydligt besvär utan många olika och det kanske inte alltid så lätt att veta vad. För dem finns möjligheten att få remiss till Karolinska Universitetssjukhuset som får uppdrag att starta en multidisciplinär mottagning för personer med långvariga symtom vid covid-19.

Även Danderyds sjukhus har en högspecialiserad rehabiliteringsmedicinsk klinik vid Danderyds sjukhus som framförallt vårdar patienter med kognitiv påverkan och trötthet efter covid-19.

Covid-19 är verkligen en lömsk och farlig sjukdom. Jag hoppas att alla som drabbas av långvariga besvär ska kunna få hjälp. Kunskapen är inte fullständig idag men den växer hela tiden i vården. Därmed blir möjligheten att hjälpa drabbade allt bättre.

Read more

 En trygg och säker kvinnosjukvård med hög kvalitet och god tillgänglighet är ett viktigt mål som spelar stor roll för hälsan i samhället, och självklart för de kvinnor som berörs, och det gör vi ju alla då och då i livet. Inför Internationella kvinnodagen i nästa vecka vill jag berätta något om arbetet med att utveckla kvinnosjukvården i Region Stockholm.

Under senare år har ett viktigt utvecklingsarbete drivits och jag ska berätta mer om det. Jag ska berätta mer om bl.a. gynekologisk vård, endometrios och HPV. Men först en liten tillbackablick på en viktig del av kvinnors sjukvård, nämligen förlossningsvården under 2020:

Förra året föddes drygt 28 000 barn i Region Stockholm, ett i princip oförändrat antal jämfört med 2019. Statistiken visar att 95 procent fick föda på den klinik de hade önskat, vilket är den högsta siffran på 15 år.

Förlossningsavdelningarna har som alla delar av vården haft en tuffare uppgift under pandemins år 2020 – och pandemin är som vi alla vet långtifrån över. Därför är det oerhört positivt att man lyckats så väl med att minska hänvisningarna. Framför allt har de från början få utomlänshänvisningarna minskat kraftigt och nästintill halverats. Fortfarande är det betydligt fler kvinnor från andra län eller länder, som får föda på någon av Stockholmsregionens sjukhus, än tvärtom.

Förlossningsskadorna går ner kraftigt

I Stockholm såg vi för några år sedan en oroväckande mängd skador hos kvinnor som fött barn. Medn sedan dess har barnmorskorna, läkarna och hela förlossningsvården gjort ett fantastiskt arbete med att minska de allvarliga förlossningsskadorna, och det har gett god effekt. Sedan 2014 har allvarliga bristningar vid normalförlossningar minskat med 42 procent. Även vid vaginal förlossning med hjälp av sugklocka minskar de allvarliga bristningarna.

Det betyder självklart mycket för mammorna och kan påverka kvinnors hälsa och livskvalitet för lång tid. Att ökar tryggheten för de födande kvinnorna och barnen har varit en prioriterad uppgift både regionalt och nationellt i flera år.

Pandemin påverkar vården

Pandemin har inte bara inneburit att många blivit allvarligt sjuka och behövt sjukhusvård för covid-19. Den har också påverkat övriga vården, inklusive kvinnosjukvården. Elektiv, det vill säga planerad, vård inom olika områden har behövt skjutas upp för att ge utrymme för den akuta sjukvården. Därmed har kvinnor fått vänta på viktiga ingrepp. Det är denna uppskjutna vård som vi kallar ”vårdskuld”. Även om det inte är akuta eller nödvändiga ingrepp som skjutits upp så är det naturligtvis inte bra för patienterna. Nu pågår arbetet med att planera för att ge alla den vård de behöver och samtidigt påbörjas arbetet med att ”beta av” vårdskulden vilket ska ske så snart som möjligt, men hänsyn måste tas till den pågående pandemin.

