Nu är det tid för nästa stora handikappreform. Nu kan vi fira 20-årsjubileum för den stora handikappreformen som beslutades om på Folkpartiets initiativ när Bengt Westerberg var socialminister.
Vi blickar gärna bakåt och gläds över framgångarna. Men ännu viktigare är förstås att ta nästa stora kliv framåt. Jag och Christer Nylander, som är riksdagsledamot och ordförande i FP:s programkommitté, skriver i en debattartikel som införts i bland annat Örnsköldsviks allehanda (ej på nätet) om hur nästa stora handikappreform bör se ut:
Dags för nästa stora reform för människor med funktionsnedsättning
Folkpartiets nya förslag till partiprogram har nyligen presenterats. Med det nya partiprogrammet, som antas av landsmötet i höst, lägger vi grunden för nästa stora handikappreform i Sverige.
Vi har en stolt liberal historia av engagemang för människor med funktionsnedsättning ska kunna leva självständiga liv och verka i samhället med full kraft. Bengt Westerbergs stora handikappreform på 90-talet innebar revolutionerande förbättringar för många individer. Nu är det dags att ta nästa steg. Sverige behöver en ny om fattande handikappreform för ökad
delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Målet är att alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.
Bättre chans på arbetsmarknaden
En av samhällets största orättvisor är svårigheten för personer med funktionsnedsättning att hitta egen försörjning. En huvuduppgift är därför att riva hindren på arbetsmarknaden. Ett system med jobbcheckar ska ge arbetsgivare enkel information om vilka stödformer som en arbetssökande är berättigad till.
För att fler ska kunna få anställning på den reguljära arbetsmarknaden ska lönebidraget reformeras, med inspiration från det danska systemet med flexjobb. Det kan innebära att en arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning som kan verka med full kraft exempelvis 40 procent av sin arbetstid ersätts från försäkringskassan för resterande arbetstid. En sådan reform skulle också innebära att en person kan vara kvar på sin arbetsplats efter att ha fått minskad arbetsförmåga till följd av att exempelvis ha drabbats av MS.
Bristande tillgänglighet diskriminerar
Att ha möjlighet att röra sig fritt i samhället utan att stoppas av fysiska hinder är en självklarhet för de flesta av oss. Men för en person med funktionsnedsättning är det tvärt om ofta en omöjlighet. Det hindrar människor från att verka med full kraft i samhället och det minskar deras egenmakt. Visst har utvecklingen gått framåt när det gäller tillgänglighetssträvanden i den offentliga miljön, inklusive kollektivtrafiken. Men fortfarande finns stora brister. Därför behövs en systematisk tillsyn för att få bort lätt avhjälpta hinder. Generösa anpassningsbidrag ska finnas för äldre fastigheter. Det är också dags att slå fast att dålig tillgänglighet ska omfattas av diskrimineringslagarna.
Ge alla rätt till valfrihet
Vi vill utgå från individen. Hon eller han måste ha rätt att fatta avgörande beslut för den egna vardagen. Det kan handla om rätten att välja gruppbostad eller hemtjänst. Men det kan också gälla val av färdtjänst, där kundval behöver införas. Vi ser med oro hur andra partier i Alliansens hellre prioriterar socialdemokratiska kommunalråds rätt att slippa använda Lagen om valfrihet (LOV), än enskilda människors rätt att forma sin vardag. Här går en skarp skiljelinje i svensk politik.
Med den förra stora liberala handikappreformen på fick många människor möjlighet till personlig assistans som blev avgörande för mångas möjlighet att leva ett självständigt liv. Idag ifrågasätts denna frihetsreform och målas ut som ett fuskparadis för skamlösa profitörer. Självklart ska vi med kraft bekämpa fusk. Men den personliga assistenten betyder för många skillnaden mellan ett aktivt liv med självbestämmande och en instängd och förkrympt tillvaro i ofrihet. Vi står upp för assistansen och vill att de kommuner som inte lever upp till sina åtaganden ska åläggas att betala skadestånd.
Sverige ska åter vara ett föregångsland när det gäller hur vi skapar goda förutsättningar för individer att leva självständiga liv, delta i samhällsutvecklingen och ta ansvar för sin egen försörjning. Det är dags att flytta fram de liberala positionerna.
Christer Nylander (FP)
riksdagsledamot, ordförande partiprogramkommittén
Anna Starbrink (FP)
Landstingsråd Stockholm, ledamot partiprogramkommittén