Vi måste bli bättre på att ge unga människor chansen att bidra, även om de har funktionsnedsättningar. Istället för förtidspension borde samhällets stöd vara inriktat på att ge funktionsnedsatta ungdomar möjlighet att bidra på arbetsmarknaden – i den mån de kan. Det är innebörden i ett Folkpartiförslag som Johan Pehrson, ordförande i Folkpartiets socialförsäkringsgrupp, presenterade igår. Tyvärr så betraktas personer med funktionsnedsättning ofta som omöjliga att anställa – en människosyn som leder till passivisering och som borde förändras.
Ändå är jag inte nöjd med presentationen av förslaget. Av någon obegriplig anledning får Johan Pehrson det att låta som att problemet är någon loj kravlöshet från Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens sida gentemot den enskilda unga människan som kanske har Downs syndrom eller någon annan funktionsnedsättning. I verkligheten är det en annan sorts kravlöshet som är problematisk, och det är lagstiftningens kravlöshet gentemot myndigheterna.
Att med sådan iver prata om att ställa krav på de unga personerna med funktionsnedsättning visar tyvärr bara hur lite insikter Johan Pehrson har om livet med funktionsnedsättning. Jag är inte heller någon expert. Men i min närhet finns en ung man som heter Klas. Han har en utvecklingsstörning. Det är knappast så att arbetsgivarna kastar sig efter honom, ändå har han så mycket att ge. Och det vill han, och förmodligen väldigt många andra också – om de bara fick chansen.
Den förändring som måste till ska inte handla om att ställa krav på Klas, utan att faktiskt ställa krav på myndigheterna att se hans resurser och att anstränga sig lite extra för att han också ska få ta plats i samhället med meningsfulla sysslor. De människor som det handlar om är en mycket utsatt grupp som hela tiden får slåss mot fördomar. Det vore bra om inte myndigheterna längre får välja den enkla vägen med förtidspension. I stället bör de lägga kraften på det svåra arbetet att tillvarata varje människas fulla potential. Synd att inte Folkpartiförslaget, som är så bra, kunde formuleras utan missriktade krav på dem som hittills (nästan) aldrig fått möjlighet att visa vad de kan bidra med.