Sjukhusen får varje år en utökad budget, men samtidigt ser vi en kostnadsökningstakt som måste hållas tillbaka för att pengarna ska räcka. Alla verksamheter behöver se över sina kostnader och där det finns underskott behöver åtgärder vidtas som ibland påverkar personalen. Det är bra att inkludera medarbetarna i arbetet, och viktigt att det görs kloka avvägningar. För vårdskulden finns dock särskilda medel avsatta till sjukhusen och andra vårdgivare.

Utvecklingsarbetet fortsätter

Stockholm och resten av landet ska fortsätta att stärka kvinnosjukvården. Genom vårt samarbete inom Sveriges kommuner och regioner (SKR) har vi enats om en rad åtgärder som omfattar sammantaget 481 miljoner kronor.

Det handlar om att:

  • Att utveckla en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja utifrån kvinnors olika behov från graviditet till förlossning och eftervård.
  • Att erbjuda en tillgänglig och jämlik eftervård baserad på bästa möjliga kunskap.
  • Stärka kompetensen utifrån kvinnors olika behov genom hela vårdkedjan inklusive eftervården.
  • Att hantera den uppskjutna screeningverksamheten av HPV-viruset som orsakar livmoderhalscancer och mammografi, genom till exempel utvecklade arbetssätt, moderna analysmetoder och digitala lösningar.
  • Att personer som utsatts för sexuellt våld och könsstympning ska få tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap.

Screening för HPV

När det gäller cellprovtagning och HPV-screening så är det förstås bekymmersamt att regionen under våren tvingades skjuta på provtagningen under ett antal veckor på grund av pandemin. Men nu får kvinnor som skulle ha kallats under 2020 eller 2021 istället ett erbjudande om självprovtagning för HPV, vilket jag tror många kvinnor uppskattar. Här kan du läsa mer om provtagningen.

Det finns förstås kvinnor som av olika skäl behöver komma till en mottagning för att göra provtagningen och vi har i regionen beslutat att höja ersättningen för detta så att mottagningarna kan möta behovet under denna speciella pandemitid.

Hjälp till dem som utsatts för könsstympning

Arbetet för att stödja och hjälpa kvinnor som utsatts för könsstympning drivs av Amelmottagningen på Södersjukhuset som gör fantastiska insatser för de drabbade, och de sprider också kunskap. Amelprojektets finansiering är säkratd för två år, men sedan ska vi skapa en långsiktig lösning och verksamheten ska vara en del av regionens vårdutbud.

Utveckling av gynvården

Även inom gynekologin behöver förstås vården utvecklas, precis som inom all annan vård. Vi patienter har idag möjlighet att välja gynekolog genom vårdvalet. Och tillgängligheten är i de flesta fall god. Men vi behöver säkerställa en god utveckling av gynekologin inom akutsjukvården, likväl som inom de olika mindre verksamheterna runt om i länet.

För den som vill veta mer om hur vården inom området ser ut i Region Stockholm och jämföra med andra län vill jag tipsa om vardenisiffror.se. Där kan man exempelvis se att Södersjukhuset ligger över rikssnittet inom 18 områden, exempelvis när det gäller att ge vård inom vårdgarantins 90 dagar, att använda minimalinvasiv teknik vid borttagande av livmodern, att patienterna rapporterar att de blivit bättre efter inkontinensopersation med mera. Men det finns också sex områden där sjukhuset ligger sämre till än landet i stort, till exempel andelen dagkirurgiska operationer vid framfall, och hur nöjda patienterna är efter framfallsoperationer.

Sammantaget ligger Stockholms sjukhus bra till jämfört med landet i stort. Inom 21 övergripande indikatorer ligger vi över rikssnittet, och inom 3 ligger vi under. Dessa mätningar säger förstås inte allt, men det är intressant att jämföra olika delar av landet och se om det finns något man kan lära sig av hur andra arbetar.

