Kan man känna lite särskilt för ett sjukhus? Jag gör det. Danderyds sjukhus var arbetsplats för både min farmor och farfar för länge sedan. Och min son föddes där med visst dramatik, men det börjar också bli länge sedan nu (14 år!) och jag själv vårdades bland annat inom intensivvården och på BB. Som liten tyckte jag sjukhuset såg så spännande ut när vi åkte förbi på väg ut mot Vaxholm där jag ofta hälsade på mina släktingar. Senast jag hade en privat kontakt med sjukhuset var i våras när jag hälsade på min farfar som tillbringade en tid på geriatriken där. Han tyckte mycket om personalen, men längtade samtidigt hem vilket nog är en ganska vanlig känsla.
Nu ska jag inte bara ägna mig åt nostalgi. Sjukhuset är i högsta grad en modern arbetsplats i ständig utveckling. Det är också en byggarbetsplats för där pågår en omfattande upprustning. Under hösten blir bland annat den helt nya akut- och behandlingsbyggnaden klar med 26 000 kvm och utrymme att ta emot 95 000 patienter per år. Där kommer bland annat finnas operationsavdelning, röntgen, hjärtintensiv och sterilcentral. Sedan fortsätter arbetet med att bygga om och rusta befintliga vårdbyggnaden.
Det är en lång process att planera och genomföra en såhär stor investering. Men det är också alldeles nödvändigt för att skapa en bra vård- och arbetsmiljö i akutsjukvården.
Läs mer om investeringarna i Danderyd sjukhus här. Och mer om sjukhusets utveckling här.
Och ännu mera här om såväl den nya öron-näsa-halsmottagningen och logopedi.