Endometrios blir nationellt högspecialiserad vård

Södersjukhuset blir ett av fyra sjukhus i landet som får det nationella uppdraget att erbjuda högspecialiserad vård för kvinnor som lider av endometrios. Uppdraget har gått till Södersjukhuset därför att de har en mycket hög kompetens och en väl fungerande vård. Det är väldigt roligt, och viktigt att detta nu kommer till stånd. Det innebär att kvinnor med behov från hela landet kan få hjälp på de sjukhus som fått uppdraget, och deras hemregioner betalar för deras vård och formerna för detta beslutar regionerna om tillsammans inom SKR. Iövrigt är kostnaderna för endometriosvården och liksom sjukhusets övriga uppdrag inkluderade i det stora sjukhusavtalet inom regionen. (Förlossningsvården däremot ersätts genom ett särskilt vårdvalsavtal) Läs gärna mer om detta viktiga uppdrag, och annan högspecialiserad vård här. 

Utveckling framåt

Förlossningsvård och allt som hör till är en helt central del av sjukvården och även om vi nu ser en minskning av antalet födslar i förhållande till tidigare bedömningar så kommer det långsiktigt att behövas en utökning av förlossningsvården. De befintliga förlossningsavdelningarna har under senare år rustats upp eller blivit helt nya och det bidrar förstås till en bra vårdmiljö, men så småningom behövs också fler förlossningsplatser. Därför kommer en ny förlossningsverksamhet att starta på S:t Görans sjukhus enligt den nya förlossningsplanen 2026. Här hittar du en rapport om behoven av förlossningsvård i Stockholmsregionen. 

Read more

Den nya Vårdbarometern som Sveriges kommuner och regioner (SKR) presenterar visar att förtroendet för hälsa- och sjukvården ökar i landet och i Region Stockholm. Jag är stolt över vad alla sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, biomedicinska analytiker, servicepersonal, chefer och alla andra åstadkommit under det mycket speciella året 2020.

88 procent av stockholmarna anser att de har tillgång till den vård de behöver, vilket är en ökning med fyra procentenheter från året innan, och på samma nivå som invånarna i riket i stort.

Andelen som har mycket stort/stort förtroende för hälsa- och sjukvården som helhet har också stigit i Stockholm från 61% till 69%. Även detta överrensstämmer med snittet för hela landet.

Ett område där stockholmarna verkligen sticker ut handlar om inställning till vård, konsultation och behandling med hjälp av digital teknik. Där är regionens invånare mest positiva av alla i hela landet. 53% är ganska eller mycket positiva, medan motsvarande siffra för hela landet är 46%.

Regionens invånare gillar också idén med större möjligheter att kunna vårdas hemma med stöd av digital teknik. 66% är ganska eller mycket positiva till detta. Riksnittet är 59%.

Läs hela vårdbarometern här.

Read more

Det pågår en intensiv diskussion om vaccinationerna mot covid-19. Och jag får många frågor som jag gärna vill svara på.

Varför har inte fler vaccinerats mot covid-19?

I början av januari fick vi och övriga regioner besked om stora leveranser av vaccin. Men det har snabbt ändrats till att i verkligheten bli mycket små mängder. Leveranserna har till och med februari minskat med hela 80 procent, jämfört med vad som utlovats. Vi hade fått besked om cirka 570 000 doser till och med februari, men det blev bara knappt 170 000 doser. Detta är ett mycket stort hinder för oss att vaccinera i den takt regionen har beredskap för. Utan vaccin blir det tyvärr inga vaccinationer.

Tyvärr har vi fått besked om ytterligare minskningar i leveransen sedan denhär bilden gjordes.

Vaccin fördelas efter hur stor andel äldre som finns i varje region. Det gäller konstigt nog även Astras vaccin som inte får användas för äldre. Stockholm får minst andel vaccin i hela landet.

Varför har en mindre andel äldre med hemtjänst i Stockholm vaccinerats än i andra regioner?

Personer med hemtjänst är en av de prioriterade grupperna, vid sidan av boende i särskilda boenden och personal i vård och omsorg.

I Stockholm har alla äldre som bor i särskilda boenden sedan en tid tillbaka fått erbjudande om sina båda sprutor. Även en hel del personal i vård och omsorg har vaccinerats. Men vi har legat sämre till bland personer med hemtjänst.

Det beror på att vi har behövt använda en del vaccin för att vaccinera även personal i akutsjukvården som arbetar med covidpatienter, jag berättar mer om det längre fram.

Vi har tidigare i viss mån vaccinerat personer med hemtjänst. Och från och med denna vecka breddvaccinerar vi gruppen med hemtjänst. 12000 doser har getts under veckan. Om vi får mer vaccin kan vi höja tempot ytterligare.

Har Stockholm gjort egna prioriteringar av vilka som ska få vaccin?

Först och främst vill jag klargöra att Region Stockholm följer Folkhälsomyndighetens prioriteringar där personer som bor i särskilda boenden, personal i äldreomsorg och personer med hemtjänst ingår i den första fasen.

Därutöver har Folkhälsomyndigheten sagt att även viss vårdpersonal som arbetar i akut sjukvård som IVA också kan behöva vaccineras tidigt och då kan det ske parallellt med vaccinationen av äldre i äldreomsorg och omsorgspersonal.

”Folkhälsomyndigheten anser att det, givet dagens läge, är rimligt att man tidigarelägger viss personalvaccinering i regionerna parallellt med att boende och personal i den kommunala omsorgen vaccineras.” (FoHMs hemsida)

Detta beslutade regionens sjukvårdsledning att göra i början av januari när trycket på vården var enormt hårt och många covidsjuka blev inlagda på sjukhus. Om det var rätt eller fel kan självklart diskuteras. Jag tror det var rätt att vaccinera sjuksköterskor, läkare och undersköterskor som jobbar mitt i pandemin. Det vore fruktansvärt om sjukhusen inte skulle kunna hjälpa sjuka patienter för att den egna personalen blev sjuka.

Det handlar alltså inte om att dessa yngre personer som jobbar i vården vaccineras för sin egen skull, utan för äldres och andra riskgruppers skull.

Varför vaccineras över huvud taget yngre personer?

De yngre som vaccinerats är till allra största delen (ca 75%) personer som arbetar i kommunal vård och omsorg, dvs framförallt personal på äldreboenden som ingår i Folkhälsomyndighetens högsta prioritering. Och så har vi alltså vaccinerat även viss personal inom covid-vården.

Dessutom får bara yngre människor vaccineras med Astras vaccin så det passar ju bra att använda detta till vård- och omsorgspersonalen. Syftet är hela tiden att skydda de mest sårbara och upprätthålla den nödvändiga vården under pandemin.

Är det rimligt att äldre och andra sårbara grupper får vänta på vaccin?

Nej, jag och Region Stockholm vill inget hellre än att snabbt vaccinera alla, och särskilt de äldre som är särskilt sårbara för smittan och måste skyddas. Jag har stor förståelse för den frustration som många känner när vaccinet dröjer. Många har gjort enorma personliga uppoffringar under pandemin och tvingats avstå från mycket som är viktigt i livet.

Därför är det enormt angeläget att Sverige driver på för att få fler vaccindoser levererade. Det är helt orimligt att inte vaccintillverkarna levererar som de lovat.

Read more

Hur sammanfattas pandemiåret 2020?

Vi har alla på olika sätt prövats det gångna året. För många har saknaden efter familj varit stor och för andra har stora förluster kommit att innebära ett enorm lidande och tomrum. Många människor har arbetat hemma, andra har blivit av med jobbet och några har arbetat hårt för att rädda liv. Året 2020 kommer vi nog alla att minnas.

Trots mycket mörker och oro finns även under 2020 ljusglimtar inom hälso- och sjukvårdsområdet som är värda att lyfta fram. Den digitala vården har skjutit i höjden, kunskapsutbytet och samarbetet mellan vårdnivåerna har ökat. Det nya läget har tvingat oss att ställa om – ibland till det bättre. Andelen av länets invånare som uppger att de har ett stort förtroende för vården har ökat från 61 procent 2019 till 69 procent 2020.

På hälso-och sjukvårdsnämnden i dag tisdag kommer vi att fatta beslut om verksamhetsberättelsen för 2020. I den redogör förvaltningen för året som gått, för resultat och åtgärder samt avrapporterar några av de stora projekt som pågår. Låt mig nämna några viktiga områden.

På primärvårdsområdet har vi fattat viktiga beslut under året. I januari 2020 fattades beslut om en genomförandeplan för primärvårdstrategin med 22 prioriterade åtgärder.

I november fattade vi sedan beslut om ett nytt förfrågningsunderlag för husläkarverksamheten som i stor utsträckning omfattar de åtgärder som listas i genomförandeplanen. Det innebär bland annat förändringar i ersättningsmodellen med ökad ersättning för listning hos namngiven läkare. Detta är ett viktigt steg i vårt mål om att alla som vill ska ha möjlighet till fast husläkare.

Intresset för ensamhetsfrågor tycks ha ökat till följd av att fler människor varit isolerade. Regionen hade innan pandemin påbörjat två parallella projekt på området – ett pilotprojekt om social aktivitet på recept och ett om att garantera mänsklig närvaro i livets slutskede. Pilotprojektet kom trots förseningar igång under sena halvan av 2020 och kommer att avrapporteras under 2021. Dessa primärvårdsinsatser är viktiga i människors vardag och kommer förhoppningsvis generera stora vinster för både individen och samhället i stort.
Resultatet av projektet kring att garantera mänsklig närvaro i livets slutskede är ett antal åtgärder för att förbättra den palliativa vården. Det handlar bland annat om att undvika onödiga förflyttningar av patienter under livets slutskede samt förbättra samarbetet mellan region och kommun.

Det har skett stora framsteg på digitaliseringsområdet. När samhället tvingades ställa om till en mer digital vardag, tog både invånare och vårdgivare stora digitala kliv. Andelen husläkarmottagningar som erbjuder videobesök har ökat från 49 procent till 79 procent och antalet videomöten i primärvården har ökat med hela 1094 % under året. Nästan 2 miljoner stockholmare har nu ett digitalt användarkonto på 1177 och kan därmed använda vårdens e-tjänster. Region har sedan tidigare, som först i landet, en digital vårdgaranti som garanterar alla stockholmare möjligheten att kunna söka vård även genom digitala vårdtjänster. Snabb nyutveckling av digitala lösningar har varit en stor hjälp under pandemin. Vi har också påbörjat ett arbete för att säkerställa att digital kommunikation till invånarna kan ske med stöd av en säker elektronisk brevlåda.

För att vården ska kunna sköta vården måste det råda ordning och reda. Därför har vi infört avgifter på uteblivna besök, inte som ett straff, utan som en tydlig uppmaning att avboka besök som man på förhand vet inte kommer att genomföras.

Vi kommer även att se över vårdens betalningssystem så att det blir enklare för den enskilda individen att veta hur systemet funkar. Trots ett mycket tufft år ser vi hur hälso-och sjukvården ständigt utvecklas och förbättras. Mycket är gjort, men det finns mer att säga. Jag ser fram emot fortsatt hårt och envist arbete under 2021 för att säkerställa att alla stockholmare får den vård de behöver.

Read more

Till veckans regionfullmäktige (9/2) hade Sverigedemokraterna ställt en enkel fråga till mig om kulturen i länet. Mer specifikt handlade frågan om huruvida Region Stockholm har som ambition att minska kulturens beroende av offentliga medel. Men av oklar anledning drogs frågan tillbaka i sista stund. Jag anser att frågan är för intressant för att inte behandlas alls, och därför vill jag dela mina tankar här.

Låt mig inleda med att säga att kultur mår bäst när den finansieras av fler. Mycket av Liberalernas kulturpolitik strävar efter att ge kulturskapare möjlighet att bli mindre beroende av det offentliga. Det kan vara genom att skapa goda villkor för kulturföretagande eller skatteregler som gynnar gåvor och sponsring. I slutändan är det ett viktigt sätt att öka kulturens självständighet – ett ämne som har blivit särskilt aktuellt med SD:s framfart på det kulturpolitiska området. 

Och på tal om det offentliga, så behövs dess bidrag särskilt för det smala och strävan efter att nå flera. Här har Region Stockholm – tillsammans med den nationella och lokala nivån – ett stort ansvar för den kulturella infrastrukturen i länet.   

I sin fråga nämnde SD att många kulturaktörer i Stockholmsregionen har ekonomiska svårigheter. Jag skulle snarare uttrycka det som att länets kulturliv befinner sig mitt i en brinnande kris. Denna situation gjorde att Region Stockholm under föregående år vidtog ett stort antal åtgärder för kulturlivet. Här bör särskilt nämnas den särskilda utlysningen av kulturstöd på 6,4 miljoner kr och beslut om att inte återkräva utbetalda stöd för konst- och kulturprojekt som inte blir av med anledning av pandemin. Men framförallt bibehåller Region Stockholm en stark kulturbudget för 2021.

Annat går att säga om SD. Mitt i brinnande kris för länets kulturliv ville SD, enligt sitt budgetförslag för 2021, skära ned regionens kulturbudget med hela 350 miljoner kr (ca 60 %). Därtill ville de frysa inne samtliga kulturstöd. 

Skulle deras förslag bli verklighet hade många av länets konstarter och kulturverksamheter, som förutsätter samarbete eller visst stöd från det offentliga, betala ett alldeles för högt pris. Ett tydligt exempel hade varit konkursen av Konserthuset. Men det stannar inte där: många fria kulturaktörer skulle gå under eller få det ännu tuffare än vad de redan har.

Som nämnt mår kulturen bäst när den finansieras av fler. Men det betyder inte att den kulturella infrastrukturen i länet ska rivas upp eller att vi – som regional aktör – vänder kulturlivet ryggen i denna kris. SD:s kulturpolitiska agerande i denna kris får här tala för sig självt.

Read more

Arlanda flygplats är viktig för Stockholmsregionen och hela Sverige. Men vi kan inte låta en förändring av det s k riksintresset stoppa viktiga utbyggnader av lokaltrafiken för stockholmarna – bland annat bättre möjligheter att klimatsmart resa till Arlanda.

Under gårdagen publicerades en debattartikel i lokaltidningen Mitt i av en rad Liberaler om Trafikverkets nya förslag gällande utvecklingsplanen för Arlandaområdet. Planen föreslår att lågfartsflyg inte ska begränsas till särskilda korridorer och det riskerar att stoppa Stockholms utveckling av kollektivtrafiken. Att lågfartsflygen beviljas flyga nästintill kors och tvärs till Arlanda omöjliggör för en rad regionala samt kommunala investeringar i infrastruktur och bostäder i norra länet på grund av den bullermatta som skapas av att de snabbare planen tvingas att bromsa in.

Det är framför allt två förlängningar av spårförbindelser som inte skulle vara möjliga att genomföra på grund av den föreslagna utvecklingsplanen:

1. Roslagsbanan förlängning in till Odenplan och T-Centralen (som regeringen skrivit avtal om i Sverigeförhandlingen)

2. Roslagsbanan förlängning till Arlanda och Märsta

Den första skulle innebära en förlust på cirka 29 000 beräknade nya bostäder och den andra en förlorad möjlighet att koppla ihop nordostsektorn med både flygplatsen och det nationella järnvägsnätet som är miljömässigt samt samhällsekonomiskt motiverad.

Ibland blir det fel och ibland blir det väldigt fel. Vi Liberaler önskar att trafikverket ser till helheten och överväger de problem som förslaget skapar för alla inblandade aktörer i regionen.

Read more